Att odla sin trädgård

Hudvård påminner faktiskt om trädgårdsarbete. Det är något man aldrig blir klar med, utan en ständigt pågående process. Även när rabatterna prunkar måste man hålla efter ogräs, och för att växtligheten ens ska slå ut måste jorden vändas, gödslas, vattnas. Säsongsaspekten är inte helt fel heller. Beroende på årstid behöver trädgården, liksom hyn, olika typer av underhåll för att trivas.

Vad gäller just hudvård så är det den flitiga som belönas. Att varje dag tvätta av sig sminket med en bra rengöring, använda en bra återfuktande kräm, kanske komplettera med ansiktsvatten och/eller serum. Peeling med ansiktsmask en till två gånger i veckan. Varje vecka. Skonsamt smink som inte täpper till porerna. Inte peta, klämma och pilla i ansiktet, någonsin (note to self…). Undvika solen. Dricka mycket vatten. Se till att återfukta extra mycket i torra miljöer och under vinterhalvåret. Tröska på sådär år ut och år in och man får med största sannolikhet en bra hy – inte över en natt och du kan aldrig sluta med rutinen. (Har man medicinska problem, som acne eller eksem eller dylikt, så gäller ju inte det förstås utan då kan man behöva medicinsk hjälp på vägen.)

Men det finns alltid genvägar också. I min kolonilott tröttnar jag ibland på att de fleråriga växterna aldrig tar sig, att nytillskottet beräknas blomma först nästa år eller att effekten av gödslandet i princip är obefintligt för det blotta ögat (rötterna är säkert jättefina). Då piffar jag alltid upp med ettåriga växter i glada färger, som fyller ut rabatterna och ger illusionen av en välmående och prunkande trädgård. Så snart ettåringarna blommat ut och dött blir de dock bara kompost, och för att rabatten ska blomma nästa år är det de fleråriga växterna som kräver min uppmärksamhet.

Översätter vi detta till hudvård, är den bästa snabblösningen för vackrare hy kemisk peeling. Kemisk peeling är också ett sätt att optimera upptagningen av övriga produkter som du använder, så i det fallet kan man tala om att den ettåriga blomman också ger näring åt de fleråriga.

Jag har provat:

MD Daily Peel Pads

Jag har använt MDs Daily Peel Pads i flera omgångar och alltid varit nöjd. Det sticks och bränns litet, vilket gör att det verkligen känns att de verkar (och det gillar jag). Men det innebär ju också att om man har litet känslig hy så kan man bli röd och rosig. Jag har använt dem som en kur varje dag i två veckor och då kombinerat med en extra lugnande och fuktgivande kräm samt lagt fuktmasker och lugnande masker kontinuerligt. Eftersom huden blir tunnare och känsligare under behandlingen är det  viktigt att undvika solen, solarium och att ha extra mycket solskydd. Tänk på att man heller inte ska blanda flera aktiva produkter utan att rådgöra med hudterapeut. Använd alltså inte någon annan produkt med AHA-syror eller andra aktiva ingredienser samtidigt som du använder Daily Peel Pads.

Priori Advanced Aha

Den här peelingen har jag i duschen och använder vanligtvis en gång i veckan innan jag lägger fuktmask. Jag använder den på armar och dekolletage också. Omedelbart resultat! Och mild produkt. Man måste såklart följa upp med fuktkräm och body lotion på de ställen man peelat.

I maj är det dags för något nytt! Jag ska prova MD Formulations Personal Peel Kit, som man kan köpa här och här. Jag förstår inte hur det kan vara så stor prisskillnad – jag har fått mitt i present och jag antar att det går att köpa på exempelvis NK också men jag vet tyvärr inte priset i butik. Vad gäller inköpsställen har jag aldrig handlat hudvård på nätet, utan länkarna ovan baseras på att det var första sökresultaten.

Jag tänker  att jag ska tajma vårens quick fix med att syrenerna blommar.

Bild: Gather ye rosebuds while ye may, John William Waterhouse, 1909. Wikipedia Commons.


Comments { 1 }

Tags: , , , , ,


A Whole Lotta Woman

Redan när jag såg de här bilderna första gången tänkte jag att jag skulle skriva något om dem, men sedan glömde jag helt bort det. Jag blev påmind om dem först när jag snubblade över dem på en blogg. Bilderna är tagna av Steven Meisel och publicerades i italienska Vogues juninummer 2011. De fick stor uppmärksamhet eftersom modellerna är betydligt större än vad modeller som förekommer i modemagasin brukar vara. Man valde till och med att placera en av bilderna från reportaget på omslaget, vilket man får säga var ganska modigt gjort då bilder på plus size modeller säljer betydligt sämre (Jag läste någonstans att om man vill sälja många tidningar ska man placera Reese Witherspoon på omslaget. Herrens vägar äro förvisso outgrundliga, men jag kan för mitt liv inte förstå hennes dragningskraft).

Jag gillar bilderna av flera anledningar; dels är det kul att en annan kroppstyp än den väntade får synas i världens största modemagasin. Men framför allt gillar jag dem för att jag personligen tycker att de här kvinnorna är så otroligt mycket tjusigare än de vanligtvis utmärglade (och unga!) modellerna man är van vid att se. Dessutom har jag alltid haft en fäbless för stora hår och mycket smink så stylingen tycker jag också om. Och Steven Meisel är som alltid fenomenal. Det är snygga bilder på snygga kvinnor i snygga frisyrer, helt enkelt.

Men jag har lite svårt att låta passera att normalviktiga kvinnor är så pass sällsynta i modevärlden, att när de väl förkommer känner man sig tvungen att anspela på hart när allt en människa kan begära – pengar, mat, alkohol och sex. Som om dekadensen i de här bilderna är det enda som kan matcha vad man verkar anse vara modellernas uppenbart otyglade hunger. Den här idén om att kurviga kvinnor alltid är sexuellt utlevande och helt oförmögna till självkontroll är verkligen sliten. Det är ett välkommet steg i rätt riktning att Vogue så sakteliga börjar möta en efterfrågan som jag är övertygad finns hos deras läsare, men man får gärna passa på att se över sin otidsenliga uppfattningen om olika kvinnotyper, och förhoppningsvis bredda sig även på den fronten.

belle-vere
Foto: Steven Meisel för Vogue Italia


Comments { 0 }

Tags: , ,



Comments { 0 }