Skönhetsnytt!

Jag har börjat fila mina naglar i en aningen mer spetsig form. Som tonåring tyckte jag att spetsiga naglar var det fulaste som fanns. Rakt avklippta skulle de vara. Men åren går och plötsligt har man ändrat sig. Antagligen har jag influerats av Lana Del Rey eller Dita Von Teese. Jag är mycket lättpåverkad estetiskt när det kommer till dem – jagsvag, till och med.

Annat nytt på skönhetsfronten: I dag anlände äntligen mitt Hypnotic Poison-prov som jag beställt från The Perfumed Court! Jag ska prova den så snart jag får tillfälle – det vill säga efter nästa dusch – och återkommer med en utvärdering. Tyvärr är mina förhoppningar så höga att jag med största sannolikhet kommer att bli besviken.

lolita

Två lager Drastic från China Glaze, och Nabokovs Lolita.


Comments { 2 }

Tags: , , , , ,


Omväxling förnöjer…

Nej, så tänker jag nästan aldrig. Jag är till exempel inte en sådan shoppare som lockas av tanken på något nytt. I stället vill jag hitta det ultimata – klänningen, skorna, kappan – och sedan använda det tills jag dör, då det går i arv till nästa generation. Det är min målsättning i alla fall. Men i min jakt på det perfekta nagellacket som ska få mig att förlora intresset för alla andra lack har jag insett att det helt enkelt inte finns. Just när det kommer till nagellack verkar jag gilla variation för variationens skull. Jag har så smått börjat bejaka den här nya, vilda sidan av mig själv – ena dagen har jag ett ljust lack, andra dagen har jag ett mörkt. Det hela känns mycket äventyrligt!

I dag har jag på mig ett av mina favoritlack: Drastic från China Glaze. Det är mörkt vinrött – kanske aningen åt berry-hållet. En typiskt mustig och bra vinterfärg som får händerna att se romantiskt anemiska ut.

naglar

Två lager av färgen Drastic från China Glaze, och L’Origine du monde av Courbet.


Comments { 4 }

Tags: , ,


Röda dagar

Drastic från China Glaze är det lack jag oftast återkommer till. Eller ”återkommer” och ”återkommer” – det är i princip det enda lack jag använder bortsett från de få gånger jag försöker mig på något blekrosa i förhoppning om att det ska vara den perfekta Marilyn Monroe sitter i soffan och läser Arthur Millers manus-färgen, vilket det aldrig är.

Jag föredrar aningen mörkare färger (Drastic är djupare och liksom mustigare än det ser ut att vara på bilden), för jag tycker att de är lite mer lågmälda och lättare att matcha med det man har på sig. Dessutom ser mina händer torra och nariga ut när jag har röda lack som är mer åt tomat/tomte-hållet. Tidigare brukade jag alltid använda Bordeaux från Essie, som är en ännu djupare färg än Drastic, men de har gjort något så irriterande som att ändra färgen men inte namnet. Köper man Bordeaux nu får man alltså inte samma Bor­deaux som tidigare, utan något rost-röd-brunt lack som inte alls är fint. Däremot har Essie en massa klarröda lack som är riktigt snygga, bland annat Russian Roulette och A-List.

Rött nagellack är pålitligt och tidlöst på samma sätt som Den lilla svarta, ett pärlhalsband eller ett par ballerinaskor. Och det är hett! Jag tycker att det för tankarna till sena vinterfester med en massa snygga människor i trånga lägenheter, knappt upplysta av levande ljus och det svaga skenet från gatlyktorna utanför. Sådana fester som är så varma att man utan problem kan gå ut i kylan på balkongen och röka utan att börja frysa, och den enda anledningen till att man röker är att man tycker att det ser så tjusigt och franskt ut när man håller cigaretten mellan fingrarna.

bild1

 

Bild: Två lager Drastic från China Glaze.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,