Skönhetskabinettet utser Woman Of The Year 2014!

Under det gångna året har Skönhetskabinettet agerat väktare av den goda smaken genom en diger produktion av texter om skönhet, stil, mode, doft, historia, konst, litteratur och politik. Dessa texter är måhända inte tidstypiska dokument för den som vill fånga någonting essentiellt angående just år 2014 – då bloggen strävar efter tidlöshet.

Vilken enskild kvinnas skönhet har avhandlats av Skönhetskabinettet flest gånger under 2014?

Det var en jämn och vacker match! Efter noggrann kvinnoräkning utser
Skönhetskabinettet Woman Of The Year 2014…….

 

 

 

SOPHIA LOREN!

womanoftheyear02

Sophia vann en förkrossande seger genom närvaro i en mängd inlägg, samt förekommande på exempelbilder för att statuera en stilmässigt poäng i våra texter. Grattis Sophia! Vi älskar dig!

Övriga skådespelerskor som kämpade hårt, men förlorade mot henne, var Marilyn Monroe och Monica Bellucci.

womanoftheyear03

*  *  *

Den mest omskrivna musikern 2014 var Lana del Rey…

womanoftheyear04

… tätt följd av kollegorna Madonna och Jennifer Lopez.

womanoftheyear05

*  *  *

Den mest omskrivna politiska personen 2014 var Jackie Kennedy, tätt följd av Hillary Clinton.

womanoftheyear06

*  *  *

De mest omskrivna fiktiva karaktärerna 2014 var Maleficent och Snövits styvmor.

womanoftheyear07



Skönhetskabinettet välkomnar en sociologisk studie av denna sammansättning av kvinnor, samt hoppas att Ni läsare följer med oss in i Det Sköna Året 2015!


Comments { 0 }

Tags: , , , , , , , , ,


Lucka 24: God jul…

…önskar Skönhetskabinettet!

– Therese –

god jul

 

– Sofie –

julbild

 

– Anna –

image

 

– Katarina –

IMG_6385


Comments { 1 }

Tags: , ,


Lucka 19: Allt var inte bättre förr…

…men tidskriftsomslagen var det definitivt. Jag förstår inte varför de inte kan se ut lite mer så här idag? Vad hände med de tecknade omslagen? Som inte bara visar ett photoshoppat ansikte? De säljer inte, är givetvis svaret. Men de här numren av The Queen skulle jag köpa nästan oavsett vad de innehöll, för att de är så fruktansvärt fina.

 
queen1

queen2

queen3

queen4

queen5

 


Comments { 2 }

Tags: ,


Lucka 18: Den kvinnliga blicken

– Katarina –

movieline1

Det här är en av mina favoritbilder i kategorin avklädda män. Den föreställer Liam Neeson och är väl ungefär tjugo-trettio år gammal eller så, jag vet inte riktigt. Jag tycker att den är så fin! Den ser inte ut att vara tagen av en fotograf, utan snarare av en flickvän under någon mysig semester. När man möter Neesons blick så känns det lite som att man är hans tjej. Till stor del tror jag att det beror på vad han har på sig. Män brukar inte iklädas enbart en skjorta när de ska vara sexiga på bild. Skjorta och kalsonger? Ja. Bara kalsonger? Ja. Helt naken? Ja. Men inte bara en skjorta. Så är en man bara klädd i privata sammanhang, till exempel under en semester när han har slagit sig ner på en sten som är tillräckligt slät för att inte kräva en skyddande kalsong, men stenen han lutar sig emot är för vass för att vara bekväm mot en naken rygg.

Det är också fint att Neeson får vara manlig i sin egen rätt – för att han har en fin manskropp och en sexig blick, inte för att han har typiskt manliga kläder på sig, eller för att han poserar på ett utpräglat manligt sätt. Samtidigt är det något nästan androgynt över bilden. Som att den speglar den delen av sexualiteten som inte är explicit manlig eller kvinnlig, utan djupt mänsklig.

Med jämna mellanrum cirkulerar en del ganska rabiata bildanalyser på nätet, där tesen är att män inte kan posera som kvinnor utan att det blottlägger hur löjliga kvinnor förväntas se ut på bild. Men den här bilden – som lika gärna hade kunnat föreställa en kvinna – tycker jag visar att det knappast kan upphöjas till allmän sanning.

– Sofie –

image

Mark Mahoney

Sedan tidpunkten för Lana del Reys genomslag, i början av 2012, har hon i sina musikvideor bjudit världen att smaka på sina manliga musor. Dessa män uppvisar en förvånande variation och gemensamt mellan dem är att de sällan är det mest förutsägbara valet och tillför därför verkligen handlingen någonting just Som Män. I Ride ligger Lana Del Rey med äldre män på hotell och liftar med mc-gäng genom den amerikanska vildmarken, i jakt på friheten. I National Anthem lever hon familjeliv med President John F. Kennedy porträtterad av harlemrapparen A$AP Rocky. I Bel Air svärmar hon tillsammans med Shaun Ross, världens första fotomodell som är albino, och sex år yngre än Del Rey.

Den man som står ut mest för mig är Mark Mahoney, som förekommer som äldre, manlig gestalt i musikvideon till West Coast och Shades of Cool. I verkligheten är Mahoney en ikonisk tatuerare – som har gjort Del Reys tatueringar. När jag tittar på dessa videor slås jag av hur särskild deras relation framstår, givet förutsättningarna ung vacker kvinna, möter äldre playboy. Det hade kunnat resultera i en platt lolitahistoria, men så sker ej. Bilderna kommunicerar en känsla av ett band dem emellan, som varken tycks bestå av djup vänskan, stor kärlek eller vild attraktion. Vad det består av istället vet jag inte. Mänsklighet kanske. Att fördriva tid tillsammans. Framför allt i Shades of Cool tycks Mahoneys karaktär tänka mycket, kanske på sitt förflutna, samtidigt som Lana hopplöst försöker fånga hans uppmärkssamhet, locka honom in i nuet. Det tycker jag är fint. Däri finns även flera vackra scener vari han reflekteras i ljuset från en swimmingpool. Han exponeras med särskild ömhet, denne 70-tals noirman, och mer som en idé eller en era i hennes liv än som en faktisk man – och det är därför jag tänker att han är en musa.

Jag uppskattar att få min kvinnliga blick prövad mot olika typer av män. En mångfald av manskaraktärer, skulle man kanske kunna kalla det. Del Rey tycks ha ett särskilt gott öga till alla möjliga sorters män, eller åtminstone att exponeras tillsammans med dem och berätta sina historier med hjälp av dem.

– Anna –

Rubens_(Ecce_Homo)

Ecce homo av Peter Paul Rubens

Det är kanske inte vad man skulle kalla ”sexig stämning” i Rubens målning. Men det är helt klart något exhibitionistiskt i avbildningen av Jesus, vilket är rimligt med tanke på motivet. Behold the man! eller Se människan! är vad man brukar översätta Ecce homo! till. Det är svårt att undvika att se mannen, och särskilt hans välformade kropp. Våra blickar dras ned mot höftdraperingen, som hasat ned från det ena höftbenet. Det ser ut som om draperingen skulle lösas upp och lämna honom naken, bara han tog ett steg närmare oss.

– Therese –

den kvinnliga blicken

En gång i tiden sa en så kallad kulturman jag kände att han tyckte att det var roligt att jag objektifierade män på samma sätt som män objektifierar kvinnor. Jag har tänkt en del på det genom åren. Nu tror jag att jag objektifierar människor på ett rätt demokratiskt sätt – män och kvinnor ungefär lika mycket, och med objektifiera menar jag något positivt, att uppskatta människors utseenden, utan att för den skull beröva dem på andra kvaliteter. Helt enkelt att tycka att människor är vackra.

Bilden här ovanför är tagen på Capri, av den tyske modefotografen Herbert List, som var mycket förtjust i att fotografera nakna manskroppar – unga män med vackra kroppar, i en tradition som för tankarna till antikens Grekland, och som senare kom att påverka den idag mer bekante fotografen Herb Ritts (vars lika grekiska bilder man kan se på Fotografiska i Stockholm just nu).

Men här är det en kvinna som betraktar den lättklädde mannen. Jag älskar bilden för att den är så ovanlig, så erotisk – jag föreställer mig en fortsättning på den, med ett scenario som är ännu mer erotiskt, som man kan ana här, i spänningen mellan dem. Och det är mannen som är den som är mest lättklädd, som visar upp sin kropp, för en kvinna som jag föreställer mig tycker mycket om att se den.

Och det känns som en väldigt modern bild, visst? Som något man kunde hitta i ett modemagasin idag. Den är tagen för nästan 80 år sedan – 1935.


Comments { 1 }

Tags: , , , , , ,


Lucka 17: Från det ena till det andra

valerius de saedeleer, 1867-1941, winter landscape

Förutom att jag gillar målningar med snö på, gillar jag bilder som ser ut som andra bilder. Det här är en målning av den belgiske expressionisten Valerius de Saedeleer, och det känns inte som en drastisk gissning att han har varit i högsta grad påverkad av en annan målning med snö på när han målat den. Nämligen…

1280px-Pieter_Bruegel_the_Elder_-_Hunters_in_the_Snow_(Winter)_-_Google_Art_Project

Bruegels ”Jägarnas hemkomst”, som jag brukar hävda är den bästa målningen i konsthistorien. (Ja, jag skulle strida för detta. Med vapen, om jag var tvungen.) Jag älskar allt med den, och dessutom på ett generöst sätt: jag blir inte svartsjuk när andra vill visa den sin uppskattning. Tvärtom faktiskt. Därför gillar jag även Valerius de Saedeleers målning här ovanför, och jag blev jätteglad när jag såg den här bilden:

frances mclaughlin-gill

Ett modefoto av Frances McLaughlin-Gill, som medverkade i brittiska Vogue. Som ni ser är ”Jägarnas hemkomst” fond. Jag tycker att det är en jättefin bild: jag är väldigt förtjust i rött tillsammans med den där grågröna färgen som dominerar i Bruegels målning. Kanske hade Frances McLaughlin-Gill kommit på idén med Bruegel i bakgrunden efter att ha sett det här fotot:

Princess Elizabeth, photo Cecil Beaton. England, 1945 (c) Cecil BeatonDet är prinsessan Elizabeth (hon var inte drottning än) av England, fotad 1945 av Cecil Beaton, som var en fantastisk fotograf. Det ÄR inte ”Jägarnas hemkomst” i bakgrunden, men det är inte långt ifrån: Snön, skridskoåkarna, de kala, svarta grenarna, fågeln i trädet. Det är som om den som målat fonden plockat några av sina favoritelement ur ”Jägarnas hemkomst”.

Och den bilden fick mig att tänka på två andra bilder, som inte har ett dugg med Bruegel att göra, men som också är bilder som liknar varandra:

The Queen & Prince... Past & Present

Drottning Elizabeth och prins Philip, då och nu. De är så himla rörande.

 


Comments { 1 }


Lucka 13: Lucia, och spänningen mellan klädd och oklädd

bild

Idag firar vi Santa Lucia. Bilden ovan är en målning från 1600-talets mitt som finns i Palazzo Spada i Rom och föreställer just Lucia. Vi känner igen henne på fatet hon håller upp – om vi tittar noga alltså, för det är i den dunkla delen av målningen. Där ligger ett par ögon som både kan syfta till hennes martyrskap men också till hennes roll som synens skyddshelgon. Det är nog inte denna detalj som gör att vi fastnar för målningen. Vår blick faller snarare på hennes mjuka axel och bara rygg som accentueras ytterligare av klärobskyrmåleriet. Hårlockarna som faller ned i nacken är spridda och jag kan föreställa mig att de kittlar mot den nakna huden. Vi kan ana en tunn klädnad i vitt som ligger mellan den blottade huden och den kraftiga textil som draperas runt henne. Denna näst intill absoluta kontrast mellan naken hud och textil är vad som ger målningen en sensuell dimension. En italiensk professor i estetik, Mario Perniola, har lagt upp sin forskning om detta på sin webbsida. Texten börjar: ”In the figurative arts, eroticism appears as a relationship between clothing and nudity. Therefore, it is conditional on the possibility of movement – transit – from one state to the other.” Trevlig läsning och Glad Lucia!


Comments { 2 }

Tags: , , ,


Lucka 12: Vinterdrömmar

Glammig skidsemester à la Ivana Trump, stationerad framför öppna spisen med en bok eller landsflykt till varmare breddgrader? Så här skulle vintern vara om Skönhetskabinettet fick bestämma.

 

– Therese –

HASUI_1929_Zojoji_Snow1

Jag gillar, som säkert har framgått, verkligen inte vintern. Det beror nästan enbart på att jag avskyr att frysa. Jag är frusen av mig, och det känns som att hur mycket kläder jag än tar på mig så hjälper det helt enkelt inte. Om det inte blir dåligt åt andra hållet: ullundertröjan gör att jag blir så där otroligt obehagligt svettig och nästan får panik. Aldrig känns det behagligt på vintern! Jag känner mig ful, vill inte gå ut, har inga fina kläder, har dålig balans och är rädd för att halka om det är halt… osv, osv.

På bild är vintern däremot underbar! Jag är tokig i målningar av snö. En massa av de målningar jag gillar bäst – Bruegels ”Jägarnas hemkomst”, framför allt, men t ex målningar Gustaf Fjaestad, Monets skata i snön, Carl Larsson-snö, Elsa Beskow/Jenny Nyström-snö, ja, barnbokssnö är överlag fantastiskt mysig. Varje vinter sitter jag också och googlar japanska träsnitt med snö, eftersom den japanska träsnittssnön är bland den bästa. Som bilden ovan. Så fint med den fluffiga snön på grenarna, de vita flingorna mot den mörka vinterhimlen.

Idag ska jag försöka köpa både en vinterkappa och ett par vinterstövlar! Vi får väl se hur det går.

– Katarina –

Bambi-Wallpaper-bambi-6248623-1024-768

Vintern är en magisk årstid. (Hm, eller menar jag kanske trolsk?) Den är magisk … nej, den är trolsk, eftersom det är enda gången det faktiskt kan vara förenat med livsfara att gå ut. För bortsett från riktigt låga temperaturer är vi i Sverige i princip helt förskonade från naturfenomen som kan kosta oss livet. Vintern är också kontrasternas årstid; det kan vara mörkt och dystert, men om solen skiner på snötäckta vidder blir det ljusare än under den mest strålande sommardag. Utomhus är det kallt, krispigt och friskt, men inomhus är det idel mysiga filtar, tända ljus och lussebullar.

Bildmässigt är jag precis som Therese präglad av Carl Larsson, Elsa Beskow och Jenny Nyström, men även av Bruno Liljefors, Ilon Wikland och … Disney. Av någon anledning känns min syn på just vintern betydlig mer nostalgisk än den på övriga årstider. Jag känner till exempel aldrig att jag vill klä mig modernt på vintern – vilket jag i och för sig sällan känner – utan den ideala vinterstilen är tidlös och kvinnlig, kanske till och med lite konservativ. Inga sportplagg här, inte!

– Sofie –

skridskorT.v. Tara Lipinski vann femton år gammal guld i Vinter OS i Nagano, 1998. Hon var då yngst i världen att ha gjort så. T.h. Bartender on ice! I St. Moritz 1938.

Vintern kan med fördel innehålla en hel del skridskoåkning. Att våra vatten återkommande fryser och gör det möjligt för oss att bestiga dess blanka yta är en så estetiskt- och andligt tilltalande tanke att jag får hjärtklappning!

Jag har många fina minnen av skridskoåkning på Hjälmaren under min uppväxt: pappa på långfärdsskridskor och jag på vita konståkningsskridskor med nedslipade taggar för att kunna “killåka”. Den som är orutinerad kan ändå uppleva hissnande fart och elegans vid samåkning. Jag och en väninna har sedan några år tillbaka en tradition att klä oss i tajts, glittriga tröjor och päls, dricka oss fulla på whiskey i plunta och åka runt Karl XIII:s staty i Kungsträdgården, för att avsluta med näsan i operabarens brödkorg. Bäst är ändå att åka på sjö, eftersom man då gör det med livet som insats. En bra sak med skridskoåkning är känslan som infinner sig efteråt – man får ett stort behov av vila, värme och alkohol, och man upplever även att detta behov är berättigat. Man behöver också fot- och vadmassage av en annan människa, som omedelbart måste finnas till hands. Jag önskar att det fanns fler och finare skridskopaviljonger i Stockholm, med bättre och mer varierad musik, värmestugor samt skridskoåkande bartendrar som serverar rykande äggtoddy!

Man kan även med fördel närma sig skridskon från hemmets lugna vrå genom de tv-sändningar med konståkning som brukar visas i mellandagarna. För den som istället vill läsa om is rekommenderar jag varmt den underbara romanen Is-slottet (1999) av Tarjei Vesaas, en av de bästa berättelser jag läst. Man kan även påminna sig om när Isfrun fryser ned Lilla My, när hon flygseglar på en silverbricka på isen i boken Trollvinter (1957), eller se avsnitt S02E19 “Fire and Ice” av Beverly Hills 90210 vari Brandon blir kär i konståkerskan Tricia. Avslutningsvis är islossning otroligt hänförande och romantiskt. Om jag hette Paulo Coelho skulle jag kanske skriva en sexuell metafor om det!

– Anna –

mariah-carey-christmas

Snö är ett måste i den ideala vintervärlden, liksom sällskap av djur av diverse slag och då särskilt sådana som förknippas med julen. Att rida på andra djur än hästar har intresserat mig sedan en tid tillbaka. I tidig tonår provade jag att rida på stora grisar, vilket gick okej så länge vi var i hagen men med världen framför sina fötter blev grisarna genast svårmanövrerade. Alvkungen Thranduil rider på en älg vilket jag tycker är majestätiskt och effektfullt. I den verkliga världen är jag förpassad till hästar och det är verkligen inte fy skam (men jag vill gärna rida på en älg).

För några vintrar sedan red jag och min yngsta faster ut i skogen en decemberdag. Snön var då så tung att det kändes som om hela världen var tyst. Alla ljud dämpades. På ett ställe hade träden tyngts ned av snön, och märkligt nog åt olika håll men symmetriskt: nämligen inåt mot vägen, så att trädtopparna lutade sig över varandra och bildade som ett tak över allén vi red igenom. Det var sanslöst vackert att rida genom denna av naturen skapade sal, med hästarnas varma andedräkt och dämpade skritt som enda ljud förutom snön som singlade ned – jag kunde höra snön. Det enda som estetiskt förstörde den bilden var våra kläder: täckbyxor och lager av fleece. I den ideala vintervärlden finns det vackra kläder lämpade för uteritt i snön. Thranduil är helt klart en förebild med sin grå cape i krossad sammet men Mariah Carey är mysig i sin tomtedräkt på bilden ovan också. Den passar ju uppenbarligen bra för att åka rensläde med, Mariahs dräkt alltså, så kanske är den praktisk för ridning med. Precis som Sofie skriver om skridskoåkning, är det också så bra med stalllivet att det finns ett ”efteråt” då man är alldeles kall och slutkörd och helt enkelt måste dricka något varmt och alkoholhaltigt framför en brasa.


Comments { 0 }