Jag var ung en gång för inte så länge sen

Jag har bli­vit gam­mal. Det skedde mer eller mindre över en natt. Inte rik­tigt, kanske, men jag fick barn för snart tio måna­der sedan, och en gra­vi­di­tet med efter­föl­jande amning sli­ter på krop­pen, visade det sig. Om min hor­mon­sam­man­sätt­ning tidi­gare var en späns­tig kvin­nas, så är den numera en tants. Ja, jag vet att jag över­dri­ver lite, men jag ser verk­li­gen tröt­tare ut nu, mitt hår har bör­jat bli grått och huden känns lik­som slapp och genom­skin­lig. Jag är lite mindre nypon­ros, och lite mer … nypon?

I och med detta har mitt för­håll­nings­sätt till smink för­änd­rats. Även om jag inte var purung innan jag blev gra­vid så tyckte jag ändå att det var kul med den där lite beda­gade loo­ken. Ni vet – myc­ket svart smink kring ögo­nen, stort hår, leo­pard­mönst­rade klä­der. Okej, jag kanske inte hade den loo­ken på rik­tigt – äger jag ens något i leo­pard? – sna­rare var det något slags abstrakt mål­bild. Hur som helst bru­kade jag fnysa lite åt sti­li­de­a­let »ung och fräsch«, men – inser jag nu – det kan man ju unna sig när man fak­tiskt är ung och fräsch, när det beda­gade är något man lite kokett iklär sig. Jag fny­ser inte längre, kan jag meddela.

bloggbild

Bron­zer Skinny Dip från bare­Mi­ne­rals, rouge Joues Con­t­raste i fär­gen Rose Ecrin från Cha­nel och läpp­stif­tet Sand­wash Pink från Bobbi Brown som inte alls är så här mörkt i verkligheten.

Så jag har lagt om mina sminkru­ti­ner för att för­söka hitta till­baka till något slags ung­dom­lig frä­schör. Entré – bron­zern! Jag har inte varit i när­he­ten av en bron­zer sedan det kal­la­des »sol­pu­der«, så här chan­sade jag bara på att jag skulle bli nöjd med en från bare­Mi­ne­rals eftersom deras founda­tion är den enda som gör att jag ser åter­fuk­tad och dewy ut. Bron­zern finns i två nyan­ser, jag valde den lju­sare av dem – Skinny Dip. Jag har för­visso ingen annan att jäm­föra med, men wow! På en intel­lek­tu­ell nivå har jag varit med­ve­ten om att en sol­kysst hy är fool proof när man vill se frisk, fräsch och ung­dom­lig ut, men tyd­li­gen var jag tvungen att appli­cera en fakebränna i mitt eget plyte för att inse hur stor skill­nad det fak­tiskt gör. Jag trodde att den kanske skulle vara svår att få jämn, men det var inga pro­blem alls. Att jag är blek, blek, blek var inte hel­ler något som ställde till det.

Jag har dra­git ner på mäng­den smink runt ögo­nen också, och foku­se­rar mer på att få min hud att se jämn och åter­fuk­tad ut. Av någon anled­ning bru­kar benäm­ningen »natur­lig smink­ning« pro­vo­cera, men det är i alla fall det jag efter­strä­var. Allt jag begär är att bli avkrävd legi­ti­ma­tion på Syste­met. Mitt rouge är i samma färg som jag all­tid ( = 15 år) använt – en nyans som mar­ke­rar över­gången mel­lan rosa och per­sika. Hål­ler man upp det bred­vid ett rosa rouge ser det per­si­ko­fär­gat ut, hål­ler man upp det bred­vid ett per­si­ko­fär­gat ser det rosa ut. De senaste åren har jag använt lite olika fär­ger från Cha­nel – just nu Rose Ecrin.

Och jag har köpt ett läpp­stift! Allt­för ljusa fär­ger på läp­parna ser syre­fat­tigt och sjuk­ligt ut, och mör­kare fär­ger har jag all­tid tyckt ser för skarpa ut mot min hud, vil­ket bara har bli­vit mer påtag­ligt med åren. Mål­sätt­ningen var där­för att hitta en vuxen färg: inte för ung­dom­ligt poc­kande, men inte hel­ler för tan­tig. Jag hann bara bota­ni­sera på Åhléns en liten stund innan jag hit­tade Sand­wash Pink från Bobbi Brown. Det är ett halv­matt ganska täc­kande läpp­stift med natur­lig finish som inte gör så myc­ket mer än att för­stärka läp­par­nas egen färg. Om man gil­lar kul smink ska man passa sig – man ser lik­som bara välsmin­kad ut, eller som jag läste i en recen­sion: »If you are fair and have a hard time fin­ding a nude lip­stick that doesn’t make you look like a corpse, give this lip­stick a try.« Tyd­li­gen är det ett av Kate Midd­le­tons favo­rit­läpp­stift som hon bland annat hade när hon gifte sig. Jag blev oer­hört för­tjust när jag snubb­lade över den infor­ma­tio­nen. Kanske är jag ingen ung­dom längre, men min smak är i alla fall kunglig!


Katarina

Katarina

Jag tillbringar mina dagar med att skriva och redigera text. Jag tycker att det är vackert med det hela och rena, starka och friska. Jag kan inte leva utan mina pärlor, min kashmir och mina oljor.

, , , , , , , , ,


Ett Svar på Jag var ung en gång för inte så länge sen

  1. Sofia 27 december, 2015 at 12:27 e m #

    Vil­ket trev­ligt inlägg! Går också omkring med till­ta­gande åldersno­jor, men har inte fött några barn. Fort­sät­ter dock använda svart runt ögo­nen; tän­ker att om Suzanne Brøg­ger kan (och hon är flera decen­nier äldre än mig) kan jag också!

Kommentera