Skönhetsminne: Sommarlov, citrusdoft, drömmar

Min mamma var all­tid pif­fig under min upp­växt: fina klä­der, pumps och smink till job­bet till var­dags, en hand­väska med spän­nande inne­håll. Men några exklu­siva pro­duk­ter letade sig ald­rig in i vårt hem. Smink och hud­vård, lik­som klä­der, köp­tes i hög grad på postor­der. För skön­hets­pro­duk­ter var det franska mär­ket Yves Rocher som gällde, vars kata­log (»Skön­he­tens gröna bok«) sys­sel­satte mig i oänd­ligt många tim­mar under min upp­växt. (Jag minns den under­bara och skam­lösa exo­tis­men i copyn om den ori­en­ta­liska par­fy­men Ispa­han: sam­mets­nät­ter och kryd­dor, och jag minns bil­derna av syd­franska laven­del­fält som jag före­ställde mig att de vackra franska kvin­norna i kata­lo­gen bru­kade springa över, med vin­den i håret och fladd­rande klänning.)

Vid något till­fälle, kanske när jag var sådär tolv år, bör­jade mamma pre­nu­me­rera på Damer­nas Värld. Jag tror att jag tyckte att det var betyd­ligt mer intres­sant än vad mamma tyckte (jag äls­kade cat­walk­bil­derna, och bestämde mig för att »mode­de­sig­ner« var mitt fram­tida yrke, och så till­bring­ade jag oänd­liga tim­mar med att rita mina egna kläd­kol­lek­tio­ner). Och jag minns att ett åter­kom­mande sam­tal­sämne var hur dyrt allt i tid­skrif­ten var. Och det var det ju: För mig som var upp­växt med H&M och Yves Rocher fram­stod varenda plagg och pro­dukt som pre­sen­te­ra­des i Damer­nas Värld som full­stän­digt oupp­nå­e­lig. Det var som en glimt in i en annan värld, en värld där en skön­hets­pro­dukt kunde kosta flera hundra.

Ja, exakt allt i Damer­nas Värld var lik­som utom räck­håll. Jag minns tip­sen om hur man pac­kar sin res­väska innan man fly­ger (jag hade ald­rig flu­git) till en exo­tisk plats (jag hade ald­rig varit längre bort än Dan­mark) där det finns pal­mer (jag var besatt av pal­mer: tänk att en dag få se en palm! Helst på semes­ter med Tom Cru­ise, som i fil­men Cock­tail) — det ska­pade en bild av en världs­van och flärd­full vuxen kvinna med god smak, sunda vanor och fram­för allt god eko­nomi som inte lik­nade någon­ting som fanns i min värld.

En dag kom ett num­mer av Damer­nas Värld som var inplas­tat eftersom det inne­höll ett gra­tis­prov av en skön­hets­pro­dukt: en myc­ket liten flaska — men en rik­tig flaska! — av Biot­herms Lait Corporel.

biotherm-lait-corporel-18148

Min mamma ver­kade inte rik­tigt för­stå hur stort detta var, så jag lade beslag på flas­kan. Den inne­höll alltså body lotion, med doft av citrus, och inget med denna kräm var antag­li­gen sär­skilt anmärk­nings­värt (jag för­stod senare att den är en sådan där klas­siska skön­hets­pro­dukt, men sär­skilt märk­vär­dig tyc­ker jag fort­fa­rande inte att den är). Men för mig var det näs­tan omtum­lande. Min upp­växt var inte fat­tig i bety­del­sen svält och elände, men att gå och köpa en pro­dukt som Bito­herms Lait Coroprel fanns lik­som inte i begrepps­värl­den. Kropps­lo­tion köp­tes under vec­ko­hand­lingen på stor­mark­na­den, kom från till exem­pel Nivea och kos­tade max 39 kro­nor. De där dis­karna med dyra pro­duk­ter på Åhléns var något man inte ens tit­tade på, de var reser­ve­rade för andra, för Damer­nas Värld-kvinnorna.

Den lilla Biotherm-flaskan blev som en bro till den värl­den. Jag minns att det var som­mar­lov, och att jag till­bring­ade många dagar syss­lo­lös och ensam hemma. Jag minns att jag satt på trap­pan utan­för huset och blädd­rade i Damer­nas Värld och dof­tade citrus av den fan­tas­tiska krä­men som fick till­va­ron att kän­nas fylld av löf­ten och möj­lig­he­ter: om att en dag kanske bli en sådan kvinna som köper skön­hets­pro­duk­ter för flera hundra och åker på semes­ter till en plats med palmer.


Therese

Therese

Jag tillbringar mina dagar med att skriva. Jag tycker att det är vackert med kroppar, filmer som utspelar sig på rivieran, tidig renässans och ögonbryn. Jag kan inte leva utan nagellack och tröjor i ull.

, ,


3 svar på Skönhetsminne: Sommarlov, citrusdoft, drömmar

  1. Mrs 2 november, 2015 at 9:45 e m #

    Tack! Blir all­tid så upp­rymd när jag går in på sidan och det kom­mit ett nytt inlägg!

  2. Birgitta 3 november, 2015 at 11:00 f m #

    Under­bart inlägg! Kan iden­ti­fi­era mig med det ganska myc­ket på ett sätt, på ett annat sätt inte alls. Min mamma skulle ALDRIG kom­mit på idén att pre­nu­me­rera på DV! Trots att hon egent­li­gen hade ett visst intresse för klä­der, och defi­ni­tivt en egen per­son­lig smak, så var hon ingen anhäng­are av flärd och lyx. Den enda tid­skrift hon pre­nu­me­re­rade på var Vi — solitt soci­al­de­mo­kra­tisk och uni­sex, men med rätt många bra artik­lar fak­tiskt, måste jag erkänna. Jag minns när hon skulle fylla 50 — hon var skiträdd att pappa skulle komma på tan­ken att ge henne ett pärl­hals­band och instru­e­rade mig myc­ket utför­ligt om att detta till varje pris måste för­hind­ras. (Det blev till sist så att pappa och jag åkte till en liten sil­ver­smed och köpte ett ori­gi­nellt och vac­kert sil­ver­smycke, som hon blev väl­digt glad för.) Så — jag läng­tade för­stås efter flärd och lyx, och jag köpte Damer­nas Värld själv och lus­läste den.

  3. Sanna 3 november, 2015 at 5:34 e m #

    Super­fint inlägg

Kommentera