Do-nut? Do not! En vandringssägen.

donut01

La Florentine (1840) av Jean-Hippolyte Flandrin. A Girl av Lord Frederick Leighton.

En kollega till mig, D, som börjar närma sig de sextio, ska gå på ett bröllop i sommar och bad om uppslag till vad hon då kan göra av sitt tjocka, lockiga hår. Eftersom hon är ovan vid att göra egna håruppsättningar på fri hand tipsade jag henne om att införskaffa en donut, eller hårmunk – ett väldigt rart ord för att beskriva detta frisyrverktyg. Min kollega D begav sig till NK för att köpa sig en hårmunk. Hon approcherade en försäljare och frågade efter en sådan [nu antar denna text karaktären av vandringssägen] varpå försäljaren med upprörd röst deklarerade att ”NK absolut inte säljer donuts! Sådant kommer du aldrig att hitta här. Du får leta på H&M. Eller… Glitter.” Eftersom jag hört detta uttalande i tredje person kan jag inte till fullo stå för exakt hur försäljaren formulerade sig, eller var hon verbalt kursiverade, men min kollega D beskrev det som att försäljaren visade indignerad upphetsning inför hennes hårmunksförfrågning. Efter deras korta meningsutbyte hängde någonting outtalat vasst i luften.

donut02

Marie en profil (1891) av  Peder Severin Krøyer

Sedan min kollega D berättade om denna ordväxling för mig har den inte lämnat mina tankar. Jag själv begår ofta hårmunk, främst för att det är praktiskt på jobbet, eller när jag inte orkat tvätta håret. En stram och blank hårmunk kan snabbt se professionell ut, och den är lätt att variera genom att dra ut hårtestar, eller rama in den med hjälp av flätor, löshår, sidenband, hårspännen. Men allt detta vet ni ju redan.

Hur många praktiska aspekter man än kan framhålla av hårmunken så finns det något skevt över den. Någonting som gör att man kommer undan genom att använda den. Eller så kanske bara jag trott att man kommit undan. För det är just lätt att använda en hårmunk för att kreera en hög frisyr, på samma sätt som det är lätt att använda en färdigknuten fluga eller slips, en strykfri skjorta, eller ett par kilklacksskor som gör dig lika lång som pumpsen men du slipper vingla omkull.

Det jag försöker komma åt är om det finns någon sorts trash-aspekt av hårmunken som jag aldrig tidigare ens övervägt, förrän jag hörde min kollegas historia. Gör den enkla och relativt billiga tillgängligheten till vad som på avstånd kan förefalla som en genomarbetad frisyr, att man börjar betrakta den som ja… just, enkel, ”billig”?

donut04

källa

Jag konsulterar en av de säkraste källor jag kan komma på, nämligen mammor på internet, som diskuterar livligt under rubriken ”Am I being unresonable to have gone off the hair doughnut style? Is it trashy now?”. Jag brukar resonera som så att om t.o.m. mammor diskuterar hårmunkens uppgång och eventuella fall, så måste det vara ett faktum. Och jag är smått chockad över hur distinkta åsikter det är möjligt att ha i ämnet:

– However recently I have seen a few people with ‘hair doughnut’ hair and thought they looked really trashy (not just because of the hair doughnut, just the overall look). What’s your view on the hair doughnut? Trashy or glam?

– I think it is veering towards trashy now, everyone is doing it and it is obvious it’s just another way to pile hair up, nothing intricate about it.

– I call it the Easyjet Bun – ive flown easyjet a few times over the past year and every female steward wears them – very neatly though, not the messy bun style. They also mix in a skintight scalp hugging ponytail before they put the bun in.

– Mega trashy. The style favoured by idiot drug smugglers.

Mammorna är relativt konsekventa i sitt ängsliga bedömmande av hårmunkens lämplighet. I samtalet anar jag en tendens till att munken bedöms som en särskilt ungdomlig företeelse, och därför ovärdig att använda som vuxen. Jag har dock svårt att hålla med internetmammorna i detta. Det finns visserligen en infantilitet i exempelvis ballerinans strama knut, men jag associerar hellre en svulstig hårknut med en mognare kvinna som valt att behålla sitt långa hår – något som jag önskar att fler äldre, som har möjlighet, gjorde. Denna diskussionstråd på Time Goes By – what it’s really like to get older är för övrigt bedårande (och totalt befriad från internetmammornas vulgära och gnälliga ton) och rekommenderas alla som vill fördjupa sig i den medelålders kvinnans tankar och val gällande sitt hår, samt omgivningens press på att den äldre kvinnan ska klippa sig kort och därmed framstå som mindre fåfäng.

– After years of following the fashion trend of short hair for elders, I am letting my hair grow now. Partly for the reasons you gave, Ronni. Trips to the beauty parlor were difficult for me to arrange. In addition, my cochlear implant gadget (processor, battery and mic) keeps falling off. Long hair combed over the implant processor will help anchor it. (I confess to a smidgen of vanity, as it will also help hide it.)

– Long hair is problematic in old age if it is thinning. Mine is and I’m still vain enough to not want to show off my balding spots. That’s where the bun comes in; it covers the thin area on my crown quite nicely.

– My grandmother, lived into her 80’s,had long white hair that fell below her waist. She always wore it in a bun. When I was young, I was fascinated when she let it down and started to brush it. My mother cannot remember a time when grandma’s hair was short.

– I started growing my hair when I moved to Hawaii. It is not unusual there for women over 50 to have very long hair. I’m 55 and my hair is past my waist and healthier then my daughters with long hair that are 25 and 33. In Hawaii it was much easier to pull it up. I’ve had my hair short most my life Long hair is so much easier for me to take care off. My short hair is not the easy care hair type. My long hair I wash air dry brush and put it up in a bun braid ponytail or leave it down. I’ve had complements on my hair and people think I’m younger then I am. I have always worn my hair the way I want and dressed how I want. To each her own why does anyone worry about the length of anyone’s hair. It sounds like people with control issues.

– I would love to let my hair grow. It is so fine that you could put it all in a cup. It is like baby hair. So, short and curly seems best for me. But may just let it grow and stop the every 6 months perm. You – with thick, long and gray hair I envy you.

– What did the sisters burn their bras for in the long ago if we are still fussing about the prevailing fashions?

– How come as we age, we grow hair on all sorts of other places, like nostrils, ears, chin? Why can’t all stray hair report to the head once we reach age 40? How come, at 40, my tweezers became my best friends? My hair is short, fine, like feathers. What am I, a bird? If so, I want to be an eagle. Eagles fly solo.

Jag, som varken har mormor eller mamma att diskutera sådana här saker med, måste erkänna att jag skulle kunna ägna dagar endast åt att surfa runt på de äldre kvinnornas bloggar som jag hittade i anslutning till ovan citat. Rekommenderas, alltså. Eagles fly solo!

donut05

Toni Morrison och Ingmari Lamy

Men tillbaka till munkmysteriet: Jag besöker själv NK för att reda ut saken. Väl i varuhuset möter jag Therese och vi konfererar. Min tanke var att helt enkelt ställa samma fråga som min kollega D gjort, ”Hej! Jag letar efter en hårmunk, kan du vara så vänlig att assistera mig?”, men vi kommer snart fram till att frågan känns omöjlig och pinsam. Ja, det känns faktiskt plötsligt rent av skamfullt att efterfråga en hårmunk. Jag frågar istället efter håraccessoarer från Evita Peroni* och får det rimliga svaret att NK inte längre har en särskild avdelning för håraccessoarer och att det enda varuhuset säljer inom ramen för hårhantering är produkter av olika slag.

Förvirringen är nu större än någonsin. Om NK inte sålt håraccessoarer på länge så framstår svaret min kollega D fick som än mer dramatiskt. Det är som om man skulle tillfråga en konkursdrabbad asiofobisk bilhandlare om denne säljer Mitsubishi och bilhandlaren – som totalt slutat sälja bilar – gormar att han minsann aldrig, under några omständigheter, skulle sälja en Mitsubishi.

donut06

Ovan ses den s.k. ”Apolloknuten”, som var populär under 1820- och 30-talen, som består av en mittbena och en högt sittande hårbulle kombinerad med korkskruvslockar som ramar in ansiktet.

Vad kommer att hända med hårmunken framöver? Min gissning är att vi kommer att se mer av den – på alla möjliga sätt. Munkens volym ökar, och med möjligheterna att spela in och sprida videotutorials ökar även lekmannens fingerfärdighet i fråga om mer avancerade flätningar i kombination med munken. Jag hyser även en förhoppning om att munken såväl ska föröka sig som att byta skepnad: jag föreställer mig att man skulle kunna arrangera en flertal mindre munkar jämte varandra, eller på varandra, och att de inte nödvändigtvis behöver vara runda utan skulle kunna ta form av kvadrat, trekant, eller kanske hjärtat eller stjärnan. På sikt skulle ett flitigt munkanvändande kunna leda in sin ägare på tyngre substanser, såsom ”vintagefrisyrer” (ett ganska underligt ord, enligt mig) eller ännu hellre en vardaglig comeback för renässans- eller rokokofrisyren.

donut07

Tyra Banks, Lilly Collins och Jennifer Lopez har alla begått hårmunk

Efter att ha tillbringad pinsamt mycket tid åt att tänka på detta kommer jag nog personligen hädanefter att betrakta hårmunken som ett funktionsplagg och anser att den därför borde säljas i olika slitstarka, vattenavstötliga varianter, på exempelvis Naturkompaniet.

 

* Har accessoarmärket Evita Peroni någonting att göra med Argentinas första dam Eva Peron? Jag har dammsugit www utan svar, men finner det för  osannolikt för att vara sant. Namnen är så lika företaget måste ha ställt sig den frågan då de startade upp sin verksamhet, 1988 i  Danmark.


Sofie

Sofie

Jag arbetar med politik och kommunikation och figurativ konst. Jag tycker om vackert måleri, kort och gott. Jag kan inte leva utan apoteket, symbolismen och den estetik som hittar hem i Törnfåglarna, Andarnas Hus och Beaches.

, ,


8 svar på Do-nut? Do not! En vandringssägen.

  1. Linnéa 3 juli, 2014 at 10:14 f m #

    Tack Sofie för detta välskrivna och klargörande inlägg! Jag minns första gången jag såg en hårmunk på bild och blev helt hänförd, ett mirakel! Men jag har också stött på hårmunksskepsis i verkligheten. Min väninna som jobbar i skönhetsbranschen i en nordisk huvudstad har uttryckt mycket stark avsky mot munken. Om jag förstår henne rätt så menar hon att det är onödigt med munk eftersom det går enklare och blir snyggare att göra en vanlig knut, utan hjälpmedel. Det finns något där, i dikotomin natur-teknik som kan avslöja varför vissa är anti-munk. Jag kan tycka att det ser lite tråkigt ut när tjugo kvinnor på rad har exakt samma form på sin håruppsättning, samtidigt vore det mig främmande att döma ut ett hjälpmedel som gör att folk blir mer intresserade av håruppsättningar.

    Nog om mig, tack än en gång för ditt inlägg. Ser fram emot fler hårtexter!

  2. Sofie
    Sofie 3 juli, 2014 at 11:07 f m #

    Jag kunde inte hålla med dig mer, Linnéa. Hårmunken splittrar en generation, haha! Jag tror dessutom att även om vissa personer definierar hårmunken som ”trashig” (ett onödigt stigmatiserande ord) så tror jag att det är just dikotomin, likriktningen samt det uppenbara ”fusket” som ligger och skaver. Vad jag dock gillar med sådana produkter är att man verkligen sätter fusket på kartan och att det existerar i sin egen rätt – och blir därför någonting ganska åtråvärt. Av samma anledningar tycker jag exempelvis att lösögonfransar och pushup-bh kan vara väldigt attraktivt, ju mer uppenbart tekniskt orienterat dessa produkter angriper naturens villkor med för korta ögonfransar och för små bröst. Som sagt tror jag det är med munken som med mycket annat, att den är för monoton och tråkig för att inte på sikt få sin användare att börja experimentera med den.

    Kul att du gillade texten! Jag planerar att skriva mer om hår, det är nog det skönhetsområde som sysselsätter mig som mest i min vardag. Jag kan ingenting om vare sig hudvård, smink eller parfymer.

  3. Katarina
    Katarina 3 juli, 2014 at 4:31 e m #

    Tänkte skriva en kommentar om att det är det artificiella elementet som gör hårmunken trashig, men ser nu att ni varit inne på just det spåret. Tänker att man kan jämföra munken med franskt manikyrerade akrylnaglar: Jag minns hur classy det ansågs vara för typ femton år sedan, innan man lärt sig känna igen det konstgjorda.

    Ett hårmunksmisstag som jag tycker är vanligt är att man väljer en för stor munk i förhållande till sitt hårs längd och tjocklek. Jag tycker att det är snyggast när hårmunken ger ungefär samma volymökning som en professionell toupering, och när håret lindas runt den på ett sådant sätt att det slutgiltiga resultatet blir en bulle, snarare än en munk.

  4. Sofie
    Sofie 3 juli, 2014 at 7:30 e m #

    Det där är en mycket god tanke, Tina. Man ska definitivt gå en storlek mindre ifråga om munk, man ska alltså tänka motsatsen mot strumpbyxan så kommer man ihåg det!

  5. Birgitta 3 juli, 2014 at 8:11 e m #

    Eftersom jag
    a/ just har fyllt 60,
    och
    b/ alltid har haft långt hår och tänker fortsätta med det,
    så älskade jag detta inlägg.

    Jag minns en gång när jag var ungefär 20 (alltså för circa 40 år sen) och jag satt och hade en liten picknick ute på Djurgården med en pojkvän. På den tiden kunde man köra bil ut på Djurgården, vilket inte går idag, så en del bilar körde förbi där vi satt. Men det var en som fick mig att spärra upp ögonen. Det var en oxblodsfärgad öppen Rolls Royce, och i den satt ett äldre par. De måste ha varit 70-års-såldern, och de var SÅ coola. Han hade en ljus linnekostym och Panama-hatt. Hon hade vita jeans, randig T-shirt (typ Bretonsk fiskartröja) och långt, snövitt hår som var rakt bakåtstruket i en stram ballerina-artad hästsvans som fladdrade för vinden i den öppna bilen. Hon skrattade och tittade på mannen i den ljusa linnekostymen och det var helt uppenbart att de var förälskade i varandra. De tog nästan andan ur mig, för att de var så vackra och så lyckliga och så coola och så bekväma med att vara 70+, och jag tänkte: Sån vill jag bli när jag blir gammal!

    Jag tror tyvärr inte att jag kommer att ha en oxblodsfärgad öppen Rolls Royce när jag fyller 70 (fast vem vet?) men den vita hästsvansen satsar jag på.

  6. Sofie
    Sofie 4 juli, 2014 at 12:41 e m #

    Tack för din trollbindande kommentar, Birgitta! Jag tror att jag eventuellt kan ha sett en bild på dig och ditt fina hår.

    Och jag är mycket tacksam för att du delade med dig av detta ögonblick ur ditt liv. Jag undrar om de bodde på Djurgården eller om de bara passerade – dvs – om det på så viss skulle gå att få reda på vilka de var. Låter som tagen ur en reklam för seniormode som jag hoppas och tror kommer att göras mer i framtiden.

  7. Birgitta 23 juli, 2014 at 12:02 e m #

    Tack för de orden, Sofie. Mitt hår är inte sådär jättefint, faktiskt. Det är inte särskilt tjockt och det är ganska frissigt. Men just därför är långt och uppsatt i en typ av French Twist det absolut enklaste och bekvämaste för mig. Kräver inget arbete alls, till skillnad från just nu när jag har tillfälligt klippt det till axellångt för att som omväxling ha det utsläppt – vilket är lika med stylat. Alltså föna till nästan torrt varje gång det blivit blött och sen rulla upp HÅRT på stora rullar och därefter föna till helt torrt för att få det slätt och blankt och med lite ”bounce”. Långt hår är klart enklare.

  8. Johnc97 22 september, 2014 at 7:08 f m #

    I have read several good stuff here. Certainly worth bookmarking for revisiting. I surprise how much effort you put to make such a magnificent informative web site. bbgdaeddagdk

Kommentera