I trollskogen

Det första jag tänkte på när jag vaknade i morse var att jag fortfarande kunde känna parfymen jag igår sprutade på mina handleder strax innan lunch. Svarta vinbär och söt mossa är det bästa jag kan komma på för att beskriva Enchanted Forest av The Vagabond Prince. 

Jag tror att mitt intresse för parfym mest handlar om möjligheterna till associationer och minnen. Ganska ofta slås jag av att parfymer handlar om ett introvert bruk för mig. Kan man säga så? Jag menar inte att det ena är bättre än det andra, men jag märker att jag mindre och mindre intresserar mig för vad andra tycker om min parfym eller hur jag doftar (eller stinker, för den delen). Behållningen med en ny parfym är istället hur min inre värld sätts igång och triggas av olika noter och kombinationer. Och lyckan i att få återvända till en parfym, som då både har en slags ursprunglig association och sedan byggts på med minnen från när man använt den.

Enchanted Forest får mig att tänka på John Bauer och den trollska, nordiska skogen. Jag tänker på svarta tjärnar, på Der Erlkönig, på norrländska sommarnätter, på skira spetsgardiner i röda torp där en till synes osynlig mygga surrar natten igenom och håller en vaken,  jag tänker på gläntan i Goblin Market (Men sell not such in any town), på sommarängar vid skogens kant och starkast av allt är ju alla barndomsminnen från när farmor tog mig till skogen vid vårt lantställe för att plocka svamp eller vildhallon – den där sekunden när hon försvann bakom en tuva eller gran, och jag kände mig alldeles ensam; omsluten av granar, mossa och skogens oförklarliga ljud.

Ännu_sitter_Tuvstarr_kvar_och_ser_ner_i_vattnet

John Bauer, ”Ännu sitter Tuvstarr kvar och ser ner i vattnet”, 1913.


Comments { 14 }

Tags: , , ,


Dagens doft

balmain ivoireJag älskar Balmains Ambre Gris: ingen doft jag äger får mig att känna mig så sofistikerad. Och jag älskar den air av elegans som flaskan utstrålar. Det låter kanske konstigt, men jag tycker till och med att typsnittet på BALMAIN på etiketten är så fruktansvärt vackert. Eftersom jag är så förtjust i Ambre Gris, har jag funderat på om även Balmains Ivoire kanske är något för mig. Samma typsnitt, samma tillfredsställelse?

Efter att ha blivit bjuden på mat och vin av en äldre bildad herre som till exempel berättade om en gång när han delade taxi med Isabel Allende i London, begav jag mig till Åhléns citys nya trevliga parfymavdelning och tänker att känslan av elegans som vilat över min kväll gjorde den till det optimala tillfället att testa Ivoire igen. Så det gjorde jag. Det var bara två timmar sedan, men den har nästan försvunnit från min handled redan. Å andra sidan tror jag att min hud liksom slukar parfym på ett närmast bulimiskt sätt, vilket är väldigt dåligt med tanke på att jag fördrar parfym som inte doftar speciellt starkt. Ett så kallat moment 22.

Hur som helst. Ivoire beskrivs i min fina nittiotalsbok ”100 legendariska parfymer” som en doft skapad för en ”strålande vacker kvinna klädd i blekt siden” som Pierre Balmain fantiserade ihop vid ett operabesök 1979. Själv tycker jag att den doftar mer som 1979 än som opera. Precis som jag tycker att Ambre Gris har något vagt, sjuttiotaligt över sig, trots att den är från 2008. Jag kan inte förklara det här, det är mer en känsla. Av Sigourney Weaver i ”Ice Storm” och den fantastiska, fiskbensmönstrade kappan som Julie Christie bär i den jättebra filmen ”Don’t look now” (det kommer nog snart ett separat blogginlägg om den).

Både Ambre Gris och Ivoire landar i en doft som jag inte kan beskriva som annat än gräddig. Jag är väldigt fascinerad av det, eftersom jag älskar allt som är gräddigt. Och eftersom jag gillar gourmanddofter – parfym som doftar som något man äter. Det gör egentligen inte Ivoire alls (Ambre Gris gör det lite, eftersom den doftar nejlika och peppar), den är mer som att dofta på något träskrin på Indiska på åttiotalet (minns ni hur det doftade på Indiska på  åttiotalet?! Rökelse all over the place.) som någon lagt en rosknopp och ett grönt blad på, och sedan hällt grädde över.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag behöver en vårdoft, och Ivoire skulle kunna vara den. Men jag är fattig. Jag skulle kunna beställa ett prov, men då får jag ju inte etiketten. Med typsnittet. Vilket dilemma.


Comments { 5 }

Tags: , ,


Dagens doft

Brigitte från Tocca, en parfym som givetvis är inspirerad av Brigitte Bardot. Den börjar med att dofta väldigt mycket nejlika, fortsätter kryddigt och lite fruktigt, innan den ganska snabbt klingar av och lämnar ett varmt, träigt spår på huden.

Jag, som knappt har sett någon film med Brigitte Bardot, hade föreställt mig en doft inspirerad av henne som sockersöt, liksom känslan av att cykla på den franska landsbygden med vinden i håret och skratta ett porlande skratt och ha på sig en mjuk tröja. Men nej, så doftar inte Toccas Brigitte. Det finns ett kärvt drag i doften, som verkar rimligt när jag bläddrar i Simone de Beauvoris ”Brigitte Bardot och Lolitasyndromet” från 1959. I en essä som försöker förstå det då samtida fenomenet Brigitte Bardot skriver de Beauvoir:

”Hennes eroticism är inte magisk, den är aggressiv. I kärlekens spel är hon jägaren lika mycket som bytet. Mannen är ett objekt för henne precis som hon är ett objekt för honom.”

Det är den Brigitte som finns i Toccas doft. Som alltså doftar nejlika, men även lite barrträd, jag tänker solvarma cypresser, pinjeträd vid Medelhavet, och något som jag inte vet hur jag ska beskriva på annat sätt än animaliskt, djuriskt. ”Kattpiss”, läser jag i en kommentar. Jag förstår hur man tänker då, även om jag inte håller med.

Brigitte är sexig på ett lite påstridigt sätt, en sensommardoft för den hungriga och grymma månaden augusti snarare än för den ljusa, lättsinniga försommaren. En doft för tiden då kvällarna börjat bli mörka nog för att man ska kunna göra saker i hemlighet igen.

Jag gillar egentligen inte doften särskilt mycket, men jag blir ändå fascinerad. Som en person man både stör sig på och lockas av.

.

Bild: Brigitte Bardot i Jean-Luc Godards Le Mépris, en film som jag kommer att återkomma till.


Comments { 0 }

Tags: , , , ,


Dagens doft

Sarrasins – Serge Lutens. Den doftar som Lana del Reys National Anthem låter.


Comments { 1 }

Tags: , ,


Dagens doft

Vanilla från Jalaine. Som att ha svettigt sex med någon i Marie Antoinettes kök.


Comments { 0 }

Tags: , ,