Therese

Therese

Jag tillbringar mina dagar med att skriva. Jag tycker att det är vackert med kroppar, filmer som utspelar sig på rivieran, tidig renässans och ögonbryn. Jag kan inte leva utan nagellack och tröjor i ull.

Skönhetsminne: Sommarlov, citrusdoft, drömmar

Min mamma var alltid piffig under min uppväxt: fina kläder, pumps och smink till jobbet till vardags, en handväska med spännande innehåll. Men några exklusiva produkter letade sig aldrig in i vårt hem. Smink och hudvård, liksom kläder, köptes i hög grad på postorder. För skönhetsprodukter var det franska märket Yves Rocher som gällde, vars katalog (”Skönhetens gröna bok”) sysselsatte mig i oändligt många timmar under min uppväxt. (Jag minns den underbara och skamlösa exotismen i copyn om den orientaliska parfymen Ispahan: sammetsnätter och kryddor, och jag minns bilderna av sydfranska lavendelfält som jag föreställde mig att de vackra franska kvinnorna i katalogen brukade springa över, med vinden i håret och fladdrande klänning.)

Vid något tillfälle, kanske när jag var sådär tolv år, började mamma prenumerera på Damernas Värld. Jag tror att jag tyckte att det var betydligt mer intressant än vad mamma tyckte (jag älskade catwalkbilderna, och bestämde mig för att ”modedesigner” var mitt framtida yrke, och så tillbringade jag oändliga timmar med att rita mina egna klädkollektioner). Och jag minns att ett återkommande samtalsämne var hur dyrt allt i tidskriften var. Och det var det ju: För mig som var uppväxt med H&M och Yves Rocher framstod varenda plagg och produkt som presenterades i Damernas Värld som fullständigt ouppnåelig. Det var som en glimt in i en annan värld, en värld där en skönhetsprodukt kunde kosta flera hundra.

Ja, exakt allt i Damernas Värld var liksom utom räckhåll. Jag minns tipsen om hur man packar sin resväska innan man flyger (jag hade aldrig flugit) till en exotisk plats (jag hade aldrig varit längre bort än Danmark) där det finns palmer (jag var besatt av palmer: tänk att en dag få se en palm! Helst på semester med Tom Cruise, som i filmen Cocktail) – det skapade en bild av en världsvan och flärdfull vuxen kvinna med god smak, sunda vanor och framför allt god ekonomi som inte liknade någonting som fanns i min värld.

En dag kom ett nummer av Damernas Värld som var inplastat eftersom det innehöll ett gratisprov av en skönhetsprodukt: en mycket liten flaska – men en riktig flaska! – av Biotherms Lait Corporel.

biotherm-lait-corporel-18148

Min mamma verkade inte riktigt förstå hur stort detta var, så jag lade beslag på flaskan. Den innehöll alltså body lotion, med doft av citrus, och inget med denna kräm var antagligen särskilt anmärkningsvärt (jag förstod senare att den är en sådan där klassiska skönhetsprodukt, men särskilt märkvärdig tycker jag fortfarande inte att den är). Men för mig var det nästan omtumlande. Min uppväxt var inte fattig i betydelsen svält och elände, men att gå och köpa en produkt som Bitoherms Lait Coroprel fanns liksom inte i begreppsvärlden. Kroppslotion köptes under veckohandlingen på stormarknaden, kom från till exempel Nivea och kostade max 39 kronor. De där diskarna med dyra produkter på Åhléns var något man inte ens tittade på, de var reserverade för andra, för Damernas Värld-kvinnorna.

Den lilla Biotherm-flaskan blev som en bro till den världen. Jag minns att det var sommarlov, och att jag tillbringade många dagar sysslolös och ensam hemma. Jag minns att jag satt på trappan utanför huset och bläddrade i Damernas Värld och doftade citrus av den fantastiska krämen som fick tillvaron att kännas fylld av löften och möjligheter: om att en dag kanske bli en sådan kvinna som köper skönhetsprodukter för flera hundra och åker på semester till en plats med palmer.


Comments { 3 }

Tags: , ,


Ännu en höst med Kiehl’s

nya_krämer

Jag kan knappt gå förbi Kiehl’s längre utan att vilja köpa saker, för typ allt jag har testat därifrån har varit underbart – utom ögonkrämen med avokado, som visade sig vara för tung för mig, och den där vanliga ansiktstvätten blir jag lite torr av – well, vissa produkter har varit underbara, alltså underbara, som i att jag inte vill leva utan dem. Här kan man läsa om vilka jag tänker på, och så här drygt ett år efter att det länkade inlägget postades är jag besatt av Midnight recovery-oljan: vilken jättebra produkt! Man vaknar verkligen och är snygg när man har använt den! (Och idag såg jag att de lanserat en dag-version av den, men den är så ny att det inte gick att tigga till sig ett prov ännu. Jag blir exalterad över blotta tanken på den.)*

Senaste jag köpte en ny Skin rescuer-kräm gav den sluga Kehl’s-expediten mig ett prov på en kräm mot mörka ringar runt ögonen – Clearly corrective dark circle perfector – och nu har jag provat den i en vecka och tycker att även den är underbar. Vilken jättebra produkt det också! Alltså, den funkar verkligen. Förlåt om jag låter som tv-shop nu, men jag har inte använt concealer på en vecka (jätteskönt, särskilt med tanke på att Make up store, som tillverkar concealern jag föredrar under ögonen, verkar ha fuckat upp sin produktion fullständigt när de bytt förpackningar och har saknat den till försäljning sedan i somras.)

Jag hatar egentligen att tipsa om hudvård, för det är så himla svårt att veta vad som funkar för någon annan, och jag vill inte att nån ska bränna 300 spänn på en kräm som inte passar, men är man upptagen av sina ringar runt ögonen tycker jag att man ska gå och be om ett gratisprov! På bilden här ovanför syns min nya vän tillsammans med dagens andra spännande köp: en gullig liten BUS från Clarins, som man blandar i sin dag- eller nattkräm. Jag tänkte testa att inte vara blek som ett lik i vinter.

* * *

Och jo, angående det nya sminket från H&M: jag har köpt ytterligare läppstift, nagellack och ögonskuggor sedan det inlägget postades, och en lip tint (som är som exakt alla andra lip tints jag testat: extremt cerise, extremt hållfast), och jag tycker att det är bra. Inte jättebra, men klart bra med tanke på priset, och framför allt KUL! Jag har liksom känt en glädje över smink igen, efter att ha sminkat mig exakt likadant varje dag i typ… år. Jag gillar det röda nagellacket bäst av allt, det har jag använt nästan konstant sedan jag köpte det. Det sitter inte lika bra som till exempel OPI (som är mitt favoritmärke när det gäller hållbarhet, men som även är tre gånger så dyrt), men lika bra som nagellack som sitter lite sämre. Jag tycker att H&M:s nya smink är perfekt för att just testa grejer: det finns som sagt typ en miljon färger att välja bland, så har man alltid funderat över grönt nagellack eller knallblå ögonskugga så är det perfekt. Nu när jag har kommit på att jag verkligen, verkligen gillar klarrött nagellack funderar jag dock på att köpa ett som håller lite bättre – typ från OPI.

*Obs, jag är fortfarande (tyvärr) inte sponsrad av Kiehl’s.

 


Comments { 2 }

Tags: , , ,


Nytt, fint smink! Kanske även bra.

hmsmink

Titta vilket trevligt smink. Det är H&M:s nya satsning på en egen skönhetsserie. Runt 800 produkter ska det finnas, och det gör det nog, det fanns en väldig massa färger av allting, men särskilt av ögonskuggor och nagellack som glittrade och lockade som en färgsorterad lösgodisdisk. Min bild är inte så bra, men den visar två nagellack (ett mörkt, metalliclack och ett klarrött år det kalla hållet), en blåglittrig (?! Ja, jag kände för färg!) ögonskugga, och ett klarrött läppstift.

I ögonskuggans dosa på bilden här ovanför kan man se mina fingrar, med det klarröda lacket, som jag gillar mycket. Jag gillar läppstiftet också – jag använder sällan läppstift men blev sugen på en höstlook med klarrött, så jag slog till på ett. Det verkar sitta rätt bra, mycket pigment. Vilket säkert är fallet också även med produkten lip tint som jag testade på handen och nog måste köpa eftersom den verkade sitta som berget.

Det är för tidigt för recensioner egentligen, men första intrycket är alltså bra. Jag gillar att det finns så många färger av allt, att det finns roliga produkter som ögonskugga i mousseform, ovan nämna lip tint samt ögonskuggepaletter som verkar väldigt genomtänkta och prisvärda. En massa redskap finns det också, och en kroppsdel, med duschtvål och krämer och sånt, fast jag kollade inte så noga på den, för jag är så himla kär i allt sådant som H&M:s storasyster & Other Stories gör, i finare förpackningar dessutom. Men sminkförpackningarna i denna nya M&M-serie är jättefina tycker jag: vitt och guld, med lite gullig, knubbig form på allt.

Och priserna är bra: 69 för ögonskuggan, 99 för läppstiftet. 49 för nagellacken, det är bäst av allt. 49! Det är väl typ vad Mavalas minilack kostar. H&M:s nagellack finns i mycket fler och roligare färger. Jag ska inte göra reklam för detta smink, det kanske är kasst, men det var bara så roligt att stå där bland ett så stort utbud där allt var billigt. Jag rekommenderar en titt i alla fall!

 


Comments { 4 }

Tags: ,


Lite tisdagsilska

Varje gång jag öppnar ett av de danska modemagasin jag gillar så mycket blir jag ändå förbannad på det återkommande inslaget där en typ 22-årig fotomodell ska berätta om sina skönhetsrutiner och komma med goda råd om hur man blir snygg (underförstått: lika snygg som en 22-årig fotomodell). Ni vet: visa upp några favoritprodukter, berätta om kost, träning och skönhetsvård.

Detta är alltså människor med de perfekta generna för att se bra ut i kläder som vinner på att bäraren är lång och smal, eller för att framstå som i avsaknad av porer i närbild, och som tack vare sina goda gener antagligen behöver lägga minimal ansträngning på att bli snygga.

De 22-åriga fotomodellerna ger därför ofta råd av den här typen:

* Sov mycket! Minst åtta timmar per natt.

* Drick mycket vatten! Minst åtta glas om dagen.

* Jag tränar inte så mycket, men jag göra gärna yoga ibland, och promenerar när jag ska någonstans.

* Jag låter alltid håret självtorka. Värme sliter så mycket på det.

* Jag älskar fisk och avokado. MUMS, fisk och avokado! Jag äter nästan bara det eftersom det är det godaste som finns.

* [Med allvarlig röst:] Gå aldrig och lägg dig utan att tvätta bort sminket! Jag kommer från en släkt där ingen kvinna under åtta generationer har lagt sig utan att tvätta bort sminket.

* Kom ihåg att le! Inget är vackrare än ett leende!

Detta är otroligt frustrerande, både eftersom det är sådana skitråd, som har ältats i tjejtidningar sedan tidernas begynnelse, och antagligen är ren lögn eftersom jag inte kan tänka mig att en 22-årig fotomodell t ex sover åtta timmar per natt eller alltid har tid att låta håret självtorka. Om det nu nödvändigtvis måste vara unga, snygga, smala människor som ska tipsa om hur man blir ung, snygg och smal så kunde de väl i alla fall vara ärliga och typ säga ”Du DÖR inte om du lägger dig utan att tvätta bort sminket!” eller ”Försök att inte supa alldeles för mycket”.

MEN, det allra bästa vore ju givetvis om människor som faktiskt behövt jobba lite på sin snygghet nån gång fick ge tips i den här typen av artiklar. Typ någon som har lidit av jobbig acne och har genuint goda råd för hur man kan bli av med den. Någon som verkligen kämpat med vikten och nu har genuint bra tips till andra. Eller någon som är 50 och blir castad som Bondbrud (hemskt ord, men det är tyvärr den vedertagna termen) och kan berätta hur jag ska göra för att se ut så här om 15 år:

Monica-Bellucci-bond

Tro mig, det kommer inte att räcka med åtta glas vatten om dagen och ett leende.

 


Comments { 6 }


Gudars like tycks mig den klänningen vara

Idag har jag ägnat mig åt att bläddra i Sara Danius essäsamling Husmoderns död och andra texter. Den är kul för att den handlar om så alla möjliga saker – Freud, att flå en ål (eh okej, just de ämnena följer kanske helt logiskt av varandra), Djuna Barnes, kakor, och modets betydelse för Proust. Det senare började jag tycka var extra intressant när jag läste att Proust (vars På spaning efter den tid som flytt jag skamset måste erkänna att jag aldrig kommit längre än ungefär 60 sidor i – tre gånger dessutom) i det närmaste ägnade sig åt produktplacering.

Även om man inte har läst Proust är man kanske på det klara med att han skriver rätt omständligt. Eller noggrant – det är mycket som ska beskrivas liksom. Inredningar och sådant. Och kläder. Särskilt ingående beskrivs det hur Albertine, föremålet för berättarens olyckliga kärlek, drömmer om att äga en klänning av märket Fortuny.

Fortuny grundades av Mariano Fortuny, som var född i Spanien, men startade sin verksamhet som modedesigner i Venedig, med filial i Paris. (Företaget finns fortfarande kvar, men verkar bara tillverka tyger och inredning nu för tiden.) En av hans klänningar, The Delphos gown, skapad 1907, blev en stor hit bland tidens kändisar. Delphosklänningen namngavs efter en antik grekisk skulptur, Körsvennen från Delhphi (som hittats vid en utgrävning tio år tidigare), och ser ut som dräkten han har på sig. Eller som den peplos som denna gulliga kore (=ung kvinna) bär:

peplos_kore

Grejen är alltså att man ser ut som en grekisk skulptur eller eventuellt gudinna i den.

Ja, och här är själva Delphosklänningen, på en modell från tiden:

Fortuny Delphos dressFin förmakspalm dessutom. 

fortuny dressesI färg kunde den se ut så här.

Delphosklänningen blev en succé! Den var elegant, i veckat siden, och samtidigt supermodern eftersom den var så lätt och fladdrande. På axlarna och ärmarna hölls den ihop av glaspärlor. Utöver Prousts Albertine syntes till exempel kändisar som Isadora Duncan och Eleonora Duse i den. Och så dök den upp på porträtt, som detta fina av Spaniens motsvarighet till Zorn, Joaquín Sorolla:

Elena_vestida_con_túnica_amarilla_by_Joaquín_Sorolla,_1909Elena Vestida heter kvinnan på bilden, 1909 fick hon sitt porträtt målat.

birleyOch detta är Sir Oswald Hornby Joseph Birley, som målat Miss Muriel Gore in a Fortuny Dress, 1919

klänningsaskDelphosklänningen såldes i vad som ser ut som en hattask, för att hålla sig skrynklig och fin!

fortunyklänningEn röd Delphosklänning skulle jag vilja ha, känner jag väldigt starkt! Och sedan kom jag på varför:

the-favourite-1901För att jag skulle se ut som en tjej på en målning av min favorit John William Godward i den! (Ser ni, pärlorna på ärmarna är precis likadana!)

Tyvärr är jag inte ensam om att vilja äga en Delphosklänning från Fortuny: de är jätteeftertrakade, kostar massor och återfinns säkrast idag på museum. En som har råd är dock supermodellen Natalia Vodianova, som tydligen äger två stycken:

nataliavodianovainfortunygown

Jag ska spana efter något liknande till sommaren! Gudinnesommaren 2015!


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,


Lucka 19: Allt var inte bättre förr…

…men tidskriftsomslagen var det definitivt. Jag förstår inte varför de inte kan se ut lite mer så här idag? Vad hände med de tecknade omslagen? Som inte bara visar ett photoshoppat ansikte? De säljer inte, är givetvis svaret. Men de här numren av The Queen skulle jag köpa nästan oavsett vad de innehöll, för att de är så fruktansvärt fina.

 
queen1

queen2

queen3

queen4

queen5

 


Comments { 2 }

Tags: ,


Lucka 17: Från det ena till det andra

valerius de saedeleer, 1867-1941, winter landscape

Förutom att jag gillar målningar med snö på, gillar jag bilder som ser ut som andra bilder. Det här är en målning av den belgiske expressionisten Valerius de Saedeleer, och det känns inte som en drastisk gissning att han har varit i högsta grad påverkad av en annan målning med snö på när han målat den. Nämligen…

1280px-Pieter_Bruegel_the_Elder_-_Hunters_in_the_Snow_(Winter)_-_Google_Art_Project

Bruegels ”Jägarnas hemkomst”, som jag brukar hävda är den bästa målningen i konsthistorien. (Ja, jag skulle strida för detta. Med vapen, om jag var tvungen.) Jag älskar allt med den, och dessutom på ett generöst sätt: jag blir inte svartsjuk när andra vill visa den sin uppskattning. Tvärtom faktiskt. Därför gillar jag även Valerius de Saedeleers målning här ovanför, och jag blev jätteglad när jag såg den här bilden:

frances mclaughlin-gill

Ett modefoto av Frances McLaughlin-Gill, som medverkade i brittiska Vogue. Som ni ser är ”Jägarnas hemkomst” fond. Jag tycker att det är en jättefin bild: jag är väldigt förtjust i rött tillsammans med den där grågröna färgen som dominerar i Bruegels målning. Kanske hade Frances McLaughlin-Gill kommit på idén med Bruegel i bakgrunden efter att ha sett det här fotot:

Princess Elizabeth, photo Cecil Beaton. England, 1945 (c) Cecil BeatonDet är prinsessan Elizabeth (hon var inte drottning än) av England, fotad 1945 av Cecil Beaton, som var en fantastisk fotograf. Det ÄR inte ”Jägarnas hemkomst” i bakgrunden, men det är inte långt ifrån: Snön, skridskoåkarna, de kala, svarta grenarna, fågeln i trädet. Det är som om den som målat fonden plockat några av sina favoritelement ur ”Jägarnas hemkomst”.

Och den bilden fick mig att tänka på två andra bilder, som inte har ett dugg med Bruegel att göra, men som också är bilder som liknar varandra:

The Queen & Prince... Past & Present

Drottning Elizabeth och prins Philip, då och nu. De är så himla rörande.

 


Comments { 1 }