Min doftgarderob

Liksom både Katarina och Therese tidigare gjort, tänkte jag berätta om min doftgarderob.

Jag älskar parfymer! Från tidig tonår fram till, ja, mycket nyligen, var jag en sådan person som hade en doft och den skulle helt och hållet representera någon slags essens av vem jag var. Jag var tydligen samma person dag som natt, sommar som vinter, glad som ledsen, på jobbet som på fest. Som fjortonårig var jag Calvin Klein Eternity (tror jag – det kan väl inte ha varit Obsession? Vilka andra finns det?), sedan gick jag snabbt över till Flower by Kenzo och den var jag länge. Det är en populär doft så ibland känner jag pustar av den på stan och blir högst förvirrad och nostalgisk. Ett kort tag var jag Guccis Envy Me och sedan följde en lång period som sträckte sig från det sista tonåret till tjugofem då jag var Stella McCartneys olika dofter. De sex åren varvade jag Envy Me med McCartneys Sheer och Rose Absolute.

Nu har jag en mer flyktig relation till parfym, men det finns några fasta trotjänare och det är dessa jag skulle vilja kalla för min nuvarande doftgarderob:

doftgarderob3

 

1) Serge Lutens, Iris Silver Mist. Jag har redan skrivit om denna vinterns doft.  En annan vinterdoft min doftgarderob för tillfället saknar är La Pausa av Chanel Les Exclusifs. Det är något med iris och snö som går så otroligt bra ihop.

2) Les Exclusifs de Chanel, Sycomore. Det här är min absoluta favorit, alla kategorier. Jag har bitvis använt den så som jag använde parfymer förr – detta skulle kunna vara jag och det har den varit sammanhängande några månader eller tre då jag alltid burit den. Den är träig, gräsig, skarp och torr i toppnoterna, men förföriskt krämigt rökig efter ett tag på huden. Jag tycker att den doftar som björkknoppar eller späda björkblad.

3) Byredo, Accord Oud. Det här är egentligen min sambos parfym… Han tycker att det är obehagligt när vi doftar likadant, så därför använder jag bara den när han är bortrest, eller om jag ska ut en kväll utan honom.

4) Byredo, Oud Immortel. En helt ovetenskaplig teori är att det framför allt är män som använder Byredos Oud-dofter, kanske oud överhuvudtaget. Det är något maskulint över dem, samtidigt som de båda har söta mellan- och basnoter som tittar fram mer på mig än på min sambo. Musken i Accord Oud är tydlig på mig, liksom det träigt rosiga i Oud Immortel, medan jag tycker att min sambo doftar mer av salvian och patchoulin när han bär Accord Oud. Ska jag jämföra de båda dofterna tycker jag att Oud Immortel fungerar bäst som dagdoft. Den tar jag ofta som ett säkert kort i professionella sammanhang. Båda är mycket långvariga och dryga, så ett sprut räcker för en arbetsdag. Accord Oud får jag ju så sällan använda, men den tycker jag på mig passar bäst kvällstid. Jag tycker att den är så himla sexig, säkert för att den påminner mig om män i allmänhet och min sambo i synnerhet.

5) Agent Provocateur, Agent Provocateur for women. Den här doften fick jag av min mamma, och hon träffade helt rätt! Det är mycket ros som jag älskar, med musk som basnot, vilket jag också älskar, samt saffran, magnolia och jasmin, litet cederträ som håller blommorna i schack. Jag tror att det här är en parfym många använder som kvällsdoft, men det här är en vardagsdoft för mig. Jag använder två sprut som räcker hela dagen.

6) Santa Maria Novella, Angels of Florence. Den här doften flyttade in hos mig i förrgår! Jag gick till SMN i Rom fast besluten att köpa Ambra, men blev helt tagen av Angels of Florence. Jag har förstått att den inte gått hem i alla läger för att den är vad som anses vara kommersiell eller lättburen, till skillnad från SMNs andra litet mer nischade dofter. Kritiken antar jag ligger i att det är en typ av doft man skulle kunna hitta på flygplatsens taxfree snarare än i det lilla dominikanerapoteket. Mitt intryck av Angels of Florence är att den är ungdomlig, litet vulgär, otroligt feminin och framför allt urban. Så ja, jag förstår verkligen att man tycker att den är kommersiell, jag kan inte föreställa mig en enda ung och medveten kvinna som inte skulle älska den! För mig är det vårens doft. Tursamt nog för mig finns en ton av syren i den också. När syrenerna blommat ut, då är det sommar.

När jag nu sammanfattat och definierat min doftgarderob så märker jag att det saknas en utpräglad kvällsdoft. De flaskor som inte klarade uttagningen till bilden och texten ovan, är sådana som jag sällan använder, men alla är de dagdofter av olika slag. Istället har jag mina kvällsdofter i form av prover eller i 10 ml-flaskor som jag köpt, oftast på Riktig Parfym eller generöst nog fått av internetvänner med mer kunskaper vänliga nog att guida mig och dela med sig av sin expertis, till exempel Pojkfröken. Min favorit vad gäller kvällsdoft är Sarrasins, och jag funderar på att köpa en flaska en gång i månaden eller så. Jag kommer så långt som till betalningen men ångrar mig. Främst är det för att jag störs av det kliniska i att köpa något så sensuellt, drömskt och fantasieggande på internet. Jag vill stå i butiken, prova mot huden och liksom låta min kropp verifiera att det är ett bra köp. Parfym är en dyr hobby, och jag skulle nog rekommendera parfymintresserade läsare att botanisera bland prover eller dela parfymer sinsemellan snarare än att köpa hela, dyra flaskor. Fast sedan när man hittat sina favoriter kan man börja bygga en doftgarderob som förhoppningsvis varar i flera år framöver. Precis så resonerar jag med min klädgarderob, förresten. Jag köper sällan, men kvalitativt. Det är synd att det inte finns prover av kläder, slår det mig nu.

doftgarderob2

Några prover och oljor. Oljorna köpte jag billigt på en marknad i Doha, det är musk, vit musk och ros. Syrenoljan är köpt på Stockholms eter- och essencefabrik. Den använder jag ytterst sällan men doftar ofta på med slutna ögon och minns skolavslutningar och känslan av ett helt sommarlov framför sig. Underbara minnen, men kanske inte så som jag vill dofta.


Comments { 6 }

Tags: , , , ,


Min doftgarderob

Den senaste tiden har jag läst lite här och var att man bör ha en doftgarderob, det vill säga ett antal dofter som tillsammans tillfredsställer alla doftrelaterade behov man kan tänkas ha. En vardagsparfym, en festparfym, en semesterparfym och så vidare. Jag har verkligen inte varit särskilt strukturerad när det gäller mina parfyminköp, och snarare  än att försöka hitta olika parfymer för olika tillfällen har jag letat efter universalparfymen som passar alla tillfällen. Men jag inser att det är att hoppas på lite för mycket. Jag har dock lyckats begränsa mig till fem olika dofter:

1) Laura från Laura Biagiotti. Av parfymerna i min doftgarderob är det här den jag har haft längst. Min lillasyster fick den i present när vi fortfarande bodde hemma, och om jag inte minns fel brukade vi använda den båda två. Den är anspråkslös, men inte tråkig. Blommig, men inte för söt. Frisk, men inte CK One-tramsig. Den är inte sexig, men däremot väldigt trevlig. Länge var det här min vardagsparfym, men efter att jag velat förnya mig lite, och av en slump upptäckt att den luktar extra gott när man svettas, har Laura blivit min träningsparfym (jag inser att det kan verka konstigt, onödigt eller fåfängt att ha en träningsparfym, men jag förstår inte varför man skulle vilja avstå från att lukta gott bara för att man är på gymmet.)

2) Summer Classique 2009 från Jean Paul Gaultier. Det här är en sommarparfym, och det är bara på sommaren jag använder den. Den doftar sol och bad, cykelturer genom folktomma städer och Henkel Trocken-berusning. Den försvinner ganska snabbt från huden, vilket jag antar beror på att den inte innehåller någon alkohol, men det gör samtidigt att den känns väldigt lätt och just sommaranpassad. Summer Classique kommer i en ny version varje sommar. Det är lite tråkigt att det inte går att fortsätta köpa sin favorit, men samtidigt gillar jag tanken på att man kan låta varje sommar få sin speciella doft.

3) Escale á Portofino från Dior. Just nu är det här den parfymen jag använder oftast. Kanske beror det på de associationer man får av namnet, men jag tycker verkligen att den doftar medelhavssemester! Lata dagar på en stor altan med utsikt över havet, mörka solglasögon och solhattar med breda brätten – sådant får Escale á Portofino mig att tänka på. Den har tydliga inslag av citrus vilket jag inte alltid gillar, men den doftar ungefär som en iskall gin och tonic och inte alls så där intensivt och huvudvärksframkallande apelsinblommigt.

4) Ellenisia från Penhaligon’s. Det här är min mest sofistikerade parfym. Den doftar så som jag föreställde mig att franska kvinnor doftade när jag var liten, det vill säga kvinnligt, förföriskt och respektingivande. När jag bär den är det också lite så jag känner mig. Eller i ärlighetens namn känner jag nog att det är egenskaper jag bör leva upp till, snarare än egenskaper jag plötsligt får. På så sätt är  Ellenisia en ganska krävande parfym.

5) Vanilla från Jalaine. Den här parfymen – som är en olja – blev jag tipsad om av Therese. Jag har alltid gillat tanken på att dofta vanilj, men har aldrig hittat en vaniljparfym som jag tycker om i praktiken. Oftast är de för söta och kväljande, och inte sällan upplever jag dem som alldeles för syntetiska. Men Vanilla är allt jag drömt om! Inledningsvis doftar den förvånansvärt kärvt (på samma sätt som jag föreställer mig att en vilt växande vaniljorkidé doftar om man bryter stjälken på den), och det kärva fortsätter hela tiden att lura under den smöriga vaniljen. Vanilla har en väldigt mättad doft, vilket jag verkligen tycker om. Den lämnar inget utrymme för tolkning. Och den är sexig utan att vara inställsam. Än så länge hushåller jag med de få dropparna som finns kvar av mitt prov, men jag hoppas snart ha övertalat mig själv om att 975 kr är ett skäligt pris för 5 ml vaniljdoftande olja.

bild-1-1

 

Bild: Laura från Laura Biagiotti, Classique Summer 2009 från Jean Paul Gaultier, Escale à Portofino från Dior, Ellenisia från Penhaligon’s och Vanilla från Jalaine.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , , , , , ,