Heter WASP geting på svenska?

Jag såg en film i helgen, ”Carnage”.  Jag tyckte om den. Den fick mig att tänka på en slags stil eller typ av kvinnoporträtt jag gillar, nämligen W.A.S.P:s som får sammanbrott:

still-of-kate-winslet-in-carnage-(2011)-large-picture-Carnage-Stills-kate-winslet-25124977-700-477carnage-2011-kate-winslet_jodie-foster_christoph-waltz-3

Kate Winslet i Carnage

fa04b42203a596949467447228a5b0e3d9e89a5583fe51d98860fac818ce4a3a22ee66700d32dcd2ad972f5c6213fe47

Charlotte York Goldenblatt

enhanced-buzz-4929-1360198456-3

Och så självklart Betty Draper.

Jag identifierar mig litet med dessa kvinnor. Det är också något befriande när välpolerade ytor spricker. Min chef brukade säga till mig att det just är krackeleringarna som är det intressanta hos människor. För egen del känns det utmanande att inte låta sprickbildningarna ta över och bli hela mönstret. Ibland tänker jag att det är därför jag måste vara så noga med min yta.

 


Anna

Anna

Konstvetare svag för parfym, fantasy och 1800-talspoesi som lägger alldeles för mycket pengar på hudvård. Länge leve barocken! Och kläder i ull.


Trackbacks/Pingbacks

  1. I försvar till den psykologiska spänningsromanen (och ytor som krackelerar, ljus som kanske, till sist, släpps in) | Dark Places - 7 oktober, 2015

    […] annat format. Och, framför allt, hur jag vill läsa mer om detta, gärna av svenska författare. Anna på Skönhetskabinettet skrev väldigt bra om hur hon fascineras av så kallade WASP-kvinnor (WASP står för White […]

Kommentera