Anna

Anna

Konstvetare svag för parfym, fantasy och 1800-talspoesi som lägger alldeles för mycket pengar på hudvård. Länge leve barocken! Och kläder i ull.

Om kläder och rum

En gång i tiden skrev jag en upp­sats i mode­ve­ten­skap om föl­jande filmklipp:

Det är ur fil­men The Cell, och mitt fokus (till­sam­mans med min med­skri­bent) var rela­tio­nen mel­lan klä­de­dräkt och rum. Som ni ser i klip­pet är The Demon King, som han kal­las, klädd i en dra­pe­ring som också är en del av rum­mets inred­ning. Just det är när­mast este­tisk per­fek­tion för mig (jag har vissa syn­punk­ter på hans utse­ende i övrigt). Det är något med gräns­lan­det mel­lan kropp och omgiv­ning som helt enkelt är min grej.

The Cell har en sär­präg­lad este­tik som på många sätt känns väl­digt tids­ty­pisk. Den är från sekel­skif­tet 2000. Jen­ni­fer Lopez spe­lar huvud­rol­len. Det hand­lar del­vis om ny tek­nik, och spän­ningen mel­lan mänsk­lig­het och tek­niska land­vin­ningar. Det är en obe­hag­lig film. Myc­ket utspe­lar sig i fik­tiva värl­dar, som är en seri­e­mör­da­res undermedvetna.

The-Cell-2000 The-Cell-221 The-Cell-005 The-Cell-700 ZrkF4

Det feno­men eller vad man ska kalla det som jag tyc­ker är så intres­sant, näm­li­gen att klä­de­dräk­ten också är en del av och kan för­ändra rum­met, illu­stre­rat nedan om ni inte orkade se klip­pet, är dock inget nytt.

965

I vår upp­sats spå­rade vi ett antal histo­riska exem­pel där klä­de­dräkt direkt kor­re­spon­de­rar med rum­sin­te­ri­ö­rer, och där klä­de­dräkt och rum påver­kar varandra på olika sätt.

Fler­ta­let mode­te­o­re­ti­ker talar om tex­tilens sym­bo­liska roll som avskil­jare. Namn som Ben­ja­min och Der­rida for­mu­le­rade tan­kar om utrym­men mel­lan kropp och rum eller kropp och tex­til som ett slags mitt-emellan rum mel­lan kropp och omvärld (som också ankny­ter till Bakhtins begrepp den gro­teska krop­pen… men det kan vi prata om någon annan gång) där tex­tilen också kan anta rol­len som sublimering.

Ett av våra histo­riska exem­pel på direkt kor­re­la­tion mel­lan klä­der och rum, var oer­hört sub­tilt. Sam­met i det sena 1800-talets bor­ger­liga miljö lad­da­des med ero­tiska under­to­ner, sam­ti­digt som det bekräf­tade hem­mets varma trygg­het — i kon­trast till den hårda, kalla sta­den. Kvin­nan, hem­mets väk­tare, iklädde sig sam­me­ten som en andra hud och hem­met, kvin­nans domän, dra­pe­ra­des med sam­met både för ombo­ning, för att det var på modet men också för tygets ero­tiska kon­no­ta­tio­ner. I sam­spe­let mel­lan kvin­nan och hem­met kan man se klä­de­dräk­ten och inred­ningen som för­läng­ningar av varandra, sär­skilt eftersom klä­de­dräk­ten distan­se­ra­des från kvin­nans kropp med hjälp av stål­kri­no­li­nen. (vil­ket i filmsce­nen får din direkta mot­sva­rig­het  i ring­arna på The Demon Kings rygg).

Här två verk av Auguste Toul­mouche, mål­ningar som i alla fall jag tyc­ker bär på en under­lig­gande spän­ning och sam­ti­digt ett oer­hört fokus på klä­de­dräk­ten. I upp­sat­sen arbe­tade vi inte med bild­ma­te­rial alls, den var helt teo­re­tisk utan visu­ella jäm­fö­rel­ser, så mina bil­der i detta inlägg är god­tyck­ligt fram­goog­lade för att, tja, det läm­par sig väl i blogg­for­ma­tet med litet illustrationer.

0_6fa8e_92af1a8a_XXL tumblr_nlds3iIRmL1rwahceo1_500

Kolla på denna Manet — sido­spår — snacka om att klä­de­dräkt och rum går ihop!

Edouard_Manet_005

Genom dräkt­hi­sto­risk lit­te­ra­tur kan man argu­men­tera för att klä­de­dräk­ten är ett verk­tyg för makt, genom vil­ken en aktör kan ikläda sig den soci­ala roll som efter­strä­vas eller för­vän­tas. Visu­a­li­sera något av alla stats­por­trätt av regen­ter från 1500-, 1600– och till viss del 1700-tal — vad hit­tar vi i bak­grun­den om inte någon form av dra­pe­ring eller tex­til som ofta men inte all­tid rela­te­rar till regen­tens klä­de­dräkt. Den avbil­da­des klä­de­dräkt kan också i många fall breda ut sig och vidare ut i rum­met, som om vore den en för­läng­ning av per­so­nen själv som med hjälp av tex­tilen häv­dar sin domän där krop­pen inte når.

Här några god­tyck­ligt fram­goog­lade exem­pel igen:
Hyacinthe_Rigaud_(French)_-_Charles_de_Saint-Albin,_Archbishop_of_Cambrai_-_Google_Art_Project GWD271434 Ingres,_Napoleon_on_his_Imperial_throne

I arbe­tet med upp­sat­sen bör­jade vi fun­dera på klä­ders sam­spel med rum i sam­man­hang som av olika anled­ningar inte föll inom ramen för vårt stu­di­e­ma­te­rial.  Ett sam­tida exem­pel är kamou­fla­ge­klä­der, som i allra högsta grad sam­spe­lar med sitt rum. Att kalla natu­ren för ett rum kanske låter kon­stru­e­rat, men vid när­mare efter­tanke blir det tyd­ligt om man betän­ker att det finns flera olika typer av mil­jöer att kamou­fle­ras i. Klädd i kamou­fla­ge­klä­der för en spe­ci­fik miljö, sam­spe­lar du defi­ni­tivt med och påver­kas av ett givet rum, eftersom kamou­fla­get bryts om du rör dig utan­för miljön.

US-Army-training-font-b-uniform-b-font-camouflage-set-male-outdoor-hunting-paintball-sports-clothes

 

 

Litet på samma sätt fun­ge­rar ju kläd­ko­der också: det finns rätta (och såle­des också fel) typer av klä­de­dräk­ter för vissa typer av rum. De hår­dast kodade mil­jö­erna är sådana som omöj­ligt går att avläsa visu­ellt eller härma: där är allt tan­ke­mäs­sigt. En tyst över­ens­kom­melse om vad som läm­par sig, och bara de redan invigda kan avgöra vem som pas­sar in eller inte.


Comments { 1 }

Tags: , , , , ,


Beauty hacking

Henri_de_Toulouse-Lautrec_-_Rousse_-_Google_Art_Project

Varje helg läg­ger jag ansikts­mask, det har bli­vit en rutin. Van­ligt­vis så har jag ansikts­mas­ker som man kan sova med. Sova kan man göra med sådana som är i kräm­form, men inte sådana som stel­nar eller som man behö­ver dra av. Gene­rellt skulle jag nog säga att jag före­drar de som är i kräm­form, just för att det bara är att appli­cera och sedan gå och lägga sig. Dess­utom är själva kon­si­sten­sen lät­tare att han­tera. Det är ju mer eller mindre som en van­lig kräm: fast­nar lätt på huden och drop­par inte iväg.

Den sort jag använt de senaste måna­derna är i ler­form. Detta inne­bär att det: 1. är litet kin­kigt med appli­ce­ringen (man vill inte ha komma för nära ögo­nen och helst inte för nära håret). 2. det är svårt att appli­cera masken för den är rin­nig och man måste ha ett lagom tjockt lager. 3. man måste vänta tills masken tor­kar och då, inte en sekund tidi­gare eller senare, tvätta av den, vil­ket 4. tar tid. Men! Jag som är en effek­tiv* typ har hit­tat olika sätt för att för­enkla mina skön­hetsru­ti­ner. Vi kan väl kalla det beauty hacking.

Besvär­liga ansikts­mas­ker:
1. Tappa upp ett bad.
2. Appli­cera den besvär­liga ansikts­mas­ken med en mat­pen­sel. Att pensla ansik­tet är inte svå­rare än att pensla bul­lar och jag lovar att det är lät­tare att und­vika spill samt att få till en jämn mask med pen­sel än med fing­rar.
3. Lägg dig i badet.
4. Vänta tills masken stel­nat. Under tiden som du vän­tar, kan du exem­pel­vis ägna dig åt hår­bort­tag­ning om du syss­lar med det, eller var­för inte pee­ling? Ge dig inte på att för­söka tvätta håret i detta skede eftersom det då är lätt att få vat­ten på masken.
5. Håll andan, och dyk ned under vatt­net, mas­sera bort masken under ytan eller sätt på duschen och kom­bi­nera hår­tvätt med maskborttagande.

Stres­sigt kar­riärs­liv kom­bi­ne­rat med små­barn vil­ket gör att du ald­rig kan måla nag­larna hemma trots att du vill? Här kom­mer tips hur du löser det utan att någon annan ska behöva lida:
1. Notera när den kol­lega som kom­mer tidi­gast in till job­bet bru­kar anlända.
2. Var på job­bet 5 minu­ter innan kol­le­gan. Stäng dör­ren till ditt kon­tor eller se till att öppna ett föns­ter.
3. Måla nag­larna.
4. Omvärlds­be­vaka eller läs en rap­port medan du vän­tar på att lac­ket ska torka.

Du vill ha sty­lat hår med litet Hollywood-känsla men är för trött på mor­go­nen:
1. Föna ditt nyt­vät­tade hår på kväl­len.
2. Sätt upp håret i en ganska stram knut. Knu­ten ska hålla en hel natt.
3. Gå och lägg dig.
4. Vakna. Lös upp knu­ten, borsta håret lätt, sätt upp en knut igen och spraya lätt med hår­spray över hela håret.
5. Fort­sätt med dina övriga mor­gonru­ti­ner. Släpp ut håret pre­cis innan du ska gå.

Vad har ni för beauty hacks? Dela med er i kommentarsfältet!

*= effek­tiv har bättre klang än lat men tyc­ker du att lat är ett adjek­tiv som pas­sar bättre in på dig så kan jag avslöja att lat egent­li­gen är det jag menar i sammanhanget.

Bild: Henri de Toulouse-Lautrec, Rousse eller La Toi­lette, 1889. 


Comments { 4 }

Tags: , , ,


Säg hej till Evelina!

Skön­hetska­bi­net­tet har utö­kats! Vi säger väl­kom­men till Eve­lina, vår nya medlem.

Evelina

Eve­lina, finns det någon skön­hets­pro­dukt du inte kan leva utan?
– Hej! Oj, det tyc­ker jag är en svår fråga! Jag har ald­rig direkt fast­nat för en sär­skild pro­dukt i ter­mer av varu­märke och lik­nande, jag byter hela tiden eftersom jag ald­rig lyc­kas bli till­räck­ligt nöjd. Det kom­mer säkert mär­kas här på blog­gen i fall jag skri­ver om pro­duk­ter. Men, för ord­ning­ens skull kan jag nämna den recept­be­lagda (!) hud­lo­tio­nen Propy­derm som jag använ­der fli­tigt sedan något år till­baka. Jag har väl­digt torr hud och får lätt eksem, så att smörja in mig ordent­ligt är ett måste.

Kan skön­het vara ett intresse?
– Abso­lut! Fast det är nog inget kon­kret intresse för mig… Skratt. Jag är nog mest intres­se­rad av menings­ska­pande pro­duk­tion run­tom­kring skön­het, så som alla recen­sio­ner på Make Up Alley eller den enorma upp­sjö av YouTube-tutorials som finns. Tyc­ker lik­som att det är en fasci­ne­rande social ritual att vilja dela med sig av sin upp­le­velse av en pro­dukt.
Just nu är jag inne i en period när jag tyc­ker par­fym är jät­te­kul så jag läser många doft­be­skriv­ningar, fast jag inte råd att köpa något, så det blir en spän­nande idé om att tex­tu­ellt lära sig om en doft men ald­rig kunna upp­leva den på rik­tigt (jag orkar inte ens köpa samples och sånt). Sen kan man väl vara intres­se­rad av skön­het på ett slags este­tiskt teo­re­tiskt plan… Men det över­lå­ter jag åt någon annan, haha.

Evelina2

Vad tror du att du kom­mer skriva mest om här?
– Jag tror att det som kom­mer skilja sig i mina inlägg från mina kol­le­gor här på Skön­hetska­bi­net­tet är att jag är totalt obe­vand­rad inom konst, och kom­mer där­för inte skriva inlägg med histo­riska ned­slag så som ni andra är så duk­tiga på! Jag tror där­e­mot att mina inlägg kan komma att handla mer om min nyvunna kär­lek för Cha­nels mode­vis­ningar (har sett en hit­tills), om var­för Gos­sip Girl är värl­dens bästa stil-inspo-serie och sen kanske något om läpp­stift? Jag vet inte egent­li­gen, har fak­tiskt ald­rig blog­gat förut! Jag får köra på känsla helt enkelt.

Kan du kort berätta vad du syss­lar med när du inte blog­gar här?
– Jag hål­ler på att avsluta min mas­ter i medie– och kom­mu­ni­ka­tions­ve­ten­skap och efter det blir det väl till att skaffa ett jobb. På fri­ti­den ser jag om tv-serier jag redan sett, tyc­ker om att laga mat, dricka vin, måla nag­larna och så spe­lar jag Kim Kar­dashian: Hol­ly­wood på mobi­len.


Comments { 0 }

Tags:


Some girls are both smart and well dressed

Männi­skors oför­måga att hålla flera tan­kar i huvu­det sam­ti­digt tar sig olika uttryck. Den värsta for­men är den som myn­nar ut i för­do­mar som sedan fel­ak­tigt får sta­tus som fakta eller gör anspråk på att vara san­ning. Ett banalt men aktu­ellt exem­pel är »var­för har flyk­tingar iPho­nes?«, en grund och dum tanke for­mu­le­rad av indi­vi­der som inte för­står att även rika kan behöva fly från krig. En iPhone må ha många funk­tio­ner men skydd mot sådant som etnisk utrens­ning, hals­hugg­ning och radi­kal isla­mism åter­står för Apple att utveckla.

På en mindre all­var­lig nivå menar som­liga att det finns en pola­ri­tet mel­lan yta och djup. Är du intres­se­rad av yta, så är du ytlig — du kan då inte sam­ti­digt ha ett intel­lek­tu­ellt djup. Antingen är man intres­se­rad av sitt yttre, eller av sitt inre. Är man intres­se­rad av sitt inre eller vill bli bedömd för sina pre­sta­tio­ner, ska man dess­utom passa sig för att pynta sitt yttre eftersom omvärl­den då slut­li­gen kom­mer döma dig som ytlig.

Bil­den nedan har flo­re­rat i mitt flöde på Face­book en tid:

IMG_6004

 

Jag gjorde en skärm­dump just för att få med mina kära fas­ters kom­men­tar, för pre­cis så tyc­ker jag med. Var­för inte båda? Man kan vara intres­se­rad av både lit­te­ra­tur och klä­der — det finns inget mot­sats­för­hål­lande där emellan.

Kanske har ni sett detta hjärt­skä­rande repor­tage, Vad skulle du ta med dig om du skulle fly? 6 flyk­tingar öpp­nar sina res­väs­kor.  Jag ska inte ana­ly­sera inne­hål­let mer än att jag vill att ni ska notera något: beho­vet av att smycka sig eller hålla sitt hår i ord­ning är här i pari­tet med livs­av­gö­rande val. Att vara män­ni­ska hand­lar inte bara om logik och över­lev­nad — det är också att ha med ett gult hår­band till sin bebis eller hår­gelé så att man kan göra spi­kes i håret. Pre­cis som att vi läser trots att lit­te­ra­tur inte har någon egent­lig funk­tion för vår överlevnad.

(Nu bör­jade jag tänka på Mabeuf i Hugos Sam­häl­lets olycks­barn, men eftersom jag miss­tän­ker att få av mina läsare för­står den refe­ren­sen så läm­nar jag er med den här bil­den istället:)

monroe-reads-joyce1

Marilyn Mon­roe läser James Joyces Odysseus.


Comments { 4 }

Tags: , , , ,


Ålderns höst

Något dra­ma­tisk rubrik men med tanke på att detta är min sista höst som twenty-something i kom­bi­na­tion med att min nya favo­rit­pro­dukt rekom­men­de­ras för MOGEN HY så tyckte jag det passade.

wild-rose-beauty-balm-image

Wild Rose Beauty Balm från Neil’s Yard, mina vän­ner. Vil­ken mira­kel­kur! Jag läg­ger ett rätt tjockt lager som jag mas­se­rar in ordent­ligt efter sed­van­lig ren­gö­ring på kväl­len, och sover sedan med som ansikts­mask en gång i vec­kan. Jag har en vag miss­tanke om att käns­lig eller tunn hud kan rea­gera eftersom detta bal­sam har exfo­li­e­rande egen­ska­per. Samma sak gäl­ler ju för t.ex. man­del­olja som man också kan sova med och som är utmärkt att ta bort smink med.

Jag tyc­ker att ansikts­mas­ker som man sover med eller lik­som kan lämna på huden är bäst. Det är ju i prin­cip bara fukt­mas­ker eller hud­bal­sam fun­ge­rar så, men hur som helst känns det per­fekt för oss stres­sade sjä­lar som gärna gör flera saker sam­ti­digt. Jag har vid några till­fäl­len lagt fukt­mask inför flyg­resa och låtit masken sitta på under hela flyg­ningen. Flyg­plans­mil­jön är oer­hört torr så huden absor­be­rar masken rätt snabbt. Om man tyc­ker det är pin­samt att boarda med ansikts­mask, ska man i alla fall se till att ha med sig fukt­spray.


Comments { 3 }

Tags: , , ,


Heter WASP geting på svenska?

Jag såg en film i hel­gen, »Car­nage«.  Jag tyckte om den. Den fick mig att tänka på en slags stil eller typ av kvin­no­por­trätt jag gil­lar, näm­li­gen W.A.S.P:s som får sammanbrott:

still-of-kate-winslet-in-carnage-(2011)-large-picture-Carnage-Stills-kate-winslet-25124977-700-477carnage-2011-kate-winslet_jodie-foster_christoph-waltz-3

Kate Win­s­let i Carnage

fa04b42203a596949467447228a5b0e3d9e89a5583fe51d98860fac818ce4a3a22ee66700d32dcd2ad972f5c6213fe47

Char­lotte York Goldenblatt

enhanced-buzz-4929-1360198456-3

Och så själv­klart Betty Draper.

Jag iden­ti­fi­e­rar mig litet med dessa kvin­nor. Det är också något befri­ande när väl­po­le­rade ytor spric­ker. Min chef bru­kade säga till mig att det just är krac­ke­le­ring­arna som är det intres­santa hos män­ni­skor. För egen del känns det utma­nande att inte låta sprick­bild­ning­arna ta över och bli hela mönst­ret. Ibland tän­ker jag att det är där­för jag måste vara så noga med min yta.

 


Comments { 1 }


Two lipsticks and a lover

french

Varför är franska kvin­nor sex­iga och ele­ganta även om de har jeans, t-shirts och håret i en häst­svans? Vad är deras hem­liga knep? Det frå­gar sig Helena Frith Powell i boken Two lip­sticks and a lover och till sin hjälp har hon en upp­sjö av franska kvin­nor som alla ver­kar helt med på noterna att just fran­sys­kor har något spe­ci­ellt vi andra natio­na­li­te­ter sak­nar. För­fat­ta­ren är brit­tisk så »vi« är brit­terna och »de« är fransyskorna.

Det vik­ti­gaste är att vara smal. Smala blir fran­sys­korna inte genom die­ter och bant­ning, utan de äter vad de vill men i ytterst begrän­sad mängd. Gym är inget för dem. Istäl­let bör man stän­digt vara i rörelse under hela dagen, och kanske utföra något stretching-pass eller så i vec­kan. Ytterst dis­kret och lågin­ten­sivt. Strong is not the new skinny i Frankrike.

Krä­mer och lotions har en när­mast hel­gon­lik sta­tus, och slim­mande effek­ter kan upp­nås med inten­siv smörj­ning och torr­borst­ning om man råkat få i sig för många cro­is­san­ter. Ansik­tet ska ha sitt också, och den dag­liga make-up man inte visar sig offent­ligt utan måste nog­samt avlägs­nas med rätt sorts ren­gö­ring för att sedan föl­jas av anpas­sade krä­mer. En omfat­tande hud­vårdsru­tin två gånger om dagen är abso­lut nöd­vän­dig (sär­skilt när man röker ett paket ciga­ret­ter om dagen, som ju hjäl­per till att hålla nere födo­in­ta­get men kan ha för­ödande effek­ter på huden).

Eftersom fran­sys­korna inte trä­nar, finns det hel­ler inga trä­nings­klä­der att bli ertap­pad i. Att vara slappt eller bekvämt klädd är på sin höjd ett siden­natt­linne och en kash­mir­kofta över — och så kan man för­stås inte gå till affä­ren — det för­står till och med vi bar­ba­rer här i norr. Nej, till affä­ren beger man sig i full mun­de­ring och att ursäkta en slar­vig kläd­sel med att det »är ju sön­dag« eller att man bara skulle uträtta ett ärende är full­kom­ligt främ­mande för våra kon­ti­nen­tala systrar.

Att fran­sys­korna ändå kan se så ele­ganta ut i jeans, t-shirt och häst­svans beror på 1. deras smala figur. 2. deras strå­lande ansikte. 3.  att de kän­ner sig som the fuc­king bomb eftersom de under allt har mat­chande under­klä­der de köpt för choc­ke­rande sum­mor pengar.

Kne­pet att all­tid ha exklu­siva och mat­chande under­klä­der till­ta­lade mig mest med boken. Ärligt talat är den kåse­rande, högst ytlig  och påta­lar själv­klar­he­ter. Vill man vara snygg måste man lägga ned tid och pengar på sitt utse­ende. Typ så. Unge­fär som när mira­kel­di­e­ter lan­se­ras: alla vet ju att man går ned i vikt av att äta mindre än vad man gör av med, sedan kan man kalla die­ten Atkins eller South Beach eller vad som helst (jag har t.ex. hit­tat på en diet som jag kal­lar Borneo-dieten, mer om den en annan gång) — kon­cep­tet är i grun­den det­samma och syf­tar till nå samma resul­tat. Litet så är det med större delen av boken, till exem­pel när det påta­las att man är ele­gant ut i fing­er­spet­sarna om man ser till att just ha väl­ma­ni­ky­re­rade naglar.

Regeln att varje dag klä sig under­till som om man skulle träffa sin äls­kare ska vi all­tid att min­nas från denna fransk­lek­tion. Skulle ingen se dig i under­klä­derna så gör det inget, det är inte där­för du har dem.  Att bli sedd ska inte vara den vik­ti­gaste aspek­ten vad gäl­ler det egna utse­en­det — det vik­ti­gaste är hur du kän­ner dig. Kläm­käckt och kly­schigt, ja, men jag tror på det. Fram­för allt hand­lar det om att vara attrak­tiv som livs­stil: inte se sex­ig­het och attrak­tion som något man kon­stru­e­rar inför mötet med en annan män­ni­ska, utan som en inte­gre­rad del av sin egen identitet.


Comments { 3 }

Tags: