Gästinlägg: Handskar

Jag har tidi­gare i den här blog­gen nämnt hur jag i mina unga år blev starkt påver­kad av de roma­ner och flick­böc­ker från 1800-talet som jag var stor­kon­su­ment av, där­ibland Lou­isa May Alcott’s Little Women. Jag tror att det var där jag först inhäm­tade min vid det här laget djupt rotade över­ty­gelse att en dam ald­rig går ut utan hands­kar, i alla fall inte mel­lan första okto­ber och sista april. (Fast jag bär gärna hands­kar även i sep­tem­ber och maj.) Min­nesvärd är till exem­pel epi­so­den när Jo och Meg ska gå på fest till­sam­mans och det upp­da­gas att Jos hands­kar är omöj­liga att använda eftersom hon spillt någon­ting på dem. Megs hands­kar är för­stås oklan­der­liga, men det ser ut som om Jo skulle få stanna hemma från fes­ten, tills man kom­mer på idén att de kan dela på de två paren: Var och en tar på sig en av Megs rena och hål­ler lite non­cha­lant en av Jos smut­siga hans­kar i han­den, på ett sånt sätt att det inte syns att den är smutsig.

6a00d834911e3069e2017d3f2c0ff0970c

I bil­den från fil­men häro­van ser man längst ner till väns­ter hur flic­korna är behands­kade även mitt i som­ma­ren, vil­ket är helt kor­rekt. Under 1800-talet gick en dam ald­rig ut utan hans­kar och hatt, oav­sett års­tid eller väder. (De borde alltså även haft hatt på sig på bil­den, men det är en annan sak.)

Fernand-Toussaint-xx-Woman-with-Gloves-and-Parasol-xx-Private-collection6a00d8341c69f653ef017d3ca905e7970c

På väg ut.

Eftersom en annan stor influ­ens vad det gäl­ler det este­tiska för mig var svart­vita fil­mer från 1940-talet, så är jag orubb­lig i denna upp­fatt­ning om hands­kar som en nöd­vän­dig del av kläd­seln, i alla fall under vin­ter­halv­å­ret. Jag har en kol­lega som cyklar till job­bet varje dag året om och näs­tan all­tid utan hands­kar eller van­tar. Jag ryser när jag ser henne och får bärga mig för att inte tala om för henne hur fult och ja, direkt skad­ligt, detta är. Hon kan ju få röda, svullna, fula och frost­bitna hän­der! För att inte tala om att själva de nakna hän­derna i sig är direkt stö­tande i mina ögon.

Ja, men visst är det vac­kert med hands­kar – och sex­igt! Kolla bara på tje­jerna här nedan:

handskar1handskar2

Och hade Rita Hay­worth som Gilda varit hälf­ten så sexig utan hands­kar? (Nja, kanske Rita Hay­worth, men för res­ten av oss är det ett hjälp­me­del som inte bör förkastas.)

handskar3

Det ulti­mata vad det gäl­ler hands­ke­le­gans är för­stås att a/ röka med hands­karna på (helst ciga­rett med mun­stycke) eller b/ att bära smyc­ken ovanpå handskarna:

handskar4

Mode­re­por­tage från första hal­van av 1900-talet har näs­tan all­tid med hands­kar som ett så obli­ga­to­riskt kom­ple­ment till kläd­seln i övrigt att de knap­pas ens kommenteras:

handskar5handskar6

handskar7handskar8

Märk väl att det gäl­ler vår– och som­mar­klä­der här, så hands­kar­nas funk­tion är knap­past att hålla värmen.

Även på ett moder­nis­tiskt, när­mast kubis­tiskt, konst­verk som detta, är hands­karna en vik­tig del av por­trät­te­ringen av kvinnan:

handskar9

Hat­ten är för­stås också vik­tig, men den för­tjä­nar en egen text, så den tän­ker jag inte gå när­mare in på här. Fast visst är det snyggt när man koor­di­ne­rar hands­kar och hatt! På bil­den nedan antyds bara hat­ten vis­ser­li­gen, men det råder ingen tve­kan om att den är samma färg som hands­karna – och läppstiftet:

handskar10

Och kolla på kvin­nan här nedan, som egent­li­gen har en ganska trå­kig klän­ning; men vars ensemble lyfts till en helt annan höjd av det vin­röda läpp­stif­tet, den vin­röda hat­ten (med flor!) och de likaså vin­röda långa hands­karna (med arm­band utanpå!).

handskar11

Och vad ska man säga om kvin­nan i hands­kan­non­sen nedan, som kör med kon­trast­fär­ger och kom­bi­ne­rar dovt mörk­rött med kallt ljus­grönt? Så vackert!

handskar12

Till och med hem­stic­kade fing­er­van­tar med folk­lo­re­möns­ter kan vara så här snyggt när man går in för det:

handskar13

Men för mig blev det ett par röda vår­hands­kar i år. De är lika snygga till svart skinn­jacka som till ljus trench­coat och de gladde mig hela mars och april. Glä­der mig åt att kunna använda dem igen.

handskar14

Gästin­lägg av Bir­gitta Berglund

 

 


Comments { 2 }

Tags: , ,


Botemedel mot trist väder

Jennifer-Connelly_2 DG PE 13 DONNA/UOMO.indd marilyn-monroe-actress-beach-fashion-Favim.com-498518


Comments { 4 }

Tags: , , ,


Mitt analoga Pinterest

Jag öpp­nande en  för­va­rings­låda som stod i bok­hyl­lan, ni vet en sådan pif­fig man kan köpa från Åhléns eller Gra­nit som efter ett tag smäl­ter in i inred­ningen och får en att glömma att den inne­hål­ler något. Lådan vägde näs­tan ingen­ting, så den hade kun­nat vara tom. Inuti fanns bara bil­der, utrivna från tid­ningar. Det var litet blan­dad kom­pott, fram­för allt mode­bil­der jag fast­nat för och velat spara. Detta var innan Pin­te­rest. Jag har inte Pin­te­rest själv, var­för jag blev glad över att hitta lådan med min egna ana­loga mot­sva­rig­het. Här kom­mer några smakprov!

givenchy2

Det här är en kam­panj fotad av Mert & Mar­cus, för Givenchy som ni ser. Jag rev ut bil­den ur något mode­ma­ga­sin när jag läste grund­kur­sen i mode­ve­ten­skap, och vi blev ombedda att ta med en mode­bild vi fast­nat för till ett semi­na­rium om mode­fo­to­grafi. Inför semi­na­riet hade vi läst Roland Bart­hes Camera Lucida, som jag varmt kan rekom­men­dera alla tän­kande män­ni­skor att läsa. Det är fres­tande för mig att skriva om min kär­lek till Bart­hes nu, men det får bli en annan gång. (Men ett sido­spår får ni stå ut med: på mitt förra arbete skulle jag sitta med på en mid­dag där en av Frank­ri­kes tidi­gare pre­si­den­ter skulle med­verka — oer­hört gla­mou­röst. Jag visste att Bart­hes dött i en tra­fi­ko­lycka på väg hem från en lunch hos vad som senare blev Frank­ri­kes pre­si­dent. Tan­ken på att jag skulle få träffa och sitta på samma mid­dag med en per­son som mött Bart­hes hans sista tim­mar i livet var för mig så full­kom­ligt över­väl­di­gande att det kän­des som en näst intill reli­giös upp­le­velse. Nu var det så att det var Mit­te­rand som Bart­hes hade lun­chat hos, och Valéry Giscard d’Estaing var den tidi­gare pre­si­den­ten som jag fick äran att mingla med. Jag kla­gar inte. Jag hade en lila klän­ning i siden som jag sedan endast har använt en gång, på min gud­dot­ters dop.)

baleines

Jag tror att det här bil­den kom­mer från ett repor­tage i Bon, om sub­kul­tu­ren La Sape i Kongo. Se fler bil­der och läs mer om La Sape och Les Sapeurs härhär och här.

valentino11

This is the essence of me.

jesus2

Och det här är min sorts melankoli.

killeochtjej2

Jag får pre­cis samma känsla av den här bil­den som jag får av den här låten.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , , ,