Lucka 2: A Pinker Wonderland

Vanligtvis älskar jag att klä mig i svart, marinblått, vinrött…ja, mörka färger i allmänhet, egentligen. Men nu – och jag antar att det beror på att den här hösten har varit så himla mörk – har jag börjat snegla lystet mot pasteller, särkilt olika rosa nyanser.

Jag vill ha rosa underkläder, kanske den här rosa halsduken, rosa svandunstofflor och definitivt den här rosa kashmirtröjan från Dolce & Gabbana som typiskt nog verkar vara slutsåld. Det känns visserligen som att jag behöver skaffa en helt ny personlighet för det, men jag tror till och med att jag vill ha…en rosa pikétröja från Lacoste.

Agent Provocateur Love range

Underkläder från en av Agent Provocateurs brudkollektioner.


Comments { 0 }

Tags: , , , ,


Ett anspråkslöst förslag

På senaste tiden har jag känt en längtan efter bilder på kvinnor med kläder som korvar sig och skär in lite någonstans. Ja, det låter antagligen som en konstig önskan. Men jag har börjat tycka att det är så himla snyggt, att se att en kropp består liksom av… kött, hull, att ett behåband eller en troskant skär in, att plagg åker upp och knorvar sig lite och åker in i ett veck av något slag, eftersom de sitter på en kropp. Det här är inget inlägg om att ett kroppsideal borde ersättas av ett annat, det är en anspråkslös önskan om att en annan typ av bilder borde kunna få förekomma. Jag är så trött på kroppar som ser ut att vara av plast! Oavsett om de är smala eller tjocka.

Jag kom att tänka på det när jag kollade på Agent Provocateurs vår- och sommarkollektion. Nog ser det här ut som en kropp som är… mjuk? Jag fattar att om man ska sälja underkläder så vill man presentera dem på ett attraktivt och välsittande vis. Men ändå. Alla de där banden hit och dit, nog borde de skära in någonstans på en kropp av den där typen? Här är det i alla fall lite gränsfall på höften:

agent-provocateur-spring-2014-campaign4

Det var just den bilden som fick mig att tänka ”Gud vad snyggt när det skär in på höfterna!”. Jag påstår inte att jag är representativ för kategorin kvinnliga konsumenter, men att ett plagg skär in lite på höfterna på en modell som är jättehet ändå ger mig mycket större lust att köpa det. På mig skär rätt många trosor in på höfterna. Strumpbyxorna hasar rätt ofta ner och ger mig en liten muffin top. Kanske är det av självbevarelsedrift, men jag har alltså börjat att tycka att detta är snyggt. Och att det är rubbat att något som är både snyggt och (tror jag i alla fall) vanligt, nästan aldrig syns på bild.

Det här tycker jag är jättesnyggt:

det skär in

Det är som synes Sophia Loren, och jag försöker alltså inte säga att hennes kroppstyp är bättre än någon annan kroppstyp, men jag tycker att det är så himla snyggt att hennes kropp ser ut som en kropp. Kläder stramar och knölar lite, fastnar i kroppsveck, skär in.

Jag är verkligen inte för realism när det gäller sådant som den här bloggen handlar om, jag har egentligen inga problem med att saker – och kroppar – avbildas som vackrare – eller bara annorlunda – än vad de oftast är i verkligheten, jag tycker inte att ”naturligt” är att föredra. Jag undrar bara hur det gick till när världen enades om att det bästa sättet att visa kläder är på en kropp som ser ut att vara gjord av något annat än kropp.


Comments { 7 }

Tags: , , ,