Idag är det Nobeldagen. Människor med oerhört intelligens och begåvning befinner sig nu i Stockholm för att ta emot sina priser och sedan äta en lång och fin middag i Stadshuset. Men den här bloggen ägnar sig ju företrädesvis åt yta. När jag satt och googlade lite nobelpristagare i litteratur (ja, jag håller mig till litteraturpriset idag) insåg jag hur fantastiskt snygga många av dem varit. Letar man upp ungdomsbilder har nästan alla varit snygga! Eller så är det jag som blivit gammal nog att tycka att alla som är unga är vackra. (Samt att alla som är gamla är vackra. Och de flesta däremellan. Kanske är jag på väg mot att omfamna det Fassbinder tydligen kallade ”den absoluta ömhetens estetik”. Men mer om det en annan dag.)
Jag orkade inte ta med alla snygga nobelpristagare eftersom de var för många, jag valde speciellt bort några som kändes lite för självklara (jag tycker att Heidenstam var skitsnygg, Camus vet ju alla hur bra han blev på bild i rock och med en cigg, Samuel Beckett åldrades fantastiskt väl – lite som P O Enquist faktiskt, de är dessutom lika, Herta Müller ser stenhård ut och jag älskar hennes dramatiska sminkning vid 61 års ålder – jag brukar tänka att jag hoppas att jag fortfarande kommer att sminka mig ordentligt när jag är i hennes ålder).
Vi börjar med en irländsk poet.
William Butler Yeats var inte bara vacker som ung, utan hade dessutom turen att leva i en tid då man fortfarande kunde få sitt porträtt tecknat av John Singer Sargent. De där rosetterna som män hade runt halsen i början av 1900-talet (jag vet inte vad de heter, jag är hemskt dålig på herrmode) är så fina! Och får mig att tänka på Björn Kjellman som Pelle Svanslös.
Det var minsann en allvarlig ung man! Det är den amerikanske dramatikern Eugene O’Neill. Jag är väldigt svag för looken ”amerikansk författare vid mitten av 1900-talet”, och O’Neill gör den väldigt bra: ytterst välklädd, mycket fin mustasch. Hela den här bilden är så fin, så allvarlig i hela sitt uttryck.
Vem är denne kisande kanotist? Det är ytterligare en amerikan: Ernest Hemingway! När jag gick i åttan såg jag en bild på Hemingway, som ung och frivillig i första världskriget, där han sårades och hamnade på bild i en sjukhussäng, där han lyckades se ut som Tom Cruise, som var en viktig person i mitt liv vid den tiden. Därför började jag läsa Hemingway. Jag tycker fortfarande att han är en av de stiligaste författarna, både som ung, och så här:
Den äldre macho-Hemingway som fiskar svärdfisk, går på tjurfäktning, boxas och skjuter djur på savannen. Jag gillar allt det.
Och en amerikan till: John Steinbeck, som ser fantastiskt cool ut på den här bilden. Av någon anledning har jag alltid tänkt på honom som en kille Carrie i Sex and the City kunde ha dejtat – han påminner mig kanske om Aidan på något sätt? Jag tänker mig att han är i sin stuga i skogen på den här bilden, och har varit ute och huggit ved lite tidigare och doftar friskt av svett och tallskog, och ska nu sätta sig och skriva en great american novel.
Vem är denna DROTTNING?? Det är Nadine Gordimer, på en bild från 1961, där hon har en troligtvis fantastisk håruppsättning och ett fantastiskt vackert halsband. Hon ser så värdig ut! Och vänlig dessutom. Helt magnetisk.
Här sitter den unge Boris Pasternak – vilken vacker man! Det är något med hans utseende som är väldigt speciellt, sensuellt, och som gjorde honom fantastiskt stilig även på äldre dagar. Mest av allt ser han ut som en skådespelare. Näst mest av allt ser han ut som den svenske poeten Ukon.
Denna söta kvinna är den polska poeten Wisława Szymborska. Vilken fin bild! Hon ler verkligen med hela ansiktet, ser ni hur ögonen glittrar? Jag tror att det vore jättekul att sätta sig mittemot henne och ta en kaffe och babbla lite. Och så verkar hon ha pärlemorskimrande nagellack, jag tänker mig det varmt rosa, som min farmor brukade ha. Det känns så tryggt.
Vilket band sjunger du i sa du? Ett som med ett musikaliskt flöde av röster och motröster med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt? Jaha, nähä, okej, du är författare? Du är Elfriede Jelinek?? Herregud vad du är snygg.
Och ni spelar i vilket band..? Okej, ni är Mario Vargas Llosa och hans fru Patricia..?
Ni har väl i alla fall ett band? Inte? Ni är den uppenbart fotomodellsnygga Jean-Marie Gustave Le Clézio och hans fru Marina?
Det här MÅSTE vara ett band, för visst är det Franscoise Hardy? Jag visste det! Med en nobelpristagare vid åran? Årets nobelpristagare, Patrick Modiano? Som kanske är den gulligaste nobelpristagaren av alla, söt som en liten björn vid unga år, med studsande hår och vackra ögon?
Som flanerar längs kajerna i Paris? Med trenchcoat och allvarlig blick? Och så skriver du bra böcker också. Patrick, you’re killing me!