Skönhetskabinettet utser Woman Of The Year 2014!

Under det gångna året har Skönhetskabinettet agerat väktare av den goda smaken genom en diger produktion av texter om skönhet, stil, mode, doft, historia, konst, litteratur och politik. Dessa texter är måhända inte tidstypiska dokument för den som vill fånga någonting essentiellt angående just år 2014 – då bloggen strävar efter tidlöshet.

Vilken enskild kvinnas skönhet har avhandlats av Skönhetskabinettet flest gånger under 2014?

Det var en jämn och vacker match! Efter noggrann kvinnoräkning utser
Skönhetskabinettet Woman Of The Year 2014…….

 

 

 

SOPHIA LOREN!

womanoftheyear02

Sophia vann en förkrossande seger genom närvaro i en mängd inlägg, samt förekommande på exempelbilder för att statuera en stilmässigt poäng i våra texter. Grattis Sophia! Vi älskar dig!

Övriga skådespelerskor som kämpade hårt, men förlorade mot henne, var Marilyn Monroe och Monica Bellucci.

womanoftheyear03

*  *  *

Den mest omskrivna musikern 2014 var Lana del Rey…

womanoftheyear04

… tätt följd av kollegorna Madonna och Jennifer Lopez.

womanoftheyear05

*  *  *

Den mest omskrivna politiska personen 2014 var Jackie Kennedy, tätt följd av Hillary Clinton.

womanoftheyear06

*  *  *

De mest omskrivna fiktiva karaktärerna 2014 var Maleficent och Snövits styvmor.

womanoftheyear07



Skönhetskabinettet välkomnar en sociologisk studie av denna sammansättning av kvinnor, samt hoppas att Ni läsare följer med oss in i Det Sköna Året 2015!


Comments { 0 }

Tags: , , , , , , , , ,


Lucka 24: God jul…

…önskar Skönhetskabinettet!

– Therese –

god jul

 

– Sofie –

julbild

 

– Anna –

image

 

– Katarina –

IMG_6385


Comments { 1 }

Tags: , ,


Lucka 23: She has a lovely face – God in his mercy lend her grace

Jag älskar det svenska språket men när jag fastnar för enstaka ord är det ofta engelska sådana. Två favoriter är linger och dwell som ju nästan är synonyma. Det är ord som kanske inte används så ofta i vardagsengelskan och de har inga bra svenska synonymer. Linger översätter man oftast till ”dröja sig kvar” och dwell till att bo eller ”dväljas”. Inte vardagssvenska direkt. Jag har framför allt stött på dem i Tolkiens värld eftersom det är typiskt alver att tala om att linger och dwell.

Det finns en direkt koppling mellan skönhet och väntan eftersom skönhet och tid är så intimt sammankopplade. Kvinnlig skönhet liknas ofta vid en blomma som knoppar och blommar ut för att sedan vissna. Ta till exempel Robert Herricks ”To the Virgins, to Make Much of Time”:

Gather ye rosebuds while ye may,
Old Time is still a-flying;
And this same flower that smiles today
Tomorrow will be dying.

The glorious lamp of heaven, the sun,
The higher he’s a-getting,
The sooner will his race be run,
And nearer he’s to setting.

That age is best which is the first,
When youth and blood are warmer;
But being spent, the worse, and worst
Times still succeed the former.

Then be not coy, but use your time,
And while ye may, go marry;
For having lost but once your prime,
You may forever tarry.

Jag tycker att det finns en särskild skönhet i själva väntan också. Själva processen att bli vacker är en slags väntan, alltså tiden vi spenderar på att bli sköna. Sådant anses i regel vara fult eller fel av olika anledningar, vilket gör att detta inlägg till viss del knyter an till tidigare gästinlägg om viktorianska skönhetsideal: trots att vi lämnat den viktorianska eran så lever vi fortfarande med samma dubbla bud kring hur vi ska förhålla oss till skönhet. Tränar man och äter sunt ska man göra det av hälsoskäl – nåde den som bantar eller tränar av estetiska önskemål gällande den egna kroppen! Hygien och renlighet är bra men att spendera pengar på krämer för att få vackrare hy är alltid att förneka sin ålder och sträva efter ett osunt ungdomsideal – fåfängt och inte feministiskt. Att intressera sig för kläder och mode är att förakta kvinnor och stödja en sjuk industri men om det nu råder konsensus kring detta kan man verkligen fråga sig varför industrin blomstrar så.

Förutom skönhet i processen att bli vacker – jag tycker alltså att det är estetiskt tilltalande med kvinnors och för all del mäns ytliga procedurer, så tycker jag att själva väntan i form av linger eller dwell är så poetisk. Mina bästa exempel kommer från Lord Tennyson, men också från Tolkiens värld som jag redan nämnt. Kopplingen mellan Tennyson och Tolkien är inte helt långsökt estetiskt: tittar på man prerafaeliternas konst så känner vi igen en estetik som återkommer i Härskarringen, både i litteraturen och i Peter Jacksons filmatisering. Det är kombinationen av medeltid och växtlighet som gör det, tror jag, och den inneboende melankolin och sorgen i att allt som blommar en dag måste vissna:

tumblr_ldld76jv191qdyv52o1_500

John Melhuish Strudwish,  När äpplena var gyllene och sångerna ljuva men sommaren till ända.

I Tolkiens värld undslipper skönheten förruttnelsen eftersom alverna har evigt liv. Alvkungen Elrond spår sin dotter Arwen och hennes framtid efter att hennes make, den dödliga men oj så snygge Aragorn lämnat jordelivet. Han spår hur hon, oförändrad av tidens tand, fortsätter att sörja och ensam vandrar på jorden till tidens ände. ”Why do you linger here when there is no hope?” frågar han sin dotter och förutspår: ”Here you will dwell, bound by your grief.”

Arwen-The-Two-Towers-arwen-undomiel-34589485-850-400

aragorn-death

tttcap_0666

Arwen_01

Arwen_dg3

Lord Tennysons välkända dikt om The Lady of Shalott liknar på ett sätt scenen ovan men är inverterad i sin handling. The Lady of Shalott sitter ensam i sitt torn och väver dagarna i ända, hennes enda kontakt med omvärlden är den spegel som hon ser världen genom. Hon har en förbannelse över sig där hon inte får se världen utanför annat än genom spegeln. Tala om att både linger och dwell! Vid synen av  ett nygift par som kurtiserar i månens ljus utbrister hon ”I am half-sick of shadows!” och man förstår hur plågsam tillvaron är för den olyckliga mön.

John_William_Waterhouse_-_I_am_half-sick_of_shadows,_said_the_lady_of_shalott

John William Waterhouse, ”I Am Half-Sick of Shadows! Said the Lady of Shalott”

När Sir Lancelot rider förbi hennes torn och hon får syn på hans uppenbarelse i spegeln händer följande:

She left the web, she left the loom,
She made three paces thro’ the room,
She saw the water-lily bloom,
She saw the helmet and the plume,
She look’d down to Camelot.
Out flew the web and floated wide;
The mirror crack’d from side to side;
”The curse is come upon me,” cried
The Lady of Shalott.

Hon lämnar sitt torn, tar sig en båt och beger sig mot staden Camelot. Hon hinner dö innan hon anländer  – förbannelsen är i kapp henne. Möns dröjande och dväljande i tornet i alla dessa år, och nu när hon äntligen beger sig ut i världen och får se den med egna ögon är det som förbannad. Sir Lancelot, mannen vars blotta uppenbarelse fick The Lady of Shalott att tappa fattningen, är en av de som beskådar liket i båten när den flutit fram till Camelot:

All the knights at Camelot:
But Lancelot mused a little space;
He said, ”She has a lovely face;
God in his mercy lend her grace,
The Lady of Shalott.”

Julia Margaret Cameron var granne och vän med Tennyson. I sin samtid sågs Cameron som en slags amatörfotograf men Tennyson gav henne uppdraget att göra fotografiska illustrationer till hans ”Idylls of the King”. Utsökta är hennes bilder – det är svårt att tro att det är 1860- och 1870-talen vi rör oss i. Det är en intimitet kombinerad med en stundtals klar förståelse av fotografiets unika kvaliteter i förhållande till måleri som gör att Camerons bilder är så förtrollande:

1860_cameron.1000

Julia Margaret Cameron, Call, I follow, I follow, let me die!

Sadness,_by_Julia_Margaret_Cameron

Julia Margaret Cameron, Guy Little Theatrical Photographs (Ellen Terry)

Maud,_by_Julia_Margaret_Cameron

Julia Margaret Cameron, Maud.

Även här möter vi en slags stilla och loj skönhet. Jag tycker att det är fel att kalla kvinnorna passiva – jag menar att de väntar och att det är en del av vad som tilltalar oss. Varför bilderna fungerar så starkt i vår samtid, liksom varför människan fascineras så av alvernas långsamma rörelse och evigt liv, eller den tragiska historien om The Lady of Shalott, tror jag hänger ihop med att vi är ovana vid att se människor vänta och för all del vara passiva. Det finns ett starkt förakt för inaktivitetet i vår samtid. Nu stundar jul och mellandagarna, den enda tiden på året då vi uppmuntras att vara passiva. Jag hoppas ni väntar – och är inaktiva – med stil!


Comments { 6 }


Lucka 22: Tålamod är en dygd


 Malcolm McLaren, Madame Butterfly (1984)

Tålamod, förmågan att utstå väntan, förseningar och svårigheter med bibehållet lugn utan att hänfalla åt okontrollerade känslosvall, betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Dagens lucka är en uppmaning till läsare av Skönhetskabinettets julkalender att praktisera tålamod inför morgondagens lucka som kommer att vara väntan värd. En bra övning inför julafton, om inte annat.


Comments { 0 }


Lucka 21: Ett samtal om skönhet mellan två exceptionellt vackra kvinnor

Esther och och Lena är fingerade namn, då kvinnorna vars samtal jag nedtecknat valt att vara anonyma. De är i trettioårsåldern och lever i Stockholm. Flera objektiva källor har bekräftat deras påtagliga skönhet.

esther_lena

Jag
– Har ni alltid varit vackra? Hur fungerar det rent socialt – att vara en exceptionellt vacker person?

Esther
– Jag har känt mig vacker sedan jag var ett litet barn, och särskilt under de formativa åren. De känslorna gav mig ett grundläggande självförtroende – vilket är långt viktigare och mer kraftfullt än det självförtroende som faktisk skönhet ger. Jag är helt övertygad om att åtminstone 50% av “min skönhet” upplevs av världen runt omkring mig som en produkt av att jag tror, känner, behandlar och för mig själv som om jag vore vacker (vilket endast fungerar eftersom jag tror att jag är vacker). Jag är inte lika övertygad om min skönhet längre – jag har mina dagar… Men de vanor som jag utformat under mitt liv hittills som skönhetstroende ägnar jag mig fortfarande åt, vilket gör att människor fortsätter att uppfatta mig så. Jag vet inte hur långt man kan sträcka jämförelsen med andlig tro, men det finns definitivt enande element.

Lena
– Jag håller med om att besitta stor skönhet måste relateras dels till en tron på skönheten och dels en känsla för självet, vilket kan bekräftas av andra men inte nödvändigtvis måste. Under den senaste tiden så har jag verkligen slagits av hur min upplevelse av skönhet skiljer sig distinkt från hur andra tycks uppleva mig. Skönhetsupplevelsen som jag får av att se mig som som ett objekt för andra människors uppfattning är väldigt villkorat. Ett praktiskt exempel: det upprör mig om jag känner mig endast så vacker som andra talar om för mig att jag är. Jag önskar ingen människa den upplevelsen!

Jag
– Du tänker på komplimangens dubbelhet?

Lena
– Ja, exempelvis. Komplimangen skapar villkor och ramar. Komplimangen har en nedvärderande kvalitet eftersom situationen vari person A får en komplimang av person B utgår från att person B ser någonting vackert i person A som person A förväntas inte se själv, och person B utgår från att det är upplyftande att uppmärkssamma detta.

Esther
– Problemet är att komplimangen särskiljer mellan skönhet och attraktionskraft, samtidigt som människor som använder komplimanger inte är särskilt medvetna om det. Komplimangen låtsas uppehålla sig vid skönhet: “Vad vacker du är!”, men egentligen talar den bara om den egna attraktionsupplevelsen: “Så attraktiv jag upplever dig!”

Lena
– Ibland är att ‘vara vacker’ att upplevas som vacker av andra – det tjänar ett väldigt tydligt syfte. Man får bekräftelse, blir beundrad och tilldelas en social status genom att attrahera andra. När det inträffar så gifter sig min egen uppfattning om min skönhet och upplevelsen hos den som betraktar mig. Det är sorgligt men praktiskt. Generellt exploaterar jag denna upplevelse för att bli godkänd av andra, kanske särskilt i sociala medier där man så enkelt kan kontrollera bilden av sig själv.

Esther
– Tyvärr låter det där inte så sympatiskt…

Lena
– Fast det är dubbelt! Skönheten är en krycka för mig, och har alltid varit. På sätt och vis är därför skönhet det enda jag är till fullo bekväm att projicera i exempelvis sociala medier eller i andra sociala situationer. Jag kan vara ganska blyg och kan lätt skrämmas av människor. Att projicera andra kvaliteter, så som humor, i konversationer vågar jag sällan. Då blir skönheten ett svar på sociala fobier. Det är ett negativt mönster som gör att jag upplever att det är gott nog att bli vagt beundrad på avstånd, även om jag inte är omtyckt som person och uppfattas som arrogant.

Esther
– Jag kom just att tänka på hur hemskt det är att verkligen känna sig ful! Det har ganska litet att göra med att faktiskt vara det. Men det kan vara en förgörande känsla om ens vanor cirklar runt det sköna. Allt kan bli rubbat. Ofta känner jag mig bara så vacker som det sällskap jag omger mig med. Så när jag känner mig ful kan det vara bra att söka sig till vackra personer.

Lena
– Haha! Jag har svårt att veta vem jag är när jag inte känner mig vacker. Jag förlorar 90% av mitt jag när jag inte känner mig vacker. Inte för att jag inte har något övrigt innehåll, utan för att jag har koordinerat det runt upplevelsen av skönhet. Dock måste man då förstå att jag tycker att kanske 80% av vad det innebär att vara vacker har att göra med smak, och på det sätt så kan mode i någon mån möjliggöra skönhetsupplevelser för många. Jag är för övrigt inte så bra på procenträkning…

Esther
– Vi lever ju i en kultur som parallellt säljer idén att allting går att köpa, samtidigt som man säljer ett ideal av naturlig skönhet, samtidigt som man talar mer och mer om gener och manipulation av dem. Det kan nog bli förvirrande för den som försöker förstå skönhet parallellt med att försöka vara vacker själv.

Lena
– Jag tror ändå att bilden av naturlig skönhet eller ideal skönhet utan tvekan är precis så kommodifierad som andra kommoditeter. Längd och proportion är inte så lätt att kontrollera som individ – däremot kan man kontrollera sin smak. Därför så känner jag mig mindre ytlig när jag dömmer andra baserat på deras klädval och stil än deras övriga utseende.

Esther
– Men ändå är det människor som bedömer klädstilar som kallas för ytliga, och när man arbetar med kroppar maskeras det snarare i någon sorts hälsoaspekt eller något man gör “för sin egen skull” – det får en bättre klang. Samtidigt kan du ju ta någon som ser ut som Lena: det spelar ingen roll vad hon bär för kläder eller hur hon stylar sitt utseende – hon kommer ändå alltid att upplevas som litet vackrare än de flesta i ett rum, på grund av det omtvistade som man kan kalla för naturlig skönhet, som kanske egentligen bara är hennes egen tro på sin skönhet – det som de andra i rummet felaktigt skulle avskriva som arrogans eller ”självförtroende”, ett ord som används för ofta!

Lena
– Nu tror jag att du försökte ge mig en komplimang!


Comments { 4 }


Lucka 20: Barbell Belle

389208555

Det här är Abbye Stockton. Vid slutet av 1940-talet – när hon var i trettioårsåldern – hade hon prytt omslaget till mer än fyrtio olika magasin. Hon var en tidig ”strongwoman” och en föregångare till dagens kvinnliga bodybuilders. I februari 1947 anordnade hon världens första tävling för kvinnliga tyngdlyftare, och hon var även den som lade upp Marilyn Monroes träningsprogram.

På något sätt känns det konstigt att hon över huvud taget har funnits, hon stämmer inte alls överens med bilden jag har av hur kvinnor var och såg ut vid den här tiden. Men hon fanns (ända fram till sin död 2006), och hon var en idol för många – både män och kvinnor – som visste att uppskatta kvinnor som var starka på riktigt.


Comments { 0 }

Tags: , ,


Lucka 19: Allt var inte bättre förr…

…men tidskriftsomslagen var det definitivt. Jag förstår inte varför de inte kan se ut lite mer så här idag? Vad hände med de tecknade omslagen? Som inte bara visar ett photoshoppat ansikte? De säljer inte, är givetvis svaret. Men de här numren av The Queen skulle jag köpa nästan oavsett vad de innehöll, för att de är så fruktansvärt fina.

 
queen1

queen2

queen3

queen4

queen5

 


Comments { 2 }

Tags: ,