Katarina

Katarina

Jag tillbringar mina dagar med att skriva och redigera text. Jag tycker att det är vackert med det hela och rena, starka och friska. Jag kan inte leva utan mina pärlor, min kashmir och mina oljor.

Skolstart

Titta vilken mysig bild på en höstklädd Anne Hathaway! Efter sammanlagt ungefär 17 år i det svenska utbildningssystemet associerar jag hösten – mer än något annat – med skolstarten. Man köper nya pennor, en ny kalender och går på upprop. Luften är kall och klar, och man kan äntligen ha på sig normala kläder: långärmat, ull, manchester, strumpbyxor och halsduk! Efter de senaste dagarnas tropiska hetta som hindrat mig från andra aktiviteter än att svettas och kippa efter andan, tycker jag att det räcker med sommar för i år.

Om man, precis som jag, vill tillmötesgå sin höstlängtan rekommenderar jag den utbildningsromantiska filmen Mona Lisa Smile i väntan på bättre tider.

1D740F28


Comments { 2 }

Tags: , ,


Rik och snygg

Hittills har den här sommaren varit vädermässigt fullständigt värdelös (jag koketterar lite – egentligen tycker jag att det är ganska skönt att slippa åtminstone den värsta högsommarvärmen), vilket har fått mig att längta ännu mer efter hösten än vad jag brukar göra.

Jag älskar att planera nästkommande säsongs look, och till hösten tänker jag att jag ska satsa på looken ”rik och snygg”. Kanske beror det på min privatekonomiska åtstramningspolitik, men jag är helt uppslukad av tanken på att svepa omkring i sjukt dyra kläder och accessoarer. Och inte dyra på det där sättet att bara den invigde ser att det är dyrt, nej, riktigt uppenbart ska det vara, precis över gränsen till det vräkiga.

368eee914d103c266bfda01a6599f613

Till exempel skulle jag kunna tänka mig en outfit som den här ovan: en klänning med matchande cape i kashmir. Opraktiska skor ser dyrt ut, så det vill jag ha. Det ska liksom inte se ut som att jag är en sådan kvinna som raskt måste promenera till jobbet på morgonen, utan jag vill utstråla ekonomiskt oberoende (alternativt beroende av en mycket förmögen man). Solglasögon är en självklarhet året om, egentligen – så himla jobbigt att utsättas för människors avundsjuka blickar hela tiden! Typiskt Jantesverige att man inte bara får vara rik och snygg i fred.

snyggrik

Mm, päls! Det är dyrt och snyggt. Tyvärr finns det vissa etiska invändningar mot päls, men i höst ska vi inte låta sådant stå i vägen för våra estetiska strävanden. Även på den här bilden bidrar de opraktiska skorna och den opraktiska färgen på kappan till det dyra och snygga helhetsintrycket. Ett par skinnhandskar är för övrigt väldigt snyggt och ser mycket dyrare ut än vad det faktiskt behöver vara, men jag tycker att de bör vara lite tightare än på bilden. Rörelseutrymme är för folk som måste använda sina händer till praktiska sysslor.

riksnygg2

Jag är fullt medveten om hur klyschigt det är att någon med en mode- och skönhetsblogg vill ha en Birkin-väska, men mitt begär efter en sådan är både djupt och genuint. Tidigare har jag föredragit dem i något mer modest utförande, men för att upplevas som riktigt demonstrativt rik och snygg så torde krokodil vara det mest lämpliga materialvalet.


Comments { 2 }

Tags: , , , , ,


På Instagram – Gia Genevieve

Ett tag följde jag Dita Von Teese på Instagram, men jag tröttnade ganska snabbt. Även om jag är ett Von Teese-fan så var det så tråkigt att hon nästan uteslutande la upp bilder på sig själv som var tagna av professionella fotografer, blandat med typ reklam för sina parfymer och någon enstaka röda mattan-bild. Jag ville veta hur det ser ut hemma hos Dita, vad Dita äter till frukost och vad Dita har på sig till vardags! För själva poängen med att följa kändisar på Instagram är ju att man ska få åtminstone illusionen av att de bilder som läggs upp säger något om vad som försiggår i kändisens liv egentligen. Bilderna bör därför främst vara tagna av kändisen själv, och kändisen bör även vara det mest frekvent förekommande motivet.

Dita är numera avföljd, men innan vi skildes åt snubblade jag över Gia (efter att – med avstamp i Ditas kommentarsfält – frenetiskt ha klickat mig längre och längre in i den amerikanska burlesque-/pin up-världen). Gia Genevieve är en ”curvy model” – vilket verkar innebära att man är snäppet större och bystigare än en vanlig modell, men snäppet mindre än en plus size-modell – och allt man kan önska sig av en kändis på Instagram.

bild 1

Hon lägger föredömligt ofta upp helt vanliga selfies – till exempel den här, som är tagen hemma hos henne. Det är så gulligt att hon har rosa sovrumsväggar och Marilyn Monroe-lakan. Här har hon precis gjort sig i ordning för att gå på en call back (klädd i sin favoritkjol från Chanel). Lycka till, Gia!

bild 1 (2)

Här hälsar supersnygga Gia på svanarna på Hollywood Forever Cemetery. Bilden togs förra året på Marilyn Monroes födelsedag i samband med en visning av Some Like it Hot som tydligen anordnades på själva kyrkogården, där Monroe är begravd. Lite kusligt kan tyckas, men Gia ser ut att trivas.

bild 4 (1)

En så kallad badrumsselfie, tagen i Miami under Art Basel. Sjukt bra sug i blicken, non? När jag först såg den här bilden blev jag för övrigt påmind om hur snyggt det är med senapsgult. Varje höst försöker jag hitta något tjusigt plagg i ungefär den här färgen, men har tyvärr inte lyckats än.

bild 3 (2)

Vid pin up-fotograferingar verkar det vara kutym att modellen fixar smink och hår på egen hand, och den här bilden är från en sådan fotografering. Den är tagen inne i Gias badrum. Här ser vi förresten ett ypperligt exempel på kläder som korvar sig och skär in!

Gia Genevieve får 5 selfies av 5 möjliga för sin fabulösa förmåga att vara en bra kändis på Instagram. Som följare får man en tydlig känsla för vem hon är (egentligen), och hon lägger upp en bra mix av bilder med stor andel selfies. Jag tilldelar henne även en guldstjärna för de mysiga bilderna på henne och hennes kille, och de lika mysiga bilderna på henne och hennes mamma.


Comments { 0 }

Tags: , ,


Sommaren med Cecilia

Finns stringtrosor fortfarande?, frågade jag mig härom veckan, men jo, senast jag var inne i stan så kunde jag konstatera att stringtrosan fortfarande finns. Jag slängde alla mina under min mest radikalfeministiska fas för si sådär tio år sedan, och sedan dess har jag nästan bara använt helt vanliga trosor vilket jag egentligen alltid har föredragit. Tyvärr har helt vanliga trosor en tendens att ha en linning som sitter åt precis där jag är som mjukast varpå en liten muffin top bildas. Om jag har byxor på mig så bryr jag mig inte så mycket om det, men när jag har klänning föredrar jag att mina underkläder inte sitter åt. Eller – kom jag på – så får de åtminstone sitta åt längre upp, i midjan. Entré: Maxitrosan Cecilia.

Maxitrosan Cecilia är en mjuk och redig bomullstrosa som jag hittade på Twilfit för 69 kronor (eller 3 för 169 kr!). Den är ordentligt hög i midjan vilket är bra eftersom jag tydligen har en midja som sitter väldigt högt upp. Cecilia är även väl tilltagen över rumpan, så troskanterna syns inte genom kläderna, förutsatt att man inte har en jättetight klänning på sig som liksom smiter åt in under baken.

Spontant kanske man tror att stringtrosan är den trosa som syns minst genom kläderna, och så kanske det är för vissa, men i mitt fall funkar det mycket bättre med en, ja, maxitrosa. Jag tycker dessutom att maxitrosan är ganska snygg på ett pin up:igt vis. Och – bäst av allt – man slipper den extremt avklädda känslans som oundvikligen infinner sig när man bär stringtrosor under en klänning.

underbyxa


Maxitrosan Cecilia


Comments { 8 }

Tags: , ,


Om natten

Skillnaden mellan dag och natt är aldrig så liten som på sommaren. Kvällarna är långa och ljusa, och nätterna ljumma. Man ligger och slumrar under de mest konstiga tider på dygnet, och det känns fullt rimligt att ta den första eftermiddagsdrinken vid två-tiden i stället för fyra–fem timmar senare vilket är kutym under vinterhalvåret. Vanligtvis föredrar jag ordning och reda, men jag gillar känslan av undantagstillstånd som infinner sig under sommarens allra varmaste veckor.

Visst är väl en snygg sidenpyjamas det perfekta plagget för detta sommartillstånd? Man kan ha den på dagen likväl som natten, till vardags och på fest. Egentligen gillar jag varken sol eller värme, men kanske kan sidenpyjamasen hjälpa mig att implementera bilden av sommaren som ett psykologiskt film noir-live? Lite mer Chinatown och Body Heat – lite mindre Sällskapsresan?

michelle-dockery-and-louis-vuitton-fall-2013-rtw-silk-pyjama-top-gallery

Helst skulle jag vilja ha pyjamasen på bilden ovan, från Louis Vuitton. Men ett sådant inköp vore svårt att förena med min ambition att leva sparsamt. Kanske nöjer jag mig med att inspireras av pyjamasen och satsar på något i den här stilen i stället. Eller ska jag försöka sy en pyjamas? Hm, det här tål att tänkas på. Men enligt min väder-app ska temperaturen sjunka ner mot noll de närmsta dagarna, så än finns det tid.


Comments { 1 }

Tags: , , , , ,


What does it all mean?

En mer ambitiös bloggare skulle inte bara slänga upp de här filmerna på sin blogg utan att skriva en lång text om dem också, men jag har varken tid eller ork att göra det just nu, så jag skriver bara en kort text.

Båda filmerna är reklamfilmer (säger man ”reklamfilm” när de är så bra och snygga?) för klädmärken – den första för Prada, den andra för H&M. Prada-filmen har ett uppenbart freudianskt tema: Helena Bonham Carters karaktär går ju i psykoanalys hos Ben Kingsleys karaktär (som har en uppstoppad igelkott på sitt skrivbord, vilket även Freud hade!). Men visst är H&M-filmen jungiansk? Jag måste läsa på om Jung.

Båda filmerna är sådana mästerverk! Jag har sett dem en miljon gånger. Det är min favoritregissör Roman Polanski som har gjort Prada-filmen, och som ni ser är det Lana Del Rey – min favoritartist – som sjunger i H&M-filmen.

Jag vet inte om det är en slump eller inte, men jag tycker att filmerna rent estetiskt liknar varandra på ganska många sätt. Färgen på väggarna på Ben Kingsleys mottagning är en mörkare nyans av den på väggarna i H&M-filmen, och heltäckningsmattan i H&M-filmen är en ljusare nyans än den på Helena Bonham Carters blus. Och i H&M-filmen flimrar en skrattande kvinna förbi som är sminkad i nästan exakt samma färger som Bonham Carter.

Ja…det var väl tyvärr allt jag hade att säga för tillfället.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , , , ,


Kvinnlighet på burk

Varje gång någon av mina skönhetsprodukter tar slut drabbas jag av en sådan självgodhet. Jag ser förbrukningen som en bekräftelse på att jag är en riktig kvinna, inte bara en posör. Vem som helst kan fylla badrumsskåpet med en massa burkar och flaskor, men det krävs viss hängivenhet för att också använda upp innehållet. Jag tror att det här sättet att tänka är en rest från min barndom, då de första stegen mot att bli en vuxen kvinna – i bemärkelsen någon som med lätthet hanterar den rekvisita som hör kvinnligheten till – togs genom att högtidligt placera en flaska Date och en burk Nivea på en hylla ovanför skrivbordet i mitt flickrum. Inte i badrumsskåpet alltså, vilket vore det naturliga, utan tydligt exponerade, liksom på hedersplats. (Therese skrev väldigt bra om dessa små altare och annan feminin rekvisita i Expressen härom dagen.)

Då, precis före tonåren, var blotta innehavet av de här produkterna nog för att markera att man var införstådd med vad det innebar att vara kvinna. Men det dröjde förstås inte lång tid innan vördnaden för produkterna förväntades utökas till konsumtion av dem, vilket inte alls kom lika naturligt för mig: Samma burkar och flaskor stod och samlade damm i min hylla under flera år.

smink

Jag letade igenom mina gömmor och hittade följande bevis på att jag är en kvinna av hyfsad kvalitet. Den nästan tomma parfymflaskan är jag extra stolt över. 

Jag får fortfarande kämpa för att använda upp mina skönhetsprodukter. Till viss del beror det på att jag ofta är så ombytlig att jag helt enkelt inte hinner innan jag tröttnar och går vidare till något nytt. Men i ärlighetens namn handlar det till stor del om att jag är…en dålig kvinna, det vill säga jag orkar helt enkelt inte lägga ner all den tid som krävs för att bli en sådan där välsminkad, väldoftande och superkvinnlig femme fatale som jag drömmer om att vara. Visst, om jag ska gå på fest kan jag ägna en hel dag åt att göra mig i ordning, men till vardags? Nej, jag orkar verkligen inte.

bord1

Det syns inte på bilden, men Creme de Corps-burken från Kiehl’s tog precis slut! Och visst ligger mina smycket naturligt i skålen? Som om jag använder dem dagligen och bara rafsar av mig dem helt nonchalant innan jag går till sängs.

Jag blir så imponerad av kvinnor som betraktar skönhetsprodukter som vilka förbrukningsvaror som helst; kvinnor med badrumsskåpen fulla av nästan tomma burkar och tuber vars innehåll de använt med samma självklarhet som tandkräm eller deodorant. Varenda gång jag sprutar på mig parfym håller jag upp flaskan mot ljuset för att se hur mycket som finns kvar. Först när innehållet i min Shalimar-flaska har nått ner till texten på flaskans framsida får jag inkorporera Shalimar-kvinna i min självbild, har jag bestämt.

Den enda skönhetsprodukten jag använt riktigt mycket genom åren är Försvarets hudsalva, vilket å ena sidan tilltalar den del av mig som uppskattar enkla, rejäla och prisvärda produkter. Å andra sidan känner jag mig lite förnärmad av att vara storkonsument av en produkt som, bortsett från att mjuka upp nariga läppar, även kan användas som skidvalla och stekfett.


Comments { 3 }

Tags: , , , , , , , , , , ,