Plötsligt händer det

För många somrar sedan, fem stycken för att vara exakt, stod jag i ett gemensamt badrum i en 1700-talslänga tillhörande ett kungligt slott och medan jag duschade blickade jag mot min nya, dyra ansiktsrengöring* och tänkte ”En dag… En dag kommer jag att kunna se mitt ansikte i spegeln och tänka att jag har fin hy.”

Det här låter ju fruktansvärt bortskämt på många sätt och vis, men varför jag duschar i kungliga miljöer tänker jag inte förklara. Och även om jag av princip tycker att man inte får avfärda skönhet och mode med ”tänk på all världens olycka!” så vill jag ge en kort bakgrund till det spännande kapitlet Min Hy så att ni förstår att det går djupare än bara yta.

Min allra första pojkvän blev inte speciellt långvarig, kanske hade vi sällskap i tre veckor eller en månad. Jag dumpade honom på en parkbänk en höstdag för tolv år sedan – det hela var inte så dramatiskt mer än några klumpiga försök från hans sida att förklara sin kärlek till mig (bland annat genom frasen ”du är inte ens den snyggaste tjejen jag vet, och ändå bara måste jag vara med dig, förstår du då att jag älskar dig??”). Nämnda pojkvän hade någon vecka tidigare tittat drömskt på mig när vi drack kaffe på ett glasscafé här på Södermalm och upptäckt att jag hade fräknar. Tråkigt nog så har jag inte, och har för den delen aldrig haft fräknar. Det var pormaskar. Obs! Det var ej därför jag dumpade honom.

Okej, tänker ni. Du hade oren hy. Alla 15-åringar har det! Ja, det stämmer. Men min orena hy höll i sig i över tio års tid. Det i sig hade väl också varit helt normalt och inte så mycket att klaga över, om det inte dessutom var som så att jag har eksem litet här och var, bland annat i ansiktet.

Så himla trist! Men en gång, det var specifikt efter en kemisk peeling, blev mitt ansikte så förstört att jag började blöda så fort jag gjorde en min. Jag satt stoiskt hemma och läste passande nog filosofi. På tentan samma vecka önskade tentavakten mig trevlig helg, och som av rutin log jag när jag önskade honom detsamma. Små droppar av var och blod rann längs med kinderna när jag skyndade till de alltid ostädade toaletterna längs med korridoren i Södra Husen.

Kort och gott. I femton års tid jag varit finnig, porig, röd av eksem och med hudflagor här och var i ansiktet. Ibland när jag har försökt åtgärda det har mitt ansikte blivit ett öppet sår. Min omgivning har sluppit se detta eftersom jag i princip aldrig gått ut utan smink. Eller stannat hemma när det varit som värst.

Men nu. NU. Efter fem år av bara Bra Produkter. Alltid rengjort, återfuktat, peelat och lagt fuktmask. NU hände det. Igår när jag såg mitt ansikte i spegeln tänkte jag:

Vad jag har fin hy.

 

 

*= min första dyra ansiktsrengöring var från Dermalogica. Länge var jag en trogen kund och jag minns med värme Active Moist som den första kräm som liksom gjorde allt för mig. Kanske möts vi igen…


Comments { 1 }

Tags: ,


Party like it’s 1981

nigella-spelar-krocket1

Jag drack också en White Lady den där kvällen som Anna skrev om i förra inlägget, och kom då ihåg – när vi kom in på samtalsämnet Nigella – att jag hade sett en bild på henne från hennes tid i Oxford. Det är bilden här ovanför. Nigella blir alltså buren i en bärstol (eller vad det kan tänkas heta… en bärkupé?) av fyra unga män, medan hon spelar krocket utan att behöva gå i gräset. Det är 1981 och hon har långt, vilt hår och fantastiskt blick.

Bilden kommer från ett reportage i Harper’s Bazaar, om Bullingdon Club i Oxford (och särskilt om deras extravaganta fester). Följ länken för väldigt fascinerande läsning, särskilt i dessa dagar av Lundsberg-bashing.


Comments { 0 }

Tags: , , ,


Hösten är här!!

Sade hon entusiastiskt. Det innebär ju till exempel att man äntligen kan ha sin standardgarderob igen, men också att vi kommer börja blogga igen! Hurra!

Igår sågs vi alla med anledning av en födelsedag inom gruppen (ja, vi är en sekt). Jag valde att dricka den otroligt dekorativa (och goda!) drinken White Lady. Det är den drink jag dricker när jag väljer att dricka drink, om jag inte beställer Manhattan. Oftast dricker jag vin. Svagast för rött, men det känns fel på sommaren, så då tvingar jag i mig vitt. Se där! Ytterligare en anledning till att vara glad att hösten är här.

Varför jag tycker så mycket om White Lady är för att Nigella skrivit i en av sina kokböcker att hon som student vid Oxford brukade dricka just den drinken, iklädd flor.

bild-5


Comments { 1 }

Tags: , ,