Mamelon Rose

När jag låg och filosoferade i sängen i går kväll slog det mig att Eternal Optimist (som jag skrev om här) är ett älskarinnelack. I dagsljus är det lite för vulgärt för att jag ska känna mig helt bekväm, men i sovrummet, bland prassliga lakan och i det dämpade skenet från ett stearinljus, kändes det plötsligt helt rätt. Färgen var inte längre lika påträngande skär utan mer åt det dimmigt brun-rosa hållet, ungefär som ett par bleka bröstvårtor, och mina händer såg nakna ut på samma sätt som en kropp ser naken ut i tunna, cremefärgade underkläder.

Eternal Optimist är verkligen inte ett mångsidiga nagellack, men det har sin uppgift att fylla när man är i behov av en färg som får en att känna sig som en förförisk Sidney Sheldon-kvinna, och när man vet säkert att man inte kommer att lämna sovrummet.

marilyn-monroe-bert-stern

 

Bild: Marilyn Monroe fotograferad av Bert Stern 1962, under det som kom att kallas The Last Sitting.


Comments { 0 }

Tags: , , , ,


Fyra nyanser av dekadens

nagellack&os_

Jag tillbringade eftermiddagen igår med att bli bjuden på champagne av en väldigt trevlig man i NK:s champagnebar (de har en sådan! Även om man knappt lägger märke till den: den ligger en liten trappa upp inne på avdelningen för armbandsur, juveler och andra väldigt dyra saker), och jag kan erkänna att jag skriver det här blogginlägget delvis bara för att få inleda det precis så.

Efter champagnen strosade jag upprymd längs Biblioteksgatan, som nu känns nästan som att vara i ett annat land efter att Sephora och & Other Stories har flyttat in (även om Beatrice och jag, som gjorde en utflykt till Täby centrum i höstas för att besöka Sephora-butiken där, är överens om att den butiken är bättre).

Förra gången jag var på & Other Stories köpte jag ett läppglans och en duschcreme som jag gillade ganska mycket. (Duschcremen heter Shinjuku Bloom och ska dofta nyregnad körsbärsblom. Gott doftar den i alla fall – det är Byredo-Ben Gorham som har komponerat dofterna.) Ingen av produkterna var underbar, men de kändes prisvärda, och jag uppskattar känslan av bra basprodukter som den egna serien skönhetsprodukter ger: många fina färger, många goda dofter, helt okej priser.

Igår köpte jag fyra nagellack. Jag tror aldrig att jag har köpt fyra nagellack samtidigt förut, så det kändes nästan dekadent. Det hängde definitivt ihop med att jag hade druckit champagne. Det var svårt att fota dem så att färgerna stämmer med verkligheten, men jag lyckades ungefär, även om ”Cordivan Vine” till vänster är lite ljusare och liksom mer dassigt lilavinröd.

Feg som jag är började jag med att testa ”Borato griege”, en nyans som jag inte tycker är så griege (alltså grå-beige) som grå-lila: kall, liksom plastig. Nu kommer en referens helt obegriplig för er åttiotalister, men den får mig att tänka på färgen på plastkåpan på en Facit-skrivmaskin (det här är till exempel ganska likt). Jag tänker därför pennkjol, kontorsarbete… på ett sexigt Mad Men-sätt. Eller för all del betong och konstskolefest, om man har på sig nåt asymmetriskt svart istället.

Nagellacket täckte dålig i ett lager men bra i två och hade en tjock liten pensel på ett kort skaft som var helt okej att måla med, även om det kändes lite klumpigt. 70 kr styck kostar lacken från & Other Stories, vilket är som ett nagellack från till exempel Isadora, och – att döma så här ett dygn in i användandet – är det ungefär lika bra… på ett så där handfast, prisvärt men ganska oglamouröst sätt.

Det bästa med & Other Stories-nagellacken skulle jag säga är att det finns många fina färger att välja på (jag kommer att komma tillbaka i höst för att köpa ett skimrande, oxblodsfärgat lack), och att färgskalan känns genomtänkt och liksom harmonisk på ett annat sätt än till exempel Isadoras. Och att förpackningarna är snyggare!


Comments { 1 }

Tags: , , ,


Eternal optimist

Det är verkligen svårt att hitta fina beiga nagellack. Jag är rätt nöjd med Samoan Sand från OPI, men jag skulle vilja ha något som är aningen mindre grådaskigt. För ett par veckor sedan köpte jag Eternal Optimist från Essie, och i dag testade jag det för första gången, Men nja, jag vet inte riktigt om det var så mycket att hänga i julgranen. Det var väl helt okej, men jag hade önskat att det var lite ljusare och gräddigare i färgen. Jag tycker att det är lite för rosa på ett sätt som för tankarna till de lack min mamma brukade använda på somrarna när jag var liten. Jag inser när jag skriver det här att den typen av associationer faktiskt är ganska eftersträvansvärda, men det är inte riktigt vad jag är ute efter just nu. Jag vill inte ha en glad färg, utan en dämpad, dimmig, drömsk färg. En färg som man föreställer sig att Marilyn Monroe hade på sina naglar när hon satt osminkad i soffan och läste Arthur Millers manus.

bild-1

 

Bild: Två lager Eternal Optimist från Essie.


Comments { 5 }

Tags: , , , ,


Footylicious, del 1

foot1

Jag har läst om produkter liknande Footner på bloggar i flera år men inte sett någon i handeln förrän i förra veckan, så när det var ”ta tre, betala för två”-erbjudande på fotvårdsgrejer på mitt apotek slog jag till. Det blev inte billigt ändå, 239 kr kostade Footner-förpackningen (men då fick jag å andra sidan ett paket med Caroline Wozniackis skavsårsplåster för tennistjejer som gillar högklackat gratis. Skavsårsplåster är en underbar uppfinning).

Footner består av två sockliknande plastpåsar, fodrade med en yta av något som påminner om filt, som är indränkt med en ganska rinnig gelliknande vätska. De aktiva ingredienserna är syror: mjölsyra och AHA-syra, som – precis som när de ingår i exfolierande hudvårdsprodukter – ska avlägsna det yttersta hudlagret. I Footners fall innebär det att man fjällar bort all hård hud på fötterna. Det verkar ganska äckligt, men samtidigt fascinerande.

Man sticker ner sina fötter i Footner-sockorna, drar ett par riktiga sockar över (jag tog ett par av ull eftersom jag tänkte att lite extra värme kanske sätter fart på saker) och låter syrorna verka i en timme. Det kändes blött och liksom kippande, men inte direkt obehagligt. Sedan duschar man fötterna, och sedan väntar man: 3-5 dagar, säger Footners sajt, 5-10 dagar säger instruktionerna på förpackningen. Jag befinner mig nu på dag fem och har ännu inte sett någon effekt, så jag är lite otålig. Jag återkommer med utvärdering av resultatet, men känner mig just nu ganska skeptisk till att något värt 239 kronor kommer att inträffa.

 

Bild: Utsnitt ur William-Adolphe Bouguereaus The Bather, Wikipaintings.


Comments { 2 }

Tags: , ,


Att odla sin trädgård

Hudvård påminner faktiskt om trädgårdsarbete. Det är något man aldrig blir klar med, utan en ständigt pågående process. Även när rabatterna prunkar måste man hålla efter ogräs, och för att växtligheten ens ska slå ut måste jorden vändas, gödslas, vattnas. Säsongsaspekten är inte helt fel heller. Beroende på årstid behöver trädgården, liksom hyn, olika typer av underhåll för att trivas.

Vad gäller just hudvård så är det den flitiga som belönas. Att varje dag tvätta av sig sminket med en bra rengöring, använda en bra återfuktande kräm, kanske komplettera med ansiktsvatten och/eller serum. Peeling med ansiktsmask en till två gånger i veckan. Varje vecka. Skonsamt smink som inte täpper till porerna. Inte peta, klämma och pilla i ansiktet, någonsin (note to self…). Undvika solen. Dricka mycket vatten. Se till att återfukta extra mycket i torra miljöer och under vinterhalvåret. Tröska på sådär år ut och år in och man får med största sannolikhet en bra hy – inte över en natt och du kan aldrig sluta med rutinen. (Har man medicinska problem, som acne eller eksem eller dylikt, så gäller ju inte det förstås utan då kan man behöva medicinsk hjälp på vägen.)

Men det finns alltid genvägar också. I min kolonilott tröttnar jag ibland på att de fleråriga växterna aldrig tar sig, att nytillskottet beräknas blomma först nästa år eller att effekten av gödslandet i princip är obefintligt för det blotta ögat (rötterna är säkert jättefina). Då piffar jag alltid upp med ettåriga växter i glada färger, som fyller ut rabatterna och ger illusionen av en välmående och prunkande trädgård. Så snart ettåringarna blommat ut och dött blir de dock bara kompost, och för att rabatten ska blomma nästa år är det de fleråriga växterna som kräver min uppmärksamhet.

Översätter vi detta till hudvård, är den bästa snabblösningen för vackrare hy kemisk peeling. Kemisk peeling är också ett sätt att optimera upptagningen av övriga produkter som du använder, så i det fallet kan man tala om att den ettåriga blomman också ger näring åt de fleråriga.

Jag har provat:

MD Daily Peel Pads

Jag har använt MDs Daily Peel Pads i flera omgångar och alltid varit nöjd. Det sticks och bränns litet, vilket gör att det verkligen känns att de verkar (och det gillar jag). Men det innebär ju också att om man har litet känslig hy så kan man bli röd och rosig. Jag har använt dem som en kur varje dag i två veckor och då kombinerat med en extra lugnande och fuktgivande kräm samt lagt fuktmasker och lugnande masker kontinuerligt. Eftersom huden blir tunnare och känsligare under behandlingen är det  viktigt att undvika solen, solarium och att ha extra mycket solskydd. Tänk på att man heller inte ska blanda flera aktiva produkter utan att rådgöra med hudterapeut. Använd alltså inte någon annan produkt med AHA-syror eller andra aktiva ingredienser samtidigt som du använder Daily Peel Pads.

Priori Advanced Aha

Den här peelingen har jag i duschen och använder vanligtvis en gång i veckan innan jag lägger fuktmask. Jag använder den på armar och dekolletage också. Omedelbart resultat! Och mild produkt. Man måste såklart följa upp med fuktkräm och body lotion på de ställen man peelat.

I maj är det dags för något nytt! Jag ska prova MD Formulations Personal Peel Kit, som man kan köpa här och här. Jag förstår inte hur det kan vara så stor prisskillnad – jag har fått mitt i present och jag antar att det går att köpa på exempelvis NK också men jag vet tyvärr inte priset i butik. Vad gäller inköpsställen har jag aldrig handlat hudvård på nätet, utan länkarna ovan baseras på att det var första sökresultaten.

Jag tänker  att jag ska tajma vårens quick fix med att syrenerna blommar.

Bild: Gather ye rosebuds while ye may, John William Waterhouse, 1909. Wikipedia Commons.


Comments { 1 }

Tags: , , , , ,



Comments { 0 }