Vackra kvinnor i konsten

eMuseumPlus-1

Antoine Watteau, Kärlekslektionen. Bild: Nationalmuseum. Notera kvinnan som plockar en ros bakom de kurtiserande paren…

eMuseumPlus-2

 

…det måste vara denna kvinna. En enkel kvinna, både av skissen att döma och det faktum att Watteau fick skissa av henne och hennes väninna i en sådan okonstlad miljö. Antoine Watteau, Studie av två kvinnor. Bild: Nationalmuseum.

Är det inte djupt rörande, att en piga som kanske var helt ovetandes om att hon blev avtecknad, förevigats i vad som anses vara en av de främsta rokokomålningarna? Jag lyssnade en gång på en predikan, där prästen talade om att det finns två sorters död: den första döden, när man dör, och den andra döden; när det inte finns någon levande kvar som minns en. Det är så sorgligt med alla som dör den andra döden snart eller direkt efter den första döden. Som inte blir ihågkomna av någon. Själar som lider i detta liv tycks vara de som också glöms snabbast. De får inga monument, romaner, biografier eller porträtt efter sig. Det finns i historien en uppsjö av människor som omedelbart dött den andra döden och blott ett fåtal ihågkomna av de idag levande. Det är så fint när någon som haft oddsen emot sig är för alltid förevigad och beundrad.

Här kan man se en liten film om målningen, som Nationalmuseum gjort: http://youtu.be/20C4zlN5gPk Den är bara några minuter och jag rekommenderar den inte minst för de fina detaljerna ur både målningen och skissen.


Anna

Anna

Konstvetare svag för parfym, fantasy och 1800-talspoesi som lägger alldeles för mycket pengar på hudvård. Länge leve barocken! Och kläder i ull.

, , ,


4 svar på Vackra kvinnor i konsten

  1. Katarina
    Katarina 17 januari, 2014 at 1:22 e m #

    Vilken delikat skiss! Jag tycker nog mer om den än om målningen. F.ö. så fint hur konsten kan göra människor odödliga! Konst är verkligen den kontinuitet som binder samman olika tider och människor.

    • Anna
      Anna 18 januari, 2014 at 11:52 f m #

      Ja, jag gillar skisser bättre i allmänhet! Tror det är något i det ofullbordade som gör det… Att det är mer öppet för betraktaren.

  2. Sofia 17 januari, 2014 at 4:34 e m #

    Jättefint skrivet!

    • Anna
      Anna 18 januari, 2014 at 11:51 f m #

      Åh, tack så mycket!

Kommentera