Il Giardino

Jag har varit i Rom, egentligen inte för att köpa parfym men nu blev det så ändå. Pojkfröken mer eller mindre tvingade mig att besöka Campomarzio70 på Via Vittoria och det var bara att lyda. Svag för det dramatiska, teatrala och eskapistiska har jag lyckats samla ihop diverse dofter som alla på sitt sätt är underbara men kanske inte så vardagliga. Den senaste tiden har jag saknat något litet lättare att bära dagar som bara är helt vanliga dagar. Jag är negativt inställd till att alla dagar inte är extraordinära men det verkar inte finnas så mycket att göra åt den saken så det är bara att foga sig in i ledet.

Givetvis vill jag inte ha någon helt vanlig parfym, men kanske något mer lågmält än vad som annars återfinns i badrumsskåpet. Jag trodde först att det var det blommiga jag skulle söka mig till, men alla utpräglade blomdofter har haft en tvålig ton som jag ogillar. Jag vill inte dofta tvål. Parfym ska inte lukta rent tycker jag. Faktum är att jag nog tycker tvärtom – det ska inte vara fräscht och kliniskt utan präglat. Kroppen är inte ett badkar, kakelplatta eller vask som ska skrubbas rent. Nu lever vi i så hygienska tider att parfym inte längre handlar om att dölja odörer utan snarare förstärka dofter och andra sinnliga sensationer förknippade med kroppen. Om stank och odörer förr i tiden har Peter Englund skrivit och jag kan varmt rekommendera hans text om det. Jag doftade litet på Santa Maria Novellas äldsta doft till exempel och det var alldeles för skarpt och fräscht för mig, till och med en spritig not som för att lösa upp någon fet kroppsodör. Det var trist eftersom jag tilltalades mycket av tanken på att bära samma doft som Katarina av Medici en gång gjort.

Nåväl, på Campomarzio70 talade jag om vad jag var ute efter och fick därefter prova ett antal föreslagna dofter. Jag bad specifikt om italienska märken vilket var ett sätt att rationalisera ett stundande dyrt inköp – att jag ju var tvungen att PASSA PÅ när jag var i Rom (man är inte direkt ovan vid shopping så att säga). Fastnade hur som helst för en underbar doft från märket Pantheon Roma, som har en begränsad och vad det verkar rätt så smal produktion. Deras koncept utgår ifrån konstnären Rafael och hans älskarinna och stora kärlek Margherita. Rafael är ju begraven i Pantheon så på så vis hänger företagsnamnet ihop med konceptet. Jag köpte Il Giardino, som är döpt efter trädgården i Trastevere där de älskande tu hade sina nattliga möten. Det är en oerhört grön doft. Pantheon själva beskriver den som ”Green, woody and slightly pungent 
yet at the same time harmonious. 
It expresses the profile of a person who is distinguished and delicate, 
sincere and spontaneous, but also deep and thoughtful…”. Det här är väl som med horoskop, men jag tycker att den passar mig. Jag älskar den i alla fall! Jag har aldrig haft en riktig grön doft tidigare för jag har, tja, tyckt att det känts alldeles för kommersiellt och vanligt och absolut inte så som jag vill dofta. Det här är min nya doftkärlek, den känns så elegant i all sin enkelhet. Den är precis så som jag ändå kan acceptera vad gäller vardagligheten: den är  då självklart mer än det andra i samma kategori. Den motsvaras av ett glas vin till lunchen en arbetsdag, ett rött läppstift på kontoret, klackar fastän man inte ska träffa någon speciell. Den är helt enkelt väldigt romersk.
giardino


Comments { 2 }

Tags: , , , ,


Slim Aarons

Högst medveten om att dessa bilder är helt fel för årstiden, måste jag ändå få lov att presentera en fotografisk upptäckt jag gjort rätt nyligen. Slim Aarons fotograferade societeten och jet-seten i Kalifornien. Ytligt? Ja. Innan dess hade han varit fotograf i Andra Världskriget så we might give him a break vilket jag skulle gjort ändå för jag moraliserar sällan vad gäller konst. Dessutom skulle jag vilja hävda att människorna är sekundära så tillvida att det inte är några porträtt det rör sig om. Det är tidsandan, miljön och den artificiella känslan av att allt är kulisser och arrangerat som tilltalar mig, förutom hans utsökta bildkänsla förstås. Wikipedia-sidan om honom meddelar att Aarons never used a stylist, or a makeup artist. He made his career out of what he called ”photographing attractive people doing attractive things in attractive places.”

Pool At Lake Tahoe.png

Min favorit, gillar estetiken ”jet set möter granar”.

slim-aarons-lake-tahoe-nevada1

Snyggt. 

lake-tahoe-trip-slim-aarons

Förutom en bra komposition, bra sportlook på damerna! Får man se ut sådär när man paddlar kanot kan jag absolut tänka mig att prova.

 

Attractive person doing attractive things in attractive places. Kanske nytt livsmotto?


Comments { 2 }

Tags: , ,


Gästinlägg: Handskar

Jag har tidigare i den här bloggen nämnt hur jag i mina unga år blev starkt påverkad av de romaner och flickböcker från 1800-talet som jag var storkonsument av, däribland Louisa May Alcott’s Little Women. Jag tror att det var där jag först inhämtade min vid det här laget djupt rotade övertygelse att en dam aldrig går ut utan handskar, i alla fall inte mellan första oktober och sista april. (Fast jag bär gärna handskar även i september och maj.) Minnesvärd är till exempel episoden när Jo och Meg ska gå på fest tillsammans och det uppdagas att Jos handskar är omöjliga att använda eftersom hon spillt någonting på dem. Megs handskar är förstås oklanderliga, men det ser ut som om Jo skulle få stanna hemma från festen, tills man kommer på idén att de kan dela på de två paren: Var och en tar på sig en av Megs rena och håller lite nonchalant en av Jos smutsiga hanskar i handen, på ett sånt sätt att det inte syns att den är smutsig.

6a00d834911e3069e2017d3f2c0ff0970c

I bilden från filmen härovan ser man längst ner till vänster hur flickorna är behandskade även mitt i sommaren, vilket är helt korrekt. Under 1800-talet gick en dam aldrig ut utan hanskar och hatt, oavsett årstid eller väder. (De borde alltså även haft hatt på sig på bilden, men det är en annan sak.)

Fernand-Toussaint-xx-Woman-with-Gloves-and-Parasol-xx-Private-collection6a00d8341c69f653ef017d3ca905e7970c

På väg ut.

Eftersom en annan stor influens vad det gäller det estetiska för mig var svartvita filmer från 1940-talet, så är jag orubblig i denna uppfattning om handskar som en nödvändig del av klädseln, i alla fall under vinterhalvåret. Jag har en kollega som cyklar till jobbet varje dag året om och nästan alltid utan handskar eller vantar. Jag ryser när jag ser henne och får bärga mig för att inte tala om för henne hur fult och ja, direkt skadligt, detta är. Hon kan ju få röda, svullna, fula och frostbitna händer! För att inte tala om att själva de nakna händerna i sig är direkt stötande i mina ögon.

Ja, men visst är det vackert med handskar – och sexigt! Kolla bara på tjejerna här nedan:

handskar1handskar2

Och hade Rita Hayworth som Gilda varit hälften så sexig utan handskar? (Nja, kanske Rita Hayworth, men för resten av oss är det ett hjälpmedel som inte bör förkastas.)

handskar3

Det ultimata vad det gäller handskelegans är förstås att a/ röka med handskarna på (helst cigarett med munstycke) eller b/ att bära smycken ovanpå handskarna:

handskar4

Modereportage från första halvan av 1900-talet har nästan alltid med handskar som ett så obligatoriskt komplement till klädseln i övrigt att de knappas ens kommenteras:

handskar5handskar6

handskar7handskar8

Märk väl att det gäller vår- och sommarkläder här, så handskarnas funktion är knappast att hålla värmen.

Även på ett modernistiskt, närmast kubistiskt, konstverk som detta, är handskarna en viktig del av porträtteringen av kvinnan:

handskar9

Hatten är förstås också viktig, men den förtjänar en egen text, så den tänker jag inte gå närmare in på här. Fast visst är det snyggt när man koordinerar handskar och hatt! På bilden nedan antyds bara hatten visserligen, men det råder ingen tvekan om att den är samma färg som handskarna – och läppstiftet:

handskar10

Och kolla på kvinnan här nedan, som egentligen har en ganska tråkig klänning; men vars ensemble lyfts till en helt annan höjd av det vinröda läppstiftet, den vinröda hatten (med flor!) och de likaså vinröda långa handskarna (med armband utanpå!).

handskar11

Och vad ska man säga om kvinnan i handskannonsen nedan, som kör med kontrastfärger och kombinerar dovt mörkrött med kallt ljusgrönt? Så vackert!

handskar12

Till och med hemstickade fingervantar med folkloremönster kan vara så här snyggt när man går in för det:

handskar13

Men för mig blev det ett par röda vårhandskar i år. De är lika snygga till svart skinnjacka som till ljus trenchcoat och de gladde mig hela mars och april. Gläder mig åt att kunna använda dem igen.

handskar14

Gästinlägg av Birgitta Berglund

 

 


Comments { 2 }

Tags: , ,