En fet okrossbar glasyta

skonhetskabinettetEtt smärre problem för mig med att beautyblogga är att jag sällan eller aldrig köper nya produkter. Men! Så slog det mig häromdagen att jag faktiskt har plockat på mig en hel del nya saker den senaste tiden, och det finns därför ingen anledning att inte fotografera detta samt inrätta en ny röd dag.

F.v. 1. Mandelolja som Anna köpte till mig under sin senaste resa till Rom. Jag använder den dagligen över hela kroppen, den är lättare och drygare än de mandeloljor jag köpt i Sverige. 2. Salsyvase 2% från Apoteket som jag lägger som mask och skrubbar bort med en frottéhanduk, efter tips på Quetzala Blancos blogg vars tips jag förbehållslös brukar testa eftersom hon verkar ha den vackraste hyn i stan. 3. OPI Top Coat, eftersom jag biter på naglarna men inte klarar av förnedringen att för tionde året i rad köpa Stop n grow. Kommer aldrig bli en riktig dam. 4. MAC Lipglass. Jag har inte använt lipgloss sedan högstadiet då lipglossen påminde om Karlssons klister: när man väl lagt på sitt gloss så gick det bara att le botox eftersom massan stramade så hårt. Sedan ägnades återstoden av dagen till att ömsom äta upp, ömsom smula bort och måla på igen och igen. Jag kan givetvis bara tala för mig själv. Detta lipglass påminner efter användning om en fet okrossbar glasyta, därav dess namn, och gör att man ler falsk diamant!


Comments { 0 }

Tags: , , , ,


Sparkrav

Eftersom det är nyårsafton vore det kul att skriva en riktigt flärdfull bloggtext…men jag sitter hemma i soffan och jobbar. Även om jag har det ganska trevligt tillsammans med min kille – som också  jobbar – och ett glas vin, så är jag inte på ett särskilt flärdfullt humör. Så här följer ett redigt och näst intill husmoderligt inlägg.

Jag brukar vanligtvis inte syssla med nyårslöften, men inför 2014 har jag bestämt att jag ska försöka leva lite mer sparsamt. Det är väl inte direkt ett löfte, men i alla fall en målsättning. När jag satte mig ner och tänkte igenom vad det är jag egentligen gör med mina pengar så insåg jag snart (nåja, jag visste väl redan från början) att jag lägger väldigt mycket pengar på hud- och hårvårdsprodukter. I stället för alla schampon, krämer och rengöringsprodukter jag vanligtvis använder, ska jag under året som följer övergå till dessa rejäla folkhemsprodukter.

Barnängen barntvål: Det här var min go-to tvål under studietidens knapra år. För 25:- får man ett fempack prima tvål som funkar till både kropp och händer. Tvålen är ovanligt fast och blir inte alls så där geggig som till exempel tvål från Dove blir. Den känns därför väldigt fräsch (jag har annars förstått att många upplever tvål som mindre hygienisk än duschkräm på flaska) och räcker i en oändlighet. Doften är mild och behaglig – ”klassisk tvål” – och får antas vara anpassad till små barnstjärtar. Hett tips för allergiker, alltså! Finns på närmsta ICA.

Barnangen

 

ACO:s bad- och duscholja: Tyvärr har jag satt i system att köpa dyra hudkrämer, använda ungefär en tredjedel av dem, för att sedan tröttna. Jag vill så gärna vara en sådan där kvinna som kliver upp ur ett ångande varmt bad och smörjer in sig med en lyxig kräm, men jag är för rastlös för att bada, och jag ogillar den kladdiga hinna som jag upplever att alla krämer lämnar efter sig. ACO:s bad- och duscholja inhandlas för ungefär en femtiolapp på Apoteket. Den är, förutom prisvärd, oändligt mycket mer effektiv än vanliga hudkrämer jag har testat, och eftersom man använder den i duschen så slipper man det sedvanliga kladdet med att smörja in sig. Eller snarare: Eftersom man använder den i duschen så spelar det ingen roll att det blir lite kladdigt. Första gången jag köpte den här oljan var det för att testa ett billigare alternativ, men nu skulle jag aldrig välja något annat även om jag hade en obegränsad krämbudget. Gud, jag blir helt till mig nu när jag skriver om den; ACO:s bad- och duscholja är verkligen bra på alla sätt!

ACO

 

Fructis schampo och balsam: Hm, okej, jag får väl medge att inget slår Kérastases Nutritive-serie, men av alla billiga schampon och balsam jag testat är Fructis de jag tycker bäst om. De är dryga och habila, och jag gillar verkligen doften. I jämförelse med exempelvis vedervärdiga Elvital från L’Oréal är de närmast att likna vid salongsprodukter; krämiga och rikt löddrande. När jag hade långt hår hade jag nog inte kompromissat på den här punkten, men min nuvarande korta page har ännu ej revolterat.

Fructis

 

Mandelolja: Jag har väldigt känslig hy och har vant mig vid att behöva lägga mycket pengar på både rengöringsprodukter och en massa olika krämer till ansiktet. De senaste tio åren har jag alltid återkommit till Exuviance (även om jag har gjort rätt många avstickare och testat annat). Exuviance är tyvärr ganska dyrt, men billigare hudvårdsmärken är helt uteslutna: Inom ett par dagar blir jag rödflammig, torr och fet om vartannat. Helt ohållbart, alltså. Den senaste tiden har en hel del prisvärda franska märken letat sig hit till våra apotek, men jag har varken hunnit eller orkat botanisera ordentligt bland dem än. Men så slog det mig plötsligt: Mandelolja – jag ska testa mandelolja! Sagt och gjort. Den senaste veckan har jag uteslutande använt mig av mandelolja i ansiktet. Jag börjar med att skölja av ansiktet med ljummet vatten, sedan smörjer jag in mig med olja, för att avslutningsvis skölja ordentligt med ljummet vatten igen. Klart! Ingen vanlig rengöring, inget ansiktsvatten, inget serum, ingen kräm. Det har som sagt bara gått en vecka sedan jag blev en Mandeloljetjej, men hittills är resultatet över all förväntan: Allt smink försvinner i ett nafs, och huden känns len och återfuktad. Oljan jag använder mig av är en kallpressad mandelolja utan tillsatser från Apoteket, och den kostar ungefär femtio kronor.

mandelolja hårvård hudvård skönhet och hälsa


Comments { 12 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,