Min doftgarderob

Till för inte så länge sedan var jag inte alls intresserad av parfym. Nu i efterhand tänker jag att det kanske berodde på att jag är så himla kräsen (när det gäller allt! Men särskilt subtiliteter som dofter och nyanser) att parfymavdelningen på ett mindre Åhléns helt enkelt inte hade något som fångade mitt intresse. Sedan hängde jag runt lite på NK när jag bodde i Göteborg och råkade provlukta på Laura Merciers godisparfym Crème Brûlée och höll på att dö för att den doftade så fantastiskt: kola, vanilj, musk, sött, sexigt… Min första tid med den – en vinter – gick jag omkring som i ett rus, i något som påminner om sexuell upphetsning, över mig själv.

Nu inser jag att Crème Brûlée kanske inte är så sofistikerad, och senast jag provade att bära den fick jag huvudvärk direkt. Men den fick mig att inse att jag gillar så kallade gourmandparfymer: parfymer som doftar som något man äter. Det här tycker jag egentligen inte heller känns särskilt sofistikerat – jag tänker att jag hellre vill vara en sval, elegant kvinna som doftar stora, daggiga vita blommor än någon som doftar godis och efterrätt, men nu är det väl bara att acceptera att det är sådan jag är.

Jag är mycket känslig för årstidernas växlingar, så det är absolut nödvändigt för mig med en sommar- och en vinterparfym. Helst också en tidig vår-parfym, och en tidig höst-parfym, och för all del parfymer för olika väderlek, klockslag, sinnesstämningar, omständigheter och sällskap. Så här ser dock min bas-doftgarderob ut:

doftgarderob

Balmains Ambre Gris är min vinterparfym. Jag blev nyfiken på den för att flaskan är så fantastiskt fin (den påminner om Wienersecessionens byggnad med den stora guldbollen på taket). Och för att namnet – Ambre Gris – är så vackert, och färgen på glaset så perfekt rökigt grå, och etiketten så snygg (herregud, jag älskar till och med allt med etiketten: typsnitten, guldramen, papperskvalitén…). Och doften: aldrig har jag känt mig så elegant kvinnlig som när jag bär Ambre Gris. Den går från varm kanel och peppar till mjuk musk, och är på något vis kryddig och gräddig på samma gång. Jag känner mig så sofistikerad med den! Jag vill bara svepa in mig i kashmir och bära höga klackar och underkläder med spetsar och skaffa en rik älskare som ger mig äkta pärlor.

Annick Goutals Petite Chérie är min sommarparfym. I mycket är den raka motsatsen till Ambre Gris: flickig, fräsch, lite krispig och söt på samma gång. Det är också en gourmanddoft, men en grönare, fruktigare: den börjar att dofta päron, lite persika, och landar i något slags vanilj. Första gången jag hade varit och provat den på NK fick jag en komplimang av en man på bussen hem: han tyckte att jag doftade fantastiskt, och det såg jag som beviset för att jag måste köpa den. Det är liksom en ofarlig doft, den doftar sommarlov och bekymmerslöshet, och är lite som dofternas motsvarighet till comfort food: jag blir trygg av den. Jag älskar att känna mig trygg.

Varje höst får jag lust att dofta musk, som är en doft jag har älskat sedan högstadiets White Musk-parfymolja från Body Shop (som jag fortfarande tycker om). Kiehl’s Original Musk är en vuxnare muskdoft, på samma gång liksom fräsch och… eh, kroppslig. Eller, jag skippar omskrivningarna: musk luktar sex.

Jalaines Vanilla har Katarina redan skrivit om, och jag älskar den av precis samma anledningar: det är den perfekta vaniljen! Jag använder den både för sig själv, och tillsammans med andra parfymer för att skapa en vaniljig bas i dem (den gifter sig till exempel väldigt fint med Petite Chérie, om man vill göra den lite tyngre när sommaren börjar lida mot sitt slut och kvällarna blir mörka). Jag tycker att den funkar året runt, även om jag inte använder den under den allra ljusaste sommaren, och vintertid är den fantastisk: så varm, så len. Även jag måste nog skaffa en hel – dyr! – flaska av den här underbara doften.


Therese

Therese

Jag tillbringar mina dagar med att skriva. Jag tycker att det är vackert med kroppar, filmer som utspelar sig på rivieran, tidig renässans och ögonbryn. Jag kan inte leva utan nagellack och tröjor i ull.

, , , , , , , , ,


6 svar på Min doftgarderob

  1. Katarina
    Katarina 19 maj, 2013 at 10:13 e m #

    Det här var så kul att läsa! Jag har visserligen varit intresserad av parfym väldigt länge, men det är först alldeles nyligen jag har börjat formulera mina tankar i ord. Tidigare hade jag en begreppsapparat som bestod av ”gott” respektive ”äckligt”, vilket gjorde det ganska svårt att kommunicera till andra vad jag tyckte om olika dofter.

    Jag glömde förresten att berätta: Jag fakturerade mer än beräknat för ett jobb härom dagen, så nu har jag beställt Vanilla! *Pipskriker*

  2. Therese
    Therese 19 maj, 2013 at 11:23 e m #

    Tina, tack! Och ÅH, hurra!! Fina glasflaskan och allt? Jag har börjat tänka att den vore en lämplig önskning inför min födelsedag.

  3. Katarina
    Katarina 20 maj, 2013 at 4:26 e m #

    Ja, den fina glasflaskan! Det är verkligen en lämplig födelsedagspresent, men det är alldeles för lång tid kvar till min födelsedag.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Min doftgarderob | SkönhetskabinettetSkönhetskabinettet - 17 februari, 2014

    […] både Kata­rina och The­rese tidi­gare gjort, tänkte jag berätta om min […]

  2. Dagens doft | SkönhetskabinettetSkönhetskabinettet - 25 februari, 2014

    […] äls­kar Bal­mains Ambre Gris: ingen doft jag äger får mig att känna mig så sofisti­ke­rad. Och jag äls­kar den air av […]

  3. Hösten med Kiehl's - Skönhetskabinettet - 31 augusti, 2014

    […] muskolja är sedan länge en av mina favo­rit­dof­ter, av en anled­ning som för­kla­ras i det här inläg­get. Jag åter­kom­mer till den varje höst. Och på tal om hös­ten: Kiehl’s hand­kräm är […]

Kommentera