Ballerinabesvikelse

I går åkte jag in till stan för att gå till Repetto-avdelningen inne på NK och klappa på mina drömmars ballerinaskor. Jag snurrade runt ett par varv inne på damskoavdelningen innan jag förstod att det inte riktigt rörde sig om en avdelning per se, utan om något som jag efter en googling har lärt mig heter ”soft corner”. Ett ”soft corner” är inte så mysigt och inbjudande som man kan förledas att tro: Det består av ett runt bord – ungefär lika stort som ett helt vanligt soffbord som rymmer två pizzakartonger och en dator – med ett inte särskilt imponerande antal skor på.

Jag är shoppingkonservativ och tycker att var sak har sin plats. Det tog därför lite tid för mig att vänja mig vid tanken på att det inte längre skulle krävas en resa till Paris för att besöka Repetto. Men när jag väl accepterat att the times they are a-changin’ så kändes det ganska trevligt alltihop. Nu känns det däremot som att jag har straffats för att jag inte var stark nog att motstå nyhetens behag.

Jag älskar förstås fortfarande Repettos skor, och min favoritmodell fanns på NK, men frankofilen i mig är trés missnöjd med den uteblivna helhetsupplevelsen.

V086_VA_410_P1

 

Bild: Ballerinasko i modellen Cendrillon från Repetto.


Comments { 0 }

Tags: , , ,


I skydd av skuggan

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i att sola, och ju äldre jag blir desto mer försöker jag undvika solen helt och hållet. När jag väl började använda solglasögon (vilket av någon konstig anledning var först en bra bit efter att jag hade fyllt tjugofem) började jag också så sakteliga känna att det vore skönt att utöka området som skyldes, och nu har jag landat i ett beslut: Jag ska köpa en solhatt!

Men det finns flera fällor jag vill undvika. Den får till exempel inte vara för tokig, för bohemisk eller – Gud förbjude! – för sportig. Som alltid när det gäller att vistas i solen med värdigheten i behåll tänker jag använda mig av en uppdaterad version av den romantiserade bilden jag har av hur kvinnor klädde sig i semesterparadis som Portofino, Santorino och Côte d’Azur på 1950-talet.

Lana

 

Bild: Lana Del Rey i värdig uppsyn och hatt.


Comments { 0 }

Tags: , , , ,


Prima ballerina

Jag älskar ballerinaskor! De är snygga och bekväma, och kläder som skulle se jättetråkiga ut tillsammans med ett par sneakers förvandlas till den mest piffiga outfit med ett par ballerinaskor på fötterna. Tyvärr är ballerinaskor en förbrukningsvara. Det beror förstås på hur och hur mycket man använder dem, men jag tycker sällan att de behåller sin värdighet i mer än en säsong. Jag tycker inte heller att det är någon större skillnad i kvalitet mellan dem jag köpt för några hundra, och de som kostat tio gånger så mycket. Däremot gör materialet ganska stor skillnad. Skor i skinn håller betydligt bättre än tygskor, och de formar sig bra efter fötterna. Jag vill gärna att både in- och utsidan av ett par ballerinaskor ska vara i skinn, för jag får lätt skavsår av tyg om jag inte har några strumpor på mig. Ett par gånger har jag köpt skor i läderimitation och visst, utvändigt håller de ganska bra, men jäklar vad jag svettas! Det är som att gå runt i ett par pyttesmå gummistövlar.

För ett par år sedan när jag var i Paris köpte jag andaktsfullt ett par ballerinaskor i lack från Repetto. Jag har förträngt hur mycket de kostade, och tyvärr hann jag bara använda dem ett par gånger innan jag förstörde dem genom att en sen och regnig natt, berusad av vin och förälskelse, bestämma mig för att springa fram och tillbaka i trapporna upp till slottet i Uppsala. Delikata skor i lack med skinnsula mår inte bra av vare sig backintervaller eller regn, visade det sig.

Jag kommer nog att ge Repetto en chans till när jag känner att ekonomin tillåter det (nu finns de ju dessutom på NK, så de kommer att kosta en flygbiljett och en hotellvistelse mindre den här gången!) för det är den modell jag tycker är allra finast, men i år blev det ett par betydligt mer modesta ballerinaskor från DinSko.

IMG_8304

 

Bild: Audrey Hepburn på cykeltur i ballerinaskor tillsammans med en luden vän.


Comments { 0 }

Tags: , ,


Mitt analoga Pinterest

Jag öppnande en  förvaringslåda som stod i bokhyllan, ni vet en sådan piffig man kan köpa från Åhléns eller Granit som efter ett tag smälter in i inredningen och får en att glömma att den innehåller något. Lådan vägde nästan ingenting, så den hade kunnat vara tom. Inuti fanns bara bilder, utrivna från tidningar. Det var litet blandad kompott, framför allt modebilder jag fastnat för och velat spara. Detta var innan Pinterest. Jag har inte Pinterest själv, varför jag blev glad över att hitta lådan med min egna analoga motsvarighet. Här kommer några smakprov!

givenchy2

Det här är en kampanj fotad av Mert & Marcus, för Givenchy som ni ser. Jag rev ut bilden ur något modemagasin när jag läste grundkursen i modevetenskap, och vi blev ombedda att ta med en modebild vi fastnat för till ett seminarium om modefotografi. Inför seminariet hade vi läst Roland Barthes Camera Lucida, som jag varmt kan rekommendera alla tänkande människor att läsa. Det är frestande för mig att skriva om min kärlek till Barthes nu, men det får bli en annan gång. (Men ett sidospår får ni stå ut med: på mitt förra arbete skulle jag sitta med på en middag där en av Frankrikes tidigare presidenter skulle medverka – oerhört glamouröst. Jag visste att Barthes dött i en trafikolycka på väg hem från en lunch hos vad som senare blev Frankrikes president. Tanken på att jag skulle få träffa och sitta på samma middag med en person som mött Barthes hans sista timmar i livet var för mig så fullkomligt överväldigande att det kändes som en näst intill religiös upplevelse. Nu var det så att det var Mitterand som Barthes hade lunchat hos, och Valéry Giscard d’Estaing var den tidigare presidenten som jag fick äran att mingla med. Jag klagar inte. Jag hade en lila klänning i siden som jag sedan endast har använt en gång, på min guddotters dop.)

baleines

Jag tror att det här bilden kommer från ett reportage i Bon, om subkulturen La Sape i Kongo. Se fler bilder och läs mer om La Sape och Les Sapeurs härhär och här.

valentino11

This is the essence of me.

jesus2

Och det här är min sorts melankoli.

killeochtjej2

Jag får precis samma känsla av den här bilden som jag får av den här låten.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , , ,


A Whole Lotta Woman

Redan när jag såg de här bilderna första gången tänkte jag att jag skulle skriva något om dem, men sedan glömde jag helt bort det. Jag blev påmind om dem först när jag snubblade över dem på en blogg. Bilderna är tagna av Steven Meisel och publicerades i italienska Vogues juninummer 2011. De fick stor uppmärksamhet eftersom modellerna är betydligt större än vad modeller som förekommer i modemagasin brukar vara. Man valde till och med att placera en av bilderna från reportaget på omslaget, vilket man får säga var ganska modigt gjort då bilder på plus size modeller säljer betydligt sämre (Jag läste någonstans att om man vill sälja många tidningar ska man placera Reese Witherspoon på omslaget. Herrens vägar äro förvisso outgrundliga, men jag kan för mitt liv inte förstå hennes dragningskraft).

Jag gillar bilderna av flera anledningar; dels är det kul att en annan kroppstyp än den väntade får synas i världens största modemagasin. Men framför allt gillar jag dem för att jag personligen tycker att de här kvinnorna är så otroligt mycket tjusigare än de vanligtvis utmärglade (och unga!) modellerna man är van vid att se. Dessutom har jag alltid haft en fäbless för stora hår och mycket smink så stylingen tycker jag också om. Och Steven Meisel är som alltid fenomenal. Det är snygga bilder på snygga kvinnor i snygga frisyrer, helt enkelt.

Men jag har lite svårt att låta passera att normalviktiga kvinnor är så pass sällsynta i modevärlden, att när de väl förkommer känner man sig tvungen att anspela på hart när allt en människa kan begära – pengar, mat, alkohol och sex. Som om dekadensen i de här bilderna är det enda som kan matcha vad man verkar anse vara modellernas uppenbart otyglade hunger. Den här idén om att kurviga kvinnor alltid är sexuellt utlevande och helt oförmögna till självkontroll är verkligen sliten. Det är ett välkommet steg i rätt riktning att Vogue så sakteliga börjar möta en efterfrågan som jag är övertygad finns hos deras läsare, men man får gärna passa på att se över sin otidsenliga uppfattningen om olika kvinnotyper, och förhoppningsvis bredda sig även på den fronten.

belle-vere
Foto: Steven Meisel för Vogue Italia


Comments { 0 }

Tags: , ,