Lucka 11: Djuriska dofter

Ganska ofta hör man folk säga att det som gör någon vac­ker är det fula, eller det skeva – det som avvi­ker från ett i övrigt vac­kert ansikte. Men jag tror att man kan vara mer exakt än så, att det där fula eller skeva eller vad man nu vill kalla det egent­li­gen är något dju­risk. Och när man säger att det fula gör någon vac­ker så menar man egent­li­gen att det dju­riska gör någon sexig eller attrak­tiv. »Fult« i det här sam­man­hanget är alltså bara en omskriv­ning för »otämjt« eller »ociviliserat«.

Jag tän­ker att det för­hål­ler sig på ett lik­nande sätt med par­fym. De sex­i­gaste par­fy­merna dof­tar inte bara blom­mor, utan något annat också: något mör­kare, dovare och far­li­gare, ja, mer dju­riskt. Att par­fy­mera sig kan vara höj­den av civi­li­sa­tion om man skvät­ter på sig något intets­ä­gande bloms­ter­blask, men det kan också vara det rakt mot­satta om den doft man väl­jer i stäl­let fram­hä­ver – eller kanske sna­rare på ett raf­fi­ne­rat sätt för tan­karna till – krop­pens natur­liga dofter.

american-hustle-img01

Jen­ni­fer Law­rence karak­tär i Ame­ri­can Hustle – Rosa­lyn – för­kla­rar sitt dys­funk­tio­nella äkten­skap för man­nens äls­ka­rinna: »Well, he must like it on some level. He must want it, because he keeps coming back for it. It’s like that per­fume that you love, that you can’t stop smel­ling even when there’s somet­hing sour in it. Can’t get enough of it.«

För att få en par­fym att dofta så där dju­riskt finns det ett gäng ingre­di­en­ser som är fool proof. Här är några av de van­li­gaste, som också är de som använts längst:

Sibet­olja: En vätska som civett­kat­ten pro­du­ce­rar i sina anal­kört­lar. Numera kan ämnet fram­stäl­las syn­te­tiskt, men oftast används fort­fa­rande den äkta varan trots diverse djur­rätts­or­ga­ni­sa­tio­ners protester.

Mysk: En sub­stans som utvinns ur myskox­ens testik­lar, men nam­net används också om lik­nande dof­ter som fram­ställs från andra djur och väx­ter. Även mysk kan numera fram­stäl­las syntetiskt.

Bäver­gäll: Ett sekret från bäverns anal­kört­lar. Tyd­li­gen anses den kana­den­siska bäverns sekret vara det bästa, tätt följt av den ryska bäverns.

Ambra: Ett ämne som bil­das i kas­ke­lot­va­lens tar­mar. Enligt någorlunda tro­vär­diga käl­lor på inter­net är det bara Jean Patou, Cha­nel och Guer­lain som fort­fa­rande använ­der äkta ambra i sina parfymer.

AfricanCivet

En gul­lig civett teck­nad av Richard Lydekker

Det är alltså inte ovan­ligt att de här ämnena ingår i par­fy­mer – fram­förallt ori­en­ta­liska dof­ter inne­hål­ler i prin­cip all­tid åtminstone något av dem. Sibet­ol­jan är van­li­gast och finns i bland annat Cha­nel N°5, Cal­vin Kle­ins Obses­sion, Joy från Jean Patou och i många av Guer­lains dof­ter, bland annat Shali­mar och Jicky.

De som inte gil­lar ori­en­ta­liska dof­ter bru­kar avfärda dem med att de luk­tar »katt­piss«, även om jag till min fasa har sett min äls­kade Shali­mar beskri­vas som »more poopy than uri­nous« på ett par­fymfo­rum på nätet. Kon­sen­sus ver­kar i alla fall råda kring att dof­terna kan beskri­vas som dju­riska, vil­ket vissa tyc­ker är äck­ligt och andra tyc­ker är hur hett som helst. Om man är ovan vid ori­en­ta­liska dof­ter och vill prova en men sam­ti­digt und­vika de mest »poopy« så rekom­men­de­rar jag Dolce Vita från Dior. Den är typiskt ori­en­ta­lisk, men ändå väl­digt snäll och anspråkslös.

shalimar-1

Shalimar-annons från 1934

Nästa år är det 90 år sedan Shali­mar ska­pa­des, och den är fort­fa­rande en av värl­dens mest popu­lära dof­ter – lika tid­lös som en timglas­fi­gur och ett par röd­må­lade läp­par. För­u­tom sibet­ol­jan är dof­ten av vanilj den mest påtag­liga i Shali­mar, tyc­ker jag. (Citrusin­sla­gen som alla doft­kän­nare pra­tar om kän­ner jag över huvud taget inte.) Om man slar­var med att duscha mär­ker man att just vanilj­dof­ten drö­jer sig kvar i flera dagar. Till slut blir den näs­tan latent och kom­mer bara fram om man svet­tas, går ut i fuk­tigt väder eller när man till slut stäl­ler sig i duschen. Jag har helt för­li­kat mig med att den par­fym jag kän­ner mig allra sex­i­gast i är en doft­kom­bi­na­tion av, ehm, kattrumpa och vanilj. Vanil­jen till­för dess­utom ytter­li­gare en ero­tisk dimen­sion då den är ätbar.

tumblr_ms539tibtG1sfs090o1_1280

Shalimar-annons från 2014

Många äldre par­fy­mer (och äldre ver­sio­ner av par­fy­mer som finns än i dag, till exem­pel Shali­mar och Cha­nel N°5) inne­höll mer av de här olika sekre­ten och väts­korna. Kanske var tole­ran­sen för dem högre när krop­par gene­rellt inte var lika ren­skrub­bade som de är i dag. Jag tyc­ker i alla fall att det är fint och lite rörande att många av de par­fy­mer som fun­nits längst och som i dag räk­nas till klas­si­kerna har de här dju­riska insla­gen. Upp­hällt på vackra flas­kor säljs påmin­nel­ser om att det finns sidor av den mänsk­liga natu­ren som inte kan tämjas.


Comments { 1 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Skönhetsnytt!

Jag kunde inte hålla mig. Efter att Anna tip­sat om Beauty Clubs utför­sälj­ning beställde jag en Flaw­less Radi­ance. Det var 70 pro­cents rabatt, så den var näs­tan gra­tis (inta­lade hon sig). Där­e­mot måste jag erkänna att jag inte rik­tigt har koll på vad det är för pro­dukt jag har beställt, men visst låter den för­träff­lig: »Radi­ance är som ett retu­sche­rande, för­yng­rande fil­ter för huden. Den läg­ger sig som en mjuk, pär­le­mor­skim­rande slöja som slä­tar ut ojämn­he­ter, ska­par en otro­ligt vac­ker lys­ter och ger huden ett visu­ellt lyft.« Jag åter­kom­mer med omdöme när jag har pro­vat den.

I lör­dags var jag på fest. Jag hade på mig en sam­mets­klän­ning, drack för myc­ket och dan­sade till Com­mon People. Det var hur trev­ligt som helst! När jag snur­rade omkring på dans­gol­vet var jag tvungen att rycka tag i en tjej för att fråga vad hon hade för par­fym på sig. Hyp­no­tic Poi­son, visade det sig. Den dof­tade helt otro­ligt! Söt vanilj, kokos, rökelse och…en massa annat exo­tiskt. Jag ska beställa ett prov, och hop­pas att den kom­mer att vara lika fan­tas­tisk på mig. För en massa år sedan använde jag Tendre Poi­son, men när den slu­tade till­ver­kas utveck­lade jag ett slags myc­ket djup och myc­ket barns­lig aver­sion mot alla de andra Poi­so­nerna. Var­för fick de fin­nas kvar, men inte Tendre Poi­son? Det är fort­fa­rande en rele­vant fråga – gamla Tendre-flaskor säljs dyrt på bland annat ebay – men man ska inte ta ut sin ilska på helt oskyl­diga parfymer.

sgtacd05f006344009-1

Jag ser verk­li­gen fram emot att dofta som Monica Bellucci!


Comments { 7 }

Tags: , , , , , , ,


Doftskola för den lata och sinnliga

Det här är en liten och högst sub­jek­tivt utfor­mad doft­skola för den lata och sinn­liga: Det man gil­lar bru­kar man vilja veta mer om, och pre­cis så tänkte jag för ett par år sedan angå­ende par­fy­mer. Jag tänkte att jag ville skaffa mig en begrepps­ap­pa­rat, att jag ville lära mig om till­verk­nings­pro­ces­ser och olika noter och kate­go­ri­se­ringar. Så jag bör­jade göra efter­forsk­ningar på nätet, läsa artik­lar och låna böc­ker om par­fy­mer. Och blev helt bedrö­vad. Her­re­gud, så trå­kigt jag tyckte att det var! I stäl­let för att vara något helt ige­nom lust­fyllt och sinn­ligt, hade jag för­vand­lat min pas­sion för dof­ter till en ste­ril verk­sam­het för intel­lek­tet. Jag insåg att mitt intresse för par­fym inte var det minsta veten­skap­ligt – det enda jag var intres­se­rad av var att med minsta möj­liga ansträng­ning hitta mina dofter.

I Doft­skola för den lata och sinn­liga – bestå­ende av sex enkla lek­tio­ner – delar jag med mig av min myc­ket begrän­sade, men fullt till­räck­liga kun­skap om hur man på bästa sätt går till väga för att hitta en doft man trivs med. De fem första lek­tio­nerna rör valet av par­fym, medan den sista lek­tio­nen tar upp sådant som rör använd­ning och förvaring.

doftskola

Mina dof­ter, översta raden från väns­ter: Dolce Vita från Dior, Shali­mar från Guer­lain, Vanilla från Jalaine, Elle­ni­sia från Penhaligon’s, Escale à Por­to­fino från Dior, Sum­mer Cla­si­que 2009 från Jean Paul Gaul­tier, Cha­nel N°5  från Cha­nel, Laura från Laura Biagiotti.

Lek­tion 1: Gen­re­kun­skap.
Nu är vi för­visso inne och nosar på det teo­re­tiska, men härda ut – att kunna omsätta kun­skap om doft­gen­rer i prak­ti­ken är myc­ket använd­bart. De allra flesta har åtminstone en doft de vet att de gil­lar. Genom att ta reda på vil­ken kate­gori den till­hör (vil­ket går att göra på till exem­pel Fragran­tica) kan man också ta reda på vilka andra dof­ter som hör till samma kate­gori. Ända sedan ton­å­ren har  jag – utan att ens vara med­ve­ten om det – haft en fai­blesse för ori­en­ta­liska dof­ter. När man ringat in den typen av basala fakta kan man ute­sluta enorma mäng­der par­fy­mer som man san­no­likt inte kom­mer att gilla, och i stäl­let foku­sera sitt sökande till ett mindre antal.

Lek­tion 2: Prova, prova, prova!
Det vik­ti­gaste att veta när man bota­ni­se­rar bland par­fy­mer är att hur de dof­tar på flaska eller på en sådan där pov­sticka i pap­per på sin höjd kan tjäna som väg­led­ning. Köp ald­rig en doft innan du har pro­vat den. Men på samma sätt som man inte ska falla för fres­tel­sen att göra för­has­tade inköp, ska man hel­ler inte vara för snabb med att avfärda dof­ter. Shali­mar, för att nämna en av mina abso­luta favo­ri­ter, luk­tar rent veder­vär­digt på flaska men för­vand­las till en varm och för­fö­riskt kryd­dig vanilj  efter en halv­timme på huden.

Lek­tion 3: Klas­si­kerna.
Det finns ett antal dof­ter som kvin­nor äls­kat gene­ra­tion efter gene­ra­tion, och man ska inte tveka att gå direkt på gigan­terna. Jag blev ome­del­bart för­äls­kad i både Cha­nel N°5 och Shali­mar, till exem­pel. Den första lan­se­ra­des 1921, och den andra 1925. Andra äls­kade klas­si­ker är Guer­lains Jicky från 1889, Jean Patous Joy från 1930 och Miss Dior från Christian Dior (1947), men det finns många, många fler. Den som söker (på nätet) skall finna – till exem­pel den här för­teck­ningen över kvinn­liga film­stjär­nor och deras favoritparfymer!

Lek­tion 4: Börja smått.
Innan jag köper en ny par­fym vill jag prova ut den ordent­ligt. Det är otro­ligt irri­te­rande – och oeko­no­miskt! – att lägga flera hundra kro­nor på en doft som man sedan trött­nar på en vecka senare. Där­för ser jag till att först inför­skaffa ett doft­prov. Tyvärr har utbu­det av gra­tis­pro­ver i buti­kerna mins­kat dra­ma­tiskt de senaste åren – pro­ver på lite mer exklu­siva par­fy­mer är sär­skilt svåra att få tag på – men det är så klart fort­fa­rande värt att fråga. Där­e­mot finns i prin­cip allt att beställa via nätet. Både The Per­fu­med Court och Lucky Scent har pris­värda pro­ver i olika storlekar.

Lek­tion 5: Eau de vadå?
Många dof­ter finns att köpa i olika kon­cent­ra­tio­ner. De van­li­gaste är: par­fym, eau de par­fum, eau de toi­lette och eau de cologne. (»Par­fym« är alltså både nam­net på bland­ningen med högst kon­cent­ra­tion, och ett sam­lings­namn för alla dof­ter oav­sett kon­cent­ra­tion.) Ju högre kon­cent­ra­tion, desto dyrare är dof­ten. Den främsta skill­na­den mel­lan de olika kon­cent­ra­tio­nerna är inten­si­te­ten i dof­ten och hur länge den stan­nar kvar på huden. Men även pro­por­tio­nerna mel­lan ingre­di­en­serna kan skilja sig åt, så hit­tar man en doft som är näs­tan rätt är det defi­ni­tivt värt att testa en annan koncentration. 

Lek­tion 6: Bära och för­vara.
Nu har vi kom­mit fram till den sista lek­tio­nen, vars inne­håll blir aktu­ellt först när man har en doft i sin ägo…vilket ni nu har, för ni har väl varit fli­tiga ele­ver, non? Par­fym kom­mer till sin rätt där huden är tunn och varm: hand­le­der, arm­veck, hals, bröst, insi­dan på låren. Appli­cera gör man enklast genom att spreja på hand­le­den och sedan dutta par­fy­men där man vill ha den. Gnugga inte – då för­störs doft­mo­le­ky­lerna (säger auk­to­ri­te­terna barskt, så det är lika bra att lyda, även om det låter som hokus pokus)! Par­fy­mer ska helst för­va­ras både mörkt och svalt, och så länge man und­vi­ker sol och värme kan en par­fym hålla i många år. Jag för­va­rar mina flas­kor i en gar­de­rob i sov­rum­met, vil­ket är ide­a­liskt om man före­drar att sova svalt.


Comments { 10 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Min doftgarderob

Den senaste tiden har jag läst lite här och var att man bör ha en doft­gar­de­rob, det vill säga ett antal dof­ter som till­sam­mans till­freds­stäl­ler alla doft­re­la­te­rade behov man kan tän­kas ha. En var­dags­par­fym, en fest­par­fym, en semester­par­fym och så vidare. Jag har verk­li­gen inte varit sär­skilt struk­tu­re­rad när det gäl­ler mina par­fymin­köp, och sna­rare  än att för­söka hitta olika par­fy­mer för olika till­fäl­len har jag letat efter uni­ver­sal­par­fy­men som pas­sar alla till­fäl­len. Men jag inser att det är att hop­pas på lite för myc­ket. Jag har dock lyc­kats begränsa mig till fem olika dofter:

1) Laura från Laura Bia­gi­otti. Av par­fy­merna i min doft­gar­de­rob är det här den jag har haft längst. Min lil­la­sys­ter fick den i pre­sent när vi fort­fa­rande bodde hemma, och om jag inte minns fel bru­kade vi använda den båda två. Den är anspråks­lös, men inte trå­kig. Blom­mig, men inte för söt. Frisk, men inte CK One-tramsig. Den är inte sexig, men där­e­mot väl­digt trev­lig. Länge var det här min var­dags­par­fym, men efter att jag velat för­nya mig lite, och av en slump upp­täckt att den luk­tar extra gott när man svet­tas, har Laura bli­vit min trä­nings­par­fym (jag inser att det kan verka kons­tigt, onö­digt eller fåfängt att ha en trä­nings­par­fym, men jag för­står inte var­för man skulle vilja avstå från att lukta gott bara för att man är på gymmet.)

2) Sum­mer Clas­si­que 2009 från Jean Paul Gaul­tier. Det här är en som­mar­par­fym, och det är bara på som­ma­ren jag använ­der den. Den dof­tar sol och bad, cykel­tu­rer genom folk­tomma stä­der och Hen­kel Troc­ken–berus­ning. Den för­svin­ner ganska snabbt från huden, vil­ket jag antar beror på att den inte inne­hål­ler någon alko­hol, men det gör sam­ti­digt att den känns väl­digt lätt och just som­ma­ran­pas­sad. Sum­mer Clas­si­que kom­mer i en ny ver­sion varje som­mar. Det är lite trå­kigt att det inte går att fort­sätta köpa sin favo­rit, men sam­ti­digt gil­lar jag tan­ken på att man kan låta varje som­mar få sin spe­ci­ella doft.

3) Escale á Por­to­fino från Dior. Just nu är det här den par­fy­men jag använ­der oftast. Kanske beror det på de asso­ci­a­tio­ner man får av nam­net, men jag tyc­ker verk­li­gen att den dof­tar medel­havs­se­mes­ter! Lata dagar på en stor altan med utsikt över havet, mörka sol­glas­ö­gon och sol­hat­tar med breda brät­ten — sådant får Escale á Por­to­fino mig att tänka på. Den har tyd­liga inslag av citrus vil­ket jag inte all­tid gil­lar, men den dof­tar unge­fär som en iskall gin och tonic och inte alls så där inten­sivt och huvud­värks­fram­kal­lande apelsinblommigt.

4) Elle­ni­sia från Penhaligon’s. Det här är min mest sofisti­ke­rade par­fym. Den dof­tar så som jag före­ställde mig att franska kvin­nor dof­tade när jag var liten, det vill säga kvinn­ligt, för­fö­riskt och respek­tin­gi­vande. När jag bär den är det också lite så jag kän­ner mig. Eller i ärlig­he­tens namn kän­ner jag nog att det är egen­ska­per jag bör leva upp till, sna­rare än egen­ska­per jag plöts­ligt får. På så sätt är  Elle­ni­sia en ganska krä­vande parfym.

5) Vanilla från Jalaine. Den här par­fy­men — som är en olja — blev jag tip­sad om av The­rese. Jag har all­tid gil­lat tan­ken på att dofta vanilj, men har ald­rig hit­tat en vanilj­par­fym som jag tyc­ker om i prak­ti­ken. Oftast är de för söta och kväl­jande, och inte säl­lan upp­le­ver jag dem som all­de­les för syn­te­tiska. Men Vanilla är allt jag drömt om! Inled­nings­vis dof­tar den för­vå­nans­värt kärvt (på samma sätt som jag före­stäl­ler mig att en vilt väx­ande vanil­jor­kidé dof­tar om man bry­ter stjäl­ken på den), och det kärva fort­sät­ter hela tiden att lura under den smö­riga vanil­jen. Vanilla har en väl­digt mät­tad doft, vil­ket jag verk­li­gen tyc­ker om. Den läm­nar inget utrymme för tolk­ning. Och den är sexig utan att vara inställ­sam. Än så länge hus­hål­ler jag med de få drop­parna som finns kvar av mitt prov, men jag hop­pas snart ha över­ta­lat mig själv om att 975 kr är ett skä­ligt pris för 5 ml vanilj­dof­tande olja.

bild-1-1

 

Bild: Laura från Laura Bia­gi­otti, Clas­si­que Sum­mer 2009 från Jean Paul Gaul­tier, Escale à Por­to­fino från Dior, Elle­ni­sia från Penhaligon’s och Vanilla från Jalaine.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , , , , , ,