Hösten med Kiehl’s

kiehls2

Jag har en period då jag är besatt av hudvård. Det beror på att jag har haft lite bråkig hy på senaste tiden (jag tänker att det är då man blir intresserad av sådana här saker på allvar: med perfekt hy finns ju liksom inte någon riktig motivation?). Tidigare har jag kunnat göra lite vad som helst med min hy – peela ytterst omilt, typ hur ofta som helst, till exempel, och huden har bara gillat det – men dessa dagar tycks nu vara över (åtminstone tillfälligt). Nu tror jag att min hudtyp gått från ”fet och jobbig” till ”fet, jobbig och dessutom känslig”.

En dag när mitt ansikte kändes extra känsligt och bråkigt gick jag och köpte Kiehl’s Skin rescuer – en lugnande fuktkräm i en trivsam liten pumpflaska. Den har varit jättebra, på ett lågmält sätt – inte uträttat några mirakel, men fungerat fint som dagkräm, lugnat och varit snäll mot hyn, inte gjort huden fet eller finnig (det händer mig med ALLA krämer som inte är… bra. Jag har alltid problem med vanliga solskyddskrämer av just den anledningen), dessutom varit dryg trots att jag varit generös med den.

Tidigare i veckan, när jag stressat, varit på fest, sovit dåligt och såg helt död och grå ut i ansiktet insåg jag att jag verkligen saknade en natt-produkt som man vaknar och har blivit snygg av. (Jag har egentligen en syra för sådant, som jag ska återkomma till i ett annat inlägg, men den är så stark att jag med min nya, känsliga hy måste vara lite försiktig med den.)  Efter lite googlande insåg jag att Kiehl’s Midnight recovery kanske kunde vara vad jag var ute efter. Än så länge gillar jag den verkligen: nu har jag för tredje dagen vaknat alldeles mjuk och mysig i ansiktet. Jag har till och med längtat efter läggdags, så att jag ska få använda den. Det är ett slags oljig vätska i en glasflaska med pipett (känns väldigt gammeldags apotek/laboratorium på ett kul sätt), som det bara behövs några droppar av. Den återfuktar, lugnar, gör mig inte fet trots att den är oljig, och gör alltså att min hy ser liksom glad ut när jag vaknar.

När jag köpte Midnight recovery bad jag också om ett prov på Kiehl’s ögonkräm med avocado, som jag nu testat några dagar. Bara tanken på en kräm med avocado gör mig nästan… upphetsad. Och den är verkligen så sjukt krämig, och grön, och… massiv liksom. Eventuellt tror jag att den är för tung för mig, men jag vill inte att det ska vara så, för jag är så förtjust i dess uppenbarelse. Jag ska testa vidare och eventuellt återkomma.

Jag tänkte dra igenom allt jag gillar från Kiehl’s när jag ändå är i farten: Deras Creme de corps body butter är underbart – liksom vispat, med en luftig konsistens, och helt ljuvlig doft av… vanilj, kokos, någon god nöt? Jag vill typ äta det med sked. Jag vet att till exempel Katarina också gillar denna mysiga produkt.

Kiehl’s muskolja är sedan länge en av mina favoritdofter, av en anledning som förklaras i det här inlägget. Jag återkommer till den varje höst. Och på tal om hösten: Kiehl’s handkräm är bra också, men jag har gjort slut på min tub och kunde inte fota den. Antagligen köper jag en ny när den kalla, torra höstluften drar in på allvar.

Överlag ligger Kiehl’s priser rätt högt – särskilt burken med body butter, som kostar 330 kronor, vilket jag egentligen tycker är HUTLÖST för något jag framför allt använder på benen och armbågarna. Om allt var sådär en femtiolapp billigare (eller i vissa fall en hundralapp…) skulle det kännas rimligare, men å andra sidan tycker jag att grejerna verkligen är bra. De känns liksom rustika, och ser dessutom alltid trevliga ut, med en apoteks-känsla som jag är oerhört svag för.

(OBS, detta inlägg är inte sponsrat! Är det väl bäst att påpeka nu när jag riktar så mycket positiv uppmärksamhet mot ett och samma märke. Jag är lojal mot Kiehl’s av fri vilja och har köpt varenda milliliter kräm för mina egna slantar.)


Comments { 1 }

Tags: , , , , , ,


Kvinnlighet på burk

Varje gång någon av mina skönhetsprodukter tar slut drabbas jag av en sådan självgodhet. Jag ser förbrukningen som en bekräftelse på att jag är en riktig kvinna, inte bara en posör. Vem som helst kan fylla badrumsskåpet med en massa burkar och flaskor, men det krävs viss hängivenhet för att också använda upp innehållet. Jag tror att det här sättet att tänka är en rest från min barndom, då de första stegen mot att bli en vuxen kvinna – i bemärkelsen någon som med lätthet hanterar den rekvisita som hör kvinnligheten till – togs genom att högtidligt placera en flaska Date och en burk Nivea på en hylla ovanför skrivbordet i mitt flickrum. Inte i badrumsskåpet alltså, vilket vore det naturliga, utan tydligt exponerade, liksom på hedersplats. (Therese skrev väldigt bra om dessa små altare och annan feminin rekvisita i Expressen härom dagen.)

Då, precis före tonåren, var blotta innehavet av de här produkterna nog för att markera att man var införstådd med vad det innebar att vara kvinna. Men det dröjde förstås inte lång tid innan vördnaden för produkterna förväntades utökas till konsumtion av dem, vilket inte alls kom lika naturligt för mig: Samma burkar och flaskor stod och samlade damm i min hylla under flera år.

smink

Jag letade igenom mina gömmor och hittade följande bevis på att jag är en kvinna av hyfsad kvalitet. Den nästan tomma parfymflaskan är jag extra stolt över. 

Jag får fortfarande kämpa för att använda upp mina skönhetsprodukter. Till viss del beror det på att jag ofta är så ombytlig att jag helt enkelt inte hinner innan jag tröttnar och går vidare till något nytt. Men i ärlighetens namn handlar det till stor del om att jag är…en dålig kvinna, det vill säga jag orkar helt enkelt inte lägga ner all den tid som krävs för att bli en sådan där välsminkad, väldoftande och superkvinnlig femme fatale som jag drömmer om att vara. Visst, om jag ska gå på fest kan jag ägna en hel dag åt att göra mig i ordning, men till vardags? Nej, jag orkar verkligen inte.

bord1

Det syns inte på bilden, men Creme de Corps-burken från Kiehl’s tog precis slut! Och visst ligger mina smycket naturligt i skålen? Som om jag använder dem dagligen och bara rafsar av mig dem helt nonchalant innan jag går till sängs.

Jag blir så imponerad av kvinnor som betraktar skönhetsprodukter som vilka förbrukningsvaror som helst; kvinnor med badrumsskåpen fulla av nästan tomma burkar och tuber vars innehåll de använt med samma självklarhet som tandkräm eller deodorant. Varenda gång jag sprutar på mig parfym håller jag upp flaskan mot ljuset för att se hur mycket som finns kvar. Först när innehållet i min Shalimar-flaska har nått ner till texten på flaskans framsida får jag inkorporera Shalimar-kvinna i min självbild, har jag bestämt.

Den enda skönhetsprodukten jag använt riktigt mycket genom åren är Försvarets hudsalva, vilket å ena sidan tilltalar den del av mig som uppskattar enkla, rejäla och prisvärda produkter. Å andra sidan känner jag mig lite förnärmad av att vara storkonsument av en produkt som, bortsett från att mjuka upp nariga läppar, även kan användas som skidvalla och stekfett.


Comments { 3 }

Tags: , , , , , , , , , , ,