We must not look at Goblin men, we must not buy their fruit!

Nu har jag fing­ret i luf­ten här och gör en liten sam­tids­spa­ning: vad kvin­nor ska eller inte ska äta och hur kvin­nor ska eller inte ska för­hålla sig till mat och vidare till sin kropp känns som 2000-talets stän­diga debatt. På senare tid har jag följt fatshion-rörelsen och kropps­po­si­ti­vis­mens fram­fart paral­lellt med LCHF och »strong is the new skinny«. Sam­ti­digt som mode i större stor­le­kar ökat på den breda mark­na­den lever uttryck som »du är vad du äter« kvar. Ja, man får väl sålla sig till alla poli­tiska skri­ben­ter och kon­sta­tera att vi lever i en pola­ri­se­ring­ens tid. Men ett lad­dat för­hål­lande till mat kan ta sig andra, mer sym­bo­liska och este­tiska uttryck.

ArthurRackham_GoblinMarket_100
Art­hus Rack­hams illust­ra­tion från 1933. 

Christina Ros­set­tis Goblin Mar­ket från 1859 hand­lar om syst­rarna Liz­zie och Laura, som loc­kas att köpa frukt av gobli­ner (ja, det heter tyd­li­gen gobli­ner på svenska? Jag tyc­ker de borde kal­las vät­tar istäl­let.) Dik­ten börjar:

Mor­ning and evening
Maids heard the goblins cry:
“Come buy our orchard fruits,
Come buy, come buy:
(…)

 

Diverse loc­kande fruk­ter och bär räk­nas upp av gobli­nerna, som
(…)
Our gra­pes fresh from the vine,
Pomegra­na­tes full and fine,
Dates and sharp bullaces,
Rare pears and greengages,
Dam­sons and bilberries,
Taste them and try:
Cur­rants and gooseberries,
Bright-fire-like bar­ber­ries,
Figs to fill your mouth,
Citrons from the South,
Sweet to ton­gue and sound to eye;
Come buy, come buy.«

 

Men, tidigt in i dik­ten blir vi varse att detta är för­där­vad frukt:
 “Lie close,” Laura said,
Pric­king up her gol­den head:
“We must not look at goblin men,
We must not buy their fruits:
Who knows upon what soil they fed
Their hungry thir­sty roots?”

 

Trots detta kom­mer Laura så små­ningom att, med en gyl­lene lock av sitt hår som betal­ning, köpa frukt av gobli­nerna. Här bör­jar också de i mina kanske ana­kro­nis­tiska ögon inte så sub­tila ero­tiska under­to­nerna komma fram:
She suck’d and suck’d and suck’d the more
Fruits which that unk­nown orchard bore;
She suck’d until her lips were sore;

 

När Laura ätit fruk­ten blir hon sjuk och vill ha mer. Men, hon som redan har ätit den kan var­ken se eller höra gobli­nerna mer. Liz­zie, Lau­ras sys­ter, står inte ut med att se hen­nes för­tviv­lan. Hon beger sig till gobli­nerna för att köpa fruk­ten och ge åt sin sys­ter. Gobli­nerna för­sö­ker med våld få Liz­zie att själv äta men
White and gol­den Liz­zie stood,
Like a lily in a flood,—
 (…)
One may lead a horse to water,
Twenty can­not make him drink.
Though the goblins cuff’d and caught her,
Coax’d and fought her,
Bul­lied and besought her,
Scratch’d her, pinch’d her black as ink,
Kick’d and knock’d her,
Maul’d and mock’d her,
Liz­zie utter’d not a word;
Would not open lip from lip

 

Liz­zie rusar hem, med frukt­saft i hela ansik­tet och sön­dertra­sad klän­ning från gobli­ner­nas våld:
She cried, “Laura,” up the garden,
“Did you miss me?
Come and kiss me.
Never mind my bruises,
Hug me, kiss me, suck my juices
Squeez’d from goblin fruits for you,
Goblin pulp and goblin dew.
Eat me, drink me, love me;
Laura, make much of me;
For your sake I have bra­ved the glen
And had to do with goblin mer­chant men.”

 

Slu­tet gott, all­ting gott. Laura blir frisk av fruk­tjui­cerna som hon kys­ser från sin sys­ters ansikte. Alltså, jag behö­ver ju inte skriva er på näsan — ni för­står att det inte hand­lar om för­bju­den frukt i den bok­stav­liga meningen, inte sant? Det finns också reli­giösa sym­bo­ler i dik­ten, som lil­jan Liz­zie lik­nas vid vil­ket ju är ren­he­tens sym­bol, den blomma ärkeängel Gabriel ofta skild­ras med i bebådelsescener.

 

Leonardo_Da_Vinci_-_Annunciazione
Leo­nardo da Vinci, Bebå­del­sen. Klicka på bil­den för att se den i högupp­löst format!

 

George_Hitchcock-Annunciation
George Hit­ch­cock, Bebå­del­sen, 1887. En ovan­lig bebå­del­se­bild, helt utan ängel, duva eller »ljus­stråle« men desto fler lil­jor. Klicka på bil­den för högupp­löst format!

 

Den för­bjudna fruk­ten är mest känt som ett bib­liskt påfund, eller kanske som otro­hets­me­ta­for.  Sym­bo­li­ken kring för­bju­den frukt tar sig fler uttryck än så, även om kon­se­kven­serna ten­de­rar likna varandra. I fil­men Pans laby­rint finns en scen där huvud­per­so­nen, den lilla flic­kan Ofelia, utsätts för en situ­a­tion lik­nande Goblin Mar­ket. Hon har fått i upp­drag av en faun att hämta en dolk hos ett mons­ter och noga bli­vit var­nad för att inte äta från det dukade bor­det. På väg där­i­från fal­ler hon för fres­tel­sen och äter två dru­vor. För­ödande kon­se­kven­ser: två av de med­föl­jande älvorna slu­kas genast av monst­ret och Ofelia hade stått på tur om hon inte lyc­kats rymma. En sago­film, tän­ker ni? Må så vara, men den är så fasans­fullt mörk och sorg­lig att det är näst intill out­härd­ligt att se den.

 

vlcsnap-2010-03-24-17h40m47s81 pm1

 

Ett annat givet exem­pel, på tal om sagor, är Snö­vit. Den onda styv­mo­dern lurar i Snö­vit ett gif­tigt äpple för att undan­röja sin kon­kur­rent om titeln Vack­rast i lan­det. Till skill­nad från kun­ska­pens frukt i Edens lust­gård, som ju i någon mån inne­bär ett upp­vak­nande (om än ett hemskt sådant), så är kon­se­kven­sen av ett bett av äpp­let i sagan om Snö­vit dödens sömn.  Intres­sant är att det för­häx­ade äpp­let har ett bote­me­del, näm­li­gen kär­le­kens första kyss. Vad bra, tän­ker vi, men minns sensmo­ra­len: det måste vara kär­le­kens FÖRSTA kyss.
Poisonappledescription
Love1stkiss Snowwhite-disneyscreencaps_com-13116

 

Jag tyc­ker att det är intres­sant att det är samma kropps­del, alltså mun­nen, som är både för­där­vet och rädd­ningen i sagan om Snö­vit. Det är Snö­vits mun och bett som för­sät­ter henne i dödens sömn, men det är också samma mun som i kon­tak­ten med en annans kom­mer att rädda henne. Samma sak i någon mån i Goblin Mar­ket: det enda bote­med­let för Laura är att äta den frukt som för­gif­tat henne. I de båda exemp­len är kvin­nans ren­het och oskulds­full­het bärande: i Goblin Mar­ket kan Laura efter sin fruk­tor­gie inte längre höra gobli­nerna, utan blir räd­dad av sin stånd­ak­tiga sys­ter. I Snö­vit är flic­kans jung­fru­lig­het det som räd­dar henne, för tänk om prin­sen som i slu­tet kys­ser henne hade varit hen­nes andra, tredje eller fjärde kär­lek? Eller om hon redan kysst prin­sen en eller flera gången innan?

 

Det är samma sak med dessa oänd­liga debat­ter kring mat och ätande i vår egen tid: du är ditt eget fall men också poten­ti­ellt din egen räddning.

Comments { 7 }

Tags: , , , , , , ,


What are you doing New Year’s Eve?

På tors­dag är det nyårsaf­ton! Som tra­di­tio­nen bju­der är det van­ligt att under denna årets sista dag smycka sig från topp till tå i glam­miga klä­der och extra­va­gant smink. För er som fort­fa­rande letar efter inspi­ra­tion för en ny fest­ma­keup så har jag ett enkelt tips att bistå, näm­li­gen glit­te­rey­e­li­ner! Som pro­dukt är det väl inte direkt en ny före­te­else, men jag själv upp­täckte det i som­ras när jag fyn­dade en i fär­gen Soft Pink från Make Up Store. Den, så att säga, »nya upp­täck­ten« för mig har under hös­ten hand­lat om att använda glit­te­rey­e­li­nern något mer san­sat än att bara kladda på all over the place på ögon­loc­ket. En tunn linje längs med frans­lin­jen till­sam­mans med en i övrigt »natu­rell« smink­ning lju­sar upp fint och ger en all­de­les till­räck­lig piff utan att man kän­ner sig som the first run­ner up i Rupaul’s Drag Race. Jag har ibland även lagt en linje endast vid de nedre fran­sarna vil­ket ger en sär­skilt fin inram­ning till ögonen.

urban-decay-glam-rock-distortion-acdc-spandex-amp-midnight-cowboy-junkshow-swatches

 

Att hitta sin färg i denna djungel av glit­te­rey­e­li­ners kan vara svårt, och sär­skilt om man – som jag – van­ligt­vis inte expe­ri­men­te­rar med ögon­skug­gor och kajal­pen­nor. Mitt stall­tips här är att antingen välja en mjuk och varm färg, så som guld eller ljust rosa, för att i sin enkel­het glittra till bland fran­sarna. För den modige rekom­men­de­rar jag en blå eller grön till bruna ögon och en kop­par eller starkt rosa mot blåa. En star­kare färg kan ge stor effekt om än även med bara en tunn linje!

glitter

Vill man slut­li­gen ändå slå på stort så finns det väl inget så fest­ligt som att dra på rejält med glit­ter till­sam­mans med ett par tjocka fran­sar och ett väl­pud­rat ansikte. Eller, var­för inte – enligt rik­tigt klas­sisk Pin­te­res­tes­te­tik – kleta fast stora glit­ter­korn antingen längs ögon­loc­ket eller ned mot kin­derna? Jag lovar dig att när du väl bör­jat med glitt­ret kom­mer det vara svårt att sluta!

En glit­te­rey­e­li­ner går att köpa för under 100-lappen på Åhléns, Kicks eller lik­nande affä­rer, och finns hos mär­ken så som Viva la Diva, Make Up Store, Wet’n’wild mfl. 


Comments { 0 }

Tags: , , , , ,


Jag var ung en gång för inte så länge sen

Jag har bli­vit gam­mal. Det skedde mer eller mindre över en natt. Inte rik­tigt, kanske, men jag fick barn för snart tio måna­der sedan, och en gra­vi­di­tet med efter­föl­jande amning sli­ter på krop­pen, visade det sig. Om min hor­mon­sam­man­sätt­ning tidi­gare var en späns­tig kvin­nas, så är den numera en tants. Ja, jag vet att jag över­dri­ver lite, men jag ser verk­li­gen tröt­tare ut nu, mitt hår har bör­jat bli grått och huden känns lik­som slapp och genom­skin­lig. Jag är lite mindre nypon­ros, och lite mer … nypon?

I och med detta har mitt för­håll­nings­sätt till smink för­änd­rats. Även om jag inte var purung innan jag blev gra­vid så tyckte jag ändå att det var kul med den där lite beda­gade loo­ken. Ni vet – myc­ket svart smink kring ögo­nen, stort hår, leo­pard­mönst­rade klä­der. Okej, jag kanske inte hade den loo­ken på rik­tigt – äger jag ens något i leo­pard? – sna­rare var det något slags abstrakt mål­bild. Hur som helst bru­kade jag fnysa lite åt sti­li­de­a­let »ung och fräsch«, men – inser jag nu – det kan man ju unna sig när man fak­tiskt är ung och fräsch, när det beda­gade är något man lite kokett iklär sig. Jag fny­ser inte längre, kan jag meddela.

bloggbild

Bron­zer Skinny Dip från bare­Mi­ne­rals, rouge Joues Con­t­raste i fär­gen Rose Ecrin från Cha­nel och läpp­stif­tet Sand­wash Pink från Bobbi Brown som inte alls är så här mörkt i verkligheten.

Så jag har lagt om mina sminkru­ti­ner för att för­söka hitta till­baka till något slags ung­dom­lig frä­schör. Entré – bron­zern! Jag har inte varit i när­he­ten av en bron­zer sedan det kal­la­des »sol­pu­der«, så här chan­sade jag bara på att jag skulle bli nöjd med en från bare­Mi­ne­rals eftersom deras founda­tion är den enda som gör att jag ser åter­fuk­tad och dewy ut. Bron­zern finns i två nyan­ser, jag valde den lju­sare av dem – Skinny Dip. Jag har för­visso ingen annan att jäm­föra med, men wow! På en intel­lek­tu­ell nivå har jag varit med­ve­ten om att en sol­kysst hy är fool proof när man vill se frisk, fräsch och ung­dom­lig ut, men tyd­li­gen var jag tvungen att appli­cera en fakebränna i mitt eget plyte för att inse hur stor skill­nad det fak­tiskt gör. Jag trodde att den kanske skulle vara svår att få jämn, men det var inga pro­blem alls. Att jag är blek, blek, blek var inte hel­ler något som ställde till det.

Jag har dra­git ner på mäng­den smink runt ögo­nen också, och foku­se­rar mer på att få min hud att se jämn och åter­fuk­tad ut. Av någon anled­ning bru­kar benäm­ningen »natur­lig smink­ning« pro­vo­cera, men det är i alla fall det jag efter­strä­var. Allt jag begär är att bli avkrävd legi­ti­ma­tion på Syste­met. Mitt rouge är i samma färg som jag all­tid ( = 15 år) använt – en nyans som mar­ke­rar över­gången mel­lan rosa och per­sika. Hål­ler man upp det bred­vid ett rosa rouge ser det per­si­ko­fär­gat ut, hål­ler man upp det bred­vid ett per­si­ko­fär­gat ser det rosa ut. De senaste åren har jag använt lite olika fär­ger från Cha­nel – just nu Rose Ecrin.

Och jag har köpt ett läpp­stift! Allt­för ljusa fär­ger på läp­parna ser syre­fat­tigt och sjuk­ligt ut, och mör­kare fär­ger har jag all­tid tyckt ser för skarpa ut mot min hud, vil­ket bara har bli­vit mer påtag­ligt med åren. Mål­sätt­ningen var där­för att hitta en vuxen färg: inte för ung­dom­ligt poc­kande, men inte hel­ler för tan­tig. Jag hann bara bota­ni­sera på Åhléns en liten stund innan jag hit­tade Sand­wash Pink från Bobbi Brown. Det är ett halv­matt ganska täc­kande läpp­stift med natur­lig finish som inte gör så myc­ket mer än att för­stärka läp­par­nas egen färg. Om man gil­lar kul smink ska man passa sig – man ser lik­som bara välsmin­kad ut, eller som jag läste i en recen­sion: »If you are fair and have a hard time fin­ding a nude lip­stick that doesn’t make you look like a corpse, give this lip­stick a try.« Tyd­li­gen är det ett av Kate Midd­le­tons favo­rit­läpp­stift som hon bland annat hade när hon gifte sig. Jag blev oer­hört för­tjust när jag snubb­lade över den infor­ma­tio­nen. Kanske är jag ingen ung­dom längre, men min smak är i alla fall kunglig!


Comments { 1 }

Tags: , , , , , , , , ,


God jul!

Numera finns den goda sma­kens väk­tare även på Instagram! Vi heter samma sak där som här, det vill säga @skonhetskabinettet.

God jul öns­kar Anna, Eve­lina, Kata­rina, Sofie och Therese!

IMG_4934


Comments { 2 }


Sammanfattning av årets inköp

Året bör­jar lida mot sitt slut och enligt gängse för­fa­rande inom bloggo­sfä­ren (finns det ordet fort­fa­rande?) så bru­kar års­lis­tor spri­das fli­tigt. Nu har ju ni som föl­jer Skön­hetska­bi­net­tet inte känt mig till­räck­ligt länge för att vara inför­stådd i min skönhetsprodukt-konsumtion, men som jag skri­vit i min pre­sen­ta­tion här, så går i prin­cip allt ut på att fynda nytt junk att testa. Har alltså under året hun­nit avverka en hel del olika pro­duk­ter, så här kom­mer min egen­hän­digt ska­pade bäst och sämst-lista över årets shop­ping! Som ni för­står är detta bara ett urval, myc­ket av gre­jerna som tril­lat ner i shop­ping­kor­gen är inte ens värt att nämna.

Bästa schampo, bal­sam eller inpack­ning: På inrå­dan av min fri­sör tes­tade jag Bum­ble & Bum­bles Men­ding Com­plex–serie (schampo, bal­sam) för att repa­rera mitt pro­te­in­fat­tiga hår. Serien var fak­tiskt bättre än för­vän­tat, men å andra sidan, sky­höga för­vänt­ningar när ett schampo i mini­mal för­pack­ning kos­tar typ 500kr? Antar att jag helt enkelt kände mig tvingad att tycka om det.

Sämsta dito: Jag köpte en Red­ken Extreme Cat Tre­at­ment i bör­jan av året på rekom­men­da­tion av en väninna. Pro­duk­ten i sig är kanske bra, men man orkar som inte ens för­söka eftersom appli­ce­ringen är en vat­ten­spray (?!) som ska appli­ce­ras i duschen? Usch vad job­bigt det varit. Kanske är den jät­te­bra om man ids, eller kör hela serien, men var­ning för fru­stra­tion. Att pro­te­in­pro­duk­ter oftast gör håret strävt under­lät­tar inte när man vill ha spa-tajm i badet. 

bbcat

Favo­rit­läpp­stift: I år bör­jade jag änt­li­gen för­stå tjus­ningen med läpp­stifts­fär­ger i ”neutrala” nyan­ser och min favo­rit blev Make Up Sto­res Black Cur­rant. Neutrala nyan­ser säger ni… detta är ju lila!? Ja men! Det har en per­fekt trans­pa­rens till­sam­mans med en, på mig!, väl­digt hud­nära varm lila nyans. Myc­ket fin även efter någon timme av mat och dryck när den lila fär­gen mat­tas av och de fina glit­ter­kor­nen lig­ger kvar på läpparna. 

Läpp­stift att kasta: Jag måste ge upp på fnösk­torra matta mörk­röda läpp­stift, nu senast inköpt i H&Ms nya sminkse­rie, ver­sio­nen Vel­vet Lip Cream. Det krac­ke­le­rar direkt och är omöj­ligt appli­cera utan att se ut som att man har en hud­sjuk­dom på läp­parna. Jag köpte i fär­gen Screen Siren, som inte ens ver­kar fin­nas utmärkt på hem­si­dan – så dålig är den! – alltså stäm­mer inte fär­gen på bil­den. Gis­sar dock att det hand­lar mer om for­mula än färg här, så var­ning för hela serien! 

original

Hud­för­bätt­rande pro­dukt jag rekom­men­de­rar: Här säl­lar jag mig till hyll­nings­kö­ren angå­ende Paula’s Cho­ice och hen­nes syror. Under året har jag pro­vat både Skin Per­fecting BHA 2% gel och Resist Daily Smoot­hing Tre­at­ment AHA 5%. Även om jag ofta får höra att jag har bra hud (hehe) så har dessa två, i kom­bi­na­tion – ej sam­ti­digt! – fak­tiskt hjälpt mig mot små kviss­lor och por­mas­kar på kin­derna. Samt, däm­pat rod­nad på kin­der! Jag använ­der efter tvätt och innan natt­kräm på kväl­len, det finns näm­li­gen risk för pig­ment­fläc­kar om pro­duk­ten expo­ne­ras för solen, så bet­ter safe than sorry. 

Skit i att köpa denna: Årets nya skön­hetst­rend har varit Micel­lar Water och de allra flesta stora mär­ken har hun­nit ta fram sitt eget. Jag, som äls­kar en ny trend, kas­tade mig i hös­tas till Ö&B och köpte mig en flaska mira­kel­vat­ten från Gar­nier. Det var inte ett bra beslut. Gar­nier påstår själva att deras micel­lar water ”drar till sig smuts som en mag­net och avlägs­nar makeup”, något jag har svårt att tro… Sär­skilt eftersom inget hände när jag för­sökte använda det som smink­bort­tag­ning. Skippa denna från Gar­nier, men und­vik inte pro­dukt­kon­cep­tet helt! Det finns andra mag­netvat­ten att testa, för­slagsvis Bio­der­mas vari­ant som du hit­tar på Apoteket.

Skön­hets­in­sikt jag fått under året: Att jag borde lägga mer pengar på mitt hår än mitt ansikte. I år var året jag fak­tiskt bör­jade gå till en fri­sör ”regel­bun­det” (oftare än 1 gång vartan­nat år) och det har varit värt peng­arna att inte se ut som ett skatbo i huvu­det. Inför nästa år dröm­mer jag om att ha råd att börja färga håret på salong, vil­ket för mig känns som den ulti­mata lyxkonsumtionen. 

Skön­hets­in­sikt jag öns­kar jag hade fått: att sluta tidi­gare med Bare Mine­rals Founda­tion. Inte för att det är en dålig pro­dukt i sig, utan för att jag verk­li­gen gått runt med fel färg i ett halvår? Så går det när man hets­hop­par smink på rea… Att det dess­utom är all­de­les för lätt att översminka ansik­tet med denna founda­tion har också under­lät­tat mitt beslut att ta en paus och återgå till heder­lig fly­tande foundation.

Sam­man­fatt­nings­vis så har detta varit ett ganska hän­del­se­rikt pro­duk­tår där läpp­stif­tet helt klart domi­ne­rat min make up. Inför det nya året hop­pas att jag för en gångs skull lär mig att sluta okyn­nesköpa pro­duk­ter som bara står och dam­mar… Loo­king at you, YstéAL eye and lip cream från Avène. 


Comments { 0 }

Tags: , , , , , , , , ,


Om kläder och rum

En gång i tiden skrev jag en upp­sats i mode­ve­ten­skap om föl­jande filmklipp:

Det är ur fil­men The Cell, och mitt fokus (till­sam­mans med min med­skri­bent) var rela­tio­nen mel­lan klä­de­dräkt och rum. Som ni ser i klip­pet är The Demon King, som han kal­las, klädd i en dra­pe­ring som också är en del av rum­mets inred­ning. Just det är när­mast este­tisk per­fek­tion för mig (jag har vissa syn­punk­ter på hans utse­ende i övrigt). Det är något med gräns­lan­det mel­lan kropp och omgiv­ning som helt enkelt är min grej.

The Cell har en sär­präg­lad este­tik som på många sätt känns väl­digt tids­ty­pisk. Den är från sekel­skif­tet 2000. Jen­ni­fer Lopez spe­lar huvud­rol­len. Det hand­lar del­vis om ny tek­nik, och spän­ningen mel­lan mänsk­lig­het och tek­niska land­vin­ningar. Det är en obe­hag­lig film. Myc­ket utspe­lar sig i fik­tiva värl­dar, som är en seri­e­mör­da­res undermedvetna.

The-Cell-2000 The-Cell-221 The-Cell-005 The-Cell-700 ZrkF4

Det feno­men eller vad man ska kalla det som jag tyc­ker är så intres­sant, näm­li­gen att klä­de­dräk­ten också är en del av och kan för­ändra rum­met, illu­stre­rat nedan om ni inte orkade se klip­pet, är dock inget nytt.

965

I vår upp­sats spå­rade vi ett antal histo­riska exem­pel där klä­de­dräkt direkt kor­re­spon­de­rar med rum­sin­te­ri­ö­rer, och där klä­de­dräkt och rum påver­kar varandra på olika sätt.

Fler­ta­let mode­te­o­re­ti­ker talar om tex­tilens sym­bo­liska roll som avskil­jare. Namn som Ben­ja­min och Der­rida for­mu­le­rade tan­kar om utrym­men mel­lan kropp och rum eller kropp och tex­til som ett slags mitt-emellan rum mel­lan kropp och omvärld (som också ankny­ter till Bakhtins begrepp den gro­teska krop­pen… men det kan vi prata om någon annan gång) där tex­tilen också kan anta rol­len som sublimering.

Ett av våra histo­riska exem­pel på direkt kor­re­la­tion mel­lan klä­der och rum, var oer­hört sub­tilt. Sam­met i det sena 1800-talets bor­ger­liga miljö lad­da­des med ero­tiska under­to­ner, sam­ti­digt som det bekräf­tade hem­mets varma trygg­het — i kon­trast till den hårda, kalla sta­den. Kvin­nan, hem­mets väk­tare, iklädde sig sam­me­ten som en andra hud och hem­met, kvin­nans domän, dra­pe­ra­des med sam­met både för ombo­ning, för att det var på modet men också för tygets ero­tiska kon­no­ta­tio­ner. I sam­spe­let mel­lan kvin­nan och hem­met kan man se klä­de­dräk­ten och inred­ningen som för­läng­ningar av varandra, sär­skilt eftersom klä­de­dräk­ten distan­se­ra­des från kvin­nans kropp med hjälp av stål­kri­no­li­nen. (vil­ket i filmsce­nen får din direkta mot­sva­rig­het  i ring­arna på The Demon Kings rygg).

Här två verk av Auguste Toul­mouche, mål­ningar som i alla fall jag tyc­ker bär på en under­lig­gande spän­ning och sam­ti­digt ett oer­hört fokus på klä­de­dräk­ten. I upp­sat­sen arbe­tade vi inte med bild­ma­te­rial alls, den var helt teo­re­tisk utan visu­ella jäm­fö­rel­ser, så mina bil­der i detta inlägg är god­tyck­ligt fram­goog­lade för att, tja, det läm­par sig väl i blogg­for­ma­tet med litet illustrationer.

0_6fa8e_92af1a8a_XXL tumblr_nlds3iIRmL1rwahceo1_500

Kolla på denna Manet — sido­spår — snacka om att klä­de­dräkt och rum går ihop!

Edouard_Manet_005

Genom dräkt­hi­sto­risk lit­te­ra­tur kan man argu­men­tera för att klä­de­dräk­ten är ett verk­tyg för makt, genom vil­ken en aktör kan ikläda sig den soci­ala roll som efter­strä­vas eller för­vän­tas. Visu­a­li­sera något av alla stats­por­trätt av regen­ter från 1500-, 1600– och till viss del 1700-tal — vad hit­tar vi i bak­grun­den om inte någon form av dra­pe­ring eller tex­til som ofta men inte all­tid rela­te­rar till regen­tens klä­de­dräkt. Den avbil­da­des klä­de­dräkt kan också i många fall breda ut sig och vidare ut i rum­met, som om vore den en för­läng­ning av per­so­nen själv som med hjälp av tex­tilen häv­dar sin domän där krop­pen inte når.

Här några god­tyck­ligt fram­goog­lade exem­pel igen:
Hyacinthe_Rigaud_(French)_-_Charles_de_Saint-Albin,_Archbishop_of_Cambrai_-_Google_Art_Project GWD271434 Ingres,_Napoleon_on_his_Imperial_throne

I arbe­tet med upp­sat­sen bör­jade vi fun­dera på klä­ders sam­spel med rum i sam­man­hang som av olika anled­ningar inte föll inom ramen för vårt stu­di­e­ma­te­rial.  Ett sam­tida exem­pel är kamou­fla­ge­klä­der, som i allra högsta grad sam­spe­lar med sitt rum. Att kalla natu­ren för ett rum kanske låter kon­stru­e­rat, men vid när­mare efter­tanke blir det tyd­ligt om man betän­ker att det finns flera olika typer av mil­jöer att kamou­fle­ras i. Klädd i kamou­fla­ge­klä­der för en spe­ci­fik miljö, sam­spe­lar du defi­ni­tivt med och påver­kas av ett givet rum, eftersom kamou­fla­get bryts om du rör dig utan­för miljön.

US-Army-training-font-b-uniform-b-font-camouflage-set-male-outdoor-hunting-paintball-sports-clothes

 

 

Litet på samma sätt fun­ge­rar ju kläd­ko­der också: det finns rätta (och såle­des också fel) typer av klä­de­dräk­ter för vissa typer av rum. De hår­dast kodade mil­jö­erna är sådana som omöj­ligt går att avläsa visu­ellt eller härma: där är allt tan­ke­mäs­sigt. En tyst över­ens­kom­melse om vad som läm­par sig, och bara de redan invigda kan avgöra vem som pas­sar in eller inte.


Comments { 2 }

Tags: , , , , ,


Come fly with me, let’s fly, let’s fly away

Här är vi nu, mitt i annal­kande jule­frid med rug­gigt väder, sol­ned­gång redan vid tidig efter­mid­dag och tre måna­der av rinnsnuva. Så, vad pas­sar då inte bättre än att drömma sig bort mot soli­gare bredd­gra­der, ljumma havs­bri­ser och Medel­ha­vet? Häll upp ett glas Oran­gina och häng med – för nu blir det åka av med Cha­nels Spring/Summer 16-visning!

karl-lagerfeld-interview-chanel-ss16-cr

Jag har ald­rig haft något sär­skilt intresse för det modet som visas upp under de olika euro­pe­iska mode­vec­korna stup i kvar­ten. Del­vis för att jag uppen­bart inte är till­tänkt mål­grupp (har tyvärr inte 1 milj kr i shop­ping­bud­get), samt att jag helt enkelt inte varit så intres­se­rad. Men, så snubb­lade jag härom måna­den över Cha­nels SS16 vis­ning på Paris mode­vecka och blev helt knoc­kad av… allt! Novis på områ­det som jag är, hade jag ingen aning om att Cha­nel tyd­li­gen all­tid ”gör något extra” på sina vis­ningar, men min vän Hanna upp­lyste mig om detta. Nu vill jag typ ta en pro­fes­sur i Cha­nel­vis­ningar och se alla deras cat­walks! I alla fall i teo­rin. Har verk­li­gen inte tid med det? Eller råd?

Vis­ningen som jag tror kal­la­des Air­port of Dreams eller Cha­nel Air­li­nes (båda alter­na­ti­ven ver­kar stämma?) utspe­lade sig på en fik­tiv flyg­plats i Grand Palais Paris stora vis­nings­hall. Pre­cis som ”på rik­tigt” när man kli­ver av ett flyg­plan så bör­jade vis­ningen med att per­so­na­len på Cha­nel Air­line gick genom gaten, sti­ligt klädda i skräd­dade kosty­mer och över­di­men­sio­ne­rade pilot­glas­ö­gon. Vidare kom pas­sa­ge­rarna som var klädda i flö­dande klän­ningar, stormönst­rade byxor och mat­chande kep­sar. Nu när jag tit­tar ige­nom bil­der från vis­ningen för­står jag inte hur allt detta kan vara en kol­lek­tion? Det är ju typ en gar­de­rob för en livs­tid av här­liga semest­rar!? Ni ser ju hur lite jag kan om mode­värl­den… Trodde typ man visade ett plagg per säsong? Min abso­luta favo­rit är i alla fall klän­ningen vars möns­ter före­stäl­ler en avgångs­tavla, givet­vis ackom­pan­je­rat av Cha­nels klas­sisk C-mönster.

_CHA0447_426x639

Visst är den UNDERBAR!?!

Jag läste på någon Vouge–blogg att Karl Lager­f­eld hade sagt detta om vis­ningen, och klä­derna i sig; »It’s against slop­pi­ness in tra­vel; I do it like it should be — Cha­nel air­li­nes is Pri­vate Jet for eve­ry­one,« vil­ket verk­li­gen trig­gade igång mig. Då jag fan­ti­se­rar inför en stun­dande resa, så kom­mer jag all­tid på mig själv med att före­ställa mig i just de typ av plagg som Cha­nels vår– och som­mar­kol­lek­tion inne­hål­ler, näm­li­gen färg­glada flowiga klän­ningar i lyx­iga mate­rial (lol lycka till med min studentbudget).

När jag för lite mindre än två år sen skulle resa till Rich­mond, USA fast­nade jag i typ 20 tim­mar på Chi­ca­gos flyg­plats. Utan wifi, vet­skap om när mitt anslu­tande plan skulle gå, eller kon­takt med omvärl­den, fanns det inte myc­ket annat att göra än att sitta och stirra på folk som pas­se­rade. Det som fasci­ne­rade mig mest i denna märk­liga kon­stru­e­rade verk­lig­het som en flyg­plats är, var just bred­den av bekväm­lig­hets­nivå som mina med­tra­fi­kan­ter visade upp. Vissa pro­me­ne­rade runt i plagg jäm­för­bara med pyja­mas medan andra rusade till anslu­tande fligh­ter i 10 cen­ti­me­ter höga klac­kar och skinn­byxor. Själv hade jag väl på mig något där mitte­mel­lan: jeg­gings, tunn skjorta och kabelstic­kad tröja. 

be2c

Medan jag satt där på flyg­plat­sen, så bör­jade jag fun­dera över just det som Karl Lager­f­eld talar om i cita­tet ovan, näm­li­gen »the slo­pi­ness in tra­vel«. Nu är jag för­visso inte så pass snob­big att jag tyc­ker att alla borde sitta i Cha­nel­klän­ningar när de vec­ko­pend­lar Stock­holm, Sid­ney, Shang­hai, Sundsvall (eller vad folk nu gör…), men visst har det bli­vit lite väl slapp stil inne på flyg­pla­net? Ja, jag tit­tar på er som tyc­ker att flipflop-tofflor är rim­liga skor utan­för stranden.

Ett exem­pel som fick (viss) medial upp­märk­sam­het var när det dåva­rande stats­mi­nis­ter­pa­ret, Fred­rik och Filippa, i april 2008 åkte på stats­be­sök till Kina – och klev av Swe­dish Air Force–pla­net i »myspys«-kläder(!!!). »Pin­samt!« tyckte eti­kett­ex­per­terna på hem­ma­plan, »helt okej!« sa stats­mi­nis­terns pressek­re­te­rare, –»de som tog emot vid pla­net var mot­sva­rande stats­sek­re­te­rare«. Men är det inte häri pudelns kärna lig­ger? Att vi bli­vit dåliga på att klä upp oss för varandra, och våra med­män­ni­skor? Även när de man möter råkar vara »simpla assi­sten­ter«. Visst vore det ändå lite roli­gare all­mänt i livet om man gjorde sig lite fin, även när man vill vara bekväm? Och visst är det ändå så, att ett snyggt plagg inte nöd­vän­digt­vis behö­ver vara obe­kvämt. Nej, jag blev verk­li­gen frälst i Cha­nel och gub­ben Karl Lager­felds idévärld om en väl­klädd flygplansbesökare.

Nu är det bara att hop­pas på att jag varit snäll nog detta år – så att tom­ten ger mig en Cha­nel­klän­ning i jul­klapp – så blir det banne mig till att tra­vel in style fram­ö­ver!


Comments { 2 }

Tags: , , ,