Sicilian Baroque och Byredo-påsar

På lördag ska jag på en födelsedagsfest med barocktema! Det är så roligt. Jag tänkte först att jag skulle gå som Caravaggios Lena, men jag tror att det är få som plockar den referensen. Jag skulle nog behöva ha med min son då också, för att riktigt parafrasera målningen och även om jag älskar att umgås med honom är just tanken med en lördagskväll utanför hemmet att det ska vara barnfritt.

Barockälskare till trots gillar jag inte konceptet ”lajv”. Detta förvånar en del, särskilt med tanke på hur fantasy-intresserad jag är. Men jag har alltid haft ett perplext förhållande till fiktion och autencitet. För mig finns det ingen mening i att låtsas. Förljugenhet och det tillgjorda tycker jag om, och eskapism är min svaga sida – men jag försöker alltid bli det jag vill vara och uppleva sådant jag drömmer om på riktigt. Jag ser därför ingen mening i att låtsas att det skulle vara 1600-tal eller att jag befann mig i Tolkiens värld, eftersom det aldrig kommer att hända.

Däremot har ju Dolce & Gabbana låtit sig inspireras av siciliansk barock i många av sina senaste kollektioner och det är min inspirationskälla inför lördagen:

2 img-thing mfw_dg21 dolce1-620x382

På tal om det så kan jag inte alls känna igen  mig i den här krönikan om Byredo-påsar och ”vit rik smal”-svensk estetik. Jag förstår dock vad Valerie Kyeyune Backström menar. Det där är ett mode som jag tror att alla vi här på Skönhetskabinettet ogillar – den svala, svenska estetiken (”modeundret”) som på något obegripligt sätt också hör ihop med ljusa träslag och skandinavisk design. Jag förespråkar verkligen raka motsatsen till:

”Alla ska i slutändan se ut som någon slags feminin variant av Saruman, i kroppshatande kläder, håret så blont att det nästan är vitt, noll värme. Saruman får åtminstone ett raseriutbrott, visar på edge i och med sin ondska och feghet – här ska känsloreaktionerna reserveras till ett höjt ögonbryn. På sin höjd. Pengarna får inte lukta, annat än björk eller ännu hellre ”Gypsy Water”. Så länge alla luktar samma och lukten inte sticker ut annat än som en socioekonomisk markör är det okej. Pengarna får inte synas, i alla fall inte i guld, myrra, rökelse. I något som skulle kunna anklagas för att vara en orättvisa.”

Jag förespråkar detta av rent estetiska skäl alltså: guld, kroppsomfamnande kläder, mörkt hår och pricken över i:et; en riktigt svulstig parfym – finns inget bättre.

Detta är underbart också:

Om du har pengar och ändå inte tänkt lägga dem på resursfördelning – bränn dem på något syndigt! Köp ett askfat där ett lejon i rent guld håller i en pärlemoskål som du kan fimpa dina cigg i. Köp en bh av handpåsydda kristaller, en parfym av änglatårar. 

Ja, jag håller verkligen med! Min invändning till krönikan är: det är ju precis vad krönikören beskriver som en motsats som är anledningen till att människor sparar på sina exklusiva påsar! För många är det en synd att köpa en Byredo-parfym. De är inte billiga, direkt. Ibland vill man bara leva på minnet av sina synder.


Comments { 3 }

Tags: , , , , ,


Trendspaning

Måhända en något svårburen trend, men bröstvårtor målade i färger från den lila-rosa färgfamiljen kommer starkt i vår, spår jag. Rätt trevlig kontrast till de senaste tio, femton årens fullständigt – både till färg och form – bortretuscherade bröstvårtor. Hos gemene man tänker jag att den här trenden kanske kommer ta sig uttryck genom att man i större utsträckning skippar BH:n i sommar, vilket blir hur mysigt som helst i kombination med den 1970-talsstil som åtminstone jag alltid drömmer om den här tiden på året.

IMG_8730

Madonna i Interview

IMG_8724

Dita Von Teese


Comments { 2 }

Tags: , ,