Therese

Therese

Jag tillbringar mina dagar med att skriva. Jag tycker att det är vackert med kroppar, filmer som utspelar sig på rivieran, tidig renässans och ögonbryn. Jag kan inte leva utan nagellack och tröjor i ull.

Skönhetsminne: Sommarlov, citrusdoft, drömmar

Min mamma var all­tid pif­fig under min upp­växt: fina klä­der, pumps och smink till job­bet till var­dags, en hand­väska med spän­nande inne­håll. Men några exklu­siva pro­duk­ter letade sig ald­rig in i vårt hem. Smink och hud­vård, lik­som klä­der, köp­tes i hög grad på postor­der. För skön­hets­pro­duk­ter var det franska mär­ket Yves Rocher som gällde, vars kata­log (»Skön­he­tens gröna bok«) sys­sel­satte mig i oänd­ligt många tim­mar under min upp­växt. (Jag minns den under­bara och skam­lösa exo­tis­men i copyn om den ori­en­ta­liska par­fy­men Ispa­han: sam­mets­nät­ter och kryd­dor, och jag minns bil­derna av syd­franska laven­del­fält som jag före­ställde mig att de vackra franska kvin­norna i kata­lo­gen bru­kade springa över, med vin­den i håret och fladd­rande klänning.)

Vid något till­fälle, kanske när jag var sådär tolv år, bör­jade mamma pre­nu­me­rera på Damer­nas Värld. Jag tror att jag tyckte att det var betyd­ligt mer intres­sant än vad mamma tyckte (jag äls­kade cat­walk­bil­derna, och bestämde mig för att »mode­de­sig­ner« var mitt fram­tida yrke, och så till­bring­ade jag oänd­liga tim­mar med att rita mina egna kläd­kol­lek­tio­ner). Och jag minns att ett åter­kom­mande sam­tal­sämne var hur dyrt allt i tid­skrif­ten var. Och det var det ju: För mig som var upp­växt med H&M och Yves Rocher fram­stod varenda plagg och pro­dukt som pre­sen­te­ra­des i Damer­nas Värld som full­stän­digt oupp­nå­e­lig. Det var som en glimt in i en annan värld, en värld där en skön­hets­pro­dukt kunde kosta flera hundra.

Ja, exakt allt i Damer­nas Värld var lik­som utom räck­håll. Jag minns tip­sen om hur man pac­kar sin res­väska innan man fly­ger (jag hade ald­rig flu­git) till en exo­tisk plats (jag hade ald­rig varit längre bort än Dan­mark) där det finns pal­mer (jag var besatt av pal­mer: tänk att en dag få se en palm! Helst på semes­ter med Tom Cru­ise, som i fil­men Cock­tail) — det ska­pade en bild av en världs­van och flärd­full vuxen kvinna med god smak, sunda vanor och fram­för allt god eko­nomi som inte lik­nade någon­ting som fanns i min värld.

En dag kom ett num­mer av Damer­nas Värld som var inplas­tat eftersom det inne­höll ett gra­tis­prov av en skön­hets­pro­dukt: en myc­ket liten flaska — men en rik­tig flaska! — av Biot­herms Lait Corporel.

biotherm-lait-corporel-18148

Min mamma ver­kade inte rik­tigt för­stå hur stort detta var, så jag lade beslag på flas­kan. Den inne­höll alltså body lotion, med doft av citrus, och inget med denna kräm var antag­li­gen sär­skilt anmärk­nings­värt (jag för­stod senare att den är en sådan där klas­siska skön­hets­pro­dukt, men sär­skilt märk­vär­dig tyc­ker jag fort­fa­rande inte att den är). Men för mig var det näs­tan omtum­lande. Min upp­växt var inte fat­tig i bety­del­sen svält och elände, men att gå och köpa en pro­dukt som Bito­herms Lait Coroprel fanns lik­som inte i begrepps­värl­den. Kropps­lo­tion köp­tes under vec­ko­hand­lingen på stor­mark­na­den, kom från till exem­pel Nivea och kos­tade max 39 kro­nor. De där dis­karna med dyra pro­duk­ter på Åhléns var något man inte ens tit­tade på, de var reser­ve­rade för andra, för Damer­nas Värld-kvinnorna.

Den lilla Biotherm-flaskan blev som en bro till den värl­den. Jag minns att det var som­mar­lov, och att jag till­bring­ade många dagar syss­lo­lös och ensam hemma. Jag minns att jag satt på trap­pan utan­för huset och blädd­rade i Damer­nas Värld och dof­tade citrus av den fan­tas­tiska krä­men som fick till­va­ron att kän­nas fylld av löf­ten och möj­lig­he­ter: om att en dag kanske bli en sådan kvinna som köper skön­hets­pro­duk­ter för flera hundra och åker på semes­ter till en plats med palmer.


Comments { 3 }

Tags: , ,


Ännu en höst med Kiehl’s

nya_krämer

Jag kan knappt gå förbi Kiehl’s längre utan att vilja köpa saker, för typ allt jag har tes­tat där­i­från har varit under­bart — utom ögon­krä­men med avo­kado, som visade sig vara för tung för mig, och den där van­liga ansikts­tvät­ten blir jag lite torr av — well, vissa pro­duk­ter har varit under­bara, alltså under­bara, som i att jag inte vill leva utan dem. Här kan man läsa om vilka jag tän­ker på, och så här drygt ett år efter att det län­kade inläg­get posta­des är jag besatt av Mid­night recovery-oljan: vil­ken jät­te­bra pro­dukt! Man vak­nar verk­li­gen och är snygg när man har använt den! (Och idag såg jag att de lan­se­rat en dag-version av den, men den är så ny att det inte gick att tigga till sig ett prov ännu. Jag blir exal­te­rad över blotta tan­ken på den.)*

Senaste jag köpte en ny Skin rescuer-kräm gav den sluga Kehl’s-expediten mig ett prov på en kräm mot mörka ringar runt ögo­nen — Clearly corrective dark cir­cle per­fector — och nu har jag pro­vat den i en vecka och tyc­ker att även den är under­bar. Vil­ken jät­te­bra pro­dukt det också! Alltså, den fun­kar verk­li­gen. För­låt om jag låter som tv-shop nu, men jag har inte använt con­ce­a­ler på en vecka (jät­teskönt, sär­skilt med tanke på att Make up store, som till­ver­kar con­ce­a­lern jag före­drar under ögo­nen, ver­kar ha fuc­kat upp sin pro­duk­tion full­stän­digt när de bytt för­pack­ningar och har sak­nat den till för­sälj­ning sedan i somras.)

Jag hatar egent­li­gen att tipsa om hud­vård, för det är så himla svårt att veta vad som fun­kar för någon annan, och jag vill inte att nån ska bränna 300 spänn på en kräm som inte pas­sar, men är man upp­ta­gen av sina ringar runt ögo­nen tyc­ker jag att man ska gå och be om ett gra­tis­prov! På bil­den här ovan­för syns min nya vän till­sam­mans med dagens andra spän­nande köp: en gul­lig liten BUS från Clarins, som man blan­dar i sin dag– eller natt­kräm. Jag tänkte testa att inte vara blek som ett lik i vinter.

* * *

Och jo, angå­ende det nya smin­ket från H&M: jag har köpt ytter­li­gare läpp­stift, nagel­lack och ögon­skug­gor sedan det inläg­get posta­des, och en lip tint (som är som exakt alla andra lip tints jag tes­tat: extremt cerise, extremt håll­fast), och jag tyc­ker att det är bra. Inte jät­te­bra, men klart bra med tanke på pri­set, och fram­för allt KUL! Jag har lik­som känt en glädje över smink igen, efter att ha smin­kat mig exakt lika­dant varje dag i typ… år. Jag gil­lar det röda nagel­lac­ket bäst av allt, det har jag använt näs­tan kon­stant sedan jag köpte det. Det sit­ter inte lika bra som till exem­pel OPI (som är mitt favo­rit­märke när det gäl­ler håll­bar­het, men som även är tre gånger så dyrt), men lika bra som nagel­lack som sit­ter lite sämre. Jag tyc­ker att H&M:s nya smink är per­fekt för att just testa gre­jer: det finns som sagt typ en mil­jon fär­ger att välja bland, så har man all­tid fun­de­rat över grönt nagel­lack eller knall­blå ögon­skugga så är det per­fekt. Nu när jag har kom­mit på att jag verk­li­gen, verk­li­gen gil­lar klar­rött nagel­lack fun­de­rar jag dock på att köpa ett som hål­ler lite bättre — typ från OPI.

*Obs, jag är fort­fa­rande (tyvärr) inte spons­rad av Kiehl’s.

 


Comments { 2 }

Tags: , , ,


Nytt, fint smink! Kanske även bra.

hmsmink

Titta vil­ket trev­ligt smink. Det är H&M:s nya sats­ning på en egen skön­hets­se­rie. Runt 800 pro­duk­ter ska det fin­nas, och det gör det nog, det fanns en väl­dig massa fär­ger av all­ting, men sär­skilt av ögon­skug­gor och nagel­lack som glitt­rade och loc­kade som en färgs­or­te­rad lös­go­dis­disk. Min bild är inte så bra, men den visar två nagel­lack (ett mörkt, metal­liclack och ett klar­rött år det kalla hål­let), en blåg­litt­rig (?! Ja, jag kände för färg!) ögon­skugga, och ett klar­rött läppstift.

I ögon­skug­gans dosa på bil­den här ovan­för kan man se mina fing­rar, med det klar­röda lac­ket, som jag gil­lar myc­ket. Jag gil­lar läpp­stif­tet också — jag använ­der säl­lan läpp­stift men blev sugen på en höst­look med klar­rött, så jag slog till på ett. Det ver­kar sitta rätt bra, myc­ket pig­ment. Vil­ket säkert är fal­let också även med pro­duk­ten lip tint som jag tes­tade på han­den och nog måste köpa eftersom den ver­kade sitta som berget.

Det är för tidigt för recen­sio­ner egent­li­gen, men första intryc­ket är alltså bra. Jag gil­lar att det finns så många fär­ger av allt, att det finns roliga pro­duk­ter som ögon­skugga i mous­se­form, ovan nämna lip tint samt ögon­skug­ge­pa­let­ter som ver­kar väl­digt genom­tänkta och pris­värda. En massa red­skap finns det också, och en kropps­del, med duschtvål och krä­mer och sånt, fast jag kol­lade inte så noga på den, för jag är så himla kär i allt sådant som H&M:s sto­ra­sys­ter & Other Sto­ries gör, i finare för­pack­ningar dess­utom. Men smink­för­pack­ning­arna i denna nya M&M-serie är jät­te­fina tyc­ker jag: vitt och guld, med lite gul­lig, knub­big form på allt.

Och pri­serna är bra: 69 för ögon­skug­gan, 99 för läpp­stif­tet. 49 för nagel­lac­ken, det är bäst av allt. 49! Det är väl typ vad Mava­las mini­lack kos­tar. H&M:s nagel­lack finns i myc­ket fler och roli­gare fär­ger. Jag ska inte göra reklam för detta smink, det kanske är kasst, men det var bara så roligt att stå där bland ett så stort utbud där allt var bil­ligt. Jag rekom­men­de­rar en titt i alla fall!

 


Comments { 4 }

Tags: ,


Lite tisdagsilska

Varje gång jag öpp­nar ett av de danska mode­ma­ga­sin jag gil­lar så myc­ket blir jag ändå för­ban­nad på det åter­kom­mande insla­get där en typ 22-årig foto­mo­dell ska berätta om sina skön­hetsru­ti­ner och komma med goda råd om hur man blir snygg (under­för­stått: lika snygg som en 22-årig foto­mo­dell). Ni vet: visa upp några favo­rit­pro­duk­ter, berätta om kost, trä­ning och skönhetsvård.

Detta är alltså män­ni­skor med de per­fekta generna för att se bra ut i klä­der som vin­ner på att bära­ren är lång och smal, eller för att fram­stå som i avsak­nad av porer i när­bild, och som tack vare sina goda gener antag­li­gen behö­ver lägga mini­mal ansträng­ning på att bli snygga.

De 22-åriga foto­mo­del­lerna ger där­för ofta råd av den här typen:

* Sov myc­ket! Minst åtta tim­mar per natt.

* Drick myc­ket vat­ten! Minst åtta glas om dagen.

* Jag trä­nar inte så myc­ket, men jag göra gärna yoga ibland, och pro­me­ne­rar när jag ska någonstans.

* Jag låter all­tid håret själv­torka. Värme sli­ter så myc­ket på det.

* Jag äls­kar fisk och avo­kado. MUMS, fisk och avo­kado! Jag äter näs­tan bara det eftersom det är det godaste som finns.

* [Med all­var­lig röst:] Gå ald­rig och lägg dig utan att tvätta bort smin­ket! Jag kom­mer från en släkt där ingen kvinna under åtta gene­ra­tio­ner har lagt sig utan att tvätta bort sminket.

* Kom ihåg att le! Inget är vack­rare än ett leende!

Detta är otro­ligt fru­stre­rande, både eftersom det är sådana skitråd, som har ältats i tjej­tid­ningar sedan tider­nas begyn­nelse, och antag­li­gen är ren lögn eftersom jag inte kan tänka mig att en 22-årig foto­mo­dell t ex sover åtta tim­mar per natt eller all­tid har tid att låta håret själv­torka. Om det nu nöd­vän­digt­vis måste vara unga, snygga, smala män­ni­skor som ska tipsa om hur man blir ung, snygg och smal så kunde de väl i alla fall vara ärliga och typ säga »Du DÖR inte om du läg­ger dig utan att tvätta bort smin­ket!« eller »För­sök att inte supa all­de­les för mycket«.

MEN, det allra bästa vore ju givet­vis om män­ni­skor som fak­tiskt behövt jobba lite på sin snygg­het nån gång fick ge tips i den här typen av artik­lar. Typ någon som har lidit av job­big acne och har genu­int goda råd för hur man kan bli av med den. Någon som verk­li­gen käm­pat med vik­ten och nu har genu­int bra tips till andra. Eller någon som är 50 och blir cas­tad som Bond­brud (hemskt ord, men det är tyvärr den veder­tagna ter­men) och kan berätta hur jag ska göra för att se ut så här om 15 år:

Monica-Bellucci-bond

Tro mig, det kom­mer inte att räcka med åtta glas vat­ten om dagen och ett leende.

 


Comments { 6 }


Gudars like tycks mig den klänningen vara

Idag har jag ägnat mig åt att bläddra i Sara Danius essä­sam­ling Hus­mo­derns död och andra tex­ter. Den är kul för att den hand­lar om så alla möj­liga saker — Freud, att flå en ål (eh okej, just de ämnena föl­jer kanske helt logiskt av varandra), Djuna Bar­nes, kakor, och modets bety­delse för Proust. Det senare bör­jade jag tycka var extra intres­sant när jag läste att Proust (vars På spa­ning efter den tid som flytt jag skam­set måste erkänna att jag ald­rig kom­mit längre än unge­fär 60 sidor i — tre gånger dess­utom) i det när­maste ägnade sig åt produktplacering.

Även om man inte har läst Proust är man kanske på det klara med att han skri­ver rätt omständ­ligt. Eller nog­grant — det är myc­ket som ska beskri­vas lik­som. Inred­ningar och sådant. Och klä­der. Sär­skilt ingå­ende beskrivs det hur Alber­tine, före­må­let för berät­ta­rens olyck­liga kär­lek, dröm­mer om att äga en klän­ning av mär­ket Fortuny.

For­tuny grun­da­des av Mari­ano For­tuny, som var född i Spa­nien, men star­tade sin verk­sam­het som mode­de­sig­ner i Venedig, med filial i Paris. (Före­ta­get finns fort­fa­rande kvar, men ver­kar bara till­verka tyger och inred­ning nu för tiden.) En av hans klän­ningar, The Del­p­hos gown, ska­pad 1907, blev en stor hit bland tidens kän­di­sar. Del­p­hosklän­ningen namn­gavs efter en antik gre­kisk skulp­tur, Kör­sven­nen från Del­h­phi (som hit­tats vid en utgräv­ning tio år tidi­gare), och ser ut som dräk­ten han har på sig. Eller som den peplos som denna gul­liga kore (=ung kvinna) bär:

peplos_kore

Gre­jen är alltså att man ser ut som en gre­kisk skulp­tur eller even­tu­ellt gudinna i den.

Ja, och här är själva Del­p­hosklän­ningen, på en modell från tiden:

Fortuny Delphos dressFin för­makspalm dessutom. 

fortuny dressesI färg kunde den se ut så här.

Del­p­hosklän­ningen blev en succé! Den var ele­gant, i vec­kat siden, och sam­ti­digt super­mo­dern eftersom den var så lätt och fladd­rande. På axlarna och ärmarna hölls den ihop av glaspär­lor. Utö­ver Prousts Alber­tine syn­tes till exem­pel kän­di­sar som Isa­dora Dun­can och Ele­o­nora Duse i den. Och så dök den upp på por­trätt, som detta fina av Spa­ni­ens mot­sva­rig­het till Zorn, Joaquín Sorolla:

Elena_vestida_con_túnica_amarilla_by_Joaquín_Sorolla,_1909Elena Vestida heter kvin­nan på bil­den, 1909 fick hon sitt por­trätt målat.

birleyOch detta är Sir Oswald Hornby Joseph Bir­ley, som målat Miss Muriel Gore in a For­tuny Dress, 1919

klänningsaskDel­p­hosklän­ningen sål­des i vad som ser ut som en hattask, för att hålla sig skrynk­lig och fin!

fortunyklänningEn röd Del­p­hosklän­ning skulle jag vilja ha, kän­ner jag väl­digt starkt! Och sedan kom jag på varför:

the-favourite-1901För att jag skulle se ut som en tjej på en mål­ning av min favo­rit John Wil­liam God­ward i den! (Ser ni, pär­lorna på ärmarna är pre­cis likadana!)

Tyvärr är jag inte ensam om att vilja äga en Del­p­hosklän­ning från For­tuny: de är jät­te­ef­ter­tra­kade, kos­tar mas­sor och åter­finns säk­rast idag på museum. En som har råd är dock super­mo­del­len Nata­lia Vodia­nova, som tyd­li­gen äger två stycken:

nataliavodianovainfortunygown

Jag ska spana efter något lik­nande till som­ma­ren! Gudin­ne­som­ma­ren 2015!


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,


Lucka 19: Allt var inte bättre förr…

…men tid­skriftsom­sla­gen var det defi­ni­tivt. Jag för­står inte var­för de inte kan se ut lite mer så här idag? Vad hände med de teck­nade omsla­gen? Som inte bara visar ett pho­tos­hop­pat ansikte? De säl­jer inte, är givet­vis sva­ret. Men de här num­ren av The Queen skulle jag köpa näs­tan oav­sett vad de inne­höll, för att de är så fruk­tans­värt fina.

 
queen1

queen2

queen3

queen4

queen5

 


Comments { 2 }

Tags: ,


Lucka 17: Från det ena till det andra

valerius de saedeleer, 1867-1941, winter landscape

Föru­tom att jag gil­lar mål­ningar med snö på, gil­lar jag bil­der som ser ut som andra bil­der. Det här är en mål­ning av den bel­giske expres­sio­nis­ten Vale­rius de Sae­de­leer, och det känns inte som en dras­tisk giss­ning att han har varit i högsta grad påver­kad av en annan mål­ning med snö på när han målat den. Nämligen…

1280px-Pieter_Bruegel_the_Elder_-_Hunters_in_the_Snow_(Winter)_-_Google_Art_Project

Bru­e­gels »Jägar­nas hem­komst«, som jag bru­kar hävda är den bästa mål­ningen i konst­histo­rien. (Ja, jag skulle strida för detta. Med vapen, om jag var tvungen.) Jag äls­kar allt med den, och dess­utom på ett gene­röst sätt: jag blir inte svart­sjuk när andra vill visa den sin upp­skatt­ning. Tvärtom fak­tiskt. Där­för gil­lar jag även Vale­rius de Sae­de­le­ers mål­ning här ovan­för, och jag blev jät­te­glad när jag såg den här bilden:

frances mclaughlin-gill

Ett mode­foto av Fran­ces McLaughlin-Gill, som med­ver­kade i brit­tiska Vogue. Som ni ser är »Jägar­nas hem­komst« fond. Jag tyc­ker att det är en jät­te­fin bild: jag är väl­digt för­tjust i rött till­sam­mans med den där grågröna fär­gen som domi­ne­rar i Bru­e­gels mål­ning. Kanske hade Fran­ces McLaughlin-Gill kom­mit på idén med Bru­e­gel i bak­grun­den efter att ha sett det här fotot:

Princess Elizabeth, photo Cecil Beaton. England, 1945 (c) Cecil BeatonDet är prin­ses­san Eli­za­beth (hon var inte drott­ning än) av Eng­land, fotad 1945 av Cecil Bea­ton, som var en fan­tas­tisk foto­graf. Det ÄR inte »Jägar­nas hem­komst« i bak­grun­den, men det är inte långt ifrån: Snön, skrid­sko­å­karna, de kala, svarta gre­narna, fågeln i trä­det. Det är som om den som målat fon­den ploc­kat några av sina favo­ri­te­le­ment ur »Jägar­nas hemkomst«.

Och den bil­den fick mig att tänka på två andra bil­der, som inte har ett dugg med Bru­e­gel att göra, men som också är bil­der som lik­nar varandra:

The Queen & Prince... Past & Present

Drott­ning Eli­za­beth och prins Philip, då och nu. De är så himla rörande.

 


Comments { 1 }