Lucka 6: Vad har vi för vinterstil?

Bakom lucka 6 döljer sig ett gemensamt inlägg. Har vi någon speciell vinterstil? Anpassar vi oss ens efter sådana värdsliga ting som vädret?

– Anna –

julstil01

Rött, guld och päls förekommer oftare än annars. Eftersom jag är mer i kyrkan i december jämfört med andra månader är jag uppklädd oftare. Både jag och min mamma fyller år i december så det är mycket högtidligheter av den anledningen också (inte bara Jesus födelsedag!). Det jag tycker är svårast stilmässigt just vintertid är helheten: om jag ska på bjudning vill jag helst vara snyggt klädd vad gäller ytterplagg och skor även på vägen dit. Det är en hopplös ambition i detta polarklimat. Här har jag gjort en Pinterest-sida på temat Vinterstil med kommentarer till varje bild.  Tanken har slagit mig att bara ge upp och köpa en Canada Goose-jacka och UGGs och ha det som vinterstil. Då är man ju i alla fall varm…

– Katarina –

julstil03

 Lodenrock från Martina Tiefenthaler

Under de senaste fem-sex åren har jag tänkt att nästa vinter, då ska jag investera i en ordentlig vinterjacka. Men så har vintern kommit och jag har haft för lite pengar eller så har det inte varit så kallt som jag befarade, och jackplanerna har skjutits på framtiden. I stället har jag fortsatt knata runt i en si sådär femtio år gammal lodenrock som jag ärvt av min mormor. Jag gillar den verkligen, men den är definitivt mer av en höst- än en vinterkappa. Som tur är är den tillräckligt rymlig för att man ska få plats med varma kläder under, och tillsammans med mössa, vantar och halsduk så fryser jag bara lite när det är som allra kallast. (Men nästa år ska jag köpa en ny och varm jacka!) När det gäller skor har jag helt gett upp mina estetiska ambitioner och drar på mig ett par curlingkängor från Bally i november som sedan tas av någon gång i april. Eller, jag tycker egentligen att de ser helt okej ut, även om de inte riktigt känns som min stil.

– Sofie –

julstil02

Så fort det blir minusgrader tar jag fram mina pälsar och tar inte av mig dem förrän till påska. Eftersom de värmer så bra vågar jag mig ibland på någon sorts årstidsanakronism under denna period: Ljusa kläder är otroligt fint på vintern, helst vitt och tunt. Ungefär samma modelogik som en fjortonåring i jakt på urinvägsinfektion. Ett fåtal glittriga plagg stryker med eftersom jag tror på att ibland ge efter för vissa irrationella begär. Jag har närt en fantasi om att bära snäcksmycken när det är mycket snö ute! Tycker att den tanken är otroligt fin och fantasieggande! Därför införskaffade jag häromdagen ett antikt snäckskalsarmband, som jag ska bära i jul. Nu saknas bara ett stort halsband med snäckor. Flera nätter har jag drömt om att jag köpt detta halsband. Ingen logik där inte. Något som värmer jättebra är underställ tillverkat i siden! Tyvärr har jag bara haft råd med 1 st sådant. Min övriga vintergarderob utgörs till 75% av ett altare av billigare underställ från diverse sport- och frititsbutiker som jag har på mig varje dag. En sorts motsvarighet till Thereses fodralklänningar.

– Therese –

julstil04

Åhléns Å

Jag har ingen vinterstil! Jag hatar vintern så mycket att jag inte har lust att köpa vinterkläder. Så nu drar jag runt i samma gamla kappa som skulle bytts ut redan förra året, små skor som inte kommer att funka i snö, och jag kan inte ha mina stövlar längre eftersom jag har fått för tjocka vader, och jag har ingen lust att köpa nya. Ni hör ju, det är elände. Inomhus bär jag fodralklänning och kofta. Varje dag fodralklänning och kofta. Jag har köpt tre likadana fodralklänningar på Åhléns Å-avdelning, i tre olika färger, och så väljer jag nån kofta lite random och så går jag ut i kylan och är sur.


Comments { 0 }


Lucka 5: DDR-chic

Läsare med gott minne kommer kanske ihåg mitt inlägg om den fina tyska tv-serien Weissensse. Men mitt intresse för allt som har med DDR-eran att göra stannar inte där: varje höst och vinter får jag lust att se om en av mina absoluta favoritfilmer, De andras liv. Alla som inte har sett den måste genast göra det! Det är fantastiskt bra, skrämmande, rörande… och – eftersom det är en estet som skriver detta – snygg.

Särskilt förtjust är jag i Sebastian Koch och Martina Gedeck som spelar huvudrollerna som en författare och hans flickvän skådespelerskan som blir övervakade av Stasi. De är såna snygga, vuxna människor! Med snygg, vuxen stil. Martina Gedecks garderob är fantastisk, liksom beige, sofistikerad, ändå lite konstnärlig, väldigt tidlös. Snygg brun vinterkappa, pälsmössa och stövlar, pennkjol och vit blus, vackra klänningar till fest.

Jag har tänkt i flera år att jag vill se ut som hon under hösten och vintern, och det är inte på något sätt en komplicerad stil, men det blir liksom inte av ändå. Men nu saknar jag både vinterstövlar och en varm kappa, så: kanske är det dags att närma sig DDR-vinterstilen i år.

daslebenderanderen42daslebenderanderen62 daslebenderanderen22daslebenderanderen52daslebenderanderen32daslebenderanderen72


Comments { 1 }


Lucka 4: Pappa, jag vill ha en italienare!

(varning: denna text innehåller smickrande generaliseringar om en folkgrupp)

Hemkommen efter en veckas vistelse i Florens känner jag ett akut behov av att ventilera stadens skönhet. Ja, arkitekturen, palatsen, floden, konsten är fantastisk i sig. Men det som förföljer mig enda in i (och hem till) Norden är den italienska, manliga fägringen – väl belagd i landets konst- och modehistoria. Människans skönhet är väldigt drabbande i just Florens, på ett sätt jag anser att det inte är i andra italienska städer. Det är en fråga om det helhetsgrepp italienarna tar om gestaltningen av sig själva, la bella figura: Den essentiella strävan efter vackra, graciösa manér, en välkomponerad yta som resulterar i den vackra, polerade, perfekta figuren som även för sig väl. Man brukar säga att Italien är ett land för skådespelare, av vilka mycket få står på en riktigt scen.

bellafigura01

 T.v. Självporträtt av Gian Lorenzo Bernini, den ultimata italienske mannen. T.h. Orfeo olio su tela, målad någon gång mellan 2005-2009, av Roberto Ferri.

Vid sidan av la bella figura, det italienska i att genom alla aspekter av sin person ge bästa möjliga intryck, pågår givetvis ett helt vanligt samhälle som inte nödvändigtvis agerar ut denna idé. Men alla samhällen har sina himmelriken och sina helgon – och Italiens motsvarighet kan inte vara någonting annat än Florens! La bella figura kommer särskilt väl till sin rätt för den som strosar längs Florens gator fredag, lördag, söndag. Männen där är nästan obehagligt välklädda. Mode i all ära, men det rör sig snarare om klassiska snitt, fina material och detaljer: blanka skor, smarta hattar, tunna handskar, romantiskt mönstrade scarfs, näsdukar, slipsar, skinnväskor, välgroomade storslagna ansikten, tjockt barockhår inte sällan med silvriga slingor även bland de yngre männen, kroppar som är vältränade utan att se ut att ha blivit framforcerade på ett gym, ett attraktivt kroppsspråk. Och alla dessa komponenter tycks såväl minutiöst matchade som ihopslängda på några få minuter. Nej, inte alla män – som vi brukar säga. Men tillräckligt många för att det ska påverka hela upplevelsen av staden.

bellafigura03

Män vid Piti, Florens

Under veckosluten trängs dessa män på Florens gator. Eller, trängs är fel ord eftersom det indikerar att gatulivet skulle vara rörigt och buffligt. Snarare rör de sig längs gatorna i en sorts civilisationens dans, hela tiden i relation till andra män – och kvinnor. Männen i Florens bekräftar varandra på ett underbart vis som jag aldrig tidigare sett motsvarighet till. De betraktar och kommenterar ljudlöst varandras utmärkta uppenbarelser, vänder sig om några grader mer än nödvändigt när de passerar varandra, visar upp sig, går vidare till nästa beundrare att beundra. Ett liknande respektfullt, uppskattande beteende riktas mot kvinnor, på ett sätt som är främmande för mig som är uppväxt i Sverige där vi som främlingar knappt möter varandras blickar. Jag upplevde inte en enda gång att jag blev avklädd av en manlig blick i Florens. Snarare känns det som att de klär på en med blicken, i positiv bemärkelse. Jag är inte omedveten om madonna/hora-komplexet, så var det sagt.

Det ovan beskrivna kallas för la passeggiata, av sociologer beskrivet som en kulturell performancepromenad. Det viktigaste under dessa flanörtimmar är att se och bli sedd, vedere e farsi vedere. Traditionen har även en social, folkenande effekt, och följer flirtens logik – men inte nödvändigtvis med vare sig sexuella eller romantiska motiv.

bellafigura04

Sophia Loren

Hela den italienska befolkningen tilltalas inte av detta, dock. Club dei Brutti (Association of Ugly People) kämpar mot diskriminering baserad på skönhet, och vill att den minoritet italienare som upplever sig som särskilt oattraktiva ska övervinna sina fobier och hitta en partner. Kämpa!

”Ugly things must be hidden, unpleasant and tragic facts swept under the carpet whenever possible,” skrev Luigi Barzini i sitt klassiska psykologiska porträtt från 1964, The Italians: A Full Length Portrait. ”These practices were not (as many think) developed by people who find life rewarding and exhilarating, but by a pessimistic, realistic, resigned and frightened people. They prefer to glide elegantly over the surface of life and leave the depths unplumbed.”

Eftersom la bella figura opererar även bortom den visuella skönheten, exempelvis genom att dirigera etikett vid affärsuppgörelser och politiska mekanismer, är det kanske på sin plats att fråga sig vilket sorts samhälle detta skapar? Att det italienska skönhetsdyrkandet skulle ha en del i hur Silvio Berlusconi kom till makten och hur han använde den, är inte orimligt. “Ethics become aesthetics: You no longer have ethical problems, only aesthetical ones,”, argumenterar sociologen Franco Ferrarotti: ”Morality — a set of rules — no longer exists, only morale — how you feel today. It functions wonderfully in terms of political power if you know how to make a bella figura.” Upphöjandet av en förförande och förledande ledare reflekterar måhända självbilden hos det sköna folket. En mer kvalificerad genomgång av det italienska folkets relation till sina ledare, och då särskilt deras nya premiärminister Matteo Renzi, bjöd Anna Brodow på i sin text ”Italiensk bokföring” i Axess nr 7 2014.

bellafigura05

När Berlusconis flaggskeppskanal sände den amerikanska såpoperan The Bold and the Beautiful, dubbad givetvis, så bytte man kort och gott titel till Beautiful. Förvånad? När samma såpa sänds i Sverige översätts titeln till Glamour. Det känns symptomatiskt för ett land i total avsaknad av just glamour. Och italienare. Vi har inte så många sådana här, tyvärr. De är ungefär 19.000 st.

Kom igen nu, pappa. Ge mig en sådan. Till jul.


Comments { 0 }

Tags: ,


Lucka 3: Min farmor Tora skaffar sig New Look

2006ae9661_dior_photograph

Min älskade farmor hade fyllt 89 år idag om hon levt ännu. Hon tog hand om mig mycket som barn, visade mig skogens hemligheter och var allmänt närvarande i mitt liv fram tills för snart fyra år sedan då hon gick bort. Farmor skrev några slags memoarer som jag är stolt ägare av och som väl valda personer får läsa. Bakom lucka nummer 3 döljer sig Tora Janssons (f. Kemi) minne från när New Look gjorde entré i hennes liv:

Diormodet New Look kom efter kriget och slog igenom som en bomb. Själv blev jag helt fascinerad. Något sådant måste jag bara ha. Jag gick på Bar Lock i Stockholm då och hade naturligtvis inga pengar. Hur fixa detta?? Just då kom ett brev från ett par flickor hemifrån. De mig försöka hitta organdi till deras studentbalsklänningar – ett gult och ett ljusblått – och skicka hem mot postförskott. Här fick jag min chans. Jag ilade iväg till NK och där fanns organditygerna. Samtidigt passade jag på att inhandla ett beige linneaktigt tyg till kjol och jacka och ett vackert blårutigt tyg till klänning. Alla detta skulle skickas till pappa. Jag räknade helt kallt med att hinna hem före paketet. Trots detta blev veckan som kom nervös. Tänk om paketet kom före mig! Med tanke på pappas korta stubin kanske det redan var återsänt.

Jag hann hem i tid. En morgon hördes ett ramaskri ”Vad i helvete är det här – ett paket till mig på flera hundra kronor från Nordiska Kompaniet i Stockholm”. Jag hade inte vågat säga något om detta då jag räknat med att passa posten och sedan berätta vad det gällde. Nu var det bara att ta tjuren vid hornen och så skonsamt som möjligt ge en förklaring. Det lyckades och pappa löste ut paketet.

Men – sedan kom nästa pärs. Mamma som var utbildad herrskräddare och lärt sig sy även damkläder skulle sy mina New Look-kläder. Efter långa diskussioner gick hon äntligen med på att göra det. Allt detta under en förutsättning: under inga förhållanden fick dessa plagg användas i Kiruna. Vad skulle folk säga! Ingen hade börjat med det modet i Kiruna. Komma hit från Stockholm och göra sig märkvärdig!

Dräkten och klänningen blev lyckade och plötsligt tyckte mamma att dräkten var ursnygg och sydde en grön blus med knytband till mig utan att jag behövde be om det. Åter i Stockholm köpte jag också ett par gröna skor till härligheten och oj vad jag kände mig fin.

Efteråt har jag ställt mig frågan: Hur vågade NK ta upp den beställningen av en 21-årig snärta? Skulle detta kunna hända idag?

Bild:  Christian Diors ”New Look”, 1947, Paris.

 


Comments { 4 }


Lucka 2: A Pinker Wonderland

Vanligtvis älskar jag att klä mig i svart, marinblått, vinrött…ja, mörka färger i allmänhet, egentligen. Men nu – och jag antar att det beror på att den här hösten har varit så himla mörk – har jag börjat snegla lystet mot pasteller, särkilt olika rosa nyanser.

Jag vill ha rosa underkläder, kanske den här rosa halsduken, rosa svandunstofflor och definitivt den här rosa kashmirtröjan från Dolce & Gabbana som typiskt nog verkar vara slutsåld. Det känns visserligen som att jag behöver skaffa en helt ny personlighet för det, men jag tror till och med att jag vill ha…en rosa pikétröja från Lacoste.

Agent Provocateur Love range

Underkläder från en av Agent Provocateurs brudkollektioner.


Comments { 0 }

Tags: , , , ,


Lucka 1: Vad önskar du dig i julklapp?

Välkommen till Skönhetskabinettets julkalender! Varje dag fram till jul publicerar vi ett inlägg. Vi börjar med ett gemensamt: Vad önskar vi oss i julklapp?

– Anna –

sidenpyjamas-500x500

Sidenpyjamas Classy PJ från Sidenkompaniet

Jag önskar mig strumpbyxor i kashmir! Jag vet inte om det finns ens, men det vore underbart. Kashmir är så lätt mot huden – det jag ogillar med strumpbyxor  i vanlig ull, eller överhuvudtaget den tjockare varianten av strumpbyxor, är att det känns ”hårt” och instängt. Jag inbillar mig att tunna strumpbyxor i kashmir inte bara skulle vara varmt och elegant utan också bekvämt. På samma tema skulle jag vilja ha en pyjamas i siden. Siden är dock inte så följsamt som material, och jag har sovit sönder ett och ett annat sidennattlinne eftersom jag vrider och vänder mig. Själar oroliga nattetid borde ha pyjamas i bomull istället. Kanske flanell. Men det känns på tok för maskulint för mig. Nu när jag skriver detta inser jag ju att pyjamasen givetvis också bör vara i kashmir. Jag önskar mig alltså saker i kashmir!

– Katarina –
Nyckel
Heart Key Pendant från Tiffany’s

Det brukar sluta med att min protestantiska sida tar över och jag önskar mig något praktiskt i stil med ett par vandringskängor eller en hushållsassistent. Men det finns en massa andra mycket mer flärdfulla saker jag egentligen skulle vilja ha. Som till exempel ett sådant här hängsmycke från Tiffany’s. Min vintergarderob har inte uppdaterats på rätt länge, så en mysig halsduk vore också roligt att få. Helst skulle jag vilja ha en vävd – stickade är alldeles för sladdriga, tycker jag. Beige. I kashmir. Kanske något i den här stilen? Den måste vara perfekt på alla sätt så att den når upp till kvalitetskravet ”gå att ha resten av livet”.

 

– Sofie –

Gunnel-Wåhlstrand-By-the-Window

 By the window (2003) av Gunnel Wåhlstrand

Förra året fick jag två bedårande, uppstoppade kycklingar i julklapp och det vore väldigt önskvärt om traditionen att ge mig söta, döda djur kunde få en fortsättning! Om inte, så har jag önskat mig konstböcker av hög skönhetsgrad, bland annat dessa: Gunnel WåhlstrandSydney Long: The Spirit of the Land, och The Nude: A Study in Ideal Form. Jag önskar även i detta blogginlägg ta tillfället i akt att spy ut min djupaste avsky inför årets julklapp 2014. Jag är givetvis inte emot att befolkningen rör på fläsket och därmed eventuellt lever bättre och längre. Däremot fasar jag inför att försäljningen av aktivitetsarmbandet riskerar att öka träningsrelaterade uppdateringar i sociala medier. Jag anser att träningsresultat är lika privat som sexuella erövringar, OM det inte gäller Vasaloppet! Då är det ok. (PS! Alltså vilken vasaloppsvinnare man varit intim med. DS!)

– Therese –

Jackie-Kennedy-Vintage-Cartier

Vad är klockan, Jackie?

Utöver kärlek, hälsa, lycka och frid i sinnet skulle jag älska ett Cartier-armbandsur – av modellen som heter Tank, som Jackie Kennedy hade. I guld. Så elegant! Några riktigt dyra krämer från Rodial vore kul också. På en rimligare prisnivå önskar jag mig samma saker som alltid: ett doftljus, några örhängen, kanske ett nagellack från Chanel.


Comments { 0 }