Min doftgarderob

Liksom både Katarina och Therese tidigare gjort, tänkte jag berätta om min doftgarderob.

Jag älskar parfymer! Från tidig tonår fram till, ja, mycket nyligen, var jag en sådan person som hade en doft och den skulle helt och hållet representera någon slags essens av vem jag var. Jag var tydligen samma person dag som natt, sommar som vinter, glad som ledsen, på jobbet som på fest. Som fjortonårig var jag Calvin Klein Eternity (tror jag – det kan väl inte ha varit Obsession? Vilka andra finns det?), sedan gick jag snabbt över till Flower by Kenzo och den var jag länge. Det är en populär doft så ibland känner jag pustar av den på stan och blir högst förvirrad och nostalgisk. Ett kort tag var jag Guccis Envy Me och sedan följde en lång period som sträckte sig från det sista tonåret till tjugofem då jag var Stella McCartneys olika dofter. De sex åren varvade jag Envy Me med McCartneys Sheer och Rose Absolute.

Nu har jag en mer flyktig relation till parfym, men det finns några fasta trotjänare och det är dessa jag skulle vilja kalla för min nuvarande doftgarderob:

doftgarderob3

 

1) Serge Lutens, Iris Silver Mist. Jag har redan skrivit om denna vinterns doft.  En annan vinterdoft min doftgarderob för tillfället saknar är La Pausa av Chanel Les Exclusifs. Det är något med iris och snö som går så otroligt bra ihop.

2) Les Exclusifs de Chanel, Sycomore. Det här är min absoluta favorit, alla kategorier. Jag har bitvis använt den så som jag använde parfymer förr – detta skulle kunna vara jag och det har den varit sammanhängande några månader eller tre då jag alltid burit den. Den är träig, gräsig, skarp och torr i toppnoterna, men förföriskt krämigt rökig efter ett tag på huden. Jag tycker att den doftar som björkknoppar eller späda björkblad.

3) Byredo, Accord Oud. Det här är egentligen min sambos parfym… Han tycker att det är obehagligt när vi doftar likadant, så därför använder jag bara den när han är bortrest, eller om jag ska ut en kväll utan honom.

4) Byredo, Oud Immortel. En helt ovetenskaplig teori är att det framför allt är män som använder Byredos Oud-dofter, kanske oud överhuvudtaget. Det är något maskulint över dem, samtidigt som de båda har söta mellan- och basnoter som tittar fram mer på mig än på min sambo. Musken i Accord Oud är tydlig på mig, liksom det träigt rosiga i Oud Immortel, medan jag tycker att min sambo doftar mer av salvian och patchoulin när han bär Accord Oud. Ska jag jämföra de båda dofterna tycker jag att Oud Immortel fungerar bäst som dagdoft. Den tar jag ofta som ett säkert kort i professionella sammanhang. Båda är mycket långvariga och dryga, så ett sprut räcker för en arbetsdag. Accord Oud får jag ju så sällan använda, men den tycker jag på mig passar bäst kvällstid. Jag tycker att den är så himla sexig, säkert för att den påminner mig om män i allmänhet och min sambo i synnerhet.

5) Agent Provocateur, Agent Provocateur for women. Den här doften fick jag av min mamma, och hon träffade helt rätt! Det är mycket ros som jag älskar, med musk som basnot, vilket jag också älskar, samt saffran, magnolia och jasmin, litet cederträ som håller blommorna i schack. Jag tror att det här är en parfym många använder som kvällsdoft, men det här är en vardagsdoft för mig. Jag använder två sprut som räcker hela dagen.

6) Santa Maria Novella, Angels of Florence. Den här doften flyttade in hos mig i förrgår! Jag gick till SMN i Rom fast besluten att köpa Ambra, men blev helt tagen av Angels of Florence. Jag har förstått att den inte gått hem i alla läger för att den är vad som anses vara kommersiell eller lättburen, till skillnad från SMNs andra litet mer nischade dofter. Kritiken antar jag ligger i att det är en typ av doft man skulle kunna hitta på flygplatsens taxfree snarare än i det lilla dominikanerapoteket. Mitt intryck av Angels of Florence är att den är ungdomlig, litet vulgär, otroligt feminin och framför allt urban. Så ja, jag förstår verkligen att man tycker att den är kommersiell, jag kan inte föreställa mig en enda ung och medveten kvinna som inte skulle älska den! För mig är det vårens doft. Tursamt nog för mig finns en ton av syren i den också. När syrenerna blommat ut, då är det sommar.

När jag nu sammanfattat och definierat min doftgarderob så märker jag att det saknas en utpräglad kvällsdoft. De flaskor som inte klarade uttagningen till bilden och texten ovan, är sådana som jag sällan använder, men alla är de dagdofter av olika slag. Istället har jag mina kvällsdofter i form av prover eller i 10 ml-flaskor som jag köpt, oftast på Riktig Parfym eller generöst nog fått av internetvänner med mer kunskaper vänliga nog att guida mig och dela med sig av sin expertis, till exempel Pojkfröken. Min favorit vad gäller kvällsdoft är Sarrasins, och jag funderar på att köpa en flaska en gång i månaden eller så. Jag kommer så långt som till betalningen men ångrar mig. Främst är det för att jag störs av det kliniska i att köpa något så sensuellt, drömskt och fantasieggande på internet. Jag vill stå i butiken, prova mot huden och liksom låta min kropp verifiera att det är ett bra köp. Parfym är en dyr hobby, och jag skulle nog rekommendera parfymintresserade läsare att botanisera bland prover eller dela parfymer sinsemellan snarare än att köpa hela, dyra flaskor. Fast sedan när man hittat sina favoriter kan man börja bygga en doftgarderob som förhoppningsvis varar i flera år framöver. Precis så resonerar jag med min klädgarderob, förresten. Jag köper sällan, men kvalitativt. Det är synd att det inte finns prover av kläder, slår det mig nu.

doftgarderob2

Några prover och oljor. Oljorna köpte jag billigt på en marknad i Doha, det är musk, vit musk och ros. Syrenoljan är köpt på Stockholms eter- och essencefabrik. Den använder jag ytterst sällan men doftar ofta på med slutna ögon och minns skolavslutningar och känslan av ett helt sommarlov framför sig. Underbara minnen, men kanske inte så som jag vill dofta.


Comments { 6 }

Tags: , , , ,


Skönhetsminnen, del 1: Dålig parfym och rosigt rouge

Den första riktiga sminkprodukt jag köpte för egna pengar, utöver kanske någon mascara från H&M och någon förvirrad knallblå ögonskugga, var ett rouge från Bourjois. Det var på samma Danmarksfärja där jag köpte min första parfym, den knallgula Samba Nova, som jag tyckte doftade fantastiskt: spännande, färgsprakande! Lite som en Bennetton-reklam.

bennetton

(När jag nu läser recensioner av Samba Nova på Fragrantica finner jag till exempel utlåtandet ”Quite possibly one of the worst fragrances I have ever smelled. The scent of a tour bus filled with ladies in polyester leisure suits, en route to a factory outlet.” Kanske ligger det något i detta. Det hindrade dock inte att jag kände mig på samma gång sofistikerad och spännande i den.)

När det gällde rouget visade jag prov på säkrare omdöme. Man kunde inte köpa Bourjois produkter i Sverige då, så bara det gjorde att det kändes spännande. Jag drogs dessutom till den fina formen på förpackningen – rund, mysig att hålla i handen – och formen på själva rouget, pressat till en rosa liten kulle som jag i efterhand tänker kan föra tankarna till såväl prinsessbakelser som kvinnobröst. Jag valde den kallaste, krispigaste rosa nyans som fanns, exakt samma typ av rouge som jag fortfarande föredrar.

blush-open-34_1Jag använde upp varenda smula av det där rouget. Fortfarande är rouge absolut livsnödvändigt för mig, jag kan inte gå ut utan det. Antagligen använder jag alldeles för mycket, men det struntar jag fullständigt i. Jag älskar rouge. Under en kort period för några år sedan (eller ganska många? Tio? Jag håller på att förlora tidsuppfattningen) kunde man köpa Bourjois på Åhléns, då köpte jag ett rouge som ändå inte var riktigt detsamma. För mörkt, för guldigt. Som på bilden här ovanför, som ändå är det närmaste jag kan komma mitt idévärldens rouge i dagens Bourjois-utbud.

Samma erfarenhet gjorde jag under den tid då jag bodde i Paris, och brukade gå till ett närbeläget Monoprix för att köpa mina skönhetsprodukter: jag köpte säkert tre olika, rosa Bourjois-rouge, och blev besviken på samtliga. De glittrade, de innehöll någon dålig guldnyans. Mitt första rouge var kallt och matt, som en vattenfärgspuck med kyligt pastellrosa puder. Idag går det att hitta precis sådana rouge på till exempel Make Up Store, där jag köper mitt rouge idag. Men jag tänker ändå ofta på det där första från Bourjois. Jag vet att om det fanns att köpa i Sverige så skulle jag står där vid rougehyllan och pilla på de runda burkarna.

Det går så klart lätt att beställa Bourjois på nätet idag, om jag verkligen skulle vilja, men jag vet inte. Det är något med minnet av det där rouget som är så mycket bättre än vad verkligheten någonsin kan bli.


Comments { 2 }

Tags: , , , , ,


Skönhetsnytt!

Jag kunde inte hålla mig. Efter att Anna tipsat om Beauty Clubs utförsäljning beställde jag en Flawless Radiance. Det var 70 procents rabatt, så den var nästan gratis (intalade hon sig). Däremot måste jag erkänna att jag inte riktigt har koll på vad det är för produkt jag har beställt, men visst låter den förträfflig: ”Radiance är som ett retuscherande, föryngrande filter för huden. Den lägger sig som en mjuk, pärlemorskimrande slöja som slätar ut ojämnheter, skapar en otroligt vacker lyster och ger huden ett visuellt lyft.” Jag återkommer med omdöme när jag har provat den.

I lördags var jag på fest. Jag hade på mig en sammetsklänning, drack för mycket och dansade till Common People. Det var hur trevligt som helst! När jag snurrade omkring på dansgolvet var jag tvungen att rycka tag i en tjej för att fråga vad hon hade för parfym på sig. Hypnotic Poison, visade det sig. Den doftade helt otroligt! Söt vanilj, kokos, rökelse och…en massa annat exotiskt. Jag ska beställa ett prov, och hoppas att den kommer att vara lika fantastisk på mig. För en massa år sedan använde jag Tendre Poison, men när den slutade tillverkas utvecklade jag ett slags mycket djup och mycket barnslig aversion mot alla de andra Poisonerna. Varför fick de finnas kvar, men inte Tendre Poison? Det är fortfarande en relevant fråga – gamla Tendre-flaskor säljs dyrt på bland annat ebay – men man ska inte ta ut sin ilska på helt oskyldiga parfymer.

sgtacd05f006344009-1

Jag ser verkligen fram emot att dofta som Monica Bellucci!


Comments { 7 }

Tags: , , , , , , ,


Doftskola för den lata och sinnliga

Det här är en liten och högst subjektivt utformad doftskola för den lata och sinnliga: Det man gillar brukar man vilja veta mer om, och precis så tänkte jag för ett par år sedan angående parfymer. Jag tänkte att jag ville skaffa mig en begreppsapparat, att jag ville lära mig om tillverkningsprocesser och olika noter och kategoriseringar. Så jag började göra efterforskningar på nätet, läsa artiklar och låna böcker om parfymer. Och blev helt bedrövad. Herregud, så tråkigt jag tyckte att det var! I stället för att vara något helt igenom lustfyllt och sinnligt, hade jag förvandlat min passion för dofter till en steril verksamhet för intellektet. Jag insåg att mitt intresse för parfym inte var det minsta vetenskapligt – det enda jag var intresserad av var att med minsta möjliga ansträngning hitta mina dofter.

I Doftskola för den lata och sinnliga – bestående av sex enkla lektioner – delar jag med mig av min mycket begränsade, men fullt tillräckliga kunskap om hur man på bästa sätt går till väga för att hitta en doft man trivs med. De fem första lektionerna rör valet av parfym, medan den sista lektionen tar upp sådant som rör användning och förvaring.

doftskola

Mina dofter, översta raden från vänster: Dolce Vita från Dior, Shalimar från Guerlain, Vanilla från Jalaine, Ellenisia från Penhaligon’s, Escale à Portofino från Dior, Summer Clasique 2009 från Jean Paul Gaultier, Chanel N°5  från Chanel, Laura från Laura Biagiotti.

Lektion 1: Genrekunskap.
Nu är vi förvisso inne och nosar på det teoretiska, men härda ut – att kunna omsätta kunskap om doftgenrer i praktiken är mycket användbart. De allra flesta har åtminstone en doft de vet att de gillar. Genom att ta reda på vilken kategori den tillhör (vilket går att göra på till exempel Fragrantica) kan man också ta reda på vilka andra dofter som hör till samma kategori. Ända sedan tonåren har  jag – utan att ens vara medveten om det – haft en faiblesse för orientaliska dofter. När man ringat in den typen av basala fakta kan man utesluta enorma mängder parfymer som man sannolikt inte kommer att gilla, och i stället fokusera sitt sökande till ett mindre antal.

Lektion 2: Prova, prova, prova!
Det viktigaste att veta när man botaniserar bland parfymer är att hur de doftar på flaska eller på en sådan där povsticka i papper på sin höjd kan tjäna som vägledning. Köp aldrig en doft innan du har provat den. Men på samma sätt som man inte ska falla för frestelsen att göra förhastade inköp, ska man heller inte vara för snabb med att avfärda dofter. Shalimar, för att nämna en av mina absoluta favoriter, luktar rent vedervärdigt på flaska men förvandlas till en varm och förföriskt kryddig vanilj  efter en halvtimme på huden.

Lektion 3: Klassikerna.
Det finns ett antal dofter som kvinnor älskat generation efter generation, och man ska inte tveka att gå direkt på giganterna. Jag blev omedelbart förälskad i både Chanel N°5 och Shalimar, till exempel. Den första lanserades 1921, och den andra 1925. Andra älskade klassiker är Guerlains Jicky från 1889, Jean Patous Joy från 1930 och Miss Dior från Christian Dior (1947), men det finns många, många fler. Den som söker (på nätet) skall finna – till exempel den här förteckningen över kvinnliga filmstjärnor och deras favoritparfymer!

Lektion 4: Börja smått.
Innan jag köper en ny parfym vill jag prova ut den ordentligt. Det är otroligt irriterande – och oekonomiskt! – att lägga flera hundra kronor på en doft som man sedan tröttnar på en vecka senare. Därför ser jag till att först införskaffa ett doftprov. Tyvärr har utbudet av gratisprover i butikerna minskat dramatiskt de senaste åren – prover på lite mer exklusiva parfymer är särskilt svåra att få tag på – men det är så klart fortfarande värt att fråga. Däremot finns i princip allt att beställa via nätet. Både The Perfumed Court och Lucky Scent har prisvärda prover i olika storlekar.

Lektion 5: Eau de vadå?
Många dofter finns att köpa i olika koncentrationer. De vanligaste är: parfym, eau de parfum, eau de toilette och eau de cologne. (”Parfym” är alltså både namnet på blandningen med högst koncentration, och ett samlingsnamn för alla dofter oavsett koncentration.) Ju högre koncentration, desto dyrare är doften. Den främsta skillnaden mellan de olika koncentrationerna är intensiteten i doften och hur länge den stannar kvar på huden. Men även proportionerna mellan ingredienserna kan skilja sig åt, så hittar man en doft som är nästan rätt är det definitivt värt att testa en annan koncentration. 

Lektion 6: Bära och förvara.
Nu har vi kommit fram till den sista lektionen, vars innehåll blir aktuellt först när man har en doft i sin ägo…vilket ni nu har, för ni har väl varit flitiga elever, non? Parfym kommer till sin rätt där huden är tunn och varm: handleder, armveck, hals, bröst, insidan på låren. Applicera gör man enklast genom att spreja på handleden och sedan dutta parfymen där man vill ha den. Gnugga inte – då förstörs doftmolekylerna (säger auktoriteterna barskt, så det är lika bra att lyda, även om det låter som hokus pokus)! Parfymer ska helst förvaras både mörkt och svalt, och så länge man undviker sol och värme kan en parfym hålla i många år. Jag förvarar mina flaskor i en garderob i sovrummet, vilket är idealiskt om man föredrar att sova svalt.


Comments { 10 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Vinterns doft

Pojkfröken skriver om vampyrer och deras dofter. Jag är glad att min senaste parfymkärlek är  samma parfym som Louis kanske doftar: Iris Silver Mist av Serge Lutens. Pojkfröken skriver att det är den mest vampyriska av de alla, och det gör min kärlek till den ännu djupare. Det var Pojkfröken själv som skickade mig 10 ml i gåva för några månader sedan, efter att jag med många utropstecken uttryckt intresse för den i ett annat sammanhang där han beskrev den som något styvmodern i Snövit skulle bära.

Brad Pitt som Louis i En vampyrs bekännelse. Jag tycker att såväl Pitt som Tom Cruise är utmärkta val för rollerna som Louis och Lestat. Ärligt talat är det i mina ögon Cruises bästa prestation, efter Magnolia. Det val av skådespelare jag som gammalt Anne Rice-fan vänder mig emot är Antonio Banderas som Armand. Det är helt fel. Förresten, vad skulle Armand bära? Jag tror en oud… Kanske Mona di Orios… 

Evig stilikon och svårt missförstådd kvinna. 


Comments { 4 }

Tags: , ,


Doften i Venedig

Om drygt ett dygn ska jag åka till Venedig. Jag har aldrig varit i Venedig förut, och jag är inte särskilt förtjust i att resa, så fast jag tycker att det ska bli alltigenom underbart att se denna stad är jag just nu sjukt nervös: mest över flygresan, men även lite allmänt skärrad över det brott från min vardagliga trygghet som en resa innebär. Jag försöker att hantera det här genom att ta med mig ganska mycket olika kläder, för att ingen kris ska uppstå på den fronten om vädret får för sig att växla, men jag känner mig in i det sista lite osäker på hur jag ska se ut i Venedig.

Något i den här stilen vore ju trevligt…

The Tourist

…eller, jag visar mest den där bilden för att den är fin. Jag är i Venedig för jobb, och måste orka gå och stå mycket, och titta på samtidskonst, så att vara alltför piffig dagtid är nog bara att glömma. Dessutom ska det regna nästan varje dag. Jag tänker mig lite mer så här…

the-tourist-angelina-jolie-4

…snäv svart kjol och tröja, ballerinaskor. Trenchcoat vid nederbörd. Jag är lite rädd för att frysa – det ska inte vara särskilt mycket varmare i Venedig än vad det är i Stockholm, vilket jag tycker är ytterst upprörande, så jag är intresserad av att hålla mig varm och glad. För kvällstid tänker jag mig helt enkelt olika varianter på Den lilla svarta.

Men alldeles nyss kom jag på att jag inte vet hur jag ska dofta. Utöver Annick Goutals Petite Chérie som åker med hade jag planer på Etat Libre d`Oranges Rossy de Palma som jag har testat på senaste tiden, men den känns inte rätt. Kanske behöver jag en mysig doft för att värma mig om jag fryser? Jalaines Silk kanske, som jag har en liten provflaska av hemma? Men den är så… mastig. Det är ju försommar. Jag önskar mig kanske Penhaligon’s nya doft Peoneve, som alltså doftar pion… grundad med lite vaniljolja..? Nej, hur ska man dofta i Venedig? Jag tänker att kvällarna kanske kommer att vara lite råa, fuktiga…

Angelina Jolie as "Elise" in Columbia Pictures' THE TOURIST.

…hur doftar denna kvinna? Jag vill dofta som hon.



Bilder: Angelina Jolie i filmen The Tourist.


Comments { 6 }

Tags: , , , , ,


Min doftgarderob

Till för inte så länge sedan var jag inte alls intresserad av parfym. Nu i efterhand tänker jag att det kanske berodde på att jag är så himla kräsen (när det gäller allt! Men särskilt subtiliteter som dofter och nyanser) att parfymavdelningen på ett mindre Åhléns helt enkelt inte hade något som fångade mitt intresse. Sedan hängde jag runt lite på NK när jag bodde i Göteborg och råkade provlukta på Laura Merciers godisparfym Crème Brûlée och höll på att dö för att den doftade så fantastiskt: kola, vanilj, musk, sött, sexigt… Min första tid med den – en vinter – gick jag omkring som i ett rus, i något som påminner om sexuell upphetsning, över mig själv.

Nu inser jag att Crème Brûlée kanske inte är så sofistikerad, och senast jag provade att bära den fick jag huvudvärk direkt. Men den fick mig att inse att jag gillar så kallade gourmandparfymer: parfymer som doftar som något man äter. Det här tycker jag egentligen inte heller känns särskilt sofistikerat – jag tänker att jag hellre vill vara en sval, elegant kvinna som doftar stora, daggiga vita blommor än någon som doftar godis och efterrätt, men nu är det väl bara att acceptera att det är sådan jag är.

Jag är mycket känslig för årstidernas växlingar, så det är absolut nödvändigt för mig med en sommar- och en vinterparfym. Helst också en tidig vår-parfym, och en tidig höst-parfym, och för all del parfymer för olika väderlek, klockslag, sinnesstämningar, omständigheter och sällskap. Så här ser dock min bas-doftgarderob ut:

doftgarderob

Balmains Ambre Gris är min vinterparfym. Jag blev nyfiken på den för att flaskan är så fantastiskt fin (den påminner om Wienersecessionens byggnad med den stora guldbollen på taket). Och för att namnet – Ambre Gris – är så vackert, och färgen på glaset så perfekt rökigt grå, och etiketten så snygg (herregud, jag älskar till och med allt med etiketten: typsnitten, guldramen, papperskvalitén…). Och doften: aldrig har jag känt mig så elegant kvinnlig som när jag bär Ambre Gris. Den går från varm kanel och peppar till mjuk musk, och är på något vis kryddig och gräddig på samma gång. Jag känner mig så sofistikerad med den! Jag vill bara svepa in mig i kashmir och bära höga klackar och underkläder med spetsar och skaffa en rik älskare som ger mig äkta pärlor.

Annick Goutals Petite Chérie är min sommarparfym. I mycket är den raka motsatsen till Ambre Gris: flickig, fräsch, lite krispig och söt på samma gång. Det är också en gourmanddoft, men en grönare, fruktigare: den börjar att dofta päron, lite persika, och landar i något slags vanilj. Första gången jag hade varit och provat den på NK fick jag en komplimang av en man på bussen hem: han tyckte att jag doftade fantastiskt, och det såg jag som beviset för att jag måste köpa den. Det är liksom en ofarlig doft, den doftar sommarlov och bekymmerslöshet, och är lite som dofternas motsvarighet till comfort food: jag blir trygg av den. Jag älskar att känna mig trygg.

Varje höst får jag lust att dofta musk, som är en doft jag har älskat sedan högstadiets White Musk-parfymolja från Body Shop (som jag fortfarande tycker om). Kiehl’s Original Musk är en vuxnare muskdoft, på samma gång liksom fräsch och… eh, kroppslig. Eller, jag skippar omskrivningarna: musk luktar sex.

Jalaines Vanilla har Katarina redan skrivit om, och jag älskar den av precis samma anledningar: det är den perfekta vaniljen! Jag använder den både för sig själv, och tillsammans med andra parfymer för att skapa en vaniljig bas i dem (den gifter sig till exempel väldigt fint med Petite Chérie, om man vill göra den lite tyngre när sommaren börjar lida mot sitt slut och kvällarna blir mörka). Jag tycker att den funkar året runt, även om jag inte använder den under den allra ljusaste sommaren, och vintertid är den fantastisk: så varm, så len. Även jag måste nog skaffa en hel – dyr! – flaska av den här underbara doften.


Comments { 6 }

Tags: , , , , , , , , ,