To whom it may concern

Det kan vara så att någon läsare redan listat ut det. Att en av de pri­mära anled­ning­arna till att vi star­tade Skön­hetska­bi­net­tet är att vi pö om pö ska få utlopp för att skriva om så banala ting som möj­ligt! De mer intellektuellt-, este­tiskt, histo­riskt– och per­son­ligt ori­en­te­rade inläg­gens pri­mära funk­tion är att skapa en rim­lig inram­ning för våra bad­rums­skåp, hand­väs­kor och inköpslis­tor. Skämt åsido, så minns jag den irri­te­rande ambi­va­len­sen jag som inte sär­skilt attrak­tiv och ganska trå­kigt huma­nio­rastu­dent upp­levde runt 2005 när mode­blog­garna kom. Jag insåg tidigt att de var mine­rad mark. Det glä­der mig att ytlig­hets­blog­gan­det (inte nöd­vän­digt­vis i nega­tiv bemär­kelse) idag allt oftare asso­cie­ras med ent­re­pre­nör­skap, hög­klas­siskt hob­by­foto och något sorts femi­nint gemen­skaps­ska­pande. Det gör det så myc­ket lät­tare för mig att blogga utför­ligt om inne­hål­let i mitt badrumsskåp!

badrumsskap
1) Leu­ko­silk. Jag får sko­skav av allt från pumps till con­verse, från vin­ter­stöv­lar till toff­lor. Jag har myc­ket svårt att för­stå andra skav­sårs­drab­bade som använ­der van­liga plås­ter. Skav­sår är ju som vi alla vet en kon­se­kvens av frik­tion mel­lan hud och sko. För att slippa skav­sår är det en bra idé att arti­fi­ci­ellt skapa ytter­li­gare frik­tions­la­ger, och då är just tex­til väl­digt bra eftersom att det rör sig längs foten på ett smi­di­gare sätt än exem­pel­vis plast (se: plås­ter). Men tyvärr räc­ker det inte med exem­pel­vis bara en strumpa. Av denna anled­ning är plås­ter till­ver­kade av tex­tiltejp ulti­mata. När man använ­der tex­tiltejp kan man skapa hur många smi­diga tex­tila frik­tions­la­ger man vill mel­lan hud och sko! Den tejp jag just nu använ­der är till­ver­kad av konst­silke och finns att köpa på apoteket.

2) Aspi­rin. Bra att ha när man läg­ger sin aspi­rin­mask, samt efter att man vis­tats i soci­ala medier.

3) Clean. Detta är det första och enda jag någon­sin kom­mer att skriva på Skön­hetska­bi­net­tet som rör par­fym, eftersom jag är totalt oin­tres­se­rad av det och säl­lan bär det. Jag kän­ner mig utan­för gemen­ska­pen! Det som är bra med par­fy­merna i clean­se­rien (alla luk­tar myc­ket hud­nära, rent och prag­ma­tiskt) är att om en man lutar sig fram och dis­kret frå­gar dig om detta »…är din… natur­liga… doft?« så går det jät­te­bra att svara ja utan att ris­kera att bli avslöjad.

4) Fen­jal. Detta är den enda doft jag accep­te­rar när det kom­mer till hudcrè­mer. Det är en klas­si­ker från 60-talets Schweiz. Dof­ten känns väl­digt pudrig-äldre-moster-som-kliver-ut-ur-en-lagom-varm-dusch-och-sprutar-på-sig-några-stänk-liljekonvalj-och-äter-en-vaniljbulle.

5) Läpp­stift. Från väns­ter: Sweet­he­art från Make Up Store, Blush (Eight Hour Cream Lip Pro­tectant Stick Sheer Tint) från Eli­za­beth Arden, Belo­ved från FACE Stock­holm, Berry–nån­ting från Lumene. När jag läg­ger på mitt läpp­stift har jag en ovana att använda samt­liga läpp­stift i min ägo (alla syns inte på bil­den) för att bygga upp den per­fekta nyan­sen, som enligt mig är någon sorts över­blom­mad pion som för­mult­nar i en pöl av husets röda.

6) Glas­ö­gon från Ams­ter­dam, 1920-tal. Lita inte på opti­kern som säger att det finns en risk att dina vin­ta­ge­bå­gar går sön­der när du krä­ver att de ska monstera nya glas i dem. Dessa glas­ö­gon­bå­gar inhand­lade jag när jag var i Ams­ter­dam över mid­som­mar 2012. De är väl­digt sköra och hål­ler utmärkt.

7) Tangle Tee­zer. Denna borste ger ingen Mason Pearson-glans, men den reder ut vil­ket tras­sel som helst, och det utan att för­störa några hårstrå. Har din pojk­vän varit otro­gen med din sys­ter? Pro­blem med pri­va­te­ko­no­min? Det är ingen som läser din skön­hets­blogg? Inga pro­blem för Tangle att reda ut! En annan av dess för­de­lar är att den ser ut som en sex­lek­sak, vil­ket är jät­te­bra om du vill verka även­tyr­lig i kol­lek­tiv­tra­fi­ken: bara att råka tappa ur väs­kan — bend, and snap!


Comments { 7 }

Tags: , , ,


I min handväska

Jag när ett lätt freu­di­ansk intresse för inne­hål­let i andra kvin­nors hand­väs­kor. Kanske är det för att det inte är lika expo­ne­rat, men jag före­stäl­ler mig att inne­hål­let i någons väska berät­tar mer om den per­so­nen än till exem­pel vilka böc­ker hon har i sin bok­hylla (jag har ald­rig rik­tigt för­stått var­för just bok­hyl­lan antas säga så myc­ket om vem man är: I min bok­hylla sam­sas kurslit­te­ra­tur med min pojk­väns böc­ker och böc­ker jag fått i pre­sent och inte ens läst). I hand­väs­kan, där­e­mot,  ham­nar säl­lan saker av en slump. Det är beho­vet som styr urva­let och det är inte lika nära till hands att hem­falla åt vil­jan att ha en viss fram­to­ning (jag kän­ner knappt någon som inte sor­te­rar bort »pin­samma« böc­ker ur sin bok­hylla). En väninna bru­kade till exem­pel all­tid ha med sig sitt pass, ett par extra tro­sor och en tand­borste. Jag är väl inte rik­tigt lika även­tyr­lig, men här är inne­hål­let i min väska:

bild-22

1) Plån­bok. Det som van­liga män­ni­skor för­va­rar i sina plån­böc­ker har oftast skram­lat omkring i mina fic­kor och på bot­ten i min väska. Men senast jag fyllde år fick jag en port­monnä (jag tyc­ker att »port­monnä« är det mest pas­sande ordet för en plån­bok utan sepa­rata fack för sed­lar, kort och mynt) av mina små­syst­rar. Den är ljus­blå, flic­kig och fin.

2) Sol­glas­ö­gon. Jag ver­kar ha något slags Hollywood-komplex, för jag kän­ner mig jät­te­o­be­kväm utan sol­glas­ö­gon. Just det här paret kom­mer från Karen Wal­ker och är myc­ket snyg­gare och kat­ti­gare än de ser ut att vara på bil­den. Nu när jag skri­ver det här tän­ker jag att jag antag­li­gen borde skaffa ett glas­ö­gon­fo­dral så att de inte repas.

3) Utfyll­nads­tröja. Under flera år hade jag en tjock hals­duk som utfyll­nad, men nu har jag över­gått till en något mindre volu­mi­nös tröja. Det är så prak­tiskt med en utfyll­nads­tröja! Den väger näs­tan ingen­ting, men den gör att väs­kan hål­ler for­men och att inne­hål­let hål­ler sig på plats. Dess­utom har man all­tid en tröja med sig ifall man skulle börja frysa.

4) Läpp­glans. Eh, okej, här har jag »hem­fal­lit åt vil­jan att ha en viss fram­to­ning«, för den här läpp­glan­sen använ­der jag näs­tan ald­rig. Den ser där­e­mot ganska flärd­full ut på bil­den, och det var väl unge­fär där­för jag stop­pade ner den i väs­kan: Jag vill verk­li­gen vara den typ av kvinna som har läpp­glans från Cha­nel i sin väska.

5) För­sva­rets hud­salva. Jag äls­kar För­sva­rets hud­salva! En snabb över­slags­räk­ning gör gäl­lande att jag har åtminstone sju styc­ken pla­ce­rade på olika stra­te­giska plat­ser i mitt hem. Folk ver­kar dock göra så myc­ket kons­tigt med sin hud­salva, men jag använ­der den bara på läpparna.

6) Läpp­stift. Visst känns det vuxet med ett läpp­stift i sin väska! Och det här använ­der jag fak­tiskt. Det är från Make Up Store och fär­gen heter Baby.

7) Baj­spåse. Jag har en liten mops och är paniskt rädd för att hon ska sätta sig och poopa inför någon sur granne utan att jag har med mig en påse.

8) Anteck­nings­bok. Här skri­ver jag upp vik­tiga saker, till exem­pel hur myc­ket jag knä­bö­jer på gymmet.

9) Hör­lu­rar. Jag lyss­nar bara på musik när jag trä­nar, åker tåg eller dric­ker alko­hol, ändå läg­ger jag all­tid till­baka hör­lu­rarna i väs­kan efter trä­ningen ifall andan helt plöts­ligt skulle falla på, men det gör den aldrig.

10) Lin­ser. Eftersom jag är halv­blind utan lin­ser har jag all­tid med mig ett extra par. Just de här visade sig dock ha utgångs­da­tu­met 2009-08-23, så jag måste komma ihåg att byta ut dem mot ett par nya.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,