Evelina

Evelina

Medievetare som gillar billiga läppstift, sidenunderställ och att fynda serum eller parfym på utförsäljning. Hittar stilinspiration i Peter Greenaways filmer och äger alldeles för många bijouterier, nagellack och scarfs i polyester.

Sammanfattning av årets inköp

Året bör­jar lida mot sitt slut och enligt gängse för­fa­rande inom bloggo­sfä­ren (finns det ordet fort­fa­rande?) så bru­kar års­lis­tor spri­das fli­tigt. Nu har ju ni som föl­jer Skön­hetska­bi­net­tet inte känt mig till­räck­ligt länge för att vara inför­stådd i min skönhetsprodukt-konsumtion, men som jag skri­vit i min pre­sen­ta­tion här, så går i prin­cip allt ut på att fynda nytt junk att testa. Har alltså under året hun­nit avverka en hel del olika pro­duk­ter, så här kom­mer min egen­hän­digt ska­pade bäst och sämst-lista över årets shop­ping! Som ni för­står är detta bara ett urval, myc­ket av gre­jerna som tril­lat ner i shop­ping­kor­gen är inte ens värt att nämna.

Bästa schampo, bal­sam eller inpack­ning: På inrå­dan av min fri­sör tes­tade jag Bum­ble & Bum­bles Men­ding Com­plex–serie (schampo, bal­sam) för att repa­rera mitt pro­te­in­fat­tiga hår. Serien var fak­tiskt bättre än för­vän­tat, men å andra sidan, sky­höga för­vänt­ningar när ett schampo i mini­mal för­pack­ning kos­tar typ 500kr? Antar att jag helt enkelt kände mig tvingad att tycka om det.

Sämsta dito: Jag köpte en Red­ken Extreme Cat Tre­at­ment i bör­jan av året på rekom­men­da­tion av en väninna. Pro­duk­ten i sig är kanske bra, men man orkar som inte ens för­söka eftersom appli­ce­ringen är en vat­ten­spray (?!) som ska appli­ce­ras i duschen? Usch vad job­bigt det varit. Kanske är den jät­te­bra om man ids, eller kör hela serien, men var­ning för fru­stra­tion. Att pro­te­in­pro­duk­ter oftast gör håret strävt under­lät­tar inte när man vill ha spa-tajm i badet. 

bbcat

Favo­rit­läpp­stift: I år bör­jade jag änt­li­gen för­stå tjus­ningen med läpp­stifts­fär­ger i ”neutrala” nyan­ser och min favo­rit blev Make Up Sto­res Black Cur­rant. Neutrala nyan­ser säger ni… detta är ju lila!? Ja men! Det har en per­fekt trans­pa­rens till­sam­mans med en, på mig!, väl­digt hud­nära varm lila nyans. Myc­ket fin även efter någon timme av mat och dryck när den lila fär­gen mat­tas av och de fina glit­ter­kor­nen lig­ger kvar på läpparna. 

Läpp­stift att kasta: Jag måste ge upp på fnösk­torra matta mörk­röda läpp­stift, nu senast inköpt i H&Ms nya sminkse­rie, ver­sio­nen Vel­vet Lip Cream. Det krac­ke­le­rar direkt och är omöj­ligt appli­cera utan att se ut som att man har en hud­sjuk­dom på läp­parna. Jag köpte i fär­gen Screen Siren, som inte ens ver­kar fin­nas utmärkt på hem­si­dan – så dålig är den! – alltså stäm­mer inte fär­gen på bil­den. Gis­sar dock att det hand­lar mer om for­mula än färg här, så var­ning för hela serien! 

original

Hud­för­bätt­rande pro­dukt jag rekom­men­de­rar: Här säl­lar jag mig till hyll­nings­kö­ren angå­ende Paula’s Cho­ice och hen­nes syror. Under året har jag pro­vat både Skin Per­fecting BHA 2% gel och Resist Daily Smoot­hing Tre­at­ment AHA 5%. Även om jag ofta får höra att jag har bra hud (hehe) så har dessa två, i kom­bi­na­tion – ej sam­ti­digt! – fak­tiskt hjälpt mig mot små kviss­lor och por­mas­kar på kin­derna. Samt, däm­pat rod­nad på kin­der! Jag använ­der efter tvätt och innan natt­kräm på kväl­len, det finns näm­li­gen risk för pig­ment­fläc­kar om pro­duk­ten expo­ne­ras för solen, så bet­ter safe than sorry. 

Skit i att köpa denna: Årets nya skön­hetst­rend har varit Micel­lar Water och de allra flesta stora mär­ken har hun­nit ta fram sitt eget. Jag, som äls­kar en ny trend, kas­tade mig i hös­tas till Ö&B och köpte mig en flaska mira­kel­vat­ten från Gar­nier. Det var inte ett bra beslut. Gar­nier påstår själva att deras micel­lar water ”drar till sig smuts som en mag­net och avlägs­nar makeup”, något jag har svårt att tro… Sär­skilt eftersom inget hände när jag för­sökte använda det som smink­bort­tag­ning. Skippa denna från Gar­nier, men und­vik inte pro­dukt­kon­cep­tet helt! Det finns andra mag­netvat­ten att testa, för­slagsvis Bio­der­mas vari­ant som du hit­tar på Apoteket.

Skön­hets­in­sikt jag fått under året: Att jag borde lägga mer pengar på mitt hår än mitt ansikte. I år var året jag fak­tiskt bör­jade gå till en fri­sör ”regel­bun­det” (oftare än 1 gång vartan­nat år) och det har varit värt peng­arna att inte se ut som ett skatbo i huvu­det. Inför nästa år dröm­mer jag om att ha råd att börja färga håret på salong, vil­ket för mig känns som den ulti­mata lyxkonsumtionen. 

Skön­hets­in­sikt jag öns­kar jag hade fått: att sluta tidi­gare med Bare Mine­rals Founda­tion. Inte för att det är en dålig pro­dukt i sig, utan för att jag verk­li­gen gått runt med fel färg i ett halvår? Så går det när man hets­hop­par smink på rea… Att det dess­utom är all­de­les för lätt att översminka ansik­tet med denna founda­tion har också under­lät­tat mitt beslut att ta en paus och återgå till heder­lig fly­tande foundation.

Sam­man­fatt­nings­vis så har detta varit ett ganska hän­del­se­rikt pro­duk­tår där läpp­stif­tet helt klart domi­ne­rat min make up. Inför det nya året hop­pas att jag för en gångs skull lär mig att sluta okyn­nesköpa pro­duk­ter som bara står och dam­mar… Loo­king at you, YstéAL eye and lip cream från Avène. 


Comments { 0 }

Tags: , , , , , , , , ,


Come fly with me, let’s fly, let’s fly away

Här är vi nu, mitt i annal­kande jule­frid med rug­gigt väder, sol­ned­gång redan vid tidig efter­mid­dag och tre måna­der av rinnsnuva. Så, vad pas­sar då inte bättre än att drömma sig bort mot soli­gare bredd­gra­der, ljumma havs­bri­ser och Medel­ha­vet? Häll upp ett glas Oran­gina och häng med – för nu blir det åka av med Cha­nels Spring/Summer 16-visning!

karl-lagerfeld-interview-chanel-ss16-cr

Jag har ald­rig haft något sär­skilt intresse för det modet som visas upp under de olika euro­pe­iska mode­vec­korna stup i kvar­ten. Del­vis för att jag uppen­bart inte är till­tänkt mål­grupp (har tyvärr inte 1 milj kr i shop­ping­bud­get), samt att jag helt enkelt inte varit så intres­se­rad. Men, så snubb­lade jag härom måna­den över Cha­nels SS16 vis­ning på Paris mode­vecka och blev helt knoc­kad av… allt! Novis på områ­det som jag är, hade jag ingen aning om att Cha­nel tyd­li­gen all­tid ”gör något extra” på sina vis­ningar, men min vän Hanna upp­lyste mig om detta. Nu vill jag typ ta en pro­fes­sur i Cha­nel­vis­ningar och se alla deras cat­walks! I alla fall i teo­rin. Har verk­li­gen inte tid med det? Eller råd?

Vis­ningen som jag tror kal­la­des Air­port of Dreams eller Cha­nel Air­li­nes (båda alter­na­ti­ven ver­kar stämma?) utspe­lade sig på en fik­tiv flyg­plats i Grand Palais Paris stora vis­nings­hall. Pre­cis som ”på rik­tigt” när man kli­ver av ett flyg­plan så bör­jade vis­ningen med att per­so­na­len på Cha­nel Air­line gick genom gaten, sti­ligt klädda i skräd­dade kosty­mer och över­di­men­sio­ne­rade pilot­glas­ö­gon. Vidare kom pas­sa­ge­rarna som var klädda i flö­dande klän­ningar, stormönst­rade byxor och mat­chande kep­sar. Nu när jag tit­tar ige­nom bil­der från vis­ningen för­står jag inte hur allt detta kan vara en kol­lek­tion? Det är ju typ en gar­de­rob för en livs­tid av här­liga semest­rar!? Ni ser ju hur lite jag kan om mode­värl­den… Trodde typ man visade ett plagg per säsong? Min abso­luta favo­rit är i alla fall klän­ningen vars möns­ter före­stäl­ler en avgångs­tavla, givet­vis ackom­pan­je­rat av Cha­nels klas­sisk C-mönster.

_CHA0447_426x639

Visst är den UNDERBAR!?!

Jag läste på någon Vouge–blogg att Karl Lager­f­eld hade sagt detta om vis­ningen, och klä­derna i sig; »It’s against slop­pi­ness in tra­vel; I do it like it should be — Cha­nel air­li­nes is Pri­vate Jet for eve­ry­one,« vil­ket verk­li­gen trig­gade igång mig. Då jag fan­ti­se­rar inför en stun­dande resa, så kom­mer jag all­tid på mig själv med att före­ställa mig i just de typ av plagg som Cha­nels vår– och som­mar­kol­lek­tion inne­hål­ler, näm­li­gen färg­glada flowiga klän­ningar i lyx­iga mate­rial (lol lycka till med min studentbudget).

När jag för lite mindre än två år sen skulle resa till Rich­mond, USA fast­nade jag i typ 20 tim­mar på Chi­ca­gos flyg­plats. Utan wifi, vet­skap om när mitt anslu­tande plan skulle gå, eller kon­takt med omvärl­den, fanns det inte myc­ket annat att göra än att sitta och stirra på folk som pas­se­rade. Det som fasci­ne­rade mig mest i denna märk­liga kon­stru­e­rade verk­lig­het som en flyg­plats är, var just bred­den av bekväm­lig­hets­nivå som mina med­tra­fi­kan­ter visade upp. Vissa pro­me­ne­rade runt i plagg jäm­för­bara med pyja­mas medan andra rusade till anslu­tande fligh­ter i 10 cen­ti­me­ter höga klac­kar och skinn­byxor. Själv hade jag väl på mig något där mitte­mel­lan: jeg­gings, tunn skjorta och kabelstic­kad tröja. 

be2c

Medan jag satt där på flyg­plat­sen, så bör­jade jag fun­dera över just det som Karl Lager­f­eld talar om i cita­tet ovan, näm­li­gen »the slo­pi­ness in tra­vel«. Nu är jag för­visso inte så pass snob­big att jag tyc­ker att alla borde sitta i Cha­nel­klän­ningar när de vec­ko­pend­lar Stock­holm, Sid­ney, Shang­hai, Sundsvall (eller vad folk nu gör…), men visst har det bli­vit lite väl slapp stil inne på flyg­pla­net? Ja, jag tit­tar på er som tyc­ker att flipflop-tofflor är rim­liga skor utan­för stranden.

Ett exem­pel som fick (viss) medial upp­märk­sam­het var när det dåva­rande stats­mi­nis­ter­pa­ret, Fred­rik och Filippa, i april 2008 åkte på stats­be­sök till Kina – och klev av Swe­dish Air Force–pla­net i »myspys«-kläder(!!!). »Pin­samt!« tyckte eti­kett­ex­per­terna på hem­ma­plan, »helt okej!« sa stats­mi­nis­terns pressek­re­te­rare, –»de som tog emot vid pla­net var mot­sva­rande stats­sek­re­te­rare«. Men är det inte häri pudelns kärna lig­ger? Att vi bli­vit dåliga på att klä upp oss för varandra, och våra med­män­ni­skor? Även när de man möter råkar vara »simpla assi­sten­ter«. Visst vore det ändå lite roli­gare all­mänt i livet om man gjorde sig lite fin, även när man vill vara bekväm? Och visst är det ändå så, att ett snyggt plagg inte nöd­vän­digt­vis behö­ver vara obe­kvämt. Nej, jag blev verk­li­gen frälst i Cha­nel och gub­ben Karl Lager­felds idévärld om en väl­klädd flygplansbesökare.

Nu är det bara att hop­pas på att jag varit snäll nog detta år – så att tom­ten ger mig en Cha­nel­klän­ning i jul­klapp – så blir det banne mig till att tra­vel in style fram­ö­ver!


Comments { 2 }

Tags: , , ,


I mörkret är alla katter grå – och alla flickor vackra… eller?

Sedan unge­fär ett år till­baka har var och varan­nan stil­med­ve­ten, kon­sum­tions­kri­tisk hip­s­ter i Stock­holm gått runt med svarta »smu­lor« prydda med en reflex­front och tex­ten BACK, efter Week­days sys­ter­märke med samma namn. Mös­sorna (och ett par andra plagg) lan­se­ra­des i sam­band med för­säk­rings­bo­la­get Ifs reflex­kol­lek­tion där ett antal klä­des­plagg i reflex­ma­te­rial sål­des under titeln »Watch your back« (AW 2014). Kol­lek­tio­nen och ini­ti­a­ti­vet byggde fram­för allt på en under­sök­ning, beställd av If, om att sär­skilt unga slar­vade med reflex, även om bäran­det av en sägs hal­vera olycks­ris­ken i trafiken.

If-Reflex-Jacka

I år ver­kar reflex­kam­pan­jen fort­sätta i ett sam­ar­bete till­sam­mans med desig­nern Örjan Anders­son, som kanske är mest känd för att ha omför­hand­lat (Svenskt) jeans­mode under 00-talets bör­jan med Cheap Mon­day, bland annat. Denna kol­lek­tion; »If you can see me«, känns där­e­mot inte alls lika trendsäker?Eller så är det kanske bara är jag som öns­ke­tän­ker att vi hade begravt truc­kerkep­sen och fula bom­ber­jac­kor när vi klev in i 10-talet.

oaxif_2_1

Nu när julen snart knac­kar på dör­ren och och det redan vid typ 16.00-tiden (snyft) blir märk­bart mör­kare ute så är jag verk­li­gen posi­tiv till att fler bär reflex, även om jag själv inte är bil­bu­ren. Men, var­för har inte fler mode– eller typ H&M–hus snap­pat upp detta? Jag, som till exem­pel inte är så för­tjust i Backs kol­lek­tio­ner (det får man väl fort­fa­rande säga i det här lan­det eller?!), skulle gärna se fler val­möj­lig­he­ter när det gäl­ler reflex­iva plagg eller mate­rial. Gärna i samma stil som reflex­jac­kan – alltså helt i reflex­ma­te­rial – har ni sett den en sen kväll mitt i sta­dens alla ljus? Reflexy­tan blir som en spe­gel däri alla reflex­io­ner dan­sar. Det är verk­li­gen en upp­le­velse! (Den upp­märk­samme kan nu påpeka att Alex­an­der Wang x H&M fak­tiskt gjorde en reflex­dun­jacka, men den är ju omöj­lig att få tag på i efter­hand, och dess­utom för­mod­li­gen lika svin­dyr som Back-jackan).

Sedan unge­fär en månad till­baka har jag bör­jat använda en sådan där rik­tigt hur­tig reflex­rem som man snäp­per på runt arm eller ben. Men det känns ju säl­lan enkelt att mat­cha en neon­fär­gad plast­bit till en skräd­dad kappa eller snygg klän­ning. Det enda »stil­rena« alter­na­ti­vet till att synas när man rör sig i skym­ningen är väl att bara ge upp totalt och slänga på sig en varsel­väst som sedan får skam­ligt knyck­las ner i festväs­kan. Att hala fram en plast­bit for­mad som en snö­flinga, i ett tunt bomulls­snöre som sit­ter fast medelst säker­hetsnål i jack­fic­kan… Nej, det känns verk­li­gen var­ken coolt eller som något en vuxen borde smycka sig med.

Så hur ska man då skydda sig mot mörk­ret och sam­ti­digt vara snygg, eller ja, i alla fall inte se ut som ett för­vuxet för­sko­le­barn? Jag vän­tar här med plån­bo­ken i högsta hugg!


Comments { 4 }

Tags: , , , ,