Evelina

Evelina

Medievetare som gillar billiga läppstift, sidenunderställ och att fynda serum eller parfym på utförsäljning. Hittar stilinspiration i Peter Greenaways filmer och äger alldeles för många bijouterier, nagellack och scarfs i polyester.

What are you doing New Year’s Eve?

På torsdag är det nyårsafton! Som traditionen bjuder är det vanligt att under denna årets sista dag smycka sig från topp till tå i glammiga kläder och extravagant smink. För er som fortfarande letar efter inspiration för en ny festmakeup så har jag ett enkelt tips att bistå, nämligen glittereyeliner! Som produkt är det väl inte direkt en ny företeelse, men jag själv upptäckte det i somras när jag fyndade en i färgen Soft Pink från Make Up Store. Den, så att säga, ”nya upptäckten” för mig har under hösten handlat om att använda glittereyelinern något mer sansat än att bara kladda på all over the place på ögonlocket. En tunn linje längs med franslinjen tillsammans med en i övrigt ”naturell” sminkning ljusar upp fint och ger en alldeles tillräcklig piff utan att man känner sig som the first runner up i Rupaul’s Drag Race. Jag har ibland även lagt en linje endast vid de nedre fransarna vilket ger en särskilt fin inramning till ögonen.

urban-decay-glam-rock-distortion-acdc-spandex-amp-midnight-cowboy-junkshow-swatches

 

Att hitta sin färg i denna djungel av glittereyeliners kan vara svårt, och särskilt om man – som jag – vanligtvis inte experimenterar med ögonskuggor och kajalpennor. Mitt stalltips här är att antingen välja en mjuk och varm färg, så som guld eller ljust rosa, för att i sin enkelhet glittra till bland fransarna. För den modige rekommenderar jag en blå eller grön till bruna ögon och en koppar eller starkt rosa mot blåa. En starkare färg kan ge stor effekt om än även med bara en tunn linje!

glitter

Vill man slutligen ändå slå på stort så finns det väl inget så festligt som att dra på rejält med glitter tillsammans med ett par tjocka fransar och ett välpudrat ansikte. Eller, varför inte – enligt riktigt klassisk Pinterestestetik – kleta fast stora glitterkorn antingen längs ögonlocket eller ned mot kinderna? Jag lovar dig att när du väl börjat med glittret kommer det vara svårt att sluta!

En glittereyeliner går att köpa för under 100-lappen på Åhléns, Kicks eller liknande affärer, och finns hos märken så som Viva la Diva, Make Up Store, Wet’n’wild mfl. 


Comments { 0 }

Tags: , , , , ,


Sammanfattning av årets inköp

Året börjar lida mot sitt slut och enligt gängse förfarande inom bloggosfären (finns det ordet fortfarande?) så brukar årslistor spridas flitigt. Nu har ju ni som följer Skönhetskabinettet inte känt mig tillräckligt länge för att vara införstådd i min skönhetsprodukt-konsumtion, men som jag skrivit i min presentation här, så går i princip allt ut på att fynda nytt junk att testa. Har alltså under året hunnit avverka en hel del olika produkter, så här kommer min egenhändigt skapade bäst och sämst-lista över årets shopping! Som ni förstår är detta bara ett urval, mycket av grejerna som trillat ner i shoppingkorgen är inte ens värt att nämna.

Bästa schampo, balsam eller inpackning: På inrådan av min frisör testade jag Bumble & Bumbles Mending Complex-serie (schampo, balsam) för att reparera mitt proteinfattiga hår. Serien var faktiskt bättre än förväntat, men å andra sidan, skyhöga förväntningar när ett schampo i minimal förpackning kostar typ 500kr? Antar att jag helt enkelt kände mig tvingad att tycka om det.

Sämsta dito: Jag köpte en Redken Extreme Cat Treatment i början av året på rekommendation av en väninna. Produkten i sig är kanske bra, men man orkar som inte ens försöka eftersom appliceringen är en vattenspray (?!) som ska appliceras i duschen? Usch vad jobbigt det varit. Kanske är den jättebra om man ids, eller kör hela serien, men varning för frustration. Att proteinprodukter oftast gör håret strävt underlättar inte när man vill ha spa-tajm i badet. 

bbcat

Favoritläppstift: I år började jag äntligen förstå tjusningen med läppstiftsfärger i ”neutrala” nyanser och min favorit blev Make Up Stores Black Currant. Neutrala nyanser säger ni… detta är ju lila!? Ja men! Det har en perfekt transparens tillsammans med en, på mig!, väldigt hudnära varm lila nyans. Mycket fin även efter någon timme av mat och dryck när den lila färgen mattas av och de fina glitterkornen ligger kvar på läpparna. 

Läppstift att kasta: Jag måste ge upp på fnösktorra matta mörkröda läppstift, nu senast inköpt i H&Ms nya sminkserie, versionen Velvet Lip Cream. Det krackelerar direkt och är omöjligt applicera utan att se ut som att man har en hudsjukdom på läpparna. Jag köpte i färgen Screen Siren, som inte ens verkar finnas utmärkt på hemsidan – så dålig är den! – alltså stämmer inte färgen på bilden. Gissar dock att det handlar mer om formula än färg här, så varning för hela serien! 

original

Hudförbättrande produkt jag rekommenderar: Här sällar jag mig till hyllningskören angående Paula’s Choice och hennes syror. Under året har jag provat både Skin Perfecting BHA 2% gel och Resist Daily Smoothing Treatment AHA 5%. Även om jag ofta får höra att jag har bra hud (hehe) så har dessa två, i kombination – ej samtidigt! – faktiskt hjälpt mig mot små kvisslor och pormaskar på kinderna. Samt, dämpat rodnad på kinder! Jag använder efter tvätt och innan nattkräm på kvällen, det finns nämligen risk för pigmentfläckar om produkten exponeras för solen, så better safe than sorry. 

Skit i att köpa denna: Årets nya skönhetstrend har varit Micellar Water och de allra flesta stora märken har hunnit ta fram sitt eget. Jag, som älskar en ny trend, kastade mig i höstas till Ö&B och köpte mig en flaska mirakelvatten från Garnier. Det var inte ett bra beslut. Garnier påstår själva att deras micellar water ”drar till sig smuts som en magnet och avlägsnar makeup”, något jag har svårt att tro… Särskilt eftersom inget hände när jag försökte använda det som sminkborttagning. Skippa denna från Garnier, men undvik inte produktkonceptet helt! Det finns andra magnetvatten att testa, förslagsvis Biodermas variant som du hittar på Apoteket.

Skönhetsinsikt jag fått under året: Att jag borde lägga mer pengar på mitt hår än mitt ansikte. I år var året jag faktiskt började gå till en frisör ”regelbundet” (oftare än 1 gång vartannat år) och det har varit värt pengarna att inte se ut som ett skatbo i huvudet. Inför nästa år drömmer jag om att ha råd att börja färga håret på salong, vilket för mig känns som den ultimata lyxkonsumtionen. 

Skönhetsinsikt jag önskar jag hade fått: att sluta tidigare med Bare Minerals Foundation. Inte för att det är en dålig produkt i sig, utan för att jag verkligen gått runt med fel färg i ett halvår? Så går det när man hetshoppar smink på rea… Att det dessutom är alldeles för lätt att översminka ansiktet med denna foundation har också underlättat mitt beslut att ta en paus och återgå till hederlig flytande foundation.

Sammanfattningsvis så har detta varit ett ganska händelserikt produktår där läppstiftet helt klart dominerat min make up. Inför det nya året hoppas att jag för en gångs skull lär mig att sluta okynnesköpa produkter som bara står och dammar… Looking at you, YstéAL eye and lip cream från Avène. 


Comments { 0 }

Tags: , , , , , , , , ,


Come fly with me, let’s fly, let’s fly away

Här är vi nu, mitt i annalkande julefrid med ruggigt väder, solnedgång redan vid tidig eftermiddag och tre månader av rinnsnuva. Så, vad passar då inte bättre än att drömma sig bort mot soligare breddgrader, ljumma havsbriser och Medelhavet? Häll upp ett glas Orangina och häng med – för nu blir det åka av med Chanels Spring/Summer 16-visning!

karl-lagerfeld-interview-chanel-ss16-cr

Jag har aldrig haft något särskilt intresse för det modet som visas upp under de olika europeiska modeveckorna stup i kvarten. Delvis för att jag uppenbart inte är tilltänkt målgrupp (har tyvärr inte 1 milj kr i shoppingbudget), samt att jag helt enkelt inte varit så intresserad. Men, så snubblade jag härom månaden över Chanels SS16 visning på Paris modevecka och blev helt knockad av… allt! Novis på området som jag är, hade jag ingen aning om att Chanel tydligen alltid ”gör något extra” på sina visningar, men min vän Hanna upplyste mig om detta. Nu vill jag typ ta en professur i Chanelvisningar och se alla deras catwalks! I alla fall i teorin. Har verkligen inte tid med det? Eller råd?

Visningen som jag tror kallades Airport of Dreams eller Chanel Airlines (båda alternativen verkar stämma?) utspelade sig på en fiktiv flygplats i Grand Palais Paris stora visningshall. Precis som ”på riktigt” när man kliver av ett flygplan så började visningen med att personalen på Chanel Airline gick genom gaten, stiligt klädda i skräddade kostymer och överdimensionerade pilotglasögon. Vidare kom passagerarna som var klädda i flödande klänningar, stormönstrade byxor och matchande kepsar. Nu när jag tittar igenom bilder från visningen förstår jag inte hur allt detta kan vara en kollektion? Det är ju typ en garderob för en livstid av härliga semestrar!? Ni ser ju hur lite jag kan om modevärlden… Trodde typ man visade ett plagg per säsong? Min absoluta favorit är i alla fall klänningen vars mönster föreställer en avgångstavla, givetvis ackompanjerat av Chanels klassisk C-mönster.

_CHA0447_426x639

Visst är den UNDERBAR!?!

Jag läste på någon Vouge-blogg att Karl Lagerfeld hade sagt detta om visningen, och kläderna i sig; ”It’s against sloppiness in travel; I do it like it should be – Chanel airlines is Private Jet for everyone,” vilket verkligen triggade igång mig. Då jag fantiserar inför en stundande resa, så kommer jag alltid på mig själv med att föreställa mig i just de typ av plagg som Chanels vår- och sommarkollektion innehåller, nämligen färgglada flowiga klänningar i lyxiga material (lol lycka till med min studentbudget).

När jag för lite mindre än två år sen skulle resa till Richmond, USA fastnade jag i typ 20 timmar på Chicagos flygplats. Utan wifi, vetskap om när mitt anslutande plan skulle gå, eller kontakt med omvärlden, fanns det inte mycket annat att göra än att sitta och stirra på folk som passerade. Det som fascinerade mig mest i denna märkliga konstruerade verklighet som en flygplats är, var just bredden av bekvämlighetsnivå som mina medtrafikanter visade upp. Vissa promenerade runt i plagg jämförbara med pyjamas medan andra rusade till anslutande flighter i 10 centimeter höga klackar och skinnbyxor. Själv hade jag väl på mig något där mittemellan: jeggings, tunn skjorta och kabelstickad tröja. 

be2c

Medan jag satt där på flygplatsen, så började jag fundera över just det som Karl Lagerfeld talar om i citatet ovan, nämligen ”the slopiness in travel”. Nu är jag förvisso inte så pass snobbig att jag tycker att alla borde sitta i Chanelklänningar när de veckopendlar Stockholm, Sidney, Shanghai, Sundsvall (eller vad folk nu gör…), men visst har det blivit lite väl slapp stil inne på flygplanet? Ja, jag tittar på er som tycker att flipflop-tofflor är rimliga skor utanför stranden.

Ett exempel som fick (viss) medial uppmärksamhet var när det dåvarande statsministerparet, Fredrik och Filippa, i april 2008 åkte på statsbesök till Kina – och klev av Swedish Air Force-planet i ”myspys”-kläder(!!!). ”Pinsamt!” tyckte etikettexperterna på hemmaplan, ”helt okej!” sa statsministerns pressekreterare, –”de som tog emot vid planet var motsvarande statssekreterare”. Men är det inte häri pudelns kärna ligger? Att vi blivit dåliga på att klä upp oss för varandra, och våra medmänniskor? Även när de man möter råkar vara ”simpla assistenter”. Visst vore det ändå lite roligare allmänt i livet om man gjorde sig lite fin, även när man vill vara bekväm? Och visst är det ändå så, att ett snyggt plagg inte nödvändigtvis behöver vara obekvämt. Nej, jag blev verkligen frälst i Chanel och gubben Karl Lagerfelds idévärld om en välklädd flygplansbesökare.

Nu är det bara att hoppas på att jag varit snäll nog detta år – så att tomten ger mig en Chanelklänning i julklapp – så blir det banne mig till att travel in style framöver!


Comments { 2 }

Tags: , , ,


I mörkret är alla katter grå – och alla flickor vackra… eller?

Sedan ungefär ett år tillbaka har var och varannan stilmedveten, konsumtionskritisk hipster i Stockholm gått runt med svarta ”smulor” prydda med en reflexfront och texten BACK, efter Weekdays systermärke med samma namn. Mössorna (och ett par andra plagg) lanserades i samband med försäkringsbolaget Ifs reflexkollektion där ett antal klädesplagg i reflexmaterial såldes under titeln ”Watch your back” (AW 2014). Kollektionen och initiativet byggde framför allt på en undersökning, beställd av If, om att särskilt unga slarvade med reflex, även om bärandet av en sägs halvera olycksrisken i trafiken.

If-Reflex-Jacka

I år verkar reflexkampanjen fortsätta i ett samarbete tillsammans med designern Örjan Andersson, som kanske är mest känd för att ha omförhandlat (Svenskt) jeansmode under 00-talets början med Cheap Monday, bland annat. Denna kollektion; ”If you can see me”, känns däremot inte alls lika trendsäker?Eller så är det kanske bara är jag som önsketänker att vi hade begravt truckerkepsen och fula bomberjackor när vi klev in i 10-talet.

oaxif_2_1

Nu när julen snart knackar på dörren och och det redan vid typ 16.00-tiden (snyft) blir märkbart mörkare ute så är jag verkligen positiv till att fler bär reflex, även om jag själv inte är bilburen. Men, varför har inte fler mode- eller typ H&M-hus snappat upp detta? Jag, som till exempel inte är så förtjust i Backs kollektioner (det får man väl fortfarande säga i det här landet eller?!), skulle gärna se fler valmöjligheter när det gäller reflexiva plagg eller material. Gärna i samma stil som reflexjackan – alltså helt i reflexmaterial – har ni sett den en sen kväll mitt i stadens alla ljus? Reflexytan blir som en spegel däri alla reflexioner dansar. Det är verkligen en upplevelse! (Den uppmärksamme kan nu påpeka att Alexander Wang x H&M faktiskt gjorde en reflexdunjacka, men den är ju omöjlig att få tag på i efterhand, och dessutom förmodligen lika svindyr som Back-jackan).

Sedan ungefär en månad tillbaka har jag börjat använda en sådan där riktigt hurtig reflexrem som man snäpper på runt arm eller ben. Men det känns ju sällan enkelt att matcha en neonfärgad plastbit till en skräddad kappa eller snygg klänning. Det enda ”stilrena” alternativet till att synas när man rör sig i skymningen är väl att bara ge upp totalt och slänga på sig en varselväst som sedan får skamligt knycklas ner i festväskan. Att hala fram en plastbit formad som en snöflinga, i ett tunt bomullssnöre som sitter fast medelst säkerhetsnål i jackfickan… Nej, det känns verkligen varken coolt eller som något en vuxen borde smycka sig med.

Så hur ska man då skydda sig mot mörkret och samtidigt vara snygg, eller ja, i alla fall inte se ut som ett förvuxet förskolebarn? Jag väntar här med plånboken i högsta hugg!


Comments { 5 }

Tags: , , , ,