We must not look at Goblin men, we must not buy their fruit!

Nu har jag fing­ret i luf­ten här och gör en liten sam­tids­spa­ning: vad kvin­nor ska eller inte ska äta och hur kvin­nor ska eller inte ska för­hålla sig till mat och vidare till sin kropp känns som 2000-talets stän­diga debatt. På senare tid har jag följt fatshion-rörelsen och kropps­po­si­ti­vis­mens fram­fart paral­lellt med LCHF och »strong is the new skinny«. Sam­ti­digt som mode i större stor­le­kar ökat på den breda mark­na­den lever uttryck som »du är vad du äter« kvar. Ja, man får väl sålla sig till alla poli­tiska skri­ben­ter och kon­sta­tera att vi lever i en pola­ri­se­ring­ens tid. Men ett lad­dat för­hål­lande till mat kan ta sig andra, mer sym­bo­liska och este­tiska uttryck.

ArthurRackham_GoblinMarket_100
Art­hus Rack­hams illust­ra­tion från 1933. 

Christina Ros­set­tis Goblin Mar­ket från 1859 hand­lar om syst­rarna Liz­zie och Laura, som loc­kas att köpa frukt av gobli­ner (ja, det heter tyd­li­gen gobli­ner på svenska? Jag tyc­ker de borde kal­las vät­tar istäl­let.) Dik­ten börjar:

Mor­ning and evening
Maids heard the goblins cry:
“Come buy our orchard fruits,
Come buy, come buy:
(…)

 

Diverse loc­kande fruk­ter och bär räk­nas upp av gobli­nerna, som
(…)
Our gra­pes fresh from the vine,
Pomegra­na­tes full and fine,
Dates and sharp bullaces,
Rare pears and greengages,
Dam­sons and bilberries,
Taste them and try:
Cur­rants and gooseberries,
Bright-fire-like bar­ber­ries,
Figs to fill your mouth,
Citrons from the South,
Sweet to ton­gue and sound to eye;
Come buy, come buy.«

 

Men, tidigt in i dik­ten blir vi varse att detta är för­där­vad frukt:
 “Lie close,” Laura said,
Pric­king up her gol­den head:
“We must not look at goblin men,
We must not buy their fruits:
Who knows upon what soil they fed
Their hungry thir­sty roots?”

 

Trots detta kom­mer Laura så små­ningom att, med en gyl­lene lock av sitt hår som betal­ning, köpa frukt av gobli­nerna. Här bör­jar också de i mina kanske ana­kro­nis­tiska ögon inte så sub­tila ero­tiska under­to­nerna komma fram:
She suck’d and suck’d and suck’d the more
Fruits which that unk­nown orchard bore;
She suck’d until her lips were sore;

 

När Laura ätit fruk­ten blir hon sjuk och vill ha mer. Men, hon som redan har ätit den kan var­ken se eller höra gobli­nerna mer. Liz­zie, Lau­ras sys­ter, står inte ut med att se hen­nes för­tviv­lan. Hon beger sig till gobli­nerna för att köpa fruk­ten och ge åt sin sys­ter. Gobli­nerna för­sö­ker med våld få Liz­zie att själv äta men
White and gol­den Liz­zie stood,
Like a lily in a flood,—
 (…)
One may lead a horse to water,
Twenty can­not make him drink.
Though the goblins cuff’d and caught her,
Coax’d and fought her,
Bul­lied and besought her,
Scratch’d her, pinch’d her black as ink,
Kick’d and knock’d her,
Maul’d and mock’d her,
Liz­zie utter’d not a word;
Would not open lip from lip

 

Liz­zie rusar hem, med frukt­saft i hela ansik­tet och sön­dertra­sad klän­ning från gobli­ner­nas våld:
She cried, “Laura,” up the garden,
“Did you miss me?
Come and kiss me.
Never mind my bruises,
Hug me, kiss me, suck my juices
Squeez’d from goblin fruits for you,
Goblin pulp and goblin dew.
Eat me, drink me, love me;
Laura, make much of me;
For your sake I have bra­ved the glen
And had to do with goblin mer­chant men.”

 

Slu­tet gott, all­ting gott. Laura blir frisk av fruk­tjui­cerna som hon kys­ser från sin sys­ters ansikte. Alltså, jag behö­ver ju inte skriva er på näsan — ni för­står att det inte hand­lar om för­bju­den frukt i den bok­stav­liga meningen, inte sant? Det finns också reli­giösa sym­bo­ler i dik­ten, som lil­jan Liz­zie lik­nas vid vil­ket ju är ren­he­tens sym­bol, den blomma ärkeängel Gabriel ofta skild­ras med i bebådelsescener.

 

Leonardo_Da_Vinci_-_Annunciazione
Leo­nardo da Vinci, Bebå­del­sen. Klicka på bil­den för att se den i högupp­löst format!

 

George_Hitchcock-Annunciation
George Hit­ch­cock, Bebå­del­sen, 1887. En ovan­lig bebå­del­se­bild, helt utan ängel, duva eller »ljus­stråle« men desto fler lil­jor. Klicka på bil­den för högupp­löst format!

 

Den för­bjudna fruk­ten är mest känt som ett bib­liskt påfund, eller kanske som otro­hets­me­ta­for.  Sym­bo­li­ken kring för­bju­den frukt tar sig fler uttryck än så, även om kon­se­kven­serna ten­de­rar likna varandra. I fil­men Pans laby­rint finns en scen där huvud­per­so­nen, den lilla flic­kan Ofelia, utsätts för en situ­a­tion lik­nande Goblin Mar­ket. Hon har fått i upp­drag av en faun att hämta en dolk hos ett mons­ter och noga bli­vit var­nad för att inte äta från det dukade bor­det. På väg där­i­från fal­ler hon för fres­tel­sen och äter två dru­vor. För­ödande kon­se­kven­ser: två av de med­föl­jande älvorna slu­kas genast av monst­ret och Ofelia hade stått på tur om hon inte lyc­kats rymma. En sago­film, tän­ker ni? Må så vara, men den är så fasans­fullt mörk och sorg­lig att det är näst intill out­härd­ligt att se den.

 

vlcsnap-2010-03-24-17h40m47s81 pm1

 

Ett annat givet exem­pel, på tal om sagor, är Snö­vit. Den onda styv­mo­dern lurar i Snö­vit ett gif­tigt äpple för att undan­röja sin kon­kur­rent om titeln Vack­rast i lan­det. Till skill­nad från kun­ska­pens frukt i Edens lust­gård, som ju i någon mån inne­bär ett upp­vak­nande (om än ett hemskt sådant), så är kon­se­kven­sen av ett bett av äpp­let i sagan om Snö­vit dödens sömn.  Intres­sant är att det för­häx­ade äpp­let har ett bote­me­del, näm­li­gen kär­le­kens första kyss. Vad bra, tän­ker vi, men minns sensmo­ra­len: det måste vara kär­le­kens FÖRSTA kyss.
Poisonappledescription
Love1stkiss Snowwhite-disneyscreencaps_com-13116

 

Jag tyc­ker att det är intres­sant att det är samma kropps­del, alltså mun­nen, som är både för­där­vet och rädd­ningen i sagan om Snö­vit. Det är Snö­vits mun och bett som för­sät­ter henne i dödens sömn, men det är också samma mun som i kon­tak­ten med en annans kom­mer att rädda henne. Samma sak i någon mån i Goblin Mar­ket: det enda bote­med­let för Laura är att äta den frukt som för­gif­tat henne. I de båda exemp­len är kvin­nans ren­het och oskulds­full­het bärande: i Goblin Mar­ket kan Laura efter sin fruk­tor­gie inte längre höra gobli­nerna, utan blir räd­dad av sin stånd­ak­tiga sys­ter. I Snö­vit är flic­kans jung­fru­lig­het det som räd­dar henne, för tänk om prin­sen som i slu­tet kys­ser henne hade varit hen­nes andra, tredje eller fjärde kär­lek? Eller om hon redan kysst prin­sen en eller flera gången innan?

 

Det är samma sak med dessa oänd­liga debat­ter kring mat och ätande i vår egen tid: du är ditt eget fall men också poten­ti­ellt din egen räddning.

Comments { 0 }

Tags: , , , , , , ,