You’re a mom now

Jag ska köpa en ny väska. Mammaväskan, kallar jag den. Mammaväskan? En stor och rymlig väska som har plats för hela familjens saker? Icke! Det rakt motsatta, faktiskt. Jag är så oändligt trött på att behöva släpa runt på en enorm tygpåse full med ombyten, blöjor, våtservetter, klämmisar och pipmuggar (förutom mina egna saker då, som av någon anledning alltid hamnar underst, omsorgsfullt nedkladdade av en bortglömd banan). Så nu ska jag köpa en väska som rymmer exakt en plånbok, en telefon, en nyckelknippa, en liten tub Locobase och kanske en Åhléns-påse med ett nytt läppstift + kvitto, eller något i den stilen. Inget mer. Övriga familjens grejer kan fortsätta att ligga i påsen under barnvagnen.

Det måste vara en axelremsväska så att jag har händerna fria – jag är inte helt verklighetsfrånvänd. Och den bör vara fin nog att kunna ha när man är uppklädd, men ändå tillräckligt anspråkslös för att fungera till vardags, men – Gud förbjude! – inte så anspråkslös att den får mig att se ut som någon som frekventerar demonstrationer.

Fullständigt omöjliga krav, tänkte jag, tills jag hittade Small Darley Satchel från Mulberry. Har ni sett så delikat! Men ändå praktisk! I Darley får inga blöjor plats, i alla fall inga använda. Den finns i en fantastiskt krämig rosa färg också, but I’m a mom now.


Small Darley Satchel i färgen Oxblood, från Mulberry.

 

 


Comments { 0 }

Tags: , , ,


We must not look at Goblin men, we must not buy their fruit!

Nu har jag fingret i luften här och gör en liten samtidsspaning: vad kvinnor ska eller inte ska äta och hur kvinnor ska eller inte ska förhålla sig till mat och vidare till sin kropp känns som 2000-talets ständiga debatt. På senare tid har jag följt fatshion-rörelsen och kroppspositivismens framfart parallellt med LCHF och ”strong is the new skinny”. Samtidigt som mode i större storlekar ökat på den breda marknaden lever uttryck som ”du är vad du äter” kvar. Ja, man får väl sålla sig till alla politiska skribenter och konstatera att vi lever i en polariseringens tid. Men ett laddat förhållande till mat kan ta sig andra, mer symboliska och estetiska uttryck.

ArthurRackham_GoblinMarket_100
Arthus Rackhams illustration från 1933. 

Christina Rossettis Goblin Market från 1859 handlar om systrarna Lizzie och Laura, som lockas att köpa frukt av gobliner (ja, det heter tydligen gobliner på svenska? Jag tycker de borde kallas vättar istället.) Dikten börjar:

Morning and evening
Maids heard the goblins cry:
“Come buy our orchard fruits,
Come buy, come buy:
(…)

 

Diverse lockande frukter och bär räknas upp av goblinerna, som
(…)
Our grapes fresh from the vine,
Pomegranates full and fine,
Dates and sharp bullaces,
Rare pears and greengages,
Damsons and bilberries,
Taste them and try:
Currants and gooseberries,
Bright-fire-like barberries,
Figs to fill your mouth,
Citrons from the South,
Sweet to tongue and sound to eye;
Come buy, come buy.”

 

Men, tidigt in i dikten blir vi varse att detta är fördärvad frukt:
 “Lie close,” Laura said,
Pricking up her golden head:
“We must not look at goblin men,
We must not buy their fruits:
Who knows upon what soil they fed
Their hungry thirsty roots?”

 

Trots detta kommer Laura så småningom att, med en gyllene lock av sitt hår som betalning, köpa frukt av goblinerna. Här börjar också de i mina kanske anakronistiska ögon inte så subtila erotiska undertonerna komma fram:
She suck’d and suck’d and suck’d the more
Fruits which that unknown orchard bore;
She suck’d until her lips were sore;

 

När Laura ätit frukten blir hon sjuk och vill ha mer. Men, hon som redan har ätit den kan varken se eller höra goblinerna mer. Lizzie, Lauras syster, står inte ut med att se hennes förtvivlan. Hon beger sig till goblinerna för att köpa frukten och ge åt sin syster. Goblinerna försöker med våld få Lizzie att själv äta men
White and golden Lizzie stood,
Like a lily in a flood,—
 (…)
One may lead a horse to water,
Twenty cannot make him drink.
Though the goblins cuff’d and caught her,
Coax’d and fought her,
Bullied and besought her,
Scratch’d her, pinch’d her black as ink,
Kick’d and knock’d her,
Maul’d and mock’d her,
Lizzie utter’d not a word;
Would not open lip from lip

 

Lizzie rusar hem, med fruktsaft i hela ansiktet och söndertrasad klänning från goblinernas våld:
She cried, “Laura,” up the garden,
“Did you miss me?
Come and kiss me.
Never mind my bruises,
Hug me, kiss me, suck my juices
Squeez’d from goblin fruits for you,
Goblin pulp and goblin dew.
Eat me, drink me, love me;
Laura, make much of me;
For your sake I have braved the glen
And had to do with goblin merchant men.”

 

Slutet gott, allting gott. Laura blir frisk av fruktjuicerna som hon kysser från sin systers ansikte. Alltså, jag behöver ju inte skriva er på näsan – ni förstår att det inte handlar om förbjuden frukt i den bokstavliga meningen, inte sant? Det finns också religiösa symboler i dikten, som liljan Lizzie liknas vid vilket ju är renhetens symbol, den blomma ärkeängel Gabriel ofta skildras med i bebådelsescener.

 

Leonardo_Da_Vinci_-_Annunciazione
Leonardo da Vinci, Bebådelsen. Klicka på bilden för att se den i högupplöst format!

 

George_Hitchcock-Annunciation
George Hitchcock, Bebådelsen, 1887. En ovanlig bebådelsebild, helt utan ängel, duva eller ”ljusstråle” men desto fler liljor. Klicka på bilden för högupplöst format!

 

Den förbjudna frukten är mest känt som ett bibliskt påfund, eller kanske som otrohetsmetafor.  Symboliken kring förbjuden frukt tar sig fler uttryck än så, även om konsekvenserna tenderar likna varandra. I filmen Pans labyrint finns en scen där huvudpersonen, den lilla flickan Ofelia, utsätts för en situation liknande Goblin Market. Hon har fått i uppdrag av en faun att hämta en dolk hos ett monster och noga blivit varnad för att inte äta från det dukade bordet. På väg därifrån faller hon för frestelsen och äter två druvor. Förödande konsekvenser: två av de medföljande älvorna slukas genast av monstret och Ofelia hade stått på tur om hon inte lyckats rymma. En sagofilm, tänker ni? Må så vara, men den är så fasansfullt mörk och sorglig att det är näst intill outhärdligt att se den.

 

vlcsnap-2010-03-24-17h40m47s81 pm1

 

Ett annat givet exempel, på tal om sagor, är Snövit. Den onda styvmodern lurar i Snövit ett giftigt äpple för att undanröja sin konkurrent om titeln Vackrast i landet. Till skillnad från kunskapens frukt i Edens lustgård, som ju i någon mån innebär ett uppvaknande (om än ett hemskt sådant), så är konsekvensen av ett bett av äpplet i sagan om Snövit dödens sömn.  Intressant är att det förhäxade äpplet har ett botemedel, nämligen kärlekens första kyss. Vad bra, tänker vi, men minns sensmoralen: det måste vara kärlekens FÖRSTA kyss.
Poisonappledescription
Love1stkiss Snowwhite-disneyscreencaps_com-13116

 

Jag tycker att det är intressant att det är samma kroppsdel, alltså munnen, som är både fördärvet och räddningen i sagan om Snövit. Det är Snövits mun och bett som försätter henne i dödens sömn, men det är också samma mun som i kontakten med en annans kommer att rädda henne. Samma sak i någon mån i Goblin Market: det enda botemedlet för Laura är att äta den frukt som förgiftat henne. I de båda exemplen är kvinnans renhet och oskuldsfullhet bärande: i Goblin Market kan Laura efter sin fruktorgie inte längre höra goblinerna, utan blir räddad av sin ståndaktiga syster. I Snövit är flickans jungfrulighet det som räddar henne, för tänk om prinsen som i slutet kysser henne hade varit hennes andra, tredje eller fjärde kärlek? Eller om hon redan kysst prinsen en eller flera gången innan?

 

Det är samma sak med dessa oändliga debatter kring mat och ätande i vår egen tid: du är ditt eget fall men också potentiellt din egen räddning.

Comments { 7 }

Tags: , , , , , , ,


What are you doing New Year’s Eve?

På torsdag är det nyårsafton! Som traditionen bjuder är det vanligt att under denna årets sista dag smycka sig från topp till tå i glammiga kläder och extravagant smink. För er som fortfarande letar efter inspiration för en ny festmakeup så har jag ett enkelt tips att bistå, nämligen glittereyeliner! Som produkt är det väl inte direkt en ny företeelse, men jag själv upptäckte det i somras när jag fyndade en i färgen Soft Pink från Make Up Store. Den, så att säga, ”nya upptäckten” för mig har under hösten handlat om att använda glittereyelinern något mer sansat än att bara kladda på all over the place på ögonlocket. En tunn linje längs med franslinjen tillsammans med en i övrigt ”naturell” sminkning ljusar upp fint och ger en alldeles tillräcklig piff utan att man känner sig som the first runner up i Rupaul’s Drag Race. Jag har ibland även lagt en linje endast vid de nedre fransarna vilket ger en särskilt fin inramning till ögonen.

urban-decay-glam-rock-distortion-acdc-spandex-amp-midnight-cowboy-junkshow-swatches

 

Att hitta sin färg i denna djungel av glittereyeliners kan vara svårt, och särskilt om man – som jag – vanligtvis inte experimenterar med ögonskuggor och kajalpennor. Mitt stalltips här är att antingen välja en mjuk och varm färg, så som guld eller ljust rosa, för att i sin enkelhet glittra till bland fransarna. För den modige rekommenderar jag en blå eller grön till bruna ögon och en koppar eller starkt rosa mot blåa. En starkare färg kan ge stor effekt om än även med bara en tunn linje!

glitter

Vill man slutligen ändå slå på stort så finns det väl inget så festligt som att dra på rejält med glitter tillsammans med ett par tjocka fransar och ett välpudrat ansikte. Eller, varför inte – enligt riktigt klassisk Pinterestestetik – kleta fast stora glitterkorn antingen längs ögonlocket eller ned mot kinderna? Jag lovar dig att när du väl börjat med glittret kommer det vara svårt att sluta!

En glittereyeliner går att köpa för under 100-lappen på Åhléns, Kicks eller liknande affärer, och finns hos märken så som Viva la Diva, Make Up Store, Wet’n’wild mfl. 


Comments { 0 }

Tags: , , , , ,


Jag var ung en gång för inte så länge sen

Jag har blivit gammal. Det skedde mer eller mindre över en natt. Inte riktigt, kanske, men jag fick barn för snart tio månader sedan, och en graviditet med efterföljande amning sliter på kroppen, visade det sig. Om min hormonsammansättning tidigare var en spänstig kvinnas, så är den numera en tants. Ja, jag vet att jag överdriver lite, men jag ser verkligen tröttare ut nu, mitt hår har börjat bli grått och huden känns liksom slapp och genomskinlig. Jag är lite mindre nyponros, och lite mer … nypon?

I och med detta har mitt förhållningssätt till smink förändrats. Även om jag inte var purung innan jag blev gravid så tyckte jag ändå att det var kul med den där lite bedagade looken. Ni vet – mycket svart smink kring ögonen, stort hår, leopardmönstrade kläder. Okej, jag kanske inte hade den looken på riktigt – äger jag ens något i leopard? – snarare var det något slags abstrakt målbild. Hur som helst brukade jag fnysa lite åt stilidealet ”ung och fräsch”, men – inser jag nu – det kan man ju unna sig när man faktiskt är ung och fräsch, när det bedagade är något man lite kokett iklär sig. Jag fnyser inte längre, kan jag meddela.

bloggbild

Bronzer Skinny Dip från bareMinerals, rouge Joues Contraste i färgen Rose Ecrin från Chanel och läppstiftet Sandwash Pink från Bobbi Brown som inte alls är så här mörkt i verkligheten.

Så jag har lagt om mina sminkrutiner för att försöka hitta tillbaka till något slags ungdomlig fräschör. Entré – bronzern! Jag har inte varit i närheten av en bronzer sedan det kallades ”solpuder”, så här chansade jag bara på att jag skulle bli nöjd med en från bareMinerals eftersom deras foundation är den enda som gör att jag ser återfuktad och dewy ut. Bronzern finns i två nyanser, jag valde den ljusare av dem – Skinny Dip. Jag har förvisso ingen annan att jämföra med, men wow! På en intellektuell nivå har jag varit medveten om att en solkysst hy är fool proof när man vill se frisk, fräsch och ungdomlig ut, men tydligen var jag tvungen att applicera en fakebränna i mitt eget plyte för att inse hur stor skillnad det faktiskt gör. Jag trodde att den kanske skulle vara svår att få jämn, men det var inga problem alls. Att jag är blek, blek, blek var inte heller något som ställde till det.

Jag har dragit ner på mängden smink runt ögonen också, och fokuserar mer på att få min hud att se jämn och återfuktad ut. Av någon anledning brukar benämningen ”naturlig sminkning” provocera, men det är i alla fall det jag eftersträvar. Allt jag begär är att bli avkrävd legitimation på Systemet. Mitt rouge är i samma färg som jag alltid ( = 15 år) använt – en nyans som markerar övergången mellan rosa och persika. Håller man upp det bredvid ett rosa rouge ser det persikofärgat ut, håller man upp det bredvid ett persikofärgat ser det rosa ut. De senaste åren har jag använt lite olika färger från Chanel – just nu Rose Ecrin.

Och jag har köpt ett läppstift! Alltför ljusa färger på läpparna ser syrefattigt och sjukligt ut, och mörkare färger har jag alltid tyckt ser för skarpa ut mot min hud, vilket bara har blivit mer påtagligt med åren. Målsättningen var därför att hitta en vuxen färg: inte för ungdomligt pockande, men inte heller för tantig. Jag hann bara botanisera på Åhléns en liten stund innan jag hittade Sandwash Pink från Bobbi Brown. Det är ett halvmatt ganska täckande läppstift med naturlig finish som inte gör så mycket mer än att förstärka läpparnas egen färg. Om man gillar kul smink ska man passa sig – man ser liksom bara välsminkad ut, eller som jag läste i en recension: ”If you are fair and have a hard time finding a nude lipstick that doesn’t make you look like a corpse, give this lipstick a try.” Tydligen är det ett av Kate Middletons favoritläppstift som hon bland annat hade när hon gifte sig. Jag blev oerhört förtjust när jag snubblade över den informationen. Kanske är jag ingen ungdom längre, men min smak är i alla fall kunglig!


Comments { 1 }

Tags: , , , , , , , , ,


God jul!

Numera finns den goda smakens väktare även på Instagram! Vi heter samma sak där som här, det vill säga @skonhetskabinettet.

God jul önskar Anna, Evelina, Katarina, Sofie och Therese!

IMG_4934


Comments { 2 }


Sammanfattning av årets inköp

Året börjar lida mot sitt slut och enligt gängse förfarande inom bloggosfären (finns det ordet fortfarande?) så brukar årslistor spridas flitigt. Nu har ju ni som följer Skönhetskabinettet inte känt mig tillräckligt länge för att vara införstådd i min skönhetsprodukt-konsumtion, men som jag skrivit i min presentation här, så går i princip allt ut på att fynda nytt junk att testa. Har alltså under året hunnit avverka en hel del olika produkter, så här kommer min egenhändigt skapade bäst och sämst-lista över årets shopping! Som ni förstår är detta bara ett urval, mycket av grejerna som trillat ner i shoppingkorgen är inte ens värt att nämna.

Bästa schampo, balsam eller inpackning: På inrådan av min frisör testade jag Bumble & Bumbles Mending Complex-serie (schampo, balsam) för att reparera mitt proteinfattiga hår. Serien var faktiskt bättre än förväntat, men å andra sidan, skyhöga förväntningar när ett schampo i minimal förpackning kostar typ 500kr? Antar att jag helt enkelt kände mig tvingad att tycka om det.

Sämsta dito: Jag köpte en Redken Extreme Cat Treatment i början av året på rekommendation av en väninna. Produkten i sig är kanske bra, men man orkar som inte ens försöka eftersom appliceringen är en vattenspray (?!) som ska appliceras i duschen? Usch vad jobbigt det varit. Kanske är den jättebra om man ids, eller kör hela serien, men varning för frustration. Att proteinprodukter oftast gör håret strävt underlättar inte när man vill ha spa-tajm i badet. 

bbcat

Favoritläppstift: I år började jag äntligen förstå tjusningen med läppstiftsfärger i ”neutrala” nyanser och min favorit blev Make Up Stores Black Currant. Neutrala nyanser säger ni… detta är ju lila!? Ja men! Det har en perfekt transparens tillsammans med en, på mig!, väldigt hudnära varm lila nyans. Mycket fin även efter någon timme av mat och dryck när den lila färgen mattas av och de fina glitterkornen ligger kvar på läpparna. 

Läppstift att kasta: Jag måste ge upp på fnösktorra matta mörkröda läppstift, nu senast inköpt i H&Ms nya sminkserie, versionen Velvet Lip Cream. Det krackelerar direkt och är omöjligt applicera utan att se ut som att man har en hudsjukdom på läpparna. Jag köpte i färgen Screen Siren, som inte ens verkar finnas utmärkt på hemsidan – så dålig är den! – alltså stämmer inte färgen på bilden. Gissar dock att det handlar mer om formula än färg här, så varning för hela serien! 

original

Hudförbättrande produkt jag rekommenderar: Här sällar jag mig till hyllningskören angående Paula’s Choice och hennes syror. Under året har jag provat både Skin Perfecting BHA 2% gel och Resist Daily Smoothing Treatment AHA 5%. Även om jag ofta får höra att jag har bra hud (hehe) så har dessa två, i kombination – ej samtidigt! – faktiskt hjälpt mig mot små kvisslor och pormaskar på kinderna. Samt, dämpat rodnad på kinder! Jag använder efter tvätt och innan nattkräm på kvällen, det finns nämligen risk för pigmentfläckar om produkten exponeras för solen, så better safe than sorry. 

Skit i att köpa denna: Årets nya skönhetstrend har varit Micellar Water och de allra flesta stora märken har hunnit ta fram sitt eget. Jag, som älskar en ny trend, kastade mig i höstas till Ö&B och köpte mig en flaska mirakelvatten från Garnier. Det var inte ett bra beslut. Garnier påstår själva att deras micellar water ”drar till sig smuts som en magnet och avlägsnar makeup”, något jag har svårt att tro… Särskilt eftersom inget hände när jag försökte använda det som sminkborttagning. Skippa denna från Garnier, men undvik inte produktkonceptet helt! Det finns andra magnetvatten att testa, förslagsvis Biodermas variant som du hittar på Apoteket.

Skönhetsinsikt jag fått under året: Att jag borde lägga mer pengar på mitt hår än mitt ansikte. I år var året jag faktiskt började gå till en frisör ”regelbundet” (oftare än 1 gång vartannat år) och det har varit värt pengarna att inte se ut som ett skatbo i huvudet. Inför nästa år drömmer jag om att ha råd att börja färga håret på salong, vilket för mig känns som den ultimata lyxkonsumtionen. 

Skönhetsinsikt jag önskar jag hade fått: att sluta tidigare med Bare Minerals Foundation. Inte för att det är en dålig produkt i sig, utan för att jag verkligen gått runt med fel färg i ett halvår? Så går det när man hetshoppar smink på rea… Att det dessutom är alldeles för lätt att översminka ansiktet med denna foundation har också underlättat mitt beslut att ta en paus och återgå till hederlig flytande foundation.

Sammanfattningsvis så har detta varit ett ganska händelserikt produktår där läppstiftet helt klart dominerat min make up. Inför det nya året hoppas att jag för en gångs skull lär mig att sluta okynnesköpa produkter som bara står och dammar… Looking at you, YstéAL eye and lip cream från Avène. 


Comments { 0 }

Tags: , , , , , , , , ,


Come fly with me, let’s fly, let’s fly away

Här är vi nu, mitt i annalkande julefrid med ruggigt väder, solnedgång redan vid tidig eftermiddag och tre månader av rinnsnuva. Så, vad passar då inte bättre än att drömma sig bort mot soligare breddgrader, ljumma havsbriser och Medelhavet? Häll upp ett glas Orangina och häng med – för nu blir det åka av med Chanels Spring/Summer 16-visning!

karl-lagerfeld-interview-chanel-ss16-cr

Jag har aldrig haft något särskilt intresse för det modet som visas upp under de olika europeiska modeveckorna stup i kvarten. Delvis för att jag uppenbart inte är tilltänkt målgrupp (har tyvärr inte 1 milj kr i shoppingbudget), samt att jag helt enkelt inte varit så intresserad. Men, så snubblade jag härom månaden över Chanels SS16 visning på Paris modevecka och blev helt knockad av… allt! Novis på området som jag är, hade jag ingen aning om att Chanel tydligen alltid ”gör något extra” på sina visningar, men min vän Hanna upplyste mig om detta. Nu vill jag typ ta en professur i Chanelvisningar och se alla deras catwalks! I alla fall i teorin. Har verkligen inte tid med det? Eller råd?

Visningen som jag tror kallades Airport of Dreams eller Chanel Airlines (båda alternativen verkar stämma?) utspelade sig på en fiktiv flygplats i Grand Palais Paris stora visningshall. Precis som ”på riktigt” när man kliver av ett flygplan så började visningen med att personalen på Chanel Airline gick genom gaten, stiligt klädda i skräddade kostymer och överdimensionerade pilotglasögon. Vidare kom passagerarna som var klädda i flödande klänningar, stormönstrade byxor och matchande kepsar. Nu när jag tittar igenom bilder från visningen förstår jag inte hur allt detta kan vara en kollektion? Det är ju typ en garderob för en livstid av härliga semestrar!? Ni ser ju hur lite jag kan om modevärlden… Trodde typ man visade ett plagg per säsong? Min absoluta favorit är i alla fall klänningen vars mönster föreställer en avgångstavla, givetvis ackompanjerat av Chanels klassisk C-mönster.

_CHA0447_426x639

Visst är den UNDERBAR!?!

Jag läste på någon Vouge-blogg att Karl Lagerfeld hade sagt detta om visningen, och kläderna i sig; ”It’s against sloppiness in travel; I do it like it should be – Chanel airlines is Private Jet for everyone,” vilket verkligen triggade igång mig. Då jag fantiserar inför en stundande resa, så kommer jag alltid på mig själv med att föreställa mig i just de typ av plagg som Chanels vår- och sommarkollektion innehåller, nämligen färgglada flowiga klänningar i lyxiga material (lol lycka till med min studentbudget).

När jag för lite mindre än två år sen skulle resa till Richmond, USA fastnade jag i typ 20 timmar på Chicagos flygplats. Utan wifi, vetskap om när mitt anslutande plan skulle gå, eller kontakt med omvärlden, fanns det inte mycket annat att göra än att sitta och stirra på folk som passerade. Det som fascinerade mig mest i denna märkliga konstruerade verklighet som en flygplats är, var just bredden av bekvämlighetsnivå som mina medtrafikanter visade upp. Vissa promenerade runt i plagg jämförbara med pyjamas medan andra rusade till anslutande flighter i 10 centimeter höga klackar och skinnbyxor. Själv hade jag väl på mig något där mittemellan: jeggings, tunn skjorta och kabelstickad tröja. 

be2c

Medan jag satt där på flygplatsen, så började jag fundera över just det som Karl Lagerfeld talar om i citatet ovan, nämligen ”the slopiness in travel”. Nu är jag förvisso inte så pass snobbig att jag tycker att alla borde sitta i Chanelklänningar när de veckopendlar Stockholm, Sidney, Shanghai, Sundsvall (eller vad folk nu gör…), men visst har det blivit lite väl slapp stil inne på flygplanet? Ja, jag tittar på er som tycker att flipflop-tofflor är rimliga skor utanför stranden.

Ett exempel som fick (viss) medial uppmärksamhet var när det dåvarande statsministerparet, Fredrik och Filippa, i april 2008 åkte på statsbesök till Kina – och klev av Swedish Air Force-planet i ”myspys”-kläder(!!!). ”Pinsamt!” tyckte etikettexperterna på hemmaplan, ”helt okej!” sa statsministerns pressekreterare, –”de som tog emot vid planet var motsvarande statssekreterare”. Men är det inte häri pudelns kärna ligger? Att vi blivit dåliga på att klä upp oss för varandra, och våra medmänniskor? Även när de man möter råkar vara ”simpla assistenter”. Visst vore det ändå lite roligare allmänt i livet om man gjorde sig lite fin, även när man vill vara bekväm? Och visst är det ändå så, att ett snyggt plagg inte nödvändigtvis behöver vara obekvämt. Nej, jag blev verkligen frälst i Chanel och gubben Karl Lagerfelds idévärld om en välklädd flygplansbesökare.

Nu är det bara att hoppas på att jag varit snäll nog detta år – så att tomten ger mig en Chanelklänning i julklapp – så blir det banne mig till att travel in style framöver!


Comments { 2 }

Tags: , , ,