Skönhet: från bok till film

Har ni läst Gone Girl? Jag vill minnas att det är ett stort fokus på den unga älskarinnas bröst. Att Amy eller om det är Nick, talar om att hon har stora men fasta bröst, typiskt unga. Kanske är det bara jag som tänkte på detta? Men jag var hur som helst spänd när jag såg filmatiseringen av boken, att se dessa bröst. Nu låter jag kanske litet snuskig men jag lovar att mina intentioner är intellektuella! Jag var intresserad av att se hur snygga, stora bröst skulle visualiseras. Skulle de ta fasta på detta? Har de castat skådespelerskan efter brösten? Jag vill minnas att hon i boken är rödhårig – det är hon inte i filmen.

emily-ratajkowski-01-02-03-04-1397274

Emily Ratajkowski som spelar Andie i Gone Girl

Jag tycker att det är intressant att se hur sådant som i text omnämns i positiva ordalag vad gäller utseende sedan visualiseras. Det gäller inte bara kvinnlig skönhet. Självklart är det lika intressant att se hur manliga utseenden tolkas från skrift till bild. Och för att inte tala om landskap. Det måste vara en utmaning att i bild gestalta sådant en läsare redan föreställt sig i sitt inre.

I fallet Gone Girl kanske det inte fanns så många vägar att gå vad gäller tolkningen av ett par riktigt snygga, stora bröst. Eller har jag fel där? Jag vet inte om jag tror på objektiv skönhet, eller att det finns en allmän smak, men visst finns det en slags bild av hur ett par snygga bröst ser ut? Om än konstruerad och inte essentiell – det kan så klart diskuteras.

Svårare blir det med visualisering av sådant som egentligen inte finns i denna värld utan är helt beroende av fantasin. Alvdrottningen Galadriel omnämns som så vacker att man viker sig för hennes blick. Hur castar man en sådan en roll? Tänk på att Sagan om Ringen-filmerna släpptes 2001-2003 och alltså spelades in strax innan. 1990-talets slut. Var Pamela Andersson fortfarande het då? Tänk om man valt henne som Galadriel? Varför blev det inte så? Var Cate Blanchett, som ju valet föll på, verkligen i ropet som en stor skönhet då? Eller konstruerades hon som det i samband med att hon fick spela rollen?

Galadriel_earnest

Cate Blanchett som Lady Galadriel

Ett exempel där man helt frångått förväntningar på rollens utseende är castingen av Kristen Stewart som Snövit i Snow White and the Huntsman. Här fanns det ändå ganska tydliga markörer att förhålla sig till utöver ”vackrast i landet är”: hy vit som snö, läppar röda som blod, hår svart som ebenholts. Jag vet inte om jag tycker att Stewart har sådana färger? Och man verkar inte ha bemödat sig särskilt mycket med att styla henne så heller:

Snow-White-and-the-Huntsman-2-Kristen-Stewart-Forest-Spirit snow-white-and-the-huntsman-4
Kristen Stewart som Snövit

I fallet Kristen Stewart som Snövit är jag ganska säker på att det handlar om att det är just Kristen Stewart, känd från Twilight. Man behöver inte anpassa hennes utseende efter sagan och den traderade uppfattningen om Snövit, för den publik man vänder sig mot har redan ikoniserat Stewart med anledning av hennes tidigare roller.

Frågan är vad som är mest bundet till sin tid: Emily Ratajkowkis byst, Cate Blanchett som Galadriel eller Kristen Stewart som skönhetsikon?


Anna

Anna

Konstvetare svag för parfym, fantasy och 1800-talspoesi som lägger alldeles för mycket pengar på hudvård. Länge leve barocken! Och kläder i ull.

, , , , , ,


Ett Svar på Skönhet: från bok till film

  1. Birgitta 20 januari, 2015 at 6:54 e m #

    Lustigt – jag lade inte alls märke till beskrivningen av Amys bröst såvitt jag kan minnas. Det som gjorde mest intryck på mig i den boken (förutom svängningarna i vem som var vad så att säga) var det parti när Amy talar om killar som hyllar en viss typ av tjej: tjejen som inte är besvärlig, tjejen som bara är enkel och skön, liksom. Eller med Amys diagnos tjejen som inte existerar i sig själv, bara som manlig önskedröm. Vad man än tycker om Amy som person så har hon min fullständiga hyllning där. Det är så på pricken rätt diagnosticerat.

Kommentera