Varför skulle annars våren tveka?

Den senaste tiden har jag tänkt på när man trots eventuell förmåga till självacceptans och/eller estetiska principer kommer fram till att en förändring eller vad man själv definierar som en förbättring av kroppen är önskvärd. Men när man inte verkställer denna förändring, utan istället hejdar sig.

En sak som jag alltför ofta hejdar mig inför och som jag vet att åtminstone ytterligare en medlem – som förblir anonym – av Skönhetskabinettet skyr, är att tvätta mig själv. Den njutning som en lång, varm dusch eller ett ännu längre och varmare bad skänker kan inte kompensera för lidandet det åsamkar. Droppande och tovande hår, våta linoleumgolv, fina strån som reser sig i chock, näsor som rinner, hud som rynkar, blossar och reagerar på kylan, ansikts- och hudkrämer som beter sig rinnigt och inkonsekvent i mötet med den ännu fuktiga kroppen. «Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider – tyngden drar dem neråt, hur de klänger.»

Man blir dessutom tyngre när man är blöt. Tänk på att även personer som är tillräckligt idiotiska för att väga sig på en simhall har rösträtt! Vidare måste man överväga de psykologiska effekterna av att gå från livmoderlik värme och omslutning till att stå i kylan och skämmas som en annan svavelsticksförsäljare, ensam utlämnad åt en kylig värld som vill enont. Ja, jag raljerar.

le_tub-large

Zornkvinna som åtminstone förefaller njuta av att tvätta sig

Jag tvekar alltså inför att tvätta min kropp och kanske framför allt mitt hår, av komfortskäl. Det finns en grupp kvinnor som har stort genomslag på Internet, som ägnar sig åt något så magiskt som att systematiskt inte tvätta håret med produkter som innehåller silikoner eller mineraloljor. Jag har förstått det som att man på detta sätt systematiskt även kan minska det kvantitativa tvättandet! Detta kallas ”no ’poo”-metoden. Sedan jag först hörde talas om denna metod för ungefär tio år sedan, när ett litet antal amerikanska eldsjälar propagerade fenomenet, har jag varit övertygad om att detta vore perfekt för mig: det fåtal produkter man behöver är billiga och uppstartsperioden skulle kunna förläggas till sommaren när man ändå har håret i knut för att slippa svettas. Jag har haft tio år på mig att testa detta, men har ändå… tvekat.

Syftet bakom denna metod är att shampoo är giftigt och skadar hår, skalp och miljö. Men jag är övertygad om att dessa kvinnor i grund och botten helt enkelt bara hatar att tvätta sitt hår. Alternativt kan det finnas en djupare, estetisk komplott bakom rörelsen. Denna teori grundar jag på att den enda tillåtna färgningsmetoden som är tillåten enligt no ’poo är henna. Jag tror att jag har tvekat av rädsla för att bli uppslukad av en rörelse, jag är rädd att jag inte har vad som krävs för att få vara med dem i deras quest. Tänk om jag har fel sorts hår? Tänk om det ramlar av för att det tillslut blir så smutsigt av att inte få sin normala dos av silikoner och mineraloljor? «Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra – svårt att vilja stanna och vilja falla.»

Min tvekan leder till att jag noggrant schemalägger vilka dagar jag ska ”gå så långt” att jag tvättar håret, med vetskapen att de timmar som sedan är kvar av dygnet är så gått som förstörda. Uppslukade av det intet som utgörs av avloppssystemet. Självklart är det inte omöjligt att tvätta sig, snabbt göra sig i ordning och sedan gå på en fest. Men utan en aktivitet som hägrar vid horisonten skulle jag säga att det är så gott som kört. Varför inte göra någonting åt detta problem? Det finns ett naivt hopp i vatten och renhet. Kanske har det med syndafloden att göra, allt det dåliga som den spolade bort och den nya världen som följde därpå. Tyvärr lika rutten som sin föregångare. «Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden – känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.»


Sofie

Sofie

Jag arbetar med politik och kommunikation och figurativ konst. Jag tycker om vackert måleri, kort och gott. Jag kan inte leva utan apoteket, symbolismen och den estetik som hittar hem i Törnfåglarna, Andarnas Hus och Beaches.

, ,


8 svar på Varför skulle annars våren tveka?

  1. Katarina
    Katarina 12 januari, 2014 at 1:39 e m #

    Åh, haha, är det mig du syftar på? Jag gillar förvisso att duscha, men att tvätta håret är det värsta jag vet. Hur jag än gör tar hela processen enormt mycket kraft och tid i anspråk, och det tar åtminstone ett par timmar innan alla moment är avklarade och ordningen återställd. Do not even get me started on långa bad…

  2. Sofie
    Sofie 12 januari, 2014 at 1:43 e m #

    @katarina Haha! Det var Anna jag syftade på egentligen, men det är ju fint att vi är fler. Kanske delar HELA Skönhetskabinettet denna problematik?

    • Anna
      Anna 12 januari, 2014 at 6:54 e m #

      Skulle inte den du syftade på få förbli anonym??????

  3. Therese
    Therese 12 januari, 2014 at 2:09 e m #

    Jag hatar också att tvätta håret. När jag har jobb att gå till gör jag det åtminstone regelbundet, men med denna frilanstillvaro… not so much. Gud vad skönt att vi inte är en ”Unna dig en härlig hårtvätt!”-blogg!

  4. Beatrice 13 januari, 2014 at 6:43 e m #

    Jag ”tvättar” med torrschampo tills jag inte står ut längre. Det är verkligen tråkigt med hårtvätt! Och när man fixat och donat i en timme ser det ändå aldrig lika bra ut som dagen innan det blir smutsigt.

    • Sofie
      Sofie 13 januari, 2014 at 9:52 e m #

      Jag använder potatismjöl varje morgon som torrschampo, för att skjuta den förskräckliga tvättstunden framför mig. Håller nästan hela dagen. Så otroligt dumt egentligen, att hålla på och tvätta håret när det enda man behöver göra är att på något sätt extrahera fettet från hårbotten och ev. gnida in litet olja i topparna?

  5. Birgitta 13 januari, 2014 at 11:17 e m #

    Anna, det kan vara så att det ligger i släkten (generna igen, liksom den goda hållningen). Jag har alltid avskytt, inte bara att tvätta håret utan bara helt enkelt ATT BLI BLÖT. Vansinnigt obehagligt, inte minst när jag sen torkar och det liksom sticker och svider i min torra hud, i alla fall om jag inte omedelbart med stor entusiasm och grundlighet kastar mig over projektet ”kräma in mig”. Ja, och så då att om jag inte omedelbart också kastar mig över projektet ”föna håret”, så hinner det bli frissigt och krusigt och konstigt och allmänt omöjligt, och inte ens när man fönar det kan man vara säker på att det blir bra den här gången, och om det då faktiskt var rätt bra i förra omgången (alltså den som förstördes i och med att man blötte det) så tänker man att djäklar också, jag skulle låtit det vara. Detta är ett skäl till att jag har långt hår som kan sättas upp. Och ett skäl till att jag inte gärna uppehåller mig på badstränder. Det finns stor risk att man blir blöt där.

    • Anna
      Anna 14 januari, 2014 at 9:11 e m #

      Haha ja! Det stämmer nog, för Isabelle är inte särskilt förtjust i att duscha och bada heller. Nu för tiden fönar jag alltid håret, men det beror på att jag bara tvättar det en gång i veckan. :)

Kommentera