Anna

Anna

Konstvetare svag för parfym, fantasy och 1800-talspoesi som lägger alldeles för mycket pengar på hudvård. Länge leve barocken! Och kläder i ull.

We must not look at Goblin men, we must not buy their fruit!

Nu har jag fingret i luften här och gör en liten samtidsspaning: vad kvinnor ska eller inte ska äta och hur kvinnor ska eller inte ska förhålla sig till mat och vidare till sin kropp känns som 2000-talets ständiga debatt. På senare tid har jag följt fatshion-rörelsen och kroppspositivismens framfart parallellt med LCHF och ”strong is the new skinny”. Samtidigt som mode i större storlekar ökat på den breda marknaden lever uttryck som ”du är vad du äter” kvar. Ja, man får väl sålla sig till alla politiska skribenter och konstatera att vi lever i en polariseringens tid. Men ett laddat förhållande till mat kan ta sig andra, mer symboliska och estetiska uttryck.

ArthurRackham_GoblinMarket_100
Arthus Rackhams illustration från 1933. 

Christina Rossettis Goblin Market från 1859 handlar om systrarna Lizzie och Laura, som lockas att köpa frukt av gobliner (ja, det heter tydligen gobliner på svenska? Jag tycker de borde kallas vättar istället.) Dikten börjar:

Morning and evening
Maids heard the goblins cry:
“Come buy our orchard fruits,
Come buy, come buy:
(…)

 

Diverse lockande frukter och bär räknas upp av goblinerna, som
(…)
Our grapes fresh from the vine,
Pomegranates full and fine,
Dates and sharp bullaces,
Rare pears and greengages,
Damsons and bilberries,
Taste them and try:
Currants and gooseberries,
Bright-fire-like barberries,
Figs to fill your mouth,
Citrons from the South,
Sweet to tongue and sound to eye;
Come buy, come buy.”

 

Men, tidigt in i dikten blir vi varse att detta är fördärvad frukt:
 “Lie close,” Laura said,
Pricking up her golden head:
“We must not look at goblin men,
We must not buy their fruits:
Who knows upon what soil they fed
Their hungry thirsty roots?”

 

Trots detta kommer Laura så småningom att, med en gyllene lock av sitt hår som betalning, köpa frukt av goblinerna. Här börjar också de i mina kanske anakronistiska ögon inte så subtila erotiska undertonerna komma fram:
She suck’d and suck’d and suck’d the more
Fruits which that unknown orchard bore;
She suck’d until her lips were sore;

 

När Laura ätit frukten blir hon sjuk och vill ha mer. Men, hon som redan har ätit den kan varken se eller höra goblinerna mer. Lizzie, Lauras syster, står inte ut med att se hennes förtvivlan. Hon beger sig till goblinerna för att köpa frukten och ge åt sin syster. Goblinerna försöker med våld få Lizzie att själv äta men
White and golden Lizzie stood,
Like a lily in a flood,—
 (…)
One may lead a horse to water,
Twenty cannot make him drink.
Though the goblins cuff’d and caught her,
Coax’d and fought her,
Bullied and besought her,
Scratch’d her, pinch’d her black as ink,
Kick’d and knock’d her,
Maul’d and mock’d her,
Lizzie utter’d not a word;
Would not open lip from lip

 

Lizzie rusar hem, med fruktsaft i hela ansiktet och söndertrasad klänning från goblinernas våld:
She cried, “Laura,” up the garden,
“Did you miss me?
Come and kiss me.
Never mind my bruises,
Hug me, kiss me, suck my juices
Squeez’d from goblin fruits for you,
Goblin pulp and goblin dew.
Eat me, drink me, love me;
Laura, make much of me;
For your sake I have braved the glen
And had to do with goblin merchant men.”

 

Slutet gott, allting gott. Laura blir frisk av fruktjuicerna som hon kysser från sin systers ansikte. Alltså, jag behöver ju inte skriva er på näsan – ni förstår att det inte handlar om förbjuden frukt i den bokstavliga meningen, inte sant? Det finns också religiösa symboler i dikten, som liljan Lizzie liknas vid vilket ju är renhetens symbol, den blomma ärkeängel Gabriel ofta skildras med i bebådelsescener.

 

Leonardo_Da_Vinci_-_Annunciazione
Leonardo da Vinci, Bebådelsen. Klicka på bilden för att se den i högupplöst format!

 

George_Hitchcock-Annunciation
George Hitchcock, Bebådelsen, 1887. En ovanlig bebådelsebild, helt utan ängel, duva eller ”ljusstråle” men desto fler liljor. Klicka på bilden för högupplöst format!

 

Den förbjudna frukten är mest känt som ett bibliskt påfund, eller kanske som otrohetsmetafor.  Symboliken kring förbjuden frukt tar sig fler uttryck än så, även om konsekvenserna tenderar likna varandra. I filmen Pans labyrint finns en scen där huvudpersonen, den lilla flickan Ofelia, utsätts för en situation liknande Goblin Market. Hon har fått i uppdrag av en faun att hämta en dolk hos ett monster och noga blivit varnad för att inte äta från det dukade bordet. På väg därifrån faller hon för frestelsen och äter två druvor. Förödande konsekvenser: två av de medföljande älvorna slukas genast av monstret och Ofelia hade stått på tur om hon inte lyckats rymma. En sagofilm, tänker ni? Må så vara, men den är så fasansfullt mörk och sorglig att det är näst intill outhärdligt att se den.

 

vlcsnap-2010-03-24-17h40m47s81 pm1

 

Ett annat givet exempel, på tal om sagor, är Snövit. Den onda styvmodern lurar i Snövit ett giftigt äpple för att undanröja sin konkurrent om titeln Vackrast i landet. Till skillnad från kunskapens frukt i Edens lustgård, som ju i någon mån innebär ett uppvaknande (om än ett hemskt sådant), så är konsekvensen av ett bett av äpplet i sagan om Snövit dödens sömn.  Intressant är att det förhäxade äpplet har ett botemedel, nämligen kärlekens första kyss. Vad bra, tänker vi, men minns sensmoralen: det måste vara kärlekens FÖRSTA kyss.
Poisonappledescription
Love1stkiss Snowwhite-disneyscreencaps_com-13116

 

Jag tycker att det är intressant att det är samma kroppsdel, alltså munnen, som är både fördärvet och räddningen i sagan om Snövit. Det är Snövits mun och bett som försätter henne i dödens sömn, men det är också samma mun som i kontakten med en annans kommer att rädda henne. Samma sak i någon mån i Goblin Market: det enda botemedlet för Laura är att äta den frukt som förgiftat henne. I de båda exemplen är kvinnans renhet och oskuldsfullhet bärande: i Goblin Market kan Laura efter sin fruktorgie inte längre höra goblinerna, utan blir räddad av sin ståndaktiga syster. I Snövit är flickans jungfrulighet det som räddar henne, för tänk om prinsen som i slutet kysser henne hade varit hennes andra, tredje eller fjärde kärlek? Eller om hon redan kysst prinsen en eller flera gången innan?

 

Det är samma sak med dessa oändliga debatter kring mat och ätande i vår egen tid: du är ditt eget fall men också potentiellt din egen räddning.

Comments { 7 }

Tags: , , , , , , ,


Om kläder och rum

En gång i tiden skrev jag en uppsats i modevetenskap om följande filmklipp:

Det är ur filmen The Cell, och mitt fokus (tillsammans med min medskribent) var relationen mellan klädedräkt och rum. Som ni ser i klippet är The Demon King, som han kallas, klädd i en drapering som också är en del av rummets inredning. Just det är närmast estetisk perfektion för mig (jag har vissa synpunkter på hans utseende i övrigt). Det är något med gränslandet mellan kropp och omgivning som helt enkelt är min grej.

The Cell har en särpräglad estetik som på många sätt känns väldigt tidstypisk. Den är från sekelskiftet 2000. Jennifer Lopez spelar huvudrollen. Det handlar delvis om ny teknik, och spänningen mellan mänsklighet och tekniska landvinningar. Det är en obehaglig film. Mycket utspelar sig i fiktiva världar, som är en seriemördares undermedvetna.

The-Cell-2000 The-Cell-221 The-Cell-005 The-Cell-700 ZrkF4

Det fenomen eller vad man ska kalla det som jag tycker är så intressant, nämligen att klädedräkten också är en del av och kan förändra rummet, illustrerat nedan om ni inte orkade se klippet, är dock inget nytt.

965

I vår uppsats spårade vi ett antal historiska exempel där klädedräkt direkt korresponderar med rumsinteriörer, och där klädedräkt och rum påverkar varandra på olika sätt.

Flertalet modeteoretiker talar om textilens symboliska roll som avskiljare. Namn som Benjamin och Derrida formulerade tankar om utrymmen mellan kropp och rum eller kropp och textil som ett slags mitt-emellan rum mellan kropp och omvärld (som också anknyter till Bakhtins begrepp den groteska kroppen… men det kan vi prata om någon annan gång) där textilen också kan anta rollen som sublimering.

Ett av våra historiska exempel på direkt korrelation mellan kläder och rum, var oerhört subtilt. Sammet i det sena 1800-talets borgerliga miljö laddades med erotiska undertoner, samtidigt som det bekräftade hemmets varma trygghet – i kontrast till den hårda, kalla staden. Kvinnan, hemmets väktare, iklädde sig sammeten som en andra hud och hemmet, kvinnans domän, draperades med sammet både för omboning, för att det var på modet men också för tygets erotiska konnotationer. I samspelet mellan kvinnan och hemmet kan man se klädedräkten och inredningen som förlängningar av varandra, särskilt eftersom klädedräkten distanserades från kvinnans kropp med hjälp av stålkrinolinen. (vilket i filmscenen får din direkta motsvarighet  i ringarna på The Demon Kings rygg).

Här två verk av Auguste Toulmouche, målningar som i alla fall jag tycker bär på en underliggande spänning och samtidigt ett oerhört fokus på klädedräkten. I uppsatsen arbetade vi inte med bildmaterial alls, den var helt teoretisk utan visuella jämförelser, så mina bilder i detta inlägg är godtyckligt framgooglade för att, tja, det lämpar sig väl i bloggformatet med litet illustrationer.

0_6fa8e_92af1a8a_XXL tumblr_nlds3iIRmL1rwahceo1_500

Kolla på denna Manet – sidospår – snacka om att klädedräkt och rum går ihop!

Edouard_Manet_005

Genom dräkthistorisk litteratur kan man argumentera för att klädedräkten är ett verktyg för makt, genom vilken en aktör kan ikläda sig den sociala roll som eftersträvas eller förväntas. Visualisera något av alla statsporträtt av regenter från 1500-, 1600- och till viss del 1700-tal – vad hittar vi i bakgrunden om inte någon form av drapering eller textil som ofta men inte alltid relaterar till regentens klädedräkt. Den avbildades klädedräkt kan också i många fall breda ut sig och vidare ut i rummet, som om vore den en förlängning av personen själv som med hjälp av textilen hävdar sin domän där kroppen inte når.

Här några godtyckligt framgooglade exempel igen:
Hyacinthe_Rigaud_(French)_-_Charles_de_Saint-Albin,_Archbishop_of_Cambrai_-_Google_Art_Project GWD271434 Ingres,_Napoleon_on_his_Imperial_throne

I arbetet med uppsatsen började vi fundera på kläders samspel med rum i sammanhang som av olika anledningar inte föll inom ramen för vårt studiematerial.  Ett samtida exempel är kamouflagekläder, som i allra högsta grad samspelar med sitt rum. Att kalla naturen för ett rum kanske låter konstruerat, men vid närmare eftertanke blir det tydligt om man betänker att det finns flera olika typer av miljöer att kamoufleras i. Klädd i kamouflagekläder för en specifik miljö, samspelar du definitivt med och påverkas av ett givet rum, eftersom kamouflaget bryts om du rör dig utanför miljön.

US-Army-training-font-b-uniform-b-font-camouflage-set-male-outdoor-hunting-paintball-sports-clothes

 

 

Litet på samma sätt fungerar ju klädkoder också: det finns rätta (och således också fel) typer av klädedräkter för vissa typer av rum. De hårdast kodade miljöerna är sådana som omöjligt går att avläsa visuellt eller härma: där är allt tankemässigt. En tyst överenskommelse om vad som lämpar sig, och bara de redan invigda kan avgöra vem som passar in eller inte.


Comments { 2 }

Tags: , , , , ,


Beauty hacking

Henri_de_Toulouse-Lautrec_-_Rousse_-_Google_Art_Project

Varje helg lägger jag ansiktsmask, det har blivit en rutin. Vanligtvis så har jag ansiktsmasker som man kan sova med. Sova kan man göra med sådana som är i krämform, men inte sådana som stelnar eller som man behöver dra av. Generellt skulle jag nog säga att jag föredrar de som är i krämform, just för att det bara är att applicera och sedan gå och lägga sig. Dessutom är själva konsistensen lättare att hantera. Det är ju mer eller mindre som en vanlig kräm: fastnar lätt på huden och droppar inte iväg.

Den sort jag använt de senaste månaderna är i lerform. Detta innebär att det: 1. är litet kinkigt med appliceringen (man vill inte ha komma för nära ögonen och helst inte för nära håret). 2. det är svårt att applicera masken för den är rinnig och man måste ha ett lagom tjockt lager. 3. man måste vänta tills masken torkar och då, inte en sekund tidigare eller senare, tvätta av den, vilket 4. tar tid. Men! Jag som är en effektiv* typ har hittat olika sätt för att förenkla mina skönhetsrutiner. Vi kan väl kalla det beauty hacking.

Besvärliga ansiktsmasker:
1. Tappa upp ett bad.
2. Applicera den besvärliga ansiktsmasken med en matpensel. Att pensla ansiktet är inte svårare än att pensla bullar och jag lovar att det är lättare att undvika spill samt att få till en jämn mask med pensel än med fingrar.
3. Lägg dig i badet.
4. Vänta tills masken stelnat. Under tiden som du väntar, kan du exempelvis ägna dig åt hårborttagning om du sysslar med det, eller varför inte peeling? Ge dig inte på att försöka tvätta håret i detta skede eftersom det då är lätt att få vatten på masken.
5. Håll andan, och dyk ned under vattnet, massera bort masken under ytan eller sätt på duschen och kombinera hårtvätt med maskborttagande.

Stressigt karriärsliv kombinerat med småbarn vilket gör att du aldrig kan måla naglarna hemma trots att du vill? Här kommer tips hur du löser det utan att någon annan ska behöva lida:
1. Notera när den kollega som kommer tidigast in till jobbet brukar anlända.
2. Var på jobbet 5 minuter innan kollegan. Stäng dörren till ditt kontor eller se till att öppna ett fönster.
3. Måla naglarna.
4. Omvärldsbevaka eller läs en rapport medan du väntar på att lacket ska torka.

Du vill ha stylat hår med litet Hollywood-känsla men är för trött på morgonen:
1. Föna ditt nytvättade hår på kvällen.
2. Sätt upp håret i en ganska stram knut. Knuten ska hålla en hel natt.
3. Gå och lägg dig.
4. Vakna. Lös upp knuten, borsta håret lätt, sätt upp en knut igen och spraya lätt med hårspray över hela håret.
5. Fortsätt med dina övriga morgonrutiner. Släpp ut håret precis innan du ska gå.

Vad har ni för beauty hacks? Dela med er i kommentarsfältet!

*= effektiv har bättre klang än lat men tycker du att lat är ett adjektiv som passar bättre in på dig så kan jag avslöja att lat egentligen är det jag menar i sammanhanget.

Bild: Henri de Toulouse-Lautrec, Rousse eller La Toilette, 1889. 


Comments { 4 }

Tags: , , ,


Säg hej till Evelina!

Skönhetskabinettet har utökats! Vi säger välkommen till Evelina, vår nya medlem.

Evelina

Evelina, finns det någon skönhetsprodukt du inte kan leva utan?
– Hej! Oj, det tycker jag är en svår fråga! Jag har aldrig direkt fastnat för en särskild produkt i termer av varumärke och liknande, jag byter hela tiden eftersom jag aldrig lyckas bli tillräckligt nöjd. Det kommer säkert märkas här på bloggen i fall jag skriver om produkter. Men, för ordningens skull kan jag nämna den receptbelagda (!) hudlotionen Propyderm som jag använder flitigt sedan något år tillbaka. Jag har väldigt torr hud och får lätt eksem, så att smörja in mig ordentligt är ett måste.

Kan skönhet vara ett intresse?
– Absolut! Fast det är nog inget konkret intresse för mig… Skratt. Jag är nog mest intresserad av meningsskapande produktion runtomkring skönhet, så som alla recensioner på Make Up Alley eller den enorma uppsjö av YouTube-tutorials som finns. Tycker liksom att det är en fascinerande social ritual att vilja dela med sig av sin upplevelse av en produkt.
Just nu är jag inne i en period när jag tycker parfym är jättekul så jag läser många doftbeskrivningar, fast jag inte råd att köpa något, så det blir en spännande idé om att textuellt lära sig om en doft men aldrig kunna uppleva den på riktigt (jag orkar inte ens köpa samples och sånt). Sen kan man väl vara intresserad av skönhet på ett slags estetiskt teoretiskt plan… Men det överlåter jag åt någon annan, haha.

Evelina2

Vad tror du att du kommer skriva mest om här?
– Jag tror att det som kommer skilja sig i mina inlägg från mina kollegor här på Skönhetskabinettet är att jag är totalt obevandrad inom konst, och kommer därför inte skriva inlägg med historiska nedslag så som ni andra är så duktiga på! Jag tror däremot att mina inlägg kan komma att handla mer om min nyvunna kärlek för Chanels modevisningar (har sett en hittills), om varför Gossip Girl är världens bästa stil-inspo-serie och sen kanske något om läppstift? Jag vet inte egentligen, har faktiskt aldrig bloggat förut! Jag får köra på känsla helt enkelt.

Kan du kort berätta vad du sysslar med när du inte bloggar här?
– Jag håller på att avsluta min master i medie- och kommunikationsvetenskap och efter det blir det väl till att skaffa ett jobb. På fritiden ser jag om tv-serier jag redan sett, tycker om att laga mat, dricka vin, måla naglarna och så spelar jag Kim Kardashian: Hollywood på mobilen.


Comments { 0 }

Tags:


Some girls are both smart and well dressed

Människors oförmåga att hålla flera tankar i huvudet samtidigt tar sig olika uttryck. Den värsta formen är den som mynnar ut i fördomar som sedan felaktigt får status som fakta eller gör anspråk på att vara sanning. Ett banalt men aktuellt exempel är ”varför har flyktingar iPhones?”, en grund och dum tanke formulerad av individer som inte förstår att även rika kan behöva fly från krig. En iPhone må ha många funktioner men skydd mot sådant som etnisk utrensning, halshuggning och radikal islamism återstår för Apple att utveckla.

På en mindre allvarlig nivå menar somliga att det finns en polaritet mellan yta och djup. Är du intresserad av yta, så är du ytlig – du kan då inte samtidigt ha ett intellektuellt djup. Antingen är man intresserad av sitt yttre, eller av sitt inre. Är man intresserad av sitt inre eller vill bli bedömd för sina prestationer, ska man dessutom passa sig för att pynta sitt yttre eftersom omvärlden då slutligen kommer döma dig som ytlig.

Bilden nedan har florerat i mitt flöde på Facebook en tid:

IMG_6004

 

Jag gjorde en skärmdump just för att få med mina kära fasters kommentar, för precis så tycker jag med. Varför inte båda? Man kan vara intresserad av både litteratur och kläder – det finns inget motsatsförhållande där emellan.

Kanske har ni sett detta hjärtskärande reportage, Vad skulle du ta med dig om du skulle fly? 6 flyktingar öppnar sina resväskor.  Jag ska inte analysera innehållet mer än att jag vill att ni ska notera något: behovet av att smycka sig eller hålla sitt hår i ordning är här i paritet med livsavgörande val. Att vara människa handlar inte bara om logik och överlevnad – det är också att ha med ett gult hårband till sin bebis eller hårgelé så att man kan göra spikes i håret. Precis som att vi läser trots att litteratur inte har någon egentlig funktion för vår överlevnad.

(Nu började jag tänka på Mabeuf i Hugos Samhällets olycksbarn, men eftersom jag misstänker att få av mina läsare förstår den referensen så lämnar jag er med den här bilden istället:)

monroe-reads-joyce1

Marilyn Monroe läser James Joyces Odysseus.


Comments { 4 }

Tags: , , , ,


Ålderns höst

Något dramatisk rubrik men med tanke på att detta är min sista höst som twenty-something i kombination med att min nya favoritprodukt rekommenderas för MOGEN HY så tyckte jag det passade.

wild-rose-beauty-balm-image

Wild Rose Beauty Balm från Neil’s Yard, mina vänner. Vilken mirakelkur! Jag lägger ett rätt tjockt lager som jag masserar in ordentligt efter sedvanlig rengöring på kvällen, och sover sedan med som ansiktsmask en gång i veckan. Jag har en vag misstanke om att känslig eller tunn hud kan reagera eftersom detta balsam har exfolierande egenskaper. Samma sak gäller ju för t.ex. mandelolja som man också kan sova med och som är utmärkt att ta bort smink med.

Jag tycker att ansiktsmasker som man sover med eller liksom kan lämna på huden är bäst. Det är ju i princip bara fuktmasker eller hudbalsam fungerar så, men hur som helst känns det perfekt för oss stressade själar som gärna gör flera saker samtidigt. Jag har vid några tillfällen lagt fuktmask inför flygresa och låtit masken sitta på under hela flygningen. Flygplansmiljön är oerhört torr så huden absorberar masken rätt snabbt. Om man tycker det är pinsamt att boarda med ansiktsmask, ska man i alla fall se till att ha med sig fuktspray.


Comments { 3 }

Tags: , , ,


Heter WASP geting på svenska?

Jag såg en film i helgen, ”Carnage”.  Jag tyckte om den. Den fick mig att tänka på en slags stil eller typ av kvinnoporträtt jag gillar, nämligen W.A.S.P:s som får sammanbrott:

still-of-kate-winslet-in-carnage-(2011)-large-picture-Carnage-Stills-kate-winslet-25124977-700-477carnage-2011-kate-winslet_jodie-foster_christoph-waltz-3

Kate Winslet i Carnage

fa04b42203a596949467447228a5b0e3d9e89a5583fe51d98860fac818ce4a3a22ee66700d32dcd2ad972f5c6213fe47

Charlotte York Goldenblatt

enhanced-buzz-4929-1360198456-3

Och så självklart Betty Draper.

Jag identifierar mig litet med dessa kvinnor. Det är också något befriande när välpolerade ytor spricker. Min chef brukade säga till mig att det just är krackeleringarna som är det intressanta hos människor. För egen del känns det utmanande att inte låta sprickbildningarna ta över och bli hela mönstret. Ibland tänker jag att det är därför jag måste vara så noga med min yta.

 


Comments { 1 }