Jag var ung en gång för inte så länge sen

Jag har bli­vit gam­mal. Det skedde mer eller mindre över en natt. Inte rik­tigt, kanske, men jag fick barn för snart tio måna­der sedan, och en gra­vi­di­tet med efter­föl­jande amning sli­ter på krop­pen, visade det sig. Om min hor­mon­sam­man­sätt­ning tidi­gare var en späns­tig kvin­nas, så är den numera en tants. Ja, jag vet att jag över­dri­ver lite, men jag ser verk­li­gen tröt­tare ut nu, mitt hår har bör­jat bli grått och huden känns lik­som slapp och genom­skin­lig. Jag är lite mindre nypon­ros, och lite mer … nypon?

I och med detta har mitt för­håll­nings­sätt till smink för­änd­rats. Även om jag inte var purung innan jag blev gra­vid så tyckte jag ändå att det var kul med den där lite beda­gade loo­ken. Ni vet – myc­ket svart smink kring ögo­nen, stort hår, leo­pard­mönst­rade klä­der. Okej, jag kanske inte hade den loo­ken på rik­tigt – äger jag ens något i leo­pard? – sna­rare var det något slags abstrakt mål­bild. Hur som helst bru­kade jag fnysa lite åt sti­li­de­a­let »ung och fräsch«, men – inser jag nu – det kan man ju unna sig när man fak­tiskt är ung och fräsch, när det beda­gade är något man lite kokett iklär sig. Jag fny­ser inte längre, kan jag meddela.

bloggbild

Bron­zer Skinny Dip från bare­Mi­ne­rals, rouge Joues Con­t­raste i fär­gen Rose Ecrin från Cha­nel och läpp­stif­tet Sand­wash Pink från Bobbi Brown som inte alls är så här mörkt i verkligheten.

Så jag har lagt om mina sminkru­ti­ner för att för­söka hitta till­baka till något slags ung­dom­lig frä­schör. Entré – bron­zern! Jag har inte varit i när­he­ten av en bron­zer sedan det kal­la­des »sol­pu­der«, så här chan­sade jag bara på att jag skulle bli nöjd med en från bare­Mi­ne­rals eftersom deras founda­tion är den enda som gör att jag ser åter­fuk­tad och dewy ut. Bron­zern finns i två nyan­ser, jag valde den lju­sare av dem – Skinny Dip. Jag har för­visso ingen annan att jäm­föra med, men wow! På en intel­lek­tu­ell nivå har jag varit med­ve­ten om att en sol­kysst hy är fool proof när man vill se frisk, fräsch och ung­dom­lig ut, men tyd­li­gen var jag tvungen att appli­cera en fakebränna i mitt eget plyte för att inse hur stor skill­nad det fak­tiskt gör. Jag trodde att den kanske skulle vara svår att få jämn, men det var inga pro­blem alls. Att jag är blek, blek, blek var inte hel­ler något som ställde till det.

Jag har dra­git ner på mäng­den smink runt ögo­nen också, och foku­se­rar mer på att få min hud att se jämn och åter­fuk­tad ut. Av någon anled­ning bru­kar benäm­ningen »natur­lig smink­ning« pro­vo­cera, men det är i alla fall det jag efter­strä­var. Allt jag begär är att bli avkrävd legi­ti­ma­tion på Syste­met. Mitt rouge är i samma färg som jag all­tid ( = 15 år) använt – en nyans som mar­ke­rar över­gången mel­lan rosa och per­sika. Hål­ler man upp det bred­vid ett rosa rouge ser det per­si­ko­fär­gat ut, hål­ler man upp det bred­vid ett per­si­ko­fär­gat ser det rosa ut. De senaste åren har jag använt lite olika fär­ger från Cha­nel – just nu Rose Ecrin.

Och jag har köpt ett läpp­stift! Allt­för ljusa fär­ger på läp­parna ser syre­fat­tigt och sjuk­ligt ut, och mör­kare fär­ger har jag all­tid tyckt ser för skarpa ut mot min hud, vil­ket bara har bli­vit mer påtag­ligt med åren. Mål­sätt­ningen var där­för att hitta en vuxen färg: inte för ung­dom­ligt poc­kande, men inte hel­ler för tan­tig. Jag hann bara bota­ni­sera på Åhléns en liten stund innan jag hit­tade Sand­wash Pink från Bobbi Brown. Det är ett halv­matt ganska täc­kande läpp­stift med natur­lig finish som inte gör så myc­ket mer än att för­stärka läp­par­nas egen färg. Om man gil­lar kul smink ska man passa sig – man ser lik­som bara välsmin­kad ut, eller som jag läste i en recen­sion: »If you are fair and have a hard time fin­ding a nude lip­stick that doesn’t make you look like a corpse, give this lip­stick a try.« Tyd­li­gen är det ett av Kate Midd­le­tons favo­rit­läpp­stift som hon bland annat hade när hon gifte sig. Jag blev oer­hört för­tjust när jag snubb­lade över den infor­ma­tio­nen. Kanske är jag ingen ung­dom längre, men min smak är i alla fall kunglig!


Comments { 0 }

Tags: , , , , , , , , ,


Budgetsmink för minskad sminkbudget

En gång när jag var på Åhléns smin­kav­del­ning för att köpa mustasch­blek­ning – den här, den är jät­te­bra! – ham­nade jag bred­vid en pappa och hans dot­ter som stod och bota­ni­se­rade bland det lite bil­li­gare smin­ket, typ Isa­Dora och Max Factor etc. Dot­tern var kanske 11, 12, 13 år (jag har så svårt att avgöra åldern på barn), och hon och hen­nes pappa var där för att köpa hen­nes första smink, för­stod jag när jag hade stått och tjuv­lyss­nat en stund. Det hela var väl­digt rörande, dels för att pap­pan – som så många andra män – var full­stän­digt hand­fal­len inför åsy­nen av alla pro­duk­ter, sam­ti­digt som han ver­kade väl­digt mån om att han och dot­tern skulle få en mysig shop­pingupp­le­velse ihop, dels för att jag på en gång fan­ti­se­rade ihop någon oer­hört tra­gisk och sen­ti­men­tal bak­grunds­hi­sto­ria om att flic­kans mamma dött i, I don’t know, barn­säng eller något i den sti­len, och nu hade pap­pan och flic­kan bara varandra och, ja, ni fat­tar … (Den Moderne Man­nen är mig tyd­li­gen full­stän­digt främmande.)

… i alla fall. H&M:s nya sminkse­rie (som The­rese har skri­vit om här) känns pre­cis så där lust­fylld som smink gjorde när man egent­li­gen var lite för liten för att sminka sig; när man kanske lite tre­vande och med myc­ket tvek­samt resul­tat hade tes­tat mascara men på det stora hela inte hade någon koll alls.
– Jaha, men var­för är det här smin­ket från H&M så kul, då?
– Jo, för att det finns en mil­jard fär­ger av allt och en ögon­skugga kos­tar 59:50 och en founda­tion 99 kro­nor! För ärligt talat, även om jag hyser en ald­rig fal­nande kär­lek till Cha­nels Per­fec­tion Lumière så kän­ner jag mer och mer att det inte är värt ång­es­ten att lägga 600 pix på en foundation.

FullSizeRender

H&M:s All-Day Liquid Founda­tion – som är en av de tre pro­duk­terna jag köpte – är lagom täc­kande, lät­tap­pli­ce­rad och håll­bar. Den sägs passa alla hud­ty­per, men jag vill nog gärna ha något lite flot­ti­gare nu när det bör­jar bli kallt ute. Men för den med nor­mal hy som blir blank framåt efter­mid­da­gen är den nog rik­tigt bra. Jag bru­kar ha svårt att hitta fär­ger som är till­räck­ligt ljusa utan att bli för rosa, men nyan­sen Cool Beige är helt per­fekt på mig – jag hade kun­nat appli­cera den i halva ansik­tet utan att det hade sett kons­tigt ut! Smink har en ten­dens att halka runt i ansik­tet på mig, men den här satt på plats hela dagen.

Jag köpte ett rouge också. Pure Radi­ance Pow­der Blush i Apri­cot. Det här var lik­som också en rejäl och bra pro­dukt – lät­tap­pli­ce­rad, lite skim­mer men inget glit­ter, håll­bar. Och titta vil­ken gul­lig för­pack­ning! Så mysigt att den är lite guldig och lik­som glam­mig på ett oiro­niskt sätt.

IMG_3654

Pap­per­sas­ken är också fin. Jag gil­lar den raf­figa kvin­nan! Hon ser för­fö­risk ut på ett sätt som jag före­ställde mig att en viss sorts kvin­nor – kanske franska? – var när jag var liten.

ask

Jag kände mig så himla upp­lyft efter att ha gått runt på H&M och petat i bur­kar, tes­tat fär­ger på ovan­si­dan av hän­derna och pro­vat minst fyra–fem olika nagel­lack! Det här är pre­cis vad jag har sak­nat: ett habilt och pris­värt smink­märke med en massa olika fär­ger. Jag tyc­ker verk­li­gen inte att det är för myc­ket begärt att kunna slinka in och spon­tan­köpa en ögon­skugga utan att bli ruinerad.

Men vänta nu, founda­tion, rouge … den tredje pro­duk­ten, då? Hm, jo, jag köpte en ögon­skugga också, men jag har på något vis lyc­kats tappa bort den i mitt eget hem. Jag åter­kom­mer med ett omdöme om den när jag har lyc­kats loka­li­sera den.


Comments { 2 }

Tags: , , ,


Min doftgarderob

Liksom både Kata­rina och The­rese tidi­gare gjort, tänkte jag berätta om min doftgarderob.

Jag äls­kar par­fy­mer! Från tidig tonår fram till, ja, myc­ket nyli­gen, var jag en sådan per­son som hade en doft och den skulle helt och hål­let repre­sen­tera någon slags essens av vem jag var. Jag var tyd­li­gen samma per­son dag som natt, som­mar som vin­ter, glad som led­sen, på job­bet som på fest. Som fjor­ton­å­rig var jag Cal­vin Klein Eter­nity (tror jag — det kan väl inte ha varit Obses­sion? Vilka andra finns det?), sedan gick jag snabbt över till Flo­wer by Kenzo och den var jag länge. Det är en popu­lär doft så ibland kän­ner jag pus­tar av den på stan och blir högst för­vir­rad och nostal­gisk. Ett kort tag var jag Guc­cis Envy Me och sedan följde en lång period som sträckte sig från det sista ton­å­ret till tju­go­fem då jag var Stella McCart­neys olika dof­ter. De sex åren var­vade jag Envy Me med McCart­neys Sheer och Rose Abso­lute.

Nu har jag en mer flyk­tig rela­tion till par­fym, men det finns några fasta tro­tjä­nare och det är dessa jag skulle vilja kalla för min nuva­rande doftgarderob:

doftgarderob3

 

1) Serge Lutens, Iris Sil­ver Mist. Jag har redan skri­vit om denna vin­terns doft.  En annan vin­ter­doft min doft­gar­de­rob för till­fäl­let sak­nar är La Pausa av Cha­nel Les Exclu­sifs. Det är något med iris och snö som går så otro­ligt bra ihop.

2) Les Exclu­sifs de Cha­nel, Sycomore. Det här är min abso­luta favo­rit, alla kate­go­rier. Jag har bit­vis använt den så som jag använde par­fy­mer förr — detta skulle kunna vara jag och det har den varit sam­man­häng­ande några måna­der eller tre då jag all­tid burit den. Den är träig, grä­sig, skarp och torr i topp­no­terna, men för­fö­riskt krä­migt rökig efter ett tag på huden. Jag tyc­ker att den dof­tar som björk­knop­par eller späda björkblad.

3) Byredo, Accord Oud. Det här är egent­li­gen min sam­bos par­fym… Han tyc­ker att det är obe­hag­ligt när vi dof­tar lika­dant, så där­för använ­der jag bara den när han är bort­rest, eller om jag ska ut en kväll utan honom.

4) Byredo, Oud Immor­tel. En helt ove­ten­skap­lig teori är att det fram­för allt är män som använ­der Byre­dos Oud-dofter, kanske oud över­hu­vud­ta­get. Det är något mas­kulint över dem, sam­ti­digt som de båda har söta mel­lan– och basno­ter som tit­tar fram mer på mig än på min sambo. Mus­ken i Accord Oud är tyd­lig på mig, lik­som det trä­igt rosiga i Oud Immor­tel, medan jag tyc­ker att min sambo dof­tar mer av sal­vian och patchou­lin när han bär Accord Oud. Ska jag jäm­föra de båda dof­terna tyc­ker jag att Oud Immor­tel fun­ge­rar bäst som dag­doft. Den tar jag ofta som ett säkert kort i pro­fes­sio­nella sam­man­hang. Båda är myc­ket lång­va­riga och dryga, så ett sprut räc­ker för en arbets­dag. Accord Oud får jag ju så säl­lan använda, men den tyc­ker jag på mig pas­sar bäst kvälls­tid. Jag tyc­ker att den är så himla sexig, säkert för att den påmin­ner mig om män i all­män­het och min sambo i synnerhet.

5) Agent Pro­voca­teur, Agent Pro­voca­teur for women. Den här dof­ten fick jag av min mamma, och hon träf­fade helt rätt! Det är myc­ket ros som jag äls­kar, med musk som basnot, vil­ket jag också äls­kar, samt saff­ran, mag­no­lia och jas­min, litet ceder­trä som hål­ler blom­morna i schack. Jag tror att det här är en par­fym många använ­der som kvälls­doft, men det här är en var­dags­doft för mig. Jag använ­der två sprut som räc­ker hela dagen.

6) Santa Maria Novella, Ang­els of Flo­rence. Den här dof­ten flyt­tade in hos mig i förr­går! Jag gick till SMN i Rom fast beslu­ten att köpa Ambra, men blev helt tagen av Ang­els of Flo­rence. Jag har för­stått att den inte gått hem i alla läger för att den är vad som anses vara kom­mer­si­ell eller lätt­bu­ren, till skill­nad från SMNs andra litet mer nischade dof­ter. Kri­ti­ken antar jag lig­ger i att det är en typ av doft man skulle kunna hitta på flyg­plat­sens tax­free sna­rare än i det lilla domi­ni­ka­ne­ra­po­te­ket. Mitt intryck av Ang­els of Flo­rence är att den är ung­dom­lig, litet vul­gär, otro­ligt femi­nin och fram­för allt urban. Så ja, jag för­står verk­li­gen att man tyc­ker att den är kom­mer­si­ell, jag kan inte före­ställa mig en enda ung och med­ve­ten kvinna som inte skulle älska den! För mig är det vårens doft. Tur­samt nog för mig finns en ton av syren i den också. När syre­nerna blom­mat ut, då är det sommar.

När jag nu sam­man­fat­tat och defi­ni­e­rat min doft­gar­de­rob så mär­ker jag att det sak­nas en utpräg­lad kvälls­doft. De flas­kor som inte kla­rade uttag­ningen till bil­den och tex­ten ovan, är sådana som jag säl­lan använ­der, men alla är de dag­dof­ter av olika slag. Istäl­let har jag mina kvälls­dof­ter i form av pro­ver eller i 10 ml-flaskor som jag köpt, oftast på Rik­tig Par­fym eller gene­röst nog fått av inter­net­vän­ner med mer kun­ska­per vän­liga nog att guida mig och dela med sig av sin exper­tis, till exem­pel Pojk­frö­ken. Min favo­rit vad gäl­ler kvälls­doft är Sar­rasins, och jag fun­de­rar på att köpa en flaska en gång i måna­den eller så. Jag kom­mer så långt som till betal­ningen men ång­rar mig. Främst är det för att jag störs av det kli­niska i att köpa något så sen­su­ellt, drömskt och fan­ta­si­eg­gande på inter­net. Jag vill stå i buti­ken, prova mot huden och lik­som låta min kropp veri­fi­era att det är ett bra köp. Par­fym är en dyr hobby, och jag skulle nog rekom­men­dera par­fy­m­in­tres­se­rade läsare att bota­ni­sera bland pro­ver eller dela par­fy­mer sinse­mel­lan sna­rare än att köpa hela, dyra flas­kor. Fast sedan när man hit­tat sina favo­ri­ter kan man börja bygga en doft­gar­de­rob som för­hopp­nings­vis varar i flera år fram­ö­ver. Pre­cis så reso­ne­rar jag med min kläd­gar­de­rob, för­res­ten. Jag köper säl­lan, men kva­li­ta­tivt. Det är synd att det inte finns pro­ver av klä­der, slår det mig nu.

doftgarderob2

Några pro­ver och oljor. Oljorna köpte jag bil­ligt på en mark­nad i Doha, det är musk, vit musk och ros. Syren­ol­jan är köpt på Stock­holms eter– och essence­fa­brik. Den använ­der jag ytterst säl­lan men dof­tar ofta på med slutna ögon och minns skolav­slut­ningar och käns­lan av ett helt som­mar­lov fram­för sig. Under­bara min­nen, men kanske inte så som jag vill dofta.


Comments { 6 }

Tags: , , , ,


Doftskola för den lata och sinnliga

Det här är en liten och högst sub­jek­tivt utfor­mad doft­skola för den lata och sinn­liga: Det man gil­lar bru­kar man vilja veta mer om, och pre­cis så tänkte jag för ett par år sedan angå­ende par­fy­mer. Jag tänkte att jag ville skaffa mig en begrepps­ap­pa­rat, att jag ville lära mig om till­verk­nings­pro­ces­ser och olika noter och kate­go­ri­se­ringar. Så jag bör­jade göra efter­forsk­ningar på nätet, läsa artik­lar och låna böc­ker om par­fy­mer. Och blev helt bedrö­vad. Her­re­gud, så trå­kigt jag tyckte att det var! I stäl­let för att vara något helt ige­nom lust­fyllt och sinn­ligt, hade jag för­vand­lat min pas­sion för dof­ter till en ste­ril verk­sam­het för intel­lek­tet. Jag insåg att mitt intresse för par­fym inte var det minsta veten­skap­ligt – det enda jag var intres­se­rad av var att med minsta möj­liga ansträng­ning hitta mina dofter.

I Doft­skola för den lata och sinn­liga – bestå­ende av sex enkla lek­tio­ner – delar jag med mig av min myc­ket begrän­sade, men fullt till­räck­liga kun­skap om hur man på bästa sätt går till väga för att hitta en doft man trivs med. De fem första lek­tio­nerna rör valet av par­fym, medan den sista lek­tio­nen tar upp sådant som rör använd­ning och förvaring.

doftskola

Mina dof­ter, översta raden från väns­ter: Dolce Vita från Dior, Shali­mar från Guer­lain, Vanilla från Jalaine, Elle­ni­sia från Penhaligon’s, Escale à Por­to­fino från Dior, Sum­mer Cla­si­que 2009 från Jean Paul Gaul­tier, Cha­nel N°5  från Cha­nel, Laura från Laura Biagiotti.

Lek­tion 1: Gen­re­kun­skap.
Nu är vi för­visso inne och nosar på det teo­re­tiska, men härda ut – att kunna omsätta kun­skap om doft­gen­rer i prak­ti­ken är myc­ket använd­bart. De allra flesta har åtminstone en doft de vet att de gil­lar. Genom att ta reda på vil­ken kate­gori den till­hör (vil­ket går att göra på till exem­pel Fragran­tica) kan man också ta reda på vilka andra dof­ter som hör till samma kate­gori. Ända sedan ton­å­ren har  jag – utan att ens vara med­ve­ten om det – haft en fai­blesse för ori­en­ta­liska dof­ter. När man ringat in den typen av basala fakta kan man ute­sluta enorma mäng­der par­fy­mer som man san­no­likt inte kom­mer att gilla, och i stäl­let foku­sera sitt sökande till ett mindre antal.

Lek­tion 2: Prova, prova, prova!
Det vik­ti­gaste att veta när man bota­ni­se­rar bland par­fy­mer är att hur de dof­tar på flaska eller på en sådan där pov­sticka i pap­per på sin höjd kan tjäna som väg­led­ning. Köp ald­rig en doft innan du har pro­vat den. Men på samma sätt som man inte ska falla för fres­tel­sen att göra för­has­tade inköp, ska man hel­ler inte vara för snabb med att avfärda dof­ter. Shali­mar, för att nämna en av mina abso­luta favo­ri­ter, luk­tar rent veder­vär­digt på flaska men för­vand­las till en varm och för­fö­riskt kryd­dig vanilj  efter en halv­timme på huden.

Lek­tion 3: Klas­si­kerna.
Det finns ett antal dof­ter som kvin­nor äls­kat gene­ra­tion efter gene­ra­tion, och man ska inte tveka att gå direkt på gigan­terna. Jag blev ome­del­bart för­äls­kad i både Cha­nel N°5 och Shali­mar, till exem­pel. Den första lan­se­ra­des 1921, och den andra 1925. Andra äls­kade klas­si­ker är Guer­lains Jicky från 1889, Jean Patous Joy från 1930 och Miss Dior från Christian Dior (1947), men det finns många, många fler. Den som söker (på nätet) skall finna – till exem­pel den här för­teck­ningen över kvinn­liga film­stjär­nor och deras favoritparfymer!

Lek­tion 4: Börja smått.
Innan jag köper en ny par­fym vill jag prova ut den ordent­ligt. Det är otro­ligt irri­te­rande – och oeko­no­miskt! – att lägga flera hundra kro­nor på en doft som man sedan trött­nar på en vecka senare. Där­för ser jag till att först inför­skaffa ett doft­prov. Tyvärr har utbu­det av gra­tis­pro­ver i buti­kerna mins­kat dra­ma­tiskt de senaste åren – pro­ver på lite mer exklu­siva par­fy­mer är sär­skilt svåra att få tag på – men det är så klart fort­fa­rande värt att fråga. Där­e­mot finns i prin­cip allt att beställa via nätet. Både The Per­fu­med Court och Lucky Scent har pris­värda pro­ver i olika storlekar.

Lek­tion 5: Eau de vadå?
Många dof­ter finns att köpa i olika kon­cent­ra­tio­ner. De van­li­gaste är: par­fym, eau de par­fum, eau de toi­lette och eau de cologne. (»Par­fym« är alltså både nam­net på bland­ningen med högst kon­cent­ra­tion, och ett sam­lings­namn för alla dof­ter oav­sett kon­cent­ra­tion.) Ju högre kon­cent­ra­tion, desto dyrare är dof­ten. Den främsta skill­na­den mel­lan de olika kon­cent­ra­tio­nerna är inten­si­te­ten i dof­ten och hur länge den stan­nar kvar på huden. Men även pro­por­tio­nerna mel­lan ingre­di­en­serna kan skilja sig åt, så hit­tar man en doft som är näs­tan rätt är det defi­ni­tivt värt att testa en annan koncentration. 

Lek­tion 6: Bära och för­vara.
Nu har vi kom­mit fram till den sista lek­tio­nen, vars inne­håll blir aktu­ellt först när man har en doft i sin ägo…vilket ni nu har, för ni har väl varit fli­tiga ele­ver, non? Par­fym kom­mer till sin rätt där huden är tunn och varm: hand­le­der, arm­veck, hals, bröst, insi­dan på låren. Appli­cera gör man enklast genom att spreja på hand­le­den och sedan dutta par­fy­men där man vill ha den. Gnugga inte – då för­störs doft­mo­le­ky­lerna (säger auk­to­ri­te­terna barskt, så det är lika bra att lyda, även om det låter som hokus pokus)! Par­fy­mer ska helst för­va­ras både mörkt och svalt, och så länge man und­vi­ker sol och värme kan en par­fym hålla i många år. Jag för­va­rar mina flas­kor i en gar­de­rob i sov­rum­met, vil­ket är ide­a­liskt om man före­drar att sova svalt.


Comments { 10 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


I min handväska

Jag när ett lätt freu­di­ansk intresse för inne­hål­let i andra kvin­nors hand­väs­kor. Kanske är det för att det inte är lika expo­ne­rat, men jag före­stäl­ler mig att inne­hål­let i någons väska berät­tar mer om den per­so­nen än till exem­pel vilka böc­ker hon har i sin bok­hylla (jag har ald­rig rik­tigt för­stått var­för just bok­hyl­lan antas säga så myc­ket om vem man är: I min bok­hylla sam­sas kurslit­te­ra­tur med min pojk­väns böc­ker och böc­ker jag fått i pre­sent och inte ens läst). I hand­väs­kan, där­e­mot,  ham­nar säl­lan saker av en slump. Det är beho­vet som styr urva­let och det är inte lika nära till hands att hem­falla åt vil­jan att ha en viss fram­to­ning (jag kän­ner knappt någon som inte sor­te­rar bort »pin­samma« böc­ker ur sin bok­hylla). En väninna bru­kade till exem­pel all­tid ha med sig sitt pass, ett par extra tro­sor och en tand­borste. Jag är väl inte rik­tigt lika även­tyr­lig, men här är inne­hål­let i min väska:

bild-22

1) Plån­bok. Det som van­liga män­ni­skor för­va­rar i sina plån­böc­ker har oftast skram­lat omkring i mina fic­kor och på bot­ten i min väska. Men senast jag fyllde år fick jag en port­monnä (jag tyc­ker att »port­monnä« är det mest pas­sande ordet för en plån­bok utan sepa­rata fack för sed­lar, kort och mynt) av mina små­syst­rar. Den är ljus­blå, flic­kig och fin.

2) Sol­glas­ö­gon. Jag ver­kar ha något slags Hollywood-komplex, för jag kän­ner mig jät­te­o­be­kväm utan sol­glas­ö­gon. Just det här paret kom­mer från Karen Wal­ker och är myc­ket snyg­gare och kat­ti­gare än de ser ut att vara på bil­den. Nu när jag skri­ver det här tän­ker jag att jag antag­li­gen borde skaffa ett glas­ö­gon­fo­dral så att de inte repas.

3) Utfyll­nads­tröja. Under flera år hade jag en tjock hals­duk som utfyll­nad, men nu har jag över­gått till en något mindre volu­mi­nös tröja. Det är så prak­tiskt med en utfyll­nads­tröja! Den väger näs­tan ingen­ting, men den gör att väs­kan hål­ler for­men och att inne­hål­let hål­ler sig på plats. Dess­utom har man all­tid en tröja med sig ifall man skulle börja frysa.

4) Läpp­glans. Eh, okej, här har jag »hem­fal­lit åt vil­jan att ha en viss fram­to­ning«, för den här läpp­glan­sen använ­der jag näs­tan ald­rig. Den ser där­e­mot ganska flärd­full ut på bil­den, och det var väl unge­fär där­för jag stop­pade ner den i väs­kan: Jag vill verk­li­gen vara den typ av kvinna som har läpp­glans från Cha­nel i sin väska.

5) För­sva­rets hud­salva. Jag äls­kar För­sva­rets hud­salva! En snabb över­slags­räk­ning gör gäl­lande att jag har åtminstone sju styc­ken pla­ce­rade på olika stra­te­giska plat­ser i mitt hem. Folk ver­kar dock göra så myc­ket kons­tigt med sin hud­salva, men jag använ­der den bara på läpparna.

6) Läpp­stift. Visst känns det vuxet med ett läpp­stift i sin väska! Och det här använ­der jag fak­tiskt. Det är från Make Up Store och fär­gen heter Baby.

7) Baj­spåse. Jag har en liten mops och är paniskt rädd för att hon ska sätta sig och poopa inför någon sur granne utan att jag har med mig en påse.

8) Anteck­nings­bok. Här skri­ver jag upp vik­tiga saker, till exem­pel hur myc­ket jag knä­bö­jer på gymmet.

9) Hör­lu­rar. Jag lyss­nar bara på musik när jag trä­nar, åker tåg eller dric­ker alko­hol, ändå läg­ger jag all­tid till­baka hör­lu­rarna i väs­kan efter trä­ningen ifall andan helt plöts­ligt skulle falla på, men det gör den aldrig.

10) Lin­ser. Eftersom jag är halv­blind utan lin­ser har jag all­tid med mig ett extra par. Just de här visade sig dock ha utgångs­da­tu­met 2009-08-23, så jag måste komma ihåg att byta ut dem mot ett par nya.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,


Lästips: Handväskor

Den så kal­lade väsk­de­bat­ten som rasade i två etap­per — den första i bör­jan av 2007 i sam­band med att Sisela Lind­bloms bok De skam­lösa släpp­tes, och den andra i bör­jan av 2010 då Mona Sah­lin hade mage att stolt­sera med en Louis Vuitton-väska — höll gene­rande låg nivå. Om man vill läsa något betyd­ligt mer mat­nyt­tigt i ämnet rekom­men­de­rar jag Sara Kristof­fers­sons under­strec­kare i Svenska Dag­bla­det från tidi­gare i april. Hon har tagit avstamp i Judith Clarks nyli­gen pub­li­ce­rade bok Hand­bags: The Making of a Museum, och skri­vit en intres­sant text om en lika äls­kad som för­ak­tad acces­soar. Kristof­fers­son hade dock kun­nat ge en lite mer nyan­se­rad bild av loc­kel­sen med »sta­tus­väs­kor«. I stäl­let kom­mer hon som så många andra fram till samma för­enk­lade slutsats:

»Numera köps hand­väs­kor för att väcka respekt och beund­ran. Det hand­lar dess­utom – pre­cis som andra mär­kes­va­ror – om att kon­stru­era en iden­ti­tet: att visa upp per­son­lig­het, smak och ett slags till­hö­rig­het. Sna­rare än varan i sig är det ofta varu­mär­kets åtrå­värda egen­ska­per kon­su­men­terna vill åt.«

Mode är mode, och konst är konst, men här vill jag ändå göra en jäm­fö­relse. Trots att beskriv­ningen ovan lika gärna hade kun­nat handla om en viss typ av konst­kö­pare är det tyvärr ytterst säl­lan en väsk­kö­pare antas ha rent este­tiska motiv. Det är vul­gärt att utgå ifrån att all kon­sum­tion hand­lar om beräk­nande livsstilspositionering.

Chanel-Les-Secrets-Du-Sac-handbag-exhibition-Singapore-DECOR-COCO

34nm6xd

 

Bil­der: Iden­ti­tets­ska­pare eller inve­ste­ring? På översta bil­den syns Coco Cha­nel med väs­kan 2.55 som hon desig­nade 1955. På bil­den under visas samma väska drygt fem­tio år senare i en kam­panj med Jerry Hall.


Comments { 0 }

Tags: , , ,