Gudars like tycks mig den klänningen vara

Idag har jag ägnat mig åt att bläddra i Sara Danius essäsamling Husmoderns död och andra texter. Den är kul för att den handlar om så alla möjliga saker – Freud, att flå en ål (eh okej, just de ämnena följer kanske helt logiskt av varandra), Djuna Barnes, kakor, och modets betydelse för Proust. Det senare började jag tycka var extra intressant när jag läste att Proust (vars På spaning efter den tid som flytt jag skamset måste erkänna att jag aldrig kommit längre än ungefär 60 sidor i – tre gånger dessutom) i det närmaste ägnade sig åt produktplacering.

Även om man inte har läst Proust är man kanske på det klara med att han skriver rätt omständligt. Eller noggrant – det är mycket som ska beskrivas liksom. Inredningar och sådant. Och kläder. Särskilt ingående beskrivs det hur Albertine, föremålet för berättarens olyckliga kärlek, drömmer om att äga en klänning av märket Fortuny.

Fortuny grundades av Mariano Fortuny, som var född i Spanien, men startade sin verksamhet som modedesigner i Venedig, med filial i Paris. (Företaget finns fortfarande kvar, men verkar bara tillverka tyger och inredning nu för tiden.) En av hans klänningar, The Delphos gown, skapad 1907, blev en stor hit bland tidens kändisar. Delphosklänningen namngavs efter en antik grekisk skulptur, Körsvennen från Delhphi (som hittats vid en utgrävning tio år tidigare), och ser ut som dräkten han har på sig. Eller som den peplos som denna gulliga kore (=ung kvinna) bär:

peplos_kore

Grejen är alltså att man ser ut som en grekisk skulptur eller eventuellt gudinna i den.

Ja, och här är själva Delphosklänningen, på en modell från tiden:

Fortuny Delphos dressFin förmakspalm dessutom. 

fortuny dressesI färg kunde den se ut så här.

Delphosklänningen blev en succé! Den var elegant, i veckat siden, och samtidigt supermodern eftersom den var så lätt och fladdrande. På axlarna och ärmarna hölls den ihop av glaspärlor. Utöver Prousts Albertine syntes till exempel kändisar som Isadora Duncan och Eleonora Duse i den. Och så dök den upp på porträtt, som detta fina av Spaniens motsvarighet till Zorn, Joaquín Sorolla:

Elena_vestida_con_túnica_amarilla_by_Joaquín_Sorolla,_1909Elena Vestida heter kvinnan på bilden, 1909 fick hon sitt porträtt målat.

birleyOch detta är Sir Oswald Hornby Joseph Birley, som målat Miss Muriel Gore in a Fortuny Dress, 1919

klänningsaskDelphosklänningen såldes i vad som ser ut som en hattask, för att hålla sig skrynklig och fin!

fortunyklänningEn röd Delphosklänning skulle jag vilja ha, känner jag väldigt starkt! Och sedan kom jag på varför:

the-favourite-1901För att jag skulle se ut som en tjej på en målning av min favorit John William Godward i den! (Ser ni, pärlorna på ärmarna är precis likadana!)

Tyvärr är jag inte ensam om att vilja äga en Delphosklänning från Fortuny: de är jätteeftertrakade, kostar massor och återfinns säkrast idag på museum. En som har råd är dock supermodellen Natalia Vodianova, som tydligen äger två stycken:

nataliavodianovainfortunygown

Jag ska spana efter något liknande till sommaren! Gudinnesommaren 2015!


Therese

Therese

Jag tillbringar mina dagar med att skriva. Jag tycker att det är vackert med kroppar, filmer som utspelar sig på rivieran, tidig renässans och ögonbryn. Jag kan inte leva utan nagellack och tröjor i ull.

, , , , , ,


2 svar på Gudars like tycks mig den klänningen vara

  1. Nina Lekander 28 januari, 2015 at 4:00 e m #

    fin text, underbara klänningar och så Godwards målning!

  2. Birgitta 28 januari, 2015 at 5:55 e m #

    Har varit i hans hem/ateljé i Venedig men skulle egentligen ännu hellre än en klänning vilja ha en av hans lampor!

Kommentera