Stilböcker – A Privileged Life

Susanna Salks bok är inte en tra­di­tio­nell stil­bok, utan en anspråks­lös hyll­ning till en livs­stil (i ordets allra minst konst­lade bemär­kelse). Bokens full­stän­diga titel, A Pri­vi­le­ged Life – Celeb­ra­ting Wasp Style, är mitt i prick. Där­e­mot är omslags­bil­den på C.Z. Guest (tagen av Slim Aarons) aningen miss­vi­sande. A Pivi­le­ged Life är inte en bok som i huvud­sak hand­lar om de allra mest för­mögna, utan om den pri­vi­le­gi­e­rade övre medel­klas­sen i USA. De har det för­visso gott ställt, men skulle ald­rig få för sig att avstå utbild­ning och arbete för något slags jet set-tillvaro. Inte främst för att de inte har råd, utan för att bild­ningstörst och sträv­sam­het betrak­tas som dygder.

salk

A Pri­vi­le­ged Life är en snygg och inspi­re­rande bok. Men mer än något annat är den kon­ser­va­tiv. Wasp-stilen har upp­stått bland män­ni­skor som blir ängs­liga av tan­ken på allt­för snabba för­änd­ringar. I gen­ren stil­böc­ker slår A Pri­vi­le­ged Life rekord i från­varo av kon­sum­tions­hets; shop­ping­tip­sen och slit och släng-mentaliteten har genom­gå­ende fått stå till­baka för tra­di­tio­ner och stil­mäs­sig kon­ti­nu­i­tet. Det är este­tisk åter­håll­sam­het på det mest oemot­stånd­liga sätt.

Susanna Salk var­var bil­der från sin egen upp­växt i New Eng­land med bil­der på wasp-ikoner som Jac­kie Ken­nedy, Babe Paley och Glo­ria Van­der­bilt. Till­ta­let är varmt och för­tro­ligt. Salk åter­kom­mer hela tiden till det som utgör en wasps livs­be­ting­el­ser: famil­je­li­vet, Ivy League-universiteten och de ärvda som­mar­hu­sen. Här finns inga tips i stil med »Fem nyc­kel­plagg!« och »Fixa sti­len nu!«. Kanske kan det upp­le­vas fru­stre­rande om man är på jakt efter tyd­liga instruk­tio­ner, men jag äls­kar att tonen i boken speg­lar lång­sam­he­ten i en (livs-)stil som ska­pas över flera gene­ra­tio­ner. På var och varan­nan bild finns något som kny­ter an till det för­gångna: för­fat­ta­rens far­mors pär­lor, för­fat­ta­rens mam­mas byxor, för­fat­ta­rens pap­pas Harvard-tröja.

IMG_2837

Wasp-stilen är en ganska osexig stil. Det är inte sär­skilt tyd­liga stil­mäs­siga grän­ser mel­lan vare sig män och kvin­nor, eller unga och gamla. Jag tän­ker att det är del­vis där loc­kel­sen lig­ger, i det låg­mälda, ren­skrub­bade och tid­lösa, som exi­ste­rar någon­stans bortom van­liga parametrar.

Grace Kelly 2

Både män­ni­skorna och mil­jö­erna i boken är »as Ame­ri­can as apple pie«, men har sam­ti­digt något svår­be­stämt nor­diskt över sig. (Bil­den ovan på Grace Kelly ser dock ut att vara tagen vid Medel­ha­vet.) Kanske beror det på New Eng­lands års­tids­väx­lingar, den gene­rellt höga lev­nads­stan­dar­den eller för­kär­le­ken för utom­hus­ak­ti­vi­te­ter. Vad det än är så känns det lika hem­trev­ligt och bekant som kanel­bul­lar och mellanmjölk.

IMG_2834

En wasp har inget behov av att klä sig för att uttrycka sin indi­vi­du­a­li­tet, utan låter klä­derna reflek­tera hans eller hen­nes livs­stil. Hem­lig­he­ten bakom wasp-stilen står där­för inte att finna på ytan – i de enskilda plag­gen – utan i de prak­tiska omstän­dig­he­terna som styr valet av klä­der. Sti­len är sprungen ur tra­di­tio­nella vär­de­ringar, en aktiv livs­stil och en stän­dig bered­skap att (efter arbets­da­gens slut!) slå sig ner på veran­dan för en drink. Det vilar något påfal­lande fru­galt över wasp-stilen: den är var­ken snob­big, tren­dig eller det minsta över­då­dig. Om en wasp någon gång utmär­ker sig är det genom den excent­riska look som upp­står när man mat­char de ärvda man­ches­ter­byx­orna med sin mam­mas kash­mir­tröja och den där sex­tio år gamla kap­pan man hit­tade i en gar­de­rob på famil­jens lant­ställe i Nan­tuc­ket.  

 

* »Wasp« är en akro­nym som står för »White Anglo-Saxon Pro­te­stant«. Ter­men har använts främst ned­sät­tande om den infly­tel­se­rika och för­mögna grup­pen ame­ri­ka­ner med ursprung i nord­västra Europa (eg. England).


Katarina

Katarina

Jag tillbringar mina dagar med att skriva och redigera text. Jag tycker att det är vackert med det hela och rena, starka och friska. Jag kan inte leva utan mina pärlor, min kashmir och mina oljor.

, , , , ,


11 svar på Stilböcker – A Privileged Life

  1. Marcus 28 januari, 2014 at 5:35 e m #

    Kom­mer defi­ni­tivt köpa denna nu. Bra text!

    • Katarina
      Katarina 28 januari, 2014 at 8:26 e m #

      Tack, vad snällt! Du måste berätta vad du tyc­ker om den. Det är en av mina favo­rit­böc­ker! Svår att skriva om just där­för. Jag har läst den så många gånger att jag inte längre minns mitt första intryck av den.

  2. AndraAnais 29 januari, 2014 at 9:04 e m #

    Å, detta var fan­tas­tiskt inspi­re­rande! Allt jag hop­pa­des på fak­tiskt, både boken och recen­sio­nen av den!

    • Katarina
      Katarina 30 januari, 2014 at 9:46 f m #

      Tack, vad roligt att höra! Jag tror verk­li­gen att du skulle gilla boken.

  3. AndraAnais 30 januari, 2014 at 11:47 e m #

    Köpt! Invän­tar! Kom­mer för­mod­li­gen bli en favo­rit. Äls­kar den djupt kon­ser­va­tiva under­ström­men i hela livssti­len. Ändå något av en mot­sats till en annan favo­rit: G Anto­ine Dar­riaux och hen­nes »Ele­gans«. Detta är allt annat än just »ele­gant«. Men dessa wasps ver­kar ha en ele­gans i sig själva, så att säga, i sin livshållning.

    • Katarina
      Katarina 31 januari, 2014 at 2:14 e m #

      Vad kul! Hop­pas att du kom­mer att gilla den, för nu kän­ner jag ansvar, haha.

  4. AndraAnais 7 februari, 2014 at 6:14 e m #

    Läst!! Tyckte myc­ket om och du gav en full­stän­digt rätt­vi­sande bild av boken!
    Något som var så oer­hört befri­ande: »Food« kla­ra­des av på en sida. Man äter för att håla sig på benen! En livsstils­bok hee­elt utan bil­der på mat, vält­rande i kok­konst och pose­rande i kök. Inte en råvara så långt ögat når. Under­bart. Här är inte mat­bor­det livets nav. Här dric­ker man cock­tails och ägnar sig åt annat.

    • Katarina
      Katarina 8 februari, 2014 at 4:53 e m #

      Vad roligt att höra! Jag gjorde samma reflek­tion ang. maten: Så himla skönt att slippa ett långt kapi­tel man ändå bara skulle irri­tera sig på. Äls­kar dock att man får ett drinkrecept!

  5. Annika 9 februari, 2014 at 12:54 e m #

    Fint! Det finns ett lugn i wasp-stilen, och i för­läng­ningen i kon­ser­va­tis­men, som är attraktiv.

  6. Helena 8 augusti, 2014 at 4:45 e m #

    Men gud. Jag fick pre­cis för­kla­rad och namn­gi­ven den (intet-) sti­len jag allt som oftast utnytt­jar, tack!

  7. http://www./ 1 mars, 2017 at 5:02 f m #

    Pijush –thank you …the city is overwhelming..posting this has been an ama­zing expe­ri­ence for me as I have just reli­ved itSmita — I was temp­ted to leave it wit­hout a tra­ve­lo­gue, but I deci­ded to write as well :) thanks. pigeons were cute , but they are so sharp, not like the ones at gate­way :)BTR –thanks for your words ..venice has a magi­cal effect on tourists !

Kommentera