Lucka 3: Min farmor Tora skaffar sig New Look

2006ae9661_dior_photograph

Min älskade farmor hade fyllt 89 år idag om hon levt ännu. Hon tog hand om mig mycket som barn, visade mig skogens hemligheter och var allmänt närvarande i mitt liv fram tills för snart fyra år sedan då hon gick bort. Farmor skrev några slags memoarer som jag är stolt ägare av och som väl valda personer får läsa. Bakom lucka nummer 3 döljer sig Tora Janssons (f. Kemi) minne från när New Look gjorde entré i hennes liv:

Diormodet New Look kom efter kriget och slog igenom som en bomb. Själv blev jag helt fascinerad. Något sådant måste jag bara ha. Jag gick på Bar Lock i Stockholm då och hade naturligtvis inga pengar. Hur fixa detta?? Just då kom ett brev från ett par flickor hemifrån. De mig försöka hitta organdi till deras studentbalsklänningar – ett gult och ett ljusblått – och skicka hem mot postförskott. Här fick jag min chans. Jag ilade iväg till NK och där fanns organditygerna. Samtidigt passade jag på att inhandla ett beige linneaktigt tyg till kjol och jacka och ett vackert blårutigt tyg till klänning. Alla detta skulle skickas till pappa. Jag räknade helt kallt med att hinna hem före paketet. Trots detta blev veckan som kom nervös. Tänk om paketet kom före mig! Med tanke på pappas korta stubin kanske det redan var återsänt.

Jag hann hem i tid. En morgon hördes ett ramaskri ”Vad i helvete är det här – ett paket till mig på flera hundra kronor från Nordiska Kompaniet i Stockholm”. Jag hade inte vågat säga något om detta då jag räknat med att passa posten och sedan berätta vad det gällde. Nu var det bara att ta tjuren vid hornen och så skonsamt som möjligt ge en förklaring. Det lyckades och pappa löste ut paketet.

Men – sedan kom nästa pärs. Mamma som var utbildad herrskräddare och lärt sig sy även damkläder skulle sy mina New Look-kläder. Efter långa diskussioner gick hon äntligen med på att göra det. Allt detta under en förutsättning: under inga förhållanden fick dessa plagg användas i Kiruna. Vad skulle folk säga! Ingen hade börjat med det modet i Kiruna. Komma hit från Stockholm och göra sig märkvärdig!

Dräkten och klänningen blev lyckade och plötsligt tyckte mamma att dräkten var ursnygg och sydde en grön blus med knytband till mig utan att jag behövde be om det. Åter i Stockholm köpte jag också ett par gröna skor till härligheten och oj vad jag kände mig fin.

Efteråt har jag ställt mig frågan: Hur vågade NK ta upp den beställningen av en 21-årig snärta? Skulle detta kunna hända idag?

Bild:  Christian Diors ”New Look”, 1947, Paris.

 


Anna

Anna

Konstvetare svag för parfym, fantasy och 1800-talspoesi som lägger alldeles för mycket pengar på hudvård. Länge leve barocken! Och kläder i ull.


4 svar på Lucka 3: Min farmor Tora skaffar sig New Look

  1. Viktoryia 3 december, 2014 at 6:42 e m #

    Årets bästa julkalender.

  2. Johanna 3 december, 2014 at 11:03 e m #

    Åh, vilken elegans! Underbar bild.

  3. Birgitta 4 december, 2014 at 12:15 f m #

    Jag älskar också den bilden, förmodligen den mest berömda, den mest ikoniska bilden på The New Look: Diors Bar Suit. Den var inte bekväm att bära; jackan krävde en hårt snörd korsett (och var i sig själv också mycket stel) och kjolen, var gjord av stora mängder tjockt ylle för att falla tungt, och därtill uppuffad av ett par lager underkjolar. Den lär ha vägt 4-5 kilo!

    Jag har också minnen av min mammas berättelser (ja, Tora var min mamma) om hur hon skaffade sig The New Look. Hösten efter den lyckade klänningen och dräkten blev det en lång, vid kappa med MASSOR av tyg i. Den var av brunrutigt ylle och benämndes av morfar aldrig annat än Hästtäcket.

    Jag brukar också ofta också tänka på mammas berättelser om sin tid som sekreterare i Stockholm efter att hon avslutat sin fina utbildning på Bar Lock – som för övrigt var en ganska överklassig och dyr skola där fina flickor från Östermalm utbildade sig till förstklassiga sekreterare. Mamma var definitivt den enda gruvarbetardottern från Norrland där, men hon hade tjänat ihop till avgifterna genom att arbeta som byskollärarinna i en liten norrländsk avkrok under ett år och spara vartenda korvöre som inte gick till mat och husrum. (fast husrum hade hon ovanpå skolsalen, så det tror jag inte att hon egentligen betalade något för; det var en löneförmån).

    I alla fall så har mamma berättat att hon alltid bar dräkt på arbetet. Hon köpte en ny dräkt varje vår och en varje host, och den nyaste dräkten användes till att börja med bara på lördagar (då man arbetade halvdag) samt då hon fick följa med chefen för att stenografera på konferenser i andra städer och bo på fina hotell – som Park Aveny i Goteborg. En av dräkterna som hon beskrev var av marinblått ylle och jackan var fodrad med smaragdgrönt siden – samt hade hon låtit sy upp en blus i samma siden. Om man betänker att mamma var lång och slank och hade rött hår, så måste det ha varit en anslående syn. Hon gifte sig även i dräkt – en ljusgrå dräkt och en handbroderad vit sidenblus samt en liten vit hatt med prickigt vitt flor. Så snyggt!

    Och jag som nu köper vintagedräkter från 40- och 50-talet på nätet – å, vad jag gnisslar tänder over att inget av detta finns kvar! Men mamma var inte den som sparade på ting. Och kanske är dräkterna ännu vackrare i min fantasi (och på mammas bröllopsfoto som jag har kvar) än vad de hade varit i verkligheten.

    • Anna
      Anna 15 december, 2014 at 9:29 f m #

      Tack för detta Birgitta. Jag minns förresten att farmor inte sparade _vartenda_ korvöre i Parkalompolo… Hon berättade att det var där hon började röka, för hon hade inget annat att göra. Dessutom upptäckte hon postorder! Så hon måste ha haft husrummet betalt ja, men tanke på att hon kunde spara till sin utbildning cigarett- och postorderfrossa till trots!

Kommentera