Att köpa eller inte köpa

Idag har jag köpt hårprodukter för 621 kronor och det känns helt värdelöst. Först var jag glad, för jag behövde en inpackning eller ett extremt bra balsam, och på PUB:s bottenvåning finns det en affär som bara säljer hårprodukter och den är helt, helt underbar, och jag gick omkring där alldeles yr av lycka över alla otroligt vackra förpackningar och tänkte mys, mys, nu ska jag unna mig något bra till mitt risiga vinterhår.

Sedan såg jag att det balsam – Paul Mitchells The Detangler – som jag egentligen var ute efter fanns i en presentask som blivit över från julhandeln och som reades ut, så då köpte jag den. Det är första gången jag har köpt så dyrt schampo och balsam (att jag över huvud taget känner till deras existens beror på att jag fick Paul Mitchell-grejer i present en gång, jag är mycket dåligt orienterad bland bättre hårvårdsprodukter annars). Nu blev det inte ens dyrare än Aussie-produkterna jag brukar köpa i vanliga fall.

hårgrejerBra dyrt balsam.

Fast sedan kom jag på att jag behövde Aussie-produkter också, för min värmeskyddskräm och min anti-frisskräm (båda absolut nödvändigt för mitt vildsinta, torra lockiga hår) var slut, och sedan såg jag i en varuhusspegel hur oerhört behovet av ny hårfärg var och sedan hade jag alltså köpt hårvård för 621 kronor.

Ni kanske inte tycker att det är mycket, kanske säger det mest att jag har rätt billiga vanor, och jag vill verkligen inte moralisera över någons hårvårdsvanor vare sig de är billiga eller dyra, och det kanske är inte 621 kronor så jättemycket, om man ser till vad jag fick: hälften är produkter av salongskvalitet som jag vet är underbara och resten är sådant jag ser som absoluta nödvändigheter, och att det kostade så pass mycket beror mest av allt på att ALLA mina hårvårdsprodukter var slut på samma gång, och de där Paul Mitchell-grejerna kommer att räcka i typ ett år… men ändå.

Jag tänkte på tunnelbanan hem hur oerhört kort steget är mellan eufori och äckel över konsumtion. Vissa dagar känns det som typ det högsta livet har att bjuda, att stryka runt på ett varuhus och provdofta på parfymer och känna sig flärdfull, det är den bästa eskapism jag vet. Andra dagar känns det som idag: Vad tusan håller jag på med? Är jag verkligen en sådan person som köper dyrt balsam? (Dessutom passade jag på att provlukta på Roses de Chloé, eftersom jag länge har velat ha en rosparfym, och den var underbar, och jag tänkte att det här borde kanske bli min vårparfym, men nu tänker jag: Ingen ny parfym på mycket länge!!)

Ja, jag vet inte vad jag vill säga med det här. Att det är tråkigt att shoppa när man inte blir glad av det? Ja, det är det verkligen. När man blir glad av det är det däremot underbart. Ja, jag tycker verkligen det. Förhoppningsvis kommer jag resten av denna kalla, fattiga, stressiga och deadlinespäckade januari åtminstone vara fin i håret.


Therese

Therese

Jag tillbringar mina dagar med att skriva. Jag tycker att det är vackert med kroppar, filmer som utspelar sig på rivieran, tidig renässans och ögonbryn. Jag kan inte leva utan nagellack och tröjor i ull.

, , , ,


12 svar på Att köpa eller inte köpa

  1. Katarina
    Katarina 15 januari, 2014 at 9:06 e m #

    Jag känner igen mig så mycket i kluvenheten inför konsumtion! Å ena sidan är det fantastiskt när man hittar bra grejer som man behöver, å andra sidan blir jag alldeles kallsvettig när jag tänker på all dålig skit jag köp, främst när jag var yngre. Konsumtion har verkligen inget egenvärde för mig. För ett tag sedan tänkte jag på en grej som kanske hänger ihop lite med det här: Tillfredsställelsen av att använda upp en produkt. Jag känner mig så otroligt duktig när jag kämpat länge med något – typ ett rouge som räcker i en evighet – som sedan äntligen tar slut! Det känns som en dygd att använda allt man köper. Ungefär som att äta all mat på tallriken.

    • Therese
      Therese 15 januari, 2014 at 10:40 e m #

      Ja, jag har tänkt likadant. Det huvudlösa konsumerandet, som jag ägnade mig åt för inte så många år sedan, har jag helt lagt ner. Nu för tiden köper jag sällan saker om det inte är för att jag verkligen behöver dem, vet att jag kommer att använda dem och/eller det är exempelvis jättemycket rea. Jag har i och för sig också tänkt att jag har hittat produkter jag verkligen trivs med just för att jag har testat så många olika… jag tycker att det är mycket svårt att uttala sig om shopping! Men jag håller med om att det är tillfredsställande att använda upp saker, haha. Särskilt eftersom det känns tråkigt att använda rouget den där sista tiden, när det håller på att ta slut. Varför det nu gör det. Men man känner sig verkligen duktig när man gör det! Särskilt i fasen när det är så lite kvar att den lilla ring som var kvar av kakan har spruckit och smulats sönder till en massa små rougeklumpar och man bara ”Jo jo, ett tag till funkar det här..!”

  2. Rebecca 15 januari, 2014 at 10:03 e m #

    Deadlinespäckad? Var är det du skriver egentligen? Jag saknar ju en ny roman från dig…

    • Therese
      Therese 15 januari, 2014 at 10:33 e m #

      Det är en ny roman, som ska vara färdig jättesnart. Samtidigt som jag har tackat ja till en massa andra jobb. Usch. Men boken kommer förhoppningsvis i höst!

    • Therese
      Therese 15 januari, 2014 at 11:20 e m #

      Oj, _billigt_! Alltså, i förhållande till mängden man får. Det där lär ju räcka i evigheter! När denna laddning är slut ska jag definitivt överväga en sån där förpackning. Jag är så trött på alla Aussie-produkter, som jag köper liksom på rutin och som är betydligt dyrare än det där, och dessutom sämre.

      • Sofie
        Sofie 16 januari, 2014 at 1:56 f m #

        Jag är också så himla trött på Aussie, men slentrianköper det pga 1) ”gillar konceptet” (ännu oklart vill psykisk åkomma det beror på…) och 2) doften. Någon borde våga tala on hur dåligt Aussie är. Häromdagen köpte jag balsam på Lidl eftersom jag behöver så fruktansvärt mycket. Kostade 19,90 kr, förvånad över hur helt ok det ändå var. Innehåller säkert 1,5% cancer.

  3. S 16 januari, 2014 at 12:52 e m #

    Jag älskar Aussie? Det beror väl i och för sig helt på vilket hår man har blivit försedd med, men mitt vågiga, slitna och hemskt TORRA hår blir åtminstone någorlunda hanterligt av deras balsam och inpackningar. Att man sedan luktar som en tuggummiblomma i flera dagar efter tvätt gör ju inte saken värre om man säger så.

    Å andra sidan är det enda schampo som inte varit katastrofalt för mitt hår Head & Shoulders care och repair. Så konstigt, men det slår verkligen allt annat jag provat oavsett pris och märke.

    • Therese
      Therese 17 januari, 2014 at 12:40 f m #

      Jag har också älskat Aussie! Och tycker fortfarande att deras Three minute miracle (eller vad den heter)-inpackning är bra. Och doftar jättegott, ja! ”Tuggummiblomma” är en mycket bra beskrivning. Men jag har tröttnat på Aussie… jag vet inte, jag blir på dåligt humör av att se flaskorna! Jag kommer säkert hitta tillbaka till dem dock. Och vad lustigt, jag har precis köpt mig Head & Shoulders för första gången, den variant som ska rädda torr hårbotten.

  4. Annahita 6 mars, 2014 at 12:42 e m #

    *massiv relate*

  5. Josefin T 12 april, 2014 at 11:27 e m #

    Vad heter anti-frizzprodukten som du använder? Jag är i stort behov av något sådant. Vill också tillägga att jag älskar denna blogg!

Trackbacks/Pingbacks

  1. En hårfin gräns mellan ljuvligt och äckligt | *whinar* - 5 mars, 2014

    […] läste ett inlägg på Skönhetskabinettet som jag relaterade så mycket till! Skribenten Therese hade handlat hårvårdsprodukter för 621 kr […]

Kommentera