Skönhetsminne: Sommarlov, citrusdoft, drömmar

Min mamma var alltid piffig under min uppväxt: fina kläder, pumps och smink till jobbet till vardags, en handväska med spännande innehåll. Men några exklusiva produkter letade sig aldrig in i vårt hem. Smink och hudvård, liksom kläder, köptes i hög grad på postorder. För skönhetsprodukter var det franska märket Yves Rocher som gällde, vars katalog (”Skönhetens gröna bok”) sysselsatte mig i oändligt många timmar under min uppväxt. (Jag minns den underbara och skamlösa exotismen i copyn om den orientaliska parfymen Ispahan: sammetsnätter och kryddor, och jag minns bilderna av sydfranska lavendelfält som jag föreställde mig att de vackra franska kvinnorna i katalogen brukade springa över, med vinden i håret och fladdrande klänning.)

Vid något tillfälle, kanske när jag var sådär tolv år, började mamma prenumerera på Damernas Värld. Jag tror att jag tyckte att det var betydligt mer intressant än vad mamma tyckte (jag älskade catwalkbilderna, och bestämde mig för att ”modedesigner” var mitt framtida yrke, och så tillbringade jag oändliga timmar med att rita mina egna klädkollektioner). Och jag minns att ett återkommande samtalsämne var hur dyrt allt i tidskriften var. Och det var det ju: För mig som var uppväxt med H&M och Yves Rocher framstod varenda plagg och produkt som presenterades i Damernas Värld som fullständigt ouppnåelig. Det var som en glimt in i en annan värld, en värld där en skönhetsprodukt kunde kosta flera hundra.

Ja, exakt allt i Damernas Värld var liksom utom räckhåll. Jag minns tipsen om hur man packar sin resväska innan man flyger (jag hade aldrig flugit) till en exotisk plats (jag hade aldrig varit längre bort än Danmark) där det finns palmer (jag var besatt av palmer: tänk att en dag få se en palm! Helst på semester med Tom Cruise, som i filmen Cocktail) – det skapade en bild av en världsvan och flärdfull vuxen kvinna med god smak, sunda vanor och framför allt god ekonomi som inte liknade någonting som fanns i min värld.

En dag kom ett nummer av Damernas Värld som var inplastat eftersom det innehöll ett gratisprov av en skönhetsprodukt: en mycket liten flaska – men en riktig flaska! – av Biotherms Lait Corporel.

biotherm-lait-corporel-18148

Min mamma verkade inte riktigt förstå hur stort detta var, så jag lade beslag på flaskan. Den innehöll alltså body lotion, med doft av citrus, och inget med denna kräm var antagligen särskilt anmärkningsvärt (jag förstod senare att den är en sådan där klassiska skönhetsprodukt, men särskilt märkvärdig tycker jag fortfarande inte att den är). Men för mig var det nästan omtumlande. Min uppväxt var inte fattig i betydelsen svält och elände, men att gå och köpa en produkt som Bitoherms Lait Coroprel fanns liksom inte i begreppsvärlden. Kroppslotion köptes under veckohandlingen på stormarknaden, kom från till exempel Nivea och kostade max 39 kronor. De där diskarna med dyra produkter på Åhléns var något man inte ens tittade på, de var reserverade för andra, för Damernas Värld-kvinnorna.

Den lilla Biotherm-flaskan blev som en bro till den världen. Jag minns att det var sommarlov, och att jag tillbringade många dagar sysslolös och ensam hemma. Jag minns att jag satt på trappan utanför huset och bläddrade i Damernas Värld och doftade citrus av den fantastiska krämen som fick tillvaron att kännas fylld av löften och möjligheter: om att en dag kanske bli en sådan kvinna som köper skönhetsprodukter för flera hundra och åker på semester till en plats med palmer.


Therese

Therese

Jag tillbringar mina dagar med att skriva. Jag tycker att det är vackert med kroppar, filmer som utspelar sig på rivieran, tidig renässans och ögonbryn. Jag kan inte leva utan nagellack och tröjor i ull.

, ,


3 svar på Skönhetsminne: Sommarlov, citrusdoft, drömmar

  1. Mrs 2 november, 2015 at 9:45 e m #

    Tack! Blir alltid så upprymd när jag går in på sidan och det kommit ett nytt inlägg!

  2. Birgitta 3 november, 2015 at 11:00 f m #

    Underbart inlägg! Kan identifiera mig med det ganska mycket på ett sätt, på ett annat sätt inte alls. Min mamma skulle ALDRIG kommit på idén att prenumerera på DV! Trots att hon egentligen hade ett visst intresse för kläder, och definitivt en egen personlig smak, så var hon ingen anhängare av flärd och lyx. Den enda tidskrift hon prenumererade på var Vi – solitt socialdemokratisk och unisex, men med rätt många bra artiklar faktiskt, måste jag erkänna. Jag minns när hon skulle fylla 50 – hon var skiträdd att pappa skulle komma på tanken att ge henne ett pärlhalsband och instruerade mig mycket utförligt om att detta till varje pris måste förhindras. (Det blev till sist så att pappa och jag åkte till en liten silversmed och köpte ett originellt och vackert silversmycke, som hon blev väldigt glad för.) Så – jag längtade förstås efter flärd och lyx, och jag köpte Damernas Värld själv och lusläste den.

  3. Sanna 3 november, 2015 at 5:34 e m #

    Superfint inlägg

Kommentera