Det blonda svallet (ännu en olycklig kärleksaffär)

lesblondes1

På tal om hår man vill ha, så tycker jag att Therese’s beskrivning av hur hennes tidiga estetiska preferenser påverkade hennes längtan efter nittiotalshåret är en rimligare förklaring än den gamla vanliga urbana myten om hur kvinnor med lockigt hår önskar sig rakt hår, och vice versa. Det är en självproducerande stilteori baserad på att (den ofta unga) kvinnans estetiska längtan härrör uteslutande ur en identifikation av vad hon själv inte har, och att hon kräver vad en annan kvinna har, snarare än att hon gör en relativt självständig slutledning av vad hon tycker är vackert. Detta grundar sig i utgångspunkten att den unga kvinnan ser ned på sig själv, sina egna kvaliteter, och suktar efter grannens gröna gräs, eller möjligtvis gröna hår. Avundsjukans kraft ska dock inte viftas bort för lätt.

Nu menar jag inte att man inte influeras starkt av populärkultur, sin omgivning och sina vänner, särskilt under de år då identiteten formas. Men även inom ramen för ungdomlig trendkänslighet tror jag det finns stort utrymme för eget uttryck, experimentering, och en stark vilja som kan ta sig outgrundliga vägar – om pengar och tid finns. Det är nog framför allt det, förutom själva frisyren, som jag tycker så mycket om med kvinnornas uttryck på de fotografier jag valde till detta inlägg, där de flesta härrör från 90- och tidigt 2000-tal. Då blondiner är så vanligt förekommande i marknadsföringssyfte kopplar åtminstone jag ihop dem med en sorts säljande attityd, en påklistrad behagfullhet. Men i dessa bilder plockar jag nästan inte upp några sådana tendenser alls. Men däremot en hel del trots, och egenheter, nästan motvilja.

I couldn’t help but wonder, som Carrie Bradshaw hade gnytt för sig själv, hur blondinen mådde på 90-talet? Min gissning är att det var the best of times and the worst of times, för henne.

lesblondes2

Jag tycker också mycket om nämnda korta, rufsiga nittiotalshår kombinerat med det tunga, dekadenta sminket, även om mina uppväxtbegär ledde mig till att längta efter någonting annat. Jag kom aldrig så långt som till att önska mig ett madonna- eller ett sco­rupcohår, i efterhand inbillar jag mig att det kan vara en mognadsfråga. Snarare fastnade jag vid det långa, blonda svallet och bleka, ganska tråkiga, sminket tillhörande skolans populära och har aldrig riktigt förflyttat mig därifrån, trots utflykter till skarpa mörka och sensuellt röda nyanser och varianter.

Man kan säga att det varit ett guilty pleasure, och jag har haft svårt att erkänna för mig själv att det är det långa, blonda, perfekta svallet jag vill åt, eftersom det alltid varit något av en kliché – åtminstone om man rör sig i humanistiska och konstnärliga sammanhang, eller ö.h.t. vill bli tagen på allvar. Jag ville vara Kelly, inte Brenda. Jag ville vara Shelley, inte Audrey. Men istället för att spara och vårda mitt naturligt blonda hår, som med litet hjälp har förmågan att bölja, har jag utsatt det för svåra prövningar med färg och olika volymer. Det kanske var nödvändigt, men det kan ändå göra mig sur i efterhand.

lesblondes3

Jag är mycket medveten om att det sista det blonda svallet behöver är ännu en person som stämmer in i hyllningskören. Detta hår har genom historien sålt allt från knappnålar till bildäck, tvålar och aktier, det har sålt sex och drömmar, men allt detta säljande har också skett på sin egen bekostnad. På något sätt så känns det ofta som att blondinen i allsköns gestaltning har blivit så tom, tömd på innehåll. När jag hastar igenom en flora av s.k. ”blonde quotes” på Tumblr blir det uppenbart för mig att blondinen (som vanligt) har roligt, eller fun (att ha fun känns inte riktigt som att ha roligt) men hon är inte minnesvärd (som den röd-  eller mörkhåriga systern), och nuförtiden ska hon dessutom vara väldigt intelligent för att balansera upp sin frisyr (att en blond skådespelerska kan njuta av att läsa James Joyce är en lika stor nyhet 1955 som 2014).

Kanske är det också därför så lätt att tillskriva henne en viss mystik? Till skillnad från Anna är jag litet mindre självreflekterad angående mina identifikationsobjekt, men vet med bestämdhet att jag aldrig riktigt lyckats värja mig från blondinen i fiktionen – även under de stora delar av mitt vuxna liv när jag varit allt annat än just blond. När hon råkar ut för någonting, stort som smått, så sitter jag där med bultande tinningar och undrar: Hur ska det gå för henne? Och hur fixar hon sin frisyr? Ibland tänker jag att jag kanske bryr mig så mycket om henne just för att hon i populärkultur råkat ut för i princip allting, hon har använts till precis allt, och då särskilt en hel del våld.

Blondes make the best victims. They’re like virgin snow that shows up the bloody footprints.

…sade ju Alfred Hitchcock en gång. Trevligt.

lesblondes51. Wright som Buttercup i The Princess Bride från 1987 2. Wright som Jenny Curran i Forrest Gump 1997 3. Wright som Claire Underwood 2013.

Så vem som är min favoritblondin just nu? Självfallet Robyn Wright, aktuell som Claire Underwood i HBO-produktionen House of Cards! I tv-serien har hon en kort, taxig frisyr som inte tilltalar mig personligen men som jag på avstånd kan se kvaliteter i.  Genom sin karriär så har hon avverkat ett antal fantastiska svall, som synes ovan.

Vill avsluta denna måhända osammanhängande reflektion med konstaterandet att jag verkligen måste tona håret ASAP.

Bästa hälsningar,

Skönhetskabinettets enda blonda medlem


Sofie

Sofie

Jag arbetar med politik och kommunikation och figurativ konst. Jag tycker om vackert måleri, kort och gott. Jag kan inte leva utan apoteket, symbolismen och den estetik som hittar hem i Törnfåglarna, Andarnas Hus och Beaches.

, , ,


5 svar på Det blonda svallet (ännu en olycklig kärleksaffär)

  1. Isabelle 6 april, 2014 at 4:17 e m #

    Åh vad jag gillar det här inlägget! Jag känner igen mig i denna text så mycket. Jag har alltid känt att det ligger något skamligt i att begära det blonda hårsvallet, som om man har ”tråkig smak”, eller jag kände så som yngre iallafall. Mitt favoritsvall har alltid varit Alicia Silverstones hår under hennes yngre dagar. Jag försöker fortfarande uppnå den frisyren men det verkar vara något man bara får genom gener.

  2. Sofie
    Sofie 6 april, 2014 at 4:58 e m #

    Isabelle – Vad roligt att du gillar det! Jag håller med om din iakttagelse av den tråkiga smaken. Det finns visserligen ett gäng blonda femme fatales att hänvisas till, men även jag kommer ofta på mig själv med att se blondiner och tänka att de uppbär en viss tråkighet – TROTS att jag tycker att det är otroligt fint. Jag tror ev att jag kan ha generna för ett silverstonehår, men eftersom jag i perioder skött det så dåligt lär det väl dröja ett decennium.. Lycka till!

  3. Karin 6 april, 2014 at 9:21 e m #

    Jag är ljust blond själv och tycker också det känns lite ”tråkigt” i meningen att det är så svårt att vara femme fatale-sexig i det. Det associeras liksom för mycket med dumhet och hollywoodhemmafru-stilen. Sen måste jag alltid välja mellan att köra stilen änglalik glittrig vit oskuld eller nån slags hypersexuell mystisk originell sak. Det finns verkligen inget mittemellan ibland! Usch, önskar att jag lyckades få till den förföriska looken bättre. Och dessutom är jag lite orolig över att håret ska bli mörkare med tiden, för det finns ju en prestige i att ha natuurligt blont hår. Men jaja, man kan ju ha det värre.

  4. Sofie
    Sofie 7 april, 2014 at 9:48 f m #

    Karin – Agreed! Och ja, jag tror att det nästan alltid blir mörkare med åren, tills det slår om och blir vitt (om man har tur!) Det vore kul om man någon gång i grupp, utan att slå över i någon sorts nazism, kunde komma fram till vilken den ultimata blonda nyansen är. Jag tror att många blondiner vet exakt vilken nyans de skulle vilja ha, och – ofta fruktlöst – strävar mot den. :(

Trackbacks/Pingbacks

  1. Lucka 15: It burns in my soul, it aches in my flesh, and it igni­tes my ner­ves - Skönhetskabinettet - 15 december, 2014

    […] kan fråga sig om jag bara blog­gar om blon­di­ner och döda krop­par på Skön­hetska­bi­net­tet? Dagens lucka hand­lar om ännu en vac­ker, […]

Kommentera