Sicilian Baroque och Byredo-påsar

På lördag ska jag på en födelsedagsfest med barocktema! Det är så roligt. Jag tänkte först att jag skulle gå som Caravaggios Lena, men jag tror att det är få som plockar den referensen. Jag skulle nog behöva ha med min son då också, för att riktigt parafrasera målningen och även om jag älskar att umgås med honom är just tanken med en lördagskväll utanför hemmet att det ska vara barnfritt.

Barockälskare till trots gillar jag inte konceptet ”lajv”. Detta förvånar en del, särskilt med tanke på hur fantasy-intresserad jag är. Men jag har alltid haft ett perplext förhållande till fiktion och autencitet. För mig finns det ingen mening i att låtsas. Förljugenhet och det tillgjorda tycker jag om, och eskapism är min svaga sida – men jag försöker alltid bli det jag vill vara och uppleva sådant jag drömmer om på riktigt. Jag ser därför ingen mening i att låtsas att det skulle vara 1600-tal eller att jag befann mig i Tolkiens värld, eftersom det aldrig kommer att hända.

Däremot har ju Dolce & Gabbana låtit sig inspireras av siciliansk barock i många av sina senaste kollektioner och det är min inspirationskälla inför lördagen:

2 img-thing mfw_dg21 dolce1-620x382

På tal om det så kan jag inte alls känna igen  mig i den här krönikan om Byredo-påsar och ”vit rik smal”-svensk estetik. Jag förstår dock vad Valerie Kyeyune Backström menar. Det där är ett mode som jag tror att alla vi här på Skönhetskabinettet ogillar – den svala, svenska estetiken (”modeundret”) som på något obegripligt sätt också hör ihop med ljusa träslag och skandinavisk design. Jag förespråkar verkligen raka motsatsen till:

”Alla ska i slutändan se ut som någon slags feminin variant av Saruman, i kroppshatande kläder, håret så blont att det nästan är vitt, noll värme. Saruman får åtminstone ett raseriutbrott, visar på edge i och med sin ondska och feghet – här ska känsloreaktionerna reserveras till ett höjt ögonbryn. På sin höjd. Pengarna får inte lukta, annat än björk eller ännu hellre ”Gypsy Water”. Så länge alla luktar samma och lukten inte sticker ut annat än som en socioekonomisk markör är det okej. Pengarna får inte synas, i alla fall inte i guld, myrra, rökelse. I något som skulle kunna anklagas för att vara en orättvisa.”

Jag förespråkar detta av rent estetiska skäl alltså: guld, kroppsomfamnande kläder, mörkt hår och pricken över i:et; en riktigt svulstig parfym – finns inget bättre.

Detta är underbart också:

Om du har pengar och ändå inte tänkt lägga dem på resursfördelning – bränn dem på något syndigt! Köp ett askfat där ett lejon i rent guld håller i en pärlemoskål som du kan fimpa dina cigg i. Köp en bh av handpåsydda kristaller, en parfym av änglatårar. 

Ja, jag håller verkligen med! Min invändning till krönikan är: det är ju precis vad krönikören beskriver som en motsats som är anledningen till att människor sparar på sina exklusiva påsar! För många är det en synd att köpa en Byredo-parfym. De är inte billiga, direkt. Ibland vill man bara leva på minnet av sina synder.


Comments { 3 }

Tags: , , , , ,


Min doftgarderob

Liksom både Katarina och Therese tidigare gjort, tänkte jag berätta om min doftgarderob.

Jag älskar parfymer! Från tidig tonår fram till, ja, mycket nyligen, var jag en sådan person som hade en doft och den skulle helt och hållet representera någon slags essens av vem jag var. Jag var tydligen samma person dag som natt, sommar som vinter, glad som ledsen, på jobbet som på fest. Som fjortonårig var jag Calvin Klein Eternity (tror jag – det kan väl inte ha varit Obsession? Vilka andra finns det?), sedan gick jag snabbt över till Flower by Kenzo och den var jag länge. Det är en populär doft så ibland känner jag pustar av den på stan och blir högst förvirrad och nostalgisk. Ett kort tag var jag Guccis Envy Me och sedan följde en lång period som sträckte sig från det sista tonåret till tjugofem då jag var Stella McCartneys olika dofter. De sex åren varvade jag Envy Me med McCartneys Sheer och Rose Absolute.

Nu har jag en mer flyktig relation till parfym, men det finns några fasta trotjänare och det är dessa jag skulle vilja kalla för min nuvarande doftgarderob:

doftgarderob3

 

1) Serge Lutens, Iris Silver Mist. Jag har redan skrivit om denna vinterns doft.  En annan vinterdoft min doftgarderob för tillfället saknar är La Pausa av Chanel Les Exclusifs. Det är något med iris och snö som går så otroligt bra ihop.

2) Les Exclusifs de Chanel, Sycomore. Det här är min absoluta favorit, alla kategorier. Jag har bitvis använt den så som jag använde parfymer förr – detta skulle kunna vara jag och det har den varit sammanhängande några månader eller tre då jag alltid burit den. Den är träig, gräsig, skarp och torr i toppnoterna, men förföriskt krämigt rökig efter ett tag på huden. Jag tycker att den doftar som björkknoppar eller späda björkblad.

3) Byredo, Accord Oud. Det här är egentligen min sambos parfym… Han tycker att det är obehagligt när vi doftar likadant, så därför använder jag bara den när han är bortrest, eller om jag ska ut en kväll utan honom.

4) Byredo, Oud Immortel. En helt ovetenskaplig teori är att det framför allt är män som använder Byredos Oud-dofter, kanske oud överhuvudtaget. Det är något maskulint över dem, samtidigt som de båda har söta mellan- och basnoter som tittar fram mer på mig än på min sambo. Musken i Accord Oud är tydlig på mig, liksom det träigt rosiga i Oud Immortel, medan jag tycker att min sambo doftar mer av salvian och patchoulin när han bär Accord Oud. Ska jag jämföra de båda dofterna tycker jag att Oud Immortel fungerar bäst som dagdoft. Den tar jag ofta som ett säkert kort i professionella sammanhang. Båda är mycket långvariga och dryga, så ett sprut räcker för en arbetsdag. Accord Oud får jag ju så sällan använda, men den tycker jag på mig passar bäst kvällstid. Jag tycker att den är så himla sexig, säkert för att den påminner mig om män i allmänhet och min sambo i synnerhet.

5) Agent Provocateur, Agent Provocateur for women. Den här doften fick jag av min mamma, och hon träffade helt rätt! Det är mycket ros som jag älskar, med musk som basnot, vilket jag också älskar, samt saffran, magnolia och jasmin, litet cederträ som håller blommorna i schack. Jag tror att det här är en parfym många använder som kvällsdoft, men det här är en vardagsdoft för mig. Jag använder två sprut som räcker hela dagen.

6) Santa Maria Novella, Angels of Florence. Den här doften flyttade in hos mig i förrgår! Jag gick till SMN i Rom fast besluten att köpa Ambra, men blev helt tagen av Angels of Florence. Jag har förstått att den inte gått hem i alla läger för att den är vad som anses vara kommersiell eller lättburen, till skillnad från SMNs andra litet mer nischade dofter. Kritiken antar jag ligger i att det är en typ av doft man skulle kunna hitta på flygplatsens taxfree snarare än i det lilla dominikanerapoteket. Mitt intryck av Angels of Florence är att den är ungdomlig, litet vulgär, otroligt feminin och framför allt urban. Så ja, jag förstår verkligen att man tycker att den är kommersiell, jag kan inte föreställa mig en enda ung och medveten kvinna som inte skulle älska den! För mig är det vårens doft. Tursamt nog för mig finns en ton av syren i den också. När syrenerna blommat ut, då är det sommar.

När jag nu sammanfattat och definierat min doftgarderob så märker jag att det saknas en utpräglad kvällsdoft. De flaskor som inte klarade uttagningen till bilden och texten ovan, är sådana som jag sällan använder, men alla är de dagdofter av olika slag. Istället har jag mina kvällsdofter i form av prover eller i 10 ml-flaskor som jag köpt, oftast på Riktig Parfym eller generöst nog fått av internetvänner med mer kunskaper vänliga nog att guida mig och dela med sig av sin expertis, till exempel Pojkfröken. Min favorit vad gäller kvällsdoft är Sarrasins, och jag funderar på att köpa en flaska en gång i månaden eller så. Jag kommer så långt som till betalningen men ångrar mig. Främst är det för att jag störs av det kliniska i att köpa något så sensuellt, drömskt och fantasieggande på internet. Jag vill stå i butiken, prova mot huden och liksom låta min kropp verifiera att det är ett bra köp. Parfym är en dyr hobby, och jag skulle nog rekommendera parfymintresserade läsare att botanisera bland prover eller dela parfymer sinsemellan snarare än att köpa hela, dyra flaskor. Fast sedan när man hittat sina favoriter kan man börja bygga en doftgarderob som förhoppningsvis varar i flera år framöver. Precis så resonerar jag med min klädgarderob, förresten. Jag köper sällan, men kvalitativt. Det är synd att det inte finns prover av kläder, slår det mig nu.

doftgarderob2

Några prover och oljor. Oljorna köpte jag billigt på en marknad i Doha, det är musk, vit musk och ros. Syrenoljan är köpt på Stockholms eter- och essencefabrik. Den använder jag ytterst sällan men doftar ofta på med slutna ögon och minns skolavslutningar och känslan av ett helt sommarlov framför sig. Underbara minnen, men kanske inte så som jag vill dofta.


Comments { 6 }

Tags: , , , ,