You’re a mom now

Jag ska köpa en ny väska. Mammaväskan, kallar jag den. Mammaväskan? En stor och rymlig väska som har plats för hela familjens saker? Icke! Det rakt motsatta, faktiskt. Jag är så oändligt trött på att behöva släpa runt på en enorm tygpåse full med ombyten, blöjor, våtservetter, klämmisar och pipmuggar (förutom mina egna saker då, som av någon anledning alltid hamnar underst, omsorgsfullt nedkladdade av en bortglömd banan). Så nu ska jag köpa en väska som rymmer exakt en plånbok, en telefon, en nyckelknippa, en liten tub Locobase och kanske en Åhléns-påse med ett nytt läppstift + kvitto, eller något i den stilen. Inget mer. Övriga familjens grejer kan fortsätta att ligga i påsen under barnvagnen.

Det måste vara en axelremsväska så att jag har händerna fria – jag är inte helt verklighetsfrånvänd. Och den bör vara fin nog att kunna ha när man är uppklädd, men ändå tillräckligt anspråkslös för att fungera till vardags, men – Gud förbjude! – inte så anspråkslös att den får mig att se ut som någon som frekventerar demonstrationer.

Fullständigt omöjliga krav, tänkte jag, tills jag hittade Small Darley Satchel från Mulberry. Har ni sett så delikat! Men ändå praktisk! I Darley får inga blöjor plats, i alla fall inga använda. Den finns i en fantastiskt krämig rosa färg också, but I’m a mom now.


Small Darley Satchel i färgen Oxblood, från Mulberry.

 

 


Comments { 0 }

Tags: , , ,


Om kläder och rum

En gång i tiden skrev jag en uppsats i modevetenskap om följande filmklipp:

Det är ur filmen The Cell, och mitt fokus (tillsammans med min medskribent) var relationen mellan klädedräkt och rum. Som ni ser i klippet är The Demon King, som han kallas, klädd i en drapering som också är en del av rummets inredning. Just det är närmast estetisk perfektion för mig (jag har vissa synpunkter på hans utseende i övrigt). Det är något med gränslandet mellan kropp och omgivning som helt enkelt är min grej.

The Cell har en särpräglad estetik som på många sätt känns väldigt tidstypisk. Den är från sekelskiftet 2000. Jennifer Lopez spelar huvudrollen. Det handlar delvis om ny teknik, och spänningen mellan mänsklighet och tekniska landvinningar. Det är en obehaglig film. Mycket utspelar sig i fiktiva världar, som är en seriemördares undermedvetna.

The-Cell-2000 The-Cell-221 The-Cell-005 The-Cell-700 ZrkF4

Det fenomen eller vad man ska kalla det som jag tycker är så intressant, nämligen att klädedräkten också är en del av och kan förändra rummet, illustrerat nedan om ni inte orkade se klippet, är dock inget nytt.

965

I vår uppsats spårade vi ett antal historiska exempel där klädedräkt direkt korresponderar med rumsinteriörer, och där klädedräkt och rum påverkar varandra på olika sätt.

Flertalet modeteoretiker talar om textilens symboliska roll som avskiljare. Namn som Benjamin och Derrida formulerade tankar om utrymmen mellan kropp och rum eller kropp och textil som ett slags mitt-emellan rum mellan kropp och omvärld (som också anknyter till Bakhtins begrepp den groteska kroppen… men det kan vi prata om någon annan gång) där textilen också kan anta rollen som sublimering.

Ett av våra historiska exempel på direkt korrelation mellan kläder och rum, var oerhört subtilt. Sammet i det sena 1800-talets borgerliga miljö laddades med erotiska undertoner, samtidigt som det bekräftade hemmets varma trygghet – i kontrast till den hårda, kalla staden. Kvinnan, hemmets väktare, iklädde sig sammeten som en andra hud och hemmet, kvinnans domän, draperades med sammet både för omboning, för att det var på modet men också för tygets erotiska konnotationer. I samspelet mellan kvinnan och hemmet kan man se klädedräkten och inredningen som förlängningar av varandra, särskilt eftersom klädedräkten distanserades från kvinnans kropp med hjälp av stålkrinolinen. (vilket i filmscenen får din direkta motsvarighet  i ringarna på The Demon Kings rygg).

Här två verk av Auguste Toulmouche, målningar som i alla fall jag tycker bär på en underliggande spänning och samtidigt ett oerhört fokus på klädedräkten. I uppsatsen arbetade vi inte med bildmaterial alls, den var helt teoretisk utan visuella jämförelser, så mina bilder i detta inlägg är godtyckligt framgooglade för att, tja, det lämpar sig väl i bloggformatet med litet illustrationer.

0_6fa8e_92af1a8a_XXL tumblr_nlds3iIRmL1rwahceo1_500

Kolla på denna Manet – sidospår – snacka om att klädedräkt och rum går ihop!

Edouard_Manet_005

Genom dräkthistorisk litteratur kan man argumentera för att klädedräkten är ett verktyg för makt, genom vilken en aktör kan ikläda sig den sociala roll som eftersträvas eller förväntas. Visualisera något av alla statsporträtt av regenter från 1500-, 1600- och till viss del 1700-tal – vad hittar vi i bakgrunden om inte någon form av drapering eller textil som ofta men inte alltid relaterar till regentens klädedräkt. Den avbildades klädedräkt kan också i många fall breda ut sig och vidare ut i rummet, som om vore den en förlängning av personen själv som med hjälp av textilen hävdar sin domän där kroppen inte når.

Här några godtyckligt framgooglade exempel igen:
Hyacinthe_Rigaud_(French)_-_Charles_de_Saint-Albin,_Archbishop_of_Cambrai_-_Google_Art_Project GWD271434 Ingres,_Napoleon_on_his_Imperial_throne

I arbetet med uppsatsen började vi fundera på kläders samspel med rum i sammanhang som av olika anledningar inte föll inom ramen för vårt studiematerial.  Ett samtida exempel är kamouflagekläder, som i allra högsta grad samspelar med sitt rum. Att kalla naturen för ett rum kanske låter konstruerat, men vid närmare eftertanke blir det tydligt om man betänker att det finns flera olika typer av miljöer att kamoufleras i. Klädd i kamouflagekläder för en specifik miljö, samspelar du definitivt med och påverkas av ett givet rum, eftersom kamouflaget bryts om du rör dig utanför miljön.

US-Army-training-font-b-uniform-b-font-camouflage-set-male-outdoor-hunting-paintball-sports-clothes

 

 

Litet på samma sätt fungerar ju klädkoder också: det finns rätta (och således också fel) typer av klädedräkter för vissa typer av rum. De hårdast kodade miljöerna är sådana som omöjligt går att avläsa visuellt eller härma: där är allt tankemässigt. En tyst överenskommelse om vad som lämpar sig, och bara de redan invigda kan avgöra vem som passar in eller inte.


Comments { 2 }

Tags: , , , , ,


I mörkret är alla katter grå – och alla flickor vackra… eller?

Sedan ungefär ett år tillbaka har var och varannan stilmedveten, konsumtionskritisk hipster i Stockholm gått runt med svarta ”smulor” prydda med en reflexfront och texten BACK, efter Weekdays systermärke med samma namn. Mössorna (och ett par andra plagg) lanserades i samband med försäkringsbolaget Ifs reflexkollektion där ett antal klädesplagg i reflexmaterial såldes under titeln ”Watch your back” (AW 2014). Kollektionen och initiativet byggde framför allt på en undersökning, beställd av If, om att särskilt unga slarvade med reflex, även om bärandet av en sägs halvera olycksrisken i trafiken.

If-Reflex-Jacka

I år verkar reflexkampanjen fortsätta i ett samarbete tillsammans med designern Örjan Andersson, som kanske är mest känd för att ha omförhandlat (Svenskt) jeansmode under 00-talets början med Cheap Monday, bland annat. Denna kollektion; ”If you can see me”, känns däremot inte alls lika trendsäker?Eller så är det kanske bara är jag som önsketänker att vi hade begravt truckerkepsen och fula bomberjackor när vi klev in i 10-talet.

oaxif_2_1

Nu när julen snart knackar på dörren och och det redan vid typ 16.00-tiden (snyft) blir märkbart mörkare ute så är jag verkligen positiv till att fler bär reflex, även om jag själv inte är bilburen. Men, varför har inte fler mode- eller typ H&M-hus snappat upp detta? Jag, som till exempel inte är så förtjust i Backs kollektioner (det får man väl fortfarande säga i det här landet eller?!), skulle gärna se fler valmöjligheter när det gäller reflexiva plagg eller material. Gärna i samma stil som reflexjackan – alltså helt i reflexmaterial – har ni sett den en sen kväll mitt i stadens alla ljus? Reflexytan blir som en spegel däri alla reflexioner dansar. Det är verkligen en upplevelse! (Den uppmärksamme kan nu påpeka att Alexander Wang x H&M faktiskt gjorde en reflexdunjacka, men den är ju omöjlig att få tag på i efterhand, och dessutom förmodligen lika svindyr som Back-jackan).

Sedan ungefär en månad tillbaka har jag börjat använda en sådan där riktigt hurtig reflexrem som man snäpper på runt arm eller ben. Men det känns ju sällan enkelt att matcha en neonfärgad plastbit till en skräddad kappa eller snygg klänning. Det enda ”stilrena” alternativet till att synas när man rör sig i skymningen är väl att bara ge upp totalt och slänga på sig en varselväst som sedan får skamligt knycklas ner i festväskan. Att hala fram en plastbit formad som en snöflinga, i ett tunt bomullssnöre som sitter fast medelst säkerhetsnål i jackfickan… Nej, det känns verkligen varken coolt eller som något en vuxen borde smycka sig med.

Så hur ska man då skydda sig mot mörkret och samtidigt vara snygg, eller ja, i alla fall inte se ut som ett förvuxet förskolebarn? Jag väntar här med plånboken i högsta hugg!


Comments { 5 }

Tags: , , , ,


Some girls are both smart and well dressed

Människors oförmåga att hålla flera tankar i huvudet samtidigt tar sig olika uttryck. Den värsta formen är den som mynnar ut i fördomar som sedan felaktigt får status som fakta eller gör anspråk på att vara sanning. Ett banalt men aktuellt exempel är ”varför har flyktingar iPhones?”, en grund och dum tanke formulerad av individer som inte förstår att även rika kan behöva fly från krig. En iPhone må ha många funktioner men skydd mot sådant som etnisk utrensning, halshuggning och radikal islamism återstår för Apple att utveckla.

På en mindre allvarlig nivå menar somliga att det finns en polaritet mellan yta och djup. Är du intresserad av yta, så är du ytlig – du kan då inte samtidigt ha ett intellektuellt djup. Antingen är man intresserad av sitt yttre, eller av sitt inre. Är man intresserad av sitt inre eller vill bli bedömd för sina prestationer, ska man dessutom passa sig för att pynta sitt yttre eftersom omvärlden då slutligen kommer döma dig som ytlig.

Bilden nedan har florerat i mitt flöde på Facebook en tid:

IMG_6004

 

Jag gjorde en skärmdump just för att få med mina kära fasters kommentar, för precis så tycker jag med. Varför inte båda? Man kan vara intresserad av både litteratur och kläder – det finns inget motsatsförhållande där emellan.

Kanske har ni sett detta hjärtskärande reportage, Vad skulle du ta med dig om du skulle fly? 6 flyktingar öppnar sina resväskor.  Jag ska inte analysera innehållet mer än att jag vill att ni ska notera något: behovet av att smycka sig eller hålla sitt hår i ordning är här i paritet med livsavgörande val. Att vara människa handlar inte bara om logik och överlevnad – det är också att ha med ett gult hårband till sin bebis eller hårgelé så att man kan göra spikes i håret. Precis som att vi läser trots att litteratur inte har någon egentlig funktion för vår överlevnad.

(Nu började jag tänka på Mabeuf i Hugos Samhällets olycksbarn, men eftersom jag misstänker att få av mina läsare förstår den referensen så lämnar jag er med den här bilden istället:)

monroe-reads-joyce1

Marilyn Monroe läser James Joyces Odysseus.


Comments { 4 }

Tags: , , , ,


Jag ska bara

bare01

When did it become fall? Klassisk replik, svaret är väl för ungefär två veckor sedan? Hösten inleds, eller förekommes helst, av en djup och innerlig inventering av gamla strumpbyxor i olika dennier. Vad behöver kompletteras? Vad går ens att hitta som är helt och rent?

Min mest fashionabla väninna ägnar sig inte åt detta, eftersom hon går barfota i sina skor i princip året om. Jag kan inte minnas att någonsin ha sett henne i ett par strumpor, trots våra nordiska vintrar. Hon är uppväxt i, låt oss kalla det, ett varmare land. Inspirerad av hennes strävanden har jag de två senaste höstarna/vintrarna pushat mina arma lemmar allt närmare en personlig smärtgräns.

bare03

Det vilar någonting heroiskt elegant över att vara bar på vintern. Man utsätter sig för elementen, men på ett helt annat plan än den hud som viftas som ett rött skynke framför sommarens UV-strålar. Den bara vinterhyn rodnar, knottras, ömmar och förlorar snabbt sin känselfunktion. En infektion kan i värsta fall triggas.

bare02

Det är barnsligt att inte acceptera sakernas tillstånd och bära tunna kläder i kallt väder – det är någonting som man växer i från. När man i vuxen ålder utvecklar en mogen relation till sina föräldrar så kan man gemensamt sucka och skratta åt vad tonåringen envisades med. Jag tror inte att det går någon ung vuxen förbi första gången man står i en skobutik och med den egna lönen investerar i funktion framför form.

Denna naivitet, sårbarhet och trotsighet har en inneboende sensualitet som sommarens avslöjande bikini helt saknar. Dessutom kan jag, efter två års testning, intyga att åtminstone de bara fötterna inte är ett särskilt stort problem om man klär- och beter sig rimligt i övrigt. Bara ben är värre, men inte omöjliga.

Peter_Paul_Rubens_Helene Fourment in a Fur Coat

Rubens’ Helena Fourment (”The Little Fur Coat”) c. 1636/38

Mina tips!

  • Börja inte med strumpor efter sommaren utan låt kroppens tolerans successivt följa den sjunkande temperaturen.
  • Testa att bära exakt det du planerat för dagen, men ta omedelbart av strumporna och lägg dem i väskan som en livförsäkring.
  • Håll den övriga kroppen riktigt varm med tjocka material eller lager på lager. Täck handleder, hals och huvud.
  • Köp flera långa, varma kjolar och bär eventuellt ett par mamelucker för att skydda ******. Låt anklarna skymta mellan kjol och sko. En riktigt varm kjol kan värma mer än ett par byxor, och inkapsla mycket varm luft som gör att strumpbyxor rent av kan bli för svettigt.
  • Rör dig hastigt mellan hem, kollektivtrafik och arbetsplats/skola.
  • När du trots allt rör dig utomhus – se till att befinna dig i konstant rörelse för att hålla uppe värmen.
  • Sluta röka, spara pengar till taxi.
  • Om du har en lång päls så kan du i princip gå ut i nattlinnet.
  • Investera i ett par tålösa strumpbyxor för att ge illusionen av nakenhet.

bare04 (kopia)


Comments { 1 }

Tags: ,


Heter WASP geting på svenska?

Jag såg en film i helgen, ”Carnage”.  Jag tyckte om den. Den fick mig att tänka på en slags stil eller typ av kvinnoporträtt jag gillar, nämligen W.A.S.P:s som får sammanbrott:

still-of-kate-winslet-in-carnage-(2011)-large-picture-Carnage-Stills-kate-winslet-25124977-700-477carnage-2011-kate-winslet_jodie-foster_christoph-waltz-3

Kate Winslet i Carnage

fa04b42203a596949467447228a5b0e3d9e89a5583fe51d98860fac818ce4a3a22ee66700d32dcd2ad972f5c6213fe47

Charlotte York Goldenblatt

enhanced-buzz-4929-1360198456-3

Och så självklart Betty Draper.

Jag identifierar mig litet med dessa kvinnor. Det är också något befriande när välpolerade ytor spricker. Min chef brukade säga till mig att det just är krackeleringarna som är det intressanta hos människor. För egen del känns det utmanande att inte låta sprickbildningarna ta över och bli hela mönstret. Ibland tänker jag att det är därför jag måste vara så noga med min yta.

 


Comments { 1 }


Two lipsticks and a lover

french

Varför är franska kvinnor sexiga och eleganta även om de har jeans, t-shirts och håret i en hästsvans? Vad är deras hemliga knep? Det frågar sig Helena Frith Powell i boken Two lipsticks and a lover och till sin hjälp har hon en uppsjö av franska kvinnor som alla verkar helt med på noterna att just fransyskor har något speciellt vi andra nationaliteter saknar. Författaren är brittisk så ”vi” är britterna och ”de” är fransyskorna.

Det viktigaste är att vara smal. Smala blir fransyskorna inte genom dieter och bantning, utan de äter vad de vill men i ytterst begränsad mängd. Gym är inget för dem. Istället bör man ständigt vara i rörelse under hela dagen, och kanske utföra något stretching-pass eller så i veckan. Ytterst diskret och lågintensivt. Strong is not the new skinny i Frankrike.

Krämer och lotions har en närmast helgonlik status, och slimmande effekter kan uppnås med intensiv smörjning och torrborstning om man råkat få i sig för många croissanter. Ansiktet ska ha sitt också, och den dagliga make-up man inte visar sig offentligt utan måste nogsamt avlägsnas med rätt sorts rengöring för att sedan följas av anpassade krämer. En omfattande hudvårdsrutin två gånger om dagen är absolut nödvändig (särskilt när man röker ett paket cigaretter om dagen, som ju hjälper till att hålla nere födointaget men kan ha förödande effekter på huden).

Eftersom fransyskorna inte tränar, finns det heller inga träningskläder att bli ertappad i. Att vara slappt eller bekvämt klädd är på sin höjd ett sidennattlinne och en kashmirkofta över – och så kan man förstås inte gå till affären – det förstår till och med vi barbarer här i norr. Nej, till affären beger man sig i full mundering och att ursäkta en slarvig klädsel med att det ”är ju söndag” eller att man bara skulle uträtta ett ärende är fullkomligt främmande för våra kontinentala systrar.

Att fransyskorna ändå kan se så eleganta ut i jeans, t-shirt och hästsvans beror på 1. deras smala figur. 2. deras strålande ansikte. 3.  att de känner sig som the fucking bomb eftersom de under allt har matchande underkläder de köpt för chockerande summor pengar.

Knepet att alltid ha exklusiva och matchande underkläder tilltalade mig mest med boken. Ärligt talat är den kåserande, högst ytlig  och påtalar självklarheter. Vill man vara snygg måste man lägga ned tid och pengar på sitt utseende. Typ så. Ungefär som när mirakeldieter lanseras: alla vet ju att man går ned i vikt av att äta mindre än vad man gör av med, sedan kan man kalla dieten Atkins eller South Beach eller vad som helst (jag har t.ex. hittat på en diet som jag kallar Borneo-dieten, mer om den en annan gång) – konceptet är i grunden detsamma och syftar till nå samma resultat. Litet så är det med större delen av boken, till exempel när det påtalas att man är elegant ut i fingerspetsarna om man ser till att just ha välmanikyrerade naglar.

Regeln att varje dag klä sig undertill som om man skulle träffa sin älskare ska vi alltid att minnas från denna fransklektion. Skulle ingen se dig i underkläderna så gör det inget, det är inte därför du har dem.  Att bli sedd ska inte vara den viktigaste aspekten vad gäller det egna utseendet – det viktigaste är hur du känner dig. Klämkäckt och klyschigt, ja, men jag tror på det. Framför allt handlar det om att vara attraktiv som livsstil: inte se sexighet och attraktion som något man konstruerar inför mötet med en annan människa, utan som en integrerad del av sin egen identitet.


Comments { 3 }

Tags: