Lucka 11: Djuriska dofter

Ganska ofta hör man folk säga att det som gör någon vacker är det fula, eller det skeva – det som avviker från ett i övrigt vackert ansikte. Men jag tror att man kan vara mer exakt än så, att det där fula eller skeva eller vad man nu vill kalla det egentligen är något djurisk. Och när man säger att det fula gör någon vacker så menar man egentligen att det djuriska gör någon sexig eller attraktiv. ”Fult” i det här sammanhanget är alltså bara en omskrivning för ”otämjt” eller ”ociviliserat”.

Jag tänker att det förhåller sig på ett liknande sätt med parfym. De sexigaste parfymerna doftar inte bara blommor, utan något annat också: något mörkare, dovare och farligare, ja, mer djuriskt. Att parfymera sig kan vara höjden av civilisation om man skvätter på sig något intetsägande blomsterblask, men det kan också vara det rakt motsatta om den doft man väljer i stället framhäver – eller kanske snarare på ett raffinerat sätt för tankarna till – kroppens naturliga dofter.

american-hustle-img01

Jennifer Lawrence karaktär i American Hustle – Rosalyn – förklarar sitt dysfunktionella äktenskap för mannens älskarinna: ”Well, he must like it on some level. He must want it, because he keeps coming back for it. It’s like that perfume that you love, that you can’t stop smelling even when there’s something sour in it. Can’t get enough of it.”

För att få en parfym att dofta så där djuriskt finns det ett gäng ingredienser som är fool proof. Här är några av de vanligaste, som också är de som använts längst:

Sibetolja: En vätska som civettkatten producerar i sina analkörtlar. Numera kan ämnet framställas syntetiskt, men oftast används fortfarande den äkta varan trots diverse djurrättsorganisationers protester.

Mysk: En substans som utvinns ur myskoxens testiklar, men namnet används också om liknande dofter som framställs från andra djur och växter. Även mysk kan numera framställas syntetiskt.

Bävergäll: Ett sekret från bäverns analkörtlar. Tydligen anses den kanadensiska bäverns sekret vara det bästa, tätt följt av den ryska bäverns.

Ambra: Ett ämne som bildas i kaskelotvalens tarmar. Enligt någorlunda trovärdiga källor på internet är det bara Jean Patou, Chanel och Guerlain som fortfarande använder äkta ambra i sina parfymer.

AfricanCivet

En gullig civett tecknad av Richard Lydekker

Det är alltså inte ovanligt att de här ämnena ingår i parfymer – framförallt orientaliska dofter innehåller i princip alltid åtminstone något av dem. Sibetoljan är vanligast och finns i bland annat Cha­nel N°5, Calvin Kleins Obsession, Joy från Jean Patou och i många av Guerlains dofter, bland annat Shalimar och Jicky.

De som inte gillar orientaliska dofter brukar avfärda dem med att de luktar ”kattpiss”, även om jag till min fasa har sett min älskade Shalimar beskrivas som ”more poopy than urinous” på ett parfymforum på nätet. Konsensus verkar i alla fall råda kring att dofterna kan beskrivas som djuriska, vilket vissa tycker är äckligt och andra tycker är hur hett som helst. Om man är ovan vid orientaliska dofter och vill prova en men samtidigt undvika de mest ”poopy” så rekommenderar jag Dolce Vita från Dior. Den är typiskt orientalisk, men ändå väldigt snäll och anspråkslös.

shalimar-1

Shalimar-annons från 1934

Nästa år är det 90 år sedan Shalimar skapades, och den är fortfarande en av världens mest populära dofter – lika tidlös som en timglasfigur och ett par rödmålade läppar. Förutom sibetoljan är doften av vanilj den mest påtagliga i Shalimar, tycker jag. (Citrusinslagen som alla doftkännare pratar om känner jag över huvud taget inte.) Om man slarvar med att duscha märker man att just vaniljdoften dröjer sig kvar i flera dagar. Till slut blir den nästan latent och kommer bara fram om man svettas, går ut i fuktigt väder eller när man till slut ställer sig i duschen. Jag har helt förlikat mig med att den parfym jag känner mig allra sexigast i är en doftkombination av, ehm, kattrumpa och vanilj. Vaniljen tillför dessutom ytterligare en erotisk dimension då den är ätbar.

tumblr_ms539tibtG1sfs090o1_1280

Shalimar-annons från 2014

Många äldre parfymer (och äldre versioner av parfymer som finns än i dag, till exempel Shalimar och Cha­nel N°5) innehöll mer av de här olika sekreten och vätskorna. Kanske var toleransen för dem högre när kroppar generellt inte var lika renskrubbade som de är i dag. Jag tycker i alla fall att det är fint och lite rörande att många av de parfymer som funnits längst och som i dag räknas till klassikerna har de här djuriska inslagen. Upphällt på vackra flaskor säljs påminnelser om att det finns sidor av den mänskliga naturen som inte kan tämjas.


Comments { 1 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Lucka 10: Nobelpriset i estetik

Idag är det Nobeldagen. Människor med oerhört intelligens och begåvning befinner sig nu i Stockholm för att ta emot sina priser och sedan äta en lång och fin middag i Stadshuset. Men den här bloggen ägnar sig ju företrädesvis åt yta. När jag satt och googlade lite nobelpristagare i litteratur (ja, jag håller mig till litteraturpriset idag) insåg jag hur fantastiskt snygga många av dem varit. Letar man upp ungdomsbilder har nästan alla varit snygga! Eller så är det jag som blivit gammal nog att tycka att alla som är unga är vackra. (Samt att alla som är gamla är vackra. Och de flesta däremellan. Kanske är jag på väg mot att omfamna det Fassbinder tydligen kallade ”den absoluta ömhetens estetik”. Men mer om det en annan dag.)

Jag orkade inte ta med alla snygga nobelpristagare eftersom de var för många, jag valde speciellt bort några som kändes lite för självklara (jag tycker att Heidenstam var skitsnygg, Camus vet ju alla hur bra han blev på bild i rock och med en cigg, Samuel Beckett åldrades fantastiskt väl – lite som P O Enquist faktiskt, de är dessutom lika, Herta Müller ser stenhård ut och jag älskar hennes dramatiska sminkning vid 61 års ålder – jag brukar tänka att jag hoppas att jag fortfarande kommer att sminka mig ordentligt när jag är i hennes ålder).

Vi börjar med en irländsk poet.

william_butler_yeats

William Butler Yeats var inte bara vacker som ung, utan hade dessutom turen att leva i en tid då man fortfarande kunde få sitt porträtt tecknat av John Singer Sargent. De där rosetterna som män hade runt halsen i början av 1900-talet (jag vet inte vad de heter, jag är hemskt dålig på herrmode) är så fina! Och får mig att tänka på Björn Kjellman som Pelle Svanslös.

 

eugene oneill

Det var minsann en allvarlig ung man! Det är den amerikanske dramatikern Eugene O’Neill. Jag är väldigt svag för looken ”amerikansk författare vid mitten av 1900-talet”, och O’Neill gör den väldigt bra: ytterst välklädd, mycket fin mustasch. Hela den här bilden är så fin, så allvarlig i hela sitt uttryck.

 

ernest-hemingway

Vem är denne kisande kanotist? Det är ytterligare en amerikan: Ernest Hemingway! När jag gick i åttan såg jag en bild på Hemingway, som ung och frivillig i första världskriget, där han sårades och hamnade på bild i en sjukhussäng, där han lyckades se ut som Tom Cruise, som var en viktig person i mitt liv vid den tiden. Därför började jag läsa Hemingway. Jag tycker fortfarande att han är en av de stiligaste författarna, både som ung, och så här:

Hemingway

Den äldre macho-Hemingway som fiskar svärdfisk, går på tjurfäktning, boxas och skjuter djur på savannen. Jag gillar allt det.

 

john steinbeck

Och en amerikan till: John Steinbeck, som ser fantastiskt cool ut på den här bilden. Av någon anledning har jag alltid tänkt på honom som en kille Carrie i Sex and the City kunde ha dejtat – han påminner mig kanske om Aidan på något sätt? Jag tänker mig att han är i sin stuga i skogen på den här bilden, och har varit ute och huggit ved lite tidigare och doftar friskt av svett och tallskog, och ska nu sätta sig och skriva en great american novel.

 

nadine gordimer 1961

Vem är denna DROTTNING?? Det är Nadine Gordimer, på en bild från 1961, där hon har en troligtvis fantastisk håruppsättning och ett fantastiskt vackert halsband. Hon ser så värdig ut! Och vänlig dessutom. Helt magnetisk.

 

pasternak

Här sitter den unge Boris Pasternak – vilken vacker man! Det är något med hans utseende som är väldigt speciellt, sensuellt, och som gjorde honom fantastiskt stilig även på äldre dagar. Mest av allt ser han ut som en skådespelare. Näst mest av allt ser han ut som den svenske poeten Ukon.

 

Wisława Szymborska

Denna söta kvinna är den polska poeten Wisława Szymborska. Vilken fin bild! Hon ler verkligen med hela ansiktet, ser ni hur ögonen glittrar? Jag tror att det vore jättekul att sätta sig mittemot henne och ta en kaffe och babbla lite. Och så verkar hon ha pärlemorskimrande nagellack, jag tänker mig det varmt rosa, som min farmor brukade ha. Det känns så tryggt.

 

elfriede_jelinek_foto_hilde_zemann

Vilket band sjunger du i sa du? Ett som med ett musikaliskt flöde av röster och motröster med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt? Jaha, nähä, okej, du är författare? Du är Elfriede Jelinek?? Herregud vad du är snygg.

 

vargas llosa

Och ni spelar i vilket band..? Okej, ni är Mario Vargas Llosa och hans fru Patricia..?

 

le clezio

Ni har väl i alla fall ett band? Inte? Ni är den uppenbart fotomodellsnygga Jean-Marie Gustave Le Clézio och hans fru Marina?

 

modiano hardy 1969

Det här MÅSTE vara ett band, för visst är det Franscoise Hardy? Jag visste det! Med en nobelpristagare vid åran? Årets nobelpristagare, Patrick Modiano? Som kanske är den gulligaste nobelpristagaren av alla, söt som en liten björn vid unga år, med studsande hår och vackra ögon?

 

modiano1969

Som flanerar längs kajerna i Paris? Med trenchcoat och allvarlig blick? Och så skriver du bra böcker också. Patrick, you’re killing me!

 


Comments { 3 }

Tags: ,


Lucka 9: Women Being Inglorious Bastards In Western Art History

Någonting som vi ser mer och mer av i våra flöden är humoristiskt tesdrivna bildbloggar skapade för att säga någonting om människan, hennes beteenden och ideal i en samtida politisk kontext. Dessa artiklar sprids flitigt, ofta med tillhörande utrop: “Precis så där är det!” / “Klockrent!” / “Usch vad hemskt, men SÅ sant!” Med snäva visuella medel gör man anspråk på att fånga vad man kan uppleva som ett förtryckande skeende i samtiden. Vilka är då dessa visuella medel som ska tvättas i vår samtidsbyk? Kajsa Bergström kommenterar vad hon kallar för klicksajtsfeminism i Expressen:

Plötsligt fylls flödet med vattenpölsgrund klicksajtsfeminism. Ena dagen är det bilder på omgjorda Disneyprinsessor med nya, realistiska midjor. Upprört konstateras att de tecknade originalen tydligen inte är anatomiskt korrekta. Att Elsa i ”Frost” kan bygga isslott med tanken må vara hänt, men så där smal är ingen, suckar man och delar länken. […] De enda som ännu inte ställer dokumentära verklighetsanspråk på sagorna är ännu dess främsta konsumenter, barnen, som av den anledningen bör skyddas från Facebook så länge föräldrarna förmår.

Det hon försöker komma åt är den overkliga skildringens rätt att vara just, overkligt.

Problemet är sällan bilderna eller texterna i sig. De kan vara roliga. Jag är inte så tråkig att jag inte kan roas det minsta av dessa pamflettliknande uppgörelser med allt från fysiken hos sagovarelser och superhjältar till huvuvida människor med viss hudfärg inte är biologiskt ämnade att dansa

Nej, problemet är när man sprider dessa som ett sanningsanspråk, som om det du ser på bilden fokuserar dina problem och bevisar din problemformulering. Man kan upprört sprida en bild föreställande Barbie och samtidigt hävda att Barbie är lång och smal. Det är sant att hon är det. Svårare blir det när man använder sig av exempelvis historiskt måleri – ett enormt bildmaterial vari man kan finna fog för nästan vad som helst. Särskilt om man aldrig väger in epokens ideal för relationer, etikett och avbildning. Må den som söker fortsätta söka tills hen finner!

Under 2014 har ett stort antal bloggtexter av denna karaktär florerat. Ett axplock:
Western Art History: 500 Years of Women Ignoring Men
Women Who Want To Be Alone In Western Art History
Women Having A Terrible Time At Parties In Western Art History
Women Trying To Sleep Unsuccessfully In Western Art History
Women Rejecting Marriage Proposals In Western Art History
Unhappy Mothers In Western Art History
Unsatisfied Women In Western Art History
See The Women In Famous Paintings Get The Photoshop Treatment

Söker du i det västerländska 1800-talsmåleriet efter motiv vari en man stör en kvinna i hennes läsning eller handarbete, försöker ge henne en skälmsk kyss eller väcker henne ur sömn så kan jag lova dig att du finner hundratals. Letar du efter ett motiv där en kvinna ser otillfredsställd, passiv och sur ut samtidigt som hon ignorerar en man som friar till henne med en blombukett, så lovar jag dig att du kommer att hitta ännu fler.

Som av en händelse intresserar ovan motiv mig inte så mycket. Det sista jag behöver är en vacker målning föreställande en man som talar till en kvinna med subtexten att han ”mansplainar” henne. Den bästa konsten gör att vi hittar oss själva i historier som inte nödvändigtvis är våra egna. Nedan följer kanske några sådana.

ingloriousbitch01

– När vi först träffades sade hon att hon skulle bli min död. Jag tyckte det lät romantiskt.

ingloriousbitch05– Hon sade att det kan vara svårt för nybörjare. Att det bara handlade om att våga släppa kontrollen till henne. Hon föreslog att mitt stoppord skulle vara “hjälp” eller kanske “banan”.

ingloriousbitch03– Under åren då tumören var som värst, envisades hon alltid med att läsa ur den där dåliga romanen som alla hennes väninnor läste. Vad hette den nu igen? Självrådigt Tillvägagångssätt? Maktfullkomligt handlande? Självsvåldigt Beteende? Äsch.

(c) Walker Art Gallery; Supplied by The Public Catalogue Foundation– Jag vet att hon ville ha en man med en “riktigt frisyr”, som hon kallade det. Kanske borde jag ha gått henne till mötes. Jag förstår ju att man kan ha vissa önskemål på hur ens partner ska se ut. Jag borde ha gått till frisören utan käbbel!

ingloriousbitch02– Jag har varit väldigt tydlig mot dig Åsa! Jag tycker om dig som vän, men Stefan är den ende jag älskar. Du måste sluta dyka upp i min kammare på det här viset!

ingloriousbitch08– Hon var några år äldre än mig och kom från staden.

ingloriousbitch04– På kort tid skar de ned drastiskt i Försvarsmakten. Jag var ju ung och min tjänst drogs så klart in. Det enda jag ville var att dricka mitt rooiboste i fred. Men hon var alltid där och retade mig. Kallade mig tennsoldat gjorde hon.

ingloriousbitch10– Sedan jag miste synen märkte jag inte längre hur mina ägodelar försvann.

ingloriousbitch13– Jag borde ha valt en annan troféhustru.

800px-Jan_Janssens_-_Caritas_RomanaJag var så stolt när min yngsta kom in på Konstfack. Första i släkten! Jag försökte alltid stötta hennes projekt.

ingloriousbitch07– När hon varit otrogen brukade hon alltid bjuda på fin frukost dagen efter. Jag hade lärt mig känna igen det dåliga samvetet. Två sockerbitar idag!

ingloriousbitch06– Det var sista gången vi tillämpade majoritetsbeslut.


Comments { 2 }

Tags: , ,


Lucka 8: Jackie, åh!

I några veckor har en bild cirkulerat i mitt Twitter-flöde, som enligt uppgift ska skildra Jackie Kennedy sekunder efter att hennes make presidenten blivit skjuten. Hon lutar sig bakåt över bilhuven, på väg ut:

B4QhUxfIEAAU2yG

Såvitt jag förstått det är just bilden ovan fejk och kommer från någon slags rekonstruktion, vilket verkar rimligt med tanke på bland annat perspektivet. Hur som helst så blev jag drabbad av bilden – ja, drabbad är verkligen rätt ord och det är inte första gången jag blivit det i fallet Jackie Kennedy. Här är min favoritbild på henne, hon är strax över 30 år om jag minns rätt:

140516-jackie-kennedy-1900_2107948ef170c575dc678fde715844f8

Jag tycker att det är en underbar bild av amerikansk societet vid 1900-talets mitt i allmänhet och en rörande bild av Jackie Kennedy i synnerhet eftersom den känns så nära och intim. Blottande på något sätt.

26 år gammal och nygift drabbas hon av ett missfall. Ett år senare föder hon en dotter, Arabella, som visar sig vara dödfödd. Barnen Caroline och John Jr hinner komma innan ytterligare en liten baby som avlider bara två dagar efter födseln. Vilken misär.

Kennedy JFK_limousine

jfk-assassination-1113

Tre månader efter att hon förlorat ett barn för tredje gången skjuts hennes man till döds bredvid henne i bilen. Så nära sitter hon honom att hennes rosa Chanel-dräkt fläckas av presidentens blod. Nedan är två bilder varav den nedre nog faktiskt är autentisk – jag vet inte, men gissar det. Läsare som kan detta bättre får gärna rätta mig om jag har fel:

JFK (US/FR 1991) WARNER BROS/LE STUDIO CANAL+ Picture from t

zapruder_abraham_1852_2005

Jackie Kennedy föddes som Jacqueline Bouvier (låter namnet bekant? Bouvier är Marge Simpsons födelsenamn, och hennes mamma heter Jacqueline i förnamn. Nej, inte en slump. Ni minns väl avsnittet av The Simpsons när Marge fyndar en rosa Chanel-dräkt på outlet och hela hennes sociala liv ändras på grund av denna dräkt – det är helt klart en medveten referens till Den Rosa Chanel-dräkten som fenomen. The Simpsons är en intressant serie med sina ganska subtila parafraser. Exempelvis finns det ett avsnitt som är helt byggt på en något obskyr novell av Gabriel Garcia Marquez, men nu kommer jag ifrån ämnet…). Som Jackie Kennedy blev hon snabbt en stilikon i sin roll som First Lady men framgången som modeikon mattades knappast av efter JFKs död. Som Jackie Onassis fortsatte hon att prägla 1960-talets modescen, och när Ray Ban lanserade ett par 60-talsretro solglasögon för några år sedan döptes de just till Jackie Oh:

ray-ban-4101-601-jackie-ohh+fr++productPageXtraLarge

Skönhetskabinetts husgudinna Lana del Rey antar rollen som Jackie Kennedy i videon till National Anthem:

national_anthem_lana-del-rey2-e1368506456891

National-Anthem-Music-Video-lana-del-rey-31430256-1148-646

 

Såväl låten som videon är två favoriter hos mig. Jag kan föreställa mig att ickefrälsta kanske tycker att det är fjantigt i slutet när Lana pratar om ”JFK”, ni vet ”and I loved him, I LOVED HIM I LOVED HIM I LOVED HIM… and I still love him” men jag tycker det är fint. Drabbande och rörande.

ob_c0c375_national-anthem-01

Jag tror att det som tilltalar mig både med Lana och Jackie Kennedy men på olika sätt är att de båda är så vackra, polerade, perfekta ytor – stilikoner! – och samtidigt rymmer så trasiga och sårade själar. Det kanske låter cyniskt men jag finner det inspirerande. I all sin misär var Jackie så jäkla snygg. Åh, Jackie.

uths2ljszczsl2st


Comments { 3 }

Tags: , ,


Lucka 7: Flygvärdinnans strumpskola

På hösten och vintern är det i princip omöjligt att sticka näsan utanför dörren utan att ha minst ett par strumpbyxor på sig. Här delar flygvärdinnan Anna med sig av sin expertkunskap vad gäller färg, form och fabrikat!

Strumpor3

Sofia Loren vet hur man sätter på sig ett par strumpor

Vad bör man tänka på när man köper strumpbyxor?
– Det viktigaste är att besluta sig för vad strumpbyxan ska ha för funktion och vilken typ av plagg den ska användas under. Att ge sig i väg på jakt efter den perfekta strumpbyxan utan att först fundera på passform i fot, ben och byxdelen är ett misstag. Särskilt byxdelen kan vara värd att skänka en extra tanke; Det gör skillnad om grenkilen är bomullsfodrad eller ej, om midjelinningen är bred eller smal, om mittsömmen är bred eller tunn. Och foten! Ska den vara enbart tåförstärkt eller ska den vara förstärkt från tå till häl? Priset indikerar på inget vis kvalitet. Ett exempel är ett par stödstrumpbyxor i 70 denier många flygvärdinnekollegor använder. De kostar ett par tre hundralappar eller så, men går lätt sönder när man drar upp de stumma benen. Det kan jämföras med Åhléns glansiga i 20 denier med control top som du får 5-för-4 för nästan samma pris, men som jag i mitt arbete kan behålla hela under flera veckor. Storlek är knepigt för den med långa smala ben. Om strumpan inte är stum – som riktiga stödstrumpbyxor – kan man köpa en för stor storlek om byxdelen har enkelsöm bak. Många märken gör de större storlekarna med dubbelsömbak men det tycker jag personligen känns lite som att bära kalasbyxor för spädbarn… Så mät din innerbenslängd och läs på baksidan på förpackningen där de allra flesta märkena har en storlekstabell.

Hur sköter man dem bäst?
– Handtvätt i ljummet vatten med lite handtvål. Låt ligga en stund, gnugga inte annat än varsamt på foten, skölj och låt dropptorka. Nu önskar jag att jag kunde säga att jag förvarar mina i fina silkespåsar men de ligger huller om buller i en låda. Jag är ganska ovarsam när jag sätter på mig mina strumpor, men man ska definitivt inte dra på dem som ett par vanliga byxor, utan trä på dem från foten och sedan bitvis uppåt.

Har du något favoritmärke?
– Såväl i mitt jobb som privat använder jag Spanx Tight-End Tights High-Waisted 70 denier i matt svart med ett par Wolford velvet de luxe 66 alternativt Mat Opaque 80 i Admiral ovanpå, om jag vill ha riktigt täta och välsittande. Svart kan man givetvis köpa en billigare variant av, men med risk för en hint av moirémönster om den har färre denier än 50.

Stay-ups då, är det något att ha?
– Nu ska ni få höra, det finns ett par fantastiska stay-ups! Det är återigen Åhléns eget mycket prisvärda märke, glansig i 15 denier. Till sommaruniformen använder jag aldrig annat än dessa. Glansen är sober och nyansen har inte effekten som gör att det ser ut som om man har plastiga Barbie-ben, utan är varm och naturlig. Foten är enbart förstärkt i tån vilket passar mig med små fötter som annars får den förstärkta hälen halvvägs upp på vaden. De sitter bra med dubbla silikonband bakom en rejält tilltagen och fin spetskant. De är ganska korta, så man bör gå upp en storlek om man har långa ben. Hur ofta jag än sköljer upp dem så håller de formen och glansen. Inte heller resårkanten eller silikonbanden tappar spänst eller funktion. Mitt andra tips är Wolfords Velvet de Luxe 50 denier, det vill säga relativt täta och matta strumpor, i svart. Dessvärre är silikonbanden av sämre kvalitet än på dem från Åhléns, även om själva strumpan är fin och hållbar, men eftersom det är svårt att hitta stay-ups i mer än 20 denier är de värda att nämnas.

Var köper du dina strumpbyxor?
– Eftersom jag är outsägligt petig med mina strumpbyxor och stay-ups, och ganska bekväm, så köper jag stora kvantiteter vid ett och samma tillfälle på ett större varuhus i närheten av mitt hem där jag vet att det jag söker finns. Jag tycker dessutom att en del av tjusningen är att känna och jämföra i butik. Skulle jag tipsa om en välsorterad butik, som även har en sagolikt kunnig och hjälpsam personal, så är det NK:s strumpavdelning i Stockholm.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,


Lucka 6: Vad har vi för vinterstil?

Bakom lucka 6 döljer sig ett gemensamt inlägg. Har vi någon speciell vinterstil? Anpassar vi oss ens efter sådana värdsliga ting som vädret?

– Anna –

julstil01

Rött, guld och päls förekommer oftare än annars. Eftersom jag är mer i kyrkan i december jämfört med andra månader är jag uppklädd oftare. Både jag och min mamma fyller år i december så det är mycket högtidligheter av den anledningen också (inte bara Jesus födelsedag!). Det jag tycker är svårast stilmässigt just vintertid är helheten: om jag ska på bjudning vill jag helst vara snyggt klädd vad gäller ytterplagg och skor även på vägen dit. Det är en hopplös ambition i detta polarklimat. Här har jag gjort en Pinterest-sida på temat Vinterstil med kommentarer till varje bild.  Tanken har slagit mig att bara ge upp och köpa en Canada Goose-jacka och UGGs och ha det som vinterstil. Då är man ju i alla fall varm…

– Katarina –

julstil03

 Lodenrock från Martina Tiefenthaler

Under de senaste fem-sex åren har jag tänkt att nästa vinter, då ska jag investera i en ordentlig vinterjacka. Men så har vintern kommit och jag har haft för lite pengar eller så har det inte varit så kallt som jag befarade, och jackplanerna har skjutits på framtiden. I stället har jag fortsatt knata runt i en si sådär femtio år gammal lodenrock som jag ärvt av min mormor. Jag gillar den verkligen, men den är definitivt mer av en höst- än en vinterkappa. Som tur är är den tillräckligt rymlig för att man ska få plats med varma kläder under, och tillsammans med mössa, vantar och halsduk så fryser jag bara lite när det är som allra kallast. (Men nästa år ska jag köpa en ny och varm jacka!) När det gäller skor har jag helt gett upp mina estetiska ambitioner och drar på mig ett par curlingkängor från Bally i november som sedan tas av någon gång i april. Eller, jag tycker egentligen att de ser helt okej ut, även om de inte riktigt känns som min stil.

– Sofie –

julstil02

Så fort det blir minusgrader tar jag fram mina pälsar och tar inte av mig dem förrän till påska. Eftersom de värmer så bra vågar jag mig ibland på någon sorts årstidsanakronism under denna period: Ljusa kläder är otroligt fint på vintern, helst vitt och tunt. Ungefär samma modelogik som en fjortonåring i jakt på urinvägsinfektion. Ett fåtal glittriga plagg stryker med eftersom jag tror på att ibland ge efter för vissa irrationella begär. Jag har närt en fantasi om att bära snäcksmycken när det är mycket snö ute! Tycker att den tanken är otroligt fin och fantasieggande! Därför införskaffade jag häromdagen ett antikt snäckskalsarmband, som jag ska bära i jul. Nu saknas bara ett stort halsband med snäckor. Flera nätter har jag drömt om att jag köpt detta halsband. Ingen logik där inte. Något som värmer jättebra är underställ tillverkat i siden! Tyvärr har jag bara haft råd med 1 st sådant. Min övriga vintergarderob utgörs till 75% av ett altare av billigare underställ från diverse sport- och frititsbutiker som jag har på mig varje dag. En sorts motsvarighet till Thereses fodralklänningar.

– Therese –

julstil04

Åhléns Å

Jag har ingen vinterstil! Jag hatar vintern så mycket att jag inte har lust att köpa vinterkläder. Så nu drar jag runt i samma gamla kappa som skulle bytts ut redan förra året, små skor som inte kommer att funka i snö, och jag kan inte ha mina stövlar längre eftersom jag har fått för tjocka vader, och jag har ingen lust att köpa nya. Ni hör ju, det är elände. Inomhus bär jag fodralklänning och kofta. Varje dag fodralklänning och kofta. Jag har köpt tre likadana fodralklänningar på Åhléns Å-avdelning, i tre olika färger, och så väljer jag nån kofta lite random och så går jag ut i kylan och är sur.


Comments { 0 }


Lucka 5: DDR-chic

Läsare med gott minne kommer kanske ihåg mitt inlägg om den fina tyska tv-serien Weissensse. Men mitt intresse för allt som har med DDR-eran att göra stannar inte där: varje höst och vinter får jag lust att se om en av mina absoluta favoritfilmer, De andras liv. Alla som inte har sett den måste genast göra det! Det är fantastiskt bra, skrämmande, rörande… och – eftersom det är en estet som skriver detta – snygg.

Särskilt förtjust är jag i Sebastian Koch och Martina Gedeck som spelar huvudrollerna som en författare och hans flickvän skådespelerskan som blir övervakade av Stasi. De är såna snygga, vuxna människor! Med snygg, vuxen stil. Martina Gedecks garderob är fantastisk, liksom beige, sofistikerad, ändå lite konstnärlig, väldigt tidlös. Snygg brun vinterkappa, pälsmössa och stövlar, pennkjol och vit blus, vackra klänningar till fest.

Jag har tänkt i flera år att jag vill se ut som hon under hösten och vintern, och det är inte på något sätt en komplicerad stil, men det blir liksom inte av ändå. Men nu saknar jag både vinterstövlar och en varm kappa, så: kanske är det dags att närma sig DDR-vinterstilen i år.

daslebenderanderen42daslebenderanderen62 daslebenderanderen22daslebenderanderen52daslebenderanderen32daslebenderanderen72


Comments { 1 }