Lucka 12: Vinterdrömmar

Glammig skidsemester à la Ivana Trump, stationerad framför öppna spisen med en bok eller landsflykt till varmare breddgrader? Så här skulle vintern vara om Skönhetskabinettet fick bestämma.

 

– Therese –

HASUI_1929_Zojoji_Snow1

Jag gillar, som säkert har framgått, verkligen inte vintern. Det beror nästan enbart på att jag avskyr att frysa. Jag är frusen av mig, och det känns som att hur mycket kläder jag än tar på mig så hjälper det helt enkelt inte. Om det inte blir dåligt åt andra hållet: ullundertröjan gör att jag blir så där otroligt obehagligt svettig och nästan får panik. Aldrig känns det behagligt på vintern! Jag känner mig ful, vill inte gå ut, har inga fina kläder, har dålig balans och är rädd för att halka om det är halt… osv, osv.

På bild är vintern däremot underbar! Jag är tokig i målningar av snö. En massa av de målningar jag gillar bäst – Bruegels ”Jägarnas hemkomst”, framför allt, men t ex målningar Gustaf Fjaestad, Monets skata i snön, Carl Larsson-snö, Elsa Beskow/Jenny Nyström-snö, ja, barnbokssnö är överlag fantastiskt mysig. Varje vinter sitter jag också och googlar japanska träsnitt med snö, eftersom den japanska träsnittssnön är bland den bästa. Som bilden ovan. Så fint med den fluffiga snön på grenarna, de vita flingorna mot den mörka vinterhimlen.

Idag ska jag försöka köpa både en vinterkappa och ett par vinterstövlar! Vi får väl se hur det går.

– Katarina –

Bambi-Wallpaper-bambi-6248623-1024-768

Vintern är en magisk årstid. (Hm, eller menar jag kanske trolsk?) Den är magisk … nej, den är trolsk, eftersom det är enda gången det faktiskt kan vara förenat med livsfara att gå ut. För bortsett från riktigt låga temperaturer är vi i Sverige i princip helt förskonade från naturfenomen som kan kosta oss livet. Vintern är också kontrasternas årstid; det kan vara mörkt och dystert, men om solen skiner på snötäckta vidder blir det ljusare än under den mest strålande sommardag. Utomhus är det kallt, krispigt och friskt, men inomhus är det idel mysiga filtar, tända ljus och lussebullar.

Bildmässigt är jag precis som Therese präglad av Carl Larsson, Elsa Beskow och Jenny Nyström, men även av Bruno Liljefors, Ilon Wikland och … Disney. Av någon anledning känns min syn på just vintern betydlig mer nostalgisk än den på övriga årstider. Jag känner till exempel aldrig att jag vill klä mig modernt på vintern – vilket jag i och för sig sällan känner – utan den ideala vinterstilen är tidlös och kvinnlig, kanske till och med lite konservativ. Inga sportplagg här, inte!

– Sofie –

skridskorT.v. Tara Lipinski vann femton år gammal guld i Vinter OS i Nagano, 1998. Hon var då yngst i världen att ha gjort så. T.h. Bartender on ice! I St. Moritz 1938.

Vintern kan med fördel innehålla en hel del skridskoåkning. Att våra vatten återkommande fryser och gör det möjligt för oss att bestiga dess blanka yta är en så estetiskt- och andligt tilltalande tanke att jag får hjärtklappning!

Jag har många fina minnen av skridskoåkning på Hjälmaren under min uppväxt: pappa på långfärdsskridskor och jag på vita konståkningsskridskor med nedslipade taggar för att kunna “killåka”. Den som är orutinerad kan ändå uppleva hissnande fart och elegans vid samåkning. Jag och en väninna har sedan några år tillbaka en tradition att klä oss i tajts, glittriga tröjor och päls, dricka oss fulla på whiskey i plunta och åka runt Karl XIII:s staty i Kungsträdgården, för att avsluta med näsan i operabarens brödkorg. Bäst är ändå att åka på sjö, eftersom man då gör det med livet som insats. En bra sak med skridskoåkning är känslan som infinner sig efteråt – man får ett stort behov av vila, värme och alkohol, och man upplever även att detta behov är berättigat. Man behöver också fot- och vadmassage av en annan människa, som omedelbart måste finnas till hands. Jag önskar att det fanns fler och finare skridskopaviljonger i Stockholm, med bättre och mer varierad musik, värmestugor samt skridskoåkande bartendrar som serverar rykande äggtoddy!

Man kan även med fördel närma sig skridskon från hemmets lugna vrå genom de tv-sändningar med konståkning som brukar visas i mellandagarna. För den som istället vill läsa om is rekommenderar jag varmt den underbara romanen Is-slottet (1999) av Tarjei Vesaas, en av de bästa berättelser jag läst. Man kan även påminna sig om när Isfrun fryser ned Lilla My, när hon flygseglar på en silverbricka på isen i boken Trollvinter (1957), eller se avsnitt S02E19 “Fire and Ice” av Beverly Hills 90210 vari Brandon blir kär i konståkerskan Tricia. Avslutningsvis är islossning otroligt hänförande och romantiskt. Om jag hette Paulo Coelho skulle jag kanske skriva en sexuell metafor om det!

– Anna –

mariah-carey-christmas

Snö är ett måste i den ideala vintervärlden, liksom sällskap av djur av diverse slag och då särskilt sådana som förknippas med julen. Att rida på andra djur än hästar har intresserat mig sedan en tid tillbaka. I tidig tonår provade jag att rida på stora grisar, vilket gick okej så länge vi var i hagen men med världen framför sina fötter blev grisarna genast svårmanövrerade. Alvkungen Thranduil rider på en älg vilket jag tycker är majestätiskt och effektfullt. I den verkliga världen är jag förpassad till hästar och det är verkligen inte fy skam (men jag vill gärna rida på en älg).

För några vintrar sedan red jag och min yngsta faster ut i skogen en decemberdag. Snön var då så tung att det kändes som om hela världen var tyst. Alla ljud dämpades. På ett ställe hade träden tyngts ned av snön, och märkligt nog åt olika håll men symmetriskt: nämligen inåt mot vägen, så att trädtopparna lutade sig över varandra och bildade som ett tak över allén vi red igenom. Det var sanslöst vackert att rida genom denna av naturen skapade sal, med hästarnas varma andedräkt och dämpade skritt som enda ljud förutom snön som singlade ned – jag kunde höra snön. Det enda som estetiskt förstörde den bilden var våra kläder: täckbyxor och lager av fleece. I den ideala vintervärlden finns det vackra kläder lämpade för uteritt i snön. Thranduil är helt klart en förebild med sin grå cape i krossad sammet men Mariah Carey är mysig i sin tomtedräkt på bilden ovan också. Den passar ju uppenbarligen bra för att åka rensläde med, Mariahs dräkt alltså, så kanske är den praktisk för ridning med. Precis som Sofie skriver om skridskoåkning, är det också så bra med stalllivet att det finns ett ”efteråt” då man är alldeles kall och slutkörd och helt enkelt måste dricka något varmt och alkoholhaltigt framför en brasa.


Katarina

Katarina

Jag tillbringar mina dagar med att skriva och redigera text. Jag tycker att det är vackert med det hela och rena, starka och friska. Jag kan inte leva utan mina pärlor, min kashmir och mina oljor.


No comments yet.

Kommentera