Röda dagar

Drastic från China Glaze är det lack jag oftast återkommer till. Eller ”återkommer” och ”återkommer” – det är i princip det enda lack jag använder bortsett från de få gånger jag försöker mig på något blekrosa i förhoppning om att det ska vara den perfekta Marilyn Monroe sitter i soffan och läser Arthur Millers manus-färgen, vilket det aldrig är.

Jag föredrar aningen mörkare färger (Drastic är djupare och liksom mustigare än det ser ut att vara på bilden), för jag tycker att de är lite mer lågmälda och lättare att matcha med det man har på sig. Dessutom ser mina händer torra och nariga ut när jag har röda lack som är mer åt tomat/tomte-hållet. Tidigare brukade jag alltid använda Bordeaux från Essie, som är en ännu djupare färg än Drastic, men de har gjort något så irriterande som att ändra färgen men inte namnet. Köper man Bordeaux nu får man alltså inte samma Bor­deaux som tidigare, utan något rost-röd-brunt lack som inte alls är fint. Däremot har Essie en massa klarröda lack som är riktigt snygga, bland annat Russian Roulette och A-List.

Rött nagellack är pålitligt och tidlöst på samma sätt som Den lilla svarta, ett pärlhalsband eller ett par ballerinaskor. Och det är hett! Jag tycker att det för tankarna till sena vinterfester med en massa snygga människor i trånga lägenheter, knappt upplysta av levande ljus och det svaga skenet från gatlyktorna utanför. Sådana fester som är så varma att man utan problem kan gå ut i kylan på balkongen och röka utan att börja frysa, och den enda anledningen till att man röker är att man tycker att det ser så tjusigt och franskt ut när man håller cigaretten mellan fingrarna.

bild1

 

Bild: Två lager Drastic från China Glaze.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,