Lucka 15: It burns in my soul, it aches in my flesh, and it igni­tes my ner­ves

Dagens lucka handlar om ännu en vacker, välklädd, död presidenthustru.

Charlotte Perrelli och Madonna, i musikalrollen som Eva Perón

Var jag än rör mig i Stockholm nuförtiden så möter jag annonser för den svenska uppsättningen av musikalen Evita, med Charlotte Perrelli i rollen som presidenthustrun Eva Perón. Jag vågar inte se den. Jag är nervös för vad Perrelli kan ha gjort med rollen, eller kanske snarare inte gjort. Samtidigt ska man inte döma en hund efter dess hår – Perrelli har själv i intervjuer understrukit att detta är ett nytt steg i hennes karriär, och att hon är inställd på att bli orättvist bedömd på gamla schlagermeriter. Föreställningen har överlag fått mycket goda recensioner.

Det var rimligt att just Madonna gestaltade Eva Perón i musikalfilmen Evita på 90-talet. Madonna är i ständig process att omformulera sig själv, sitt artisteri, och har alltid strävat efter att vara ett steg före sin publik – så brukar det heta, oklart om detta fortfarande stämmer. Detta kan, på ett lokalt plan, även gälla för Perrelli: Hon började som dansbandsdrottning, men har sedan dess även varit programledare, kost- och träningsguru samt positionerat sig själv som moder. Och precis så som Eva Perón drömde om Buenos Aires och Madonna drömde om New York så drömde Perrelli om Stockholm, kanske London. Landsortstjejen med artistdrömmar, slår man fast i P4 Extra, som blir en folklig stjärna.

Eva Perón deltog aktivt i att bygga myten om sig själv. Hon omformade sin bakgrund från oäkting född på landet av en kokerska, sedermera mindre framgångsrik skådespelerska, till first lady, religiös nationalskatt och modeikon som smyckade sig med exklusiva kreationer samtidigt som hon deltog i sin mans, president Juan Peróns maktspel, reformer, utrensning av oliktänkande och dylikt. Den politik de förde gemensamt, ”Peronismen”, är svårplacerad i dagens gängse politiska klassifikationer och skiftade över tid. Som populistisk och nationalistisk rörelse har den ofta blivit beskylld för fascistoida tendenser. Perón beundrade Benito Mussolini, och det finns en anledning till varför just Argentina sågs som särskilt attraktivt som exit för många nazister i andra världskrigets kölvatten.

Eva positionerade sig som en kvinna av folket, vilket blir tydligt i nedan – väldigt fina – citat:

I am only a sparrow amongst a great flock of sparrows.

På en nivå är citatet givetvis populistiskt, då hon besatt mer makt vid tillfället än någon annan kvinna i Argentina. Samtidigt reflekterar det ett djup som jag ofta tycker lyser igenom i hennes uttalanden: den gemenskap som finns människor emellan i den totala ensamheten inför döden. Hon vände sig till arbetarklassen men kanske framför allt kvinnorna och drev linjen att om landets ledare kunde älska henne så var det även avgjort att han älskade sitt folk – då hon var en kvinna av folket. Hon startade Female Peronist Party med hundratusentals medlemmar och påverkade  tidigare oengagerade kvinnliga väljare att rösta och engagera sig politiskt för Perón – mycket genom sin stilmässiga framtoning. Hon bar de, för sin tid och geografiska plats, mest exklusiva och dyrbara kläder tillgängliga. Man har vittnat om att hennes blotta uppenbarelse närmast kunde orsaka hypos – en kombination av de otroliga modekreationer och hennes plågsamt repetativa tal – ett fåtal slogans upprepade gång på gång, på det vis att när man sagt något tillräckligt många gånger så blir det sant:

I have one thing that counts, and that is my heart; it burns in my soul, it aches in my flesh, and it igni­tes my ner­ves: that is my love for the people and Perón.

Hennes sista tal (1951)

 Hennes fantastiska hår

Rent verbalt refererade hon till sina anhängare, arbetar- och underklassen, som hennes descamisado: “beloved shirtless ones”. Uttryckets ursprung är omtvistat, men återfinns bl.a. i Victor Hugos roman Les Misérables (1862). Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en person som lade just så mycket vikt vid sitt eget utseende och sina kläder hänvisade till sina väljare som utan kläder,  skjortlösa. När det ytliga är så viktigt kanske man även börjar tänka på de man försöker nå som en uppsättning klädesplagg? 1945 demonstrerade Juan Peróns supporters utanför fängelset Casa Rosada (där han satt fängslad), och valde då at vara bara på överkroppen – en hänvisning till descamisado. När jag har fördjupat mig i Evas person fastnade jag även för detta citat:

When the rich think of the impo­ve­rished, they think of impo­ve­rished desires.

Jag tror tyvärr att denna tanke i hög grad är korrekt, men att hon troligtvis inte själv hade särskilt mycket högre tankar om sitt folk än hon anklagade aristokratin för.

Många av de bästa porträttbilderna av Eva föreställer givetvis henne vid sidan av sin man, som brukligt är för presidenthustrur. Men det är sällan några stela, formella leenden utan de flesta fotografier är intima, genuina. De ler tillsammans, står när, leker med sina pudlar. Nedan är mitt favoritfotografi av dem båda tillsammans, även om man knappt ser att det är dem:

 Kram!

När man tittar på ett flertal av hennes klädnader är det svårt att inte påminnas om hennes tidigare skådespelarkarriär. Hennes modeintresse går inte att ta miste på, och jag får verkligen en känsla av att hon hade uppskattat Madonna om hon fått leva så länge!

Christian Dior var hennes favoritdesigner.

Eva var 1,65 cm lång och bar ofta höga klackar.

Eva Perón visar sin hattsamling, i Buenos Aires 1950.

”Utställning för de fattiga”: Eva och Juan Peróns porträtt omgivet av skor, i Buenos Aires 1950.

När hennes politiska position flyttades fram förstärktes en mer konservativt stram frisyr och dräkter. Den flärdfulla, extravaganta skådespelerskan tonades tyvärr ned.

Americas Next Top Model, 2006.

Eva har fortsatt att inspirera stilmässigt efter sin död. Det har gått att notera hennes närvaro i exempelvis Americas Next Top Model vari modellaspiranten Evita Myers från Gloucester porträtterade presidenthustrun. Besöker man Åhléns finner man fina, men något överprissatta, smycken under namnet Evita Peroni – vilket knappast kan vara en slump, även om smyckesproducentens officiella hemsida inte refererar till stilikonen Perón. Det förvirrar mig! Man kan även ana hennes ande sväva över vissa klädkollektioner, så som denna:

Den venezuelanska designern heter Carolina Herrera, 74 år gammal. Hennes kollektion för Fall 2013 var direkt inspirerad av 1940-talets Eva Perón.

I Annas inlägg om Jackie Åh! så noterar hon hur tv-serien The Simpsons strösslar med subtila parafraser i avsnitten, och i ett låter karaktären Marge karakterisera presidenthustrun Jackie Kennedy när hon fyndar en rosa Chanel-dräkt på outlet och på så vis förändrar hela sitt sociala liv. Givetvis finns det ett The Simpsons-avsnitt som avhandlar Eva Perón! I musikalavsnittet “The President Wore Pearls” (säsong femton) väljs Lisa till elevrådsordförande, och förvandlas till presidenthustrun Eva Perón.

Det är svårt att skriva om Evas liv utan att beröra hennes död, som även den har stora estetiska aspekter. Hon (1919-1952) blev endast 33 år gammal, och avled därmed i ungefär samma ålderspann som vi i Skönhetskabinettet befinner oss i. Hon gick bort i svi­terna av liv­mo­der­halscan­cer och var den första argen­tinska kvin­nan som genom­gick kemo­te­rapi. Även Juan Peróns första hustru Aurelia Tizón (1908-1938) avled efter att ha blivit infekterad av ett HPV-virus – i samma ålder som Eva. Nedan ses kortegen vid hennes begrav­ning, som hölls den 9 augusti 1952 efter flera dagars natio­nal­sorg. När hen­nes kropp flyt­ta­des från pre­si­dent­pa­lat­set för att bal­sa­me­ras avled åtta män­ni­skor i de sör­jande folk­mas­sorna. Under det första dyg­net efter hen­nes död vår­da­des över 2.000 män­ni­skor på sjuk­hus för ska­dor som de ådra­git sig då de för­sökt komma nära hen­nes kropp. Efter bal­sa­me­ringen expo­ne­ra­des Evas kropp i hen­nes tidi­gare kon­tor vid Arbetsmarknadsdepartementet i två år, under tiden som ett begrav­nings­mo­nu­ment pla­ne­ra­des till hen­nes ära. Enligt planen skulle monomentetet bli högre än Fri­hets­gu­din­nan. Juan Perón avsattes genom en militärkupp innan monumentet färdigställdes, och han hade där­för inte möjlighet att fortsatt säkra den fort­satta beva­ringen av Evas kropp.

Under två decennier, mel­lan 1955–1971, var krop­pens pla­ce­ring okänd. Det har senare offentliggjorts att den nya argentinska regimen flyttade henne till en krypta i Milano där hon vilade under namnet María Maggi. Samtidigt kriminaliserade regimen ägandeskap av fotografier föreställande Eva och Juan. Även i döden betraktades hennes kropp som en stark symbol för argentinarna, en politisk krutdurk för de som efterträdde Perón. På väggarna i Buenos Aires kunde man se motståndsrörelsens graffi ställa frågan: ”Var är Eva Peróns kropp?” I boken “Santa Evita” ger jour­na­lis­ten och för­fat­ta­ren Tomás Eloy Mar­tí­nez uttryck för ett antal kon­spi­ra­tions­te­o­rier, så som att ett fler­tal vax­ko­pior till­ver­ka­des eftersom krop­pen ska­da­des med en ham­mare, samt att vax­ko­pi­orna till­drog sig upp­märk­sam­het av sex­u­ell natur.

1971 flyt­ta­des krop­pen på nytt, för att stå i Juans och hans tredje hustrus, Isabel, hus i Madrid, där den stod pla­ce­rad i mat­sa­len. Enligt vänner till familjen lade Isabel ned mycket tid på Evas kropp: hon torkade av Eva med vatten och bomullstyg, kammade hennes hår och torkade det med en hårtork. Så otroligt fint, och samtidigt osunt, om det är sant! Man kunde då konstatera att en av Evas fingertoppar saknas, troligtvis stulen från hennes kropp under militärkuppen 1955 för att verifiera hennes kvarlevor. Efter Juans död 1974 övertog Isabel  – från början dansös – presidentposten i två år, tills det att hon avsattes i en militärkupp anklagad för korruption. Idag lever hon i exil i Madrid.

Evas kropp fördes slutligen till hen­nes famil­je­grav i La Reco­leta Ceme­tery, i Bue­nos Aires. Den argen­tinska rege­ringens åtgärder för att skydda gravvalvet från inbrott anses så kraftiska att de även kan stå emot kärn­va­pen. Det kos­tar mer att dö än att leva, är ett popu­lärt argen­tinskt uttryck – passande i sammanhanget. Eller som Eva själv utryckte det:

One cannot accomplish anything without fanatacism.

Follow