Sicilian Baroque och Byredo-påsar

På lör­dag ska jag på en födel­se­dags­fest med barock­tema! Det är så roligt. Jag tänkte först att jag skulle gå som Cara­vag­gios Lena, men jag tror att det är få som ploc­kar den refe­ren­sen. Jag skulle nog behöva ha med min son då också, för att rik­tigt para­fra­sera mål­ningen och även om jag äls­kar att umgås med honom är just tan­ken med en lör­dags­kväll utan­för hem­met att det ska vara barnfritt.

Barock­äls­kare till trots gil­lar jag inte kon­cep­tet »lajv«. Detta för­vå­nar en del, sär­skilt med tanke på hur fantasy-intresserad jag är. Men jag har all­tid haft ett per­plext för­hål­lande till fik­tion och auten­ci­tet. För mig finns det ingen mening i att låt­sas. För­lju­gen­het och det till­gjorda tyc­ker jag om, och eska­pism är min svaga sida — men jag för­sö­ker all­tid bli det jag vill vara och upp­leva sådant jag dröm­mer om på rik­tigt. Jag ser där­för ingen mening i att låt­sas att det skulle vara 1600-tal eller att jag befann mig i Tol­ki­ens värld, eftersom det ald­rig kom­mer att hända.

Där­e­mot har ju Dolce & Gab­bana låtit sig inspi­re­ras av sici­li­ansk barock i många av sina senaste kol­lek­tio­ner och det är min inspi­ra­tions­källa inför lördagen:

2 img-thing mfw_dg21 dolce1-620x382

På tal om det så kan jag inte alls känna igen  mig i den här krö­ni­kan om Byredo-påsar och »vit rik smal«-svensk este­tik. Jag för­står dock vad Vale­rie Kyeyune Back­ström menar. Det där är ett mode som jag tror att alla vi här på Skön­hetska­bi­net­tet ogil­lar — den svala, svenska este­ti­ken (»modeund­ret«) som på något obe­grip­ligt sätt också hör ihop med ljusa träslag och skan­di­na­visk design. Jag före­språ­kar verk­li­gen raka mot­sat­sen till:

»Alla ska i slutän­dan se ut som någon slags femi­nin vari­ant av Saru­man, i kropps­ha­tande klä­der, håret så blont att det näs­tan är vitt, noll värme. Saru­man får åtminstone ett rase­ri­ut­brott, visar på edge i och med sin ondska och feg­het – här ska käns­lo­re­ak­tio­nerna reser­ve­ras till ett höjt ögon­bryn. På sin höjd. Peng­arna får inte lukta, annat än björk eller ännu hellre »Gypsy Water«. Så länge alla luk­tar samma och luk­ten inte stic­ker ut annat än som en socio­e­ko­no­misk mar­kör är det okej. Peng­arna får inte synas, i alla fall inte i guld, myrra, rökelse. I något som skulle kunna ankla­gas för att vara en orättvisa.«

Jag före­språ­kar detta av rent este­tiska skäl alltså: guld, kropps­om­fam­nande klä­der, mörkt hår och pric­ken över i:et; en rik­tigt svuls­tig par­fym — finns inget bättre.

Detta är under­bart också:

Om du har pengar och ändå inte tänkt lägga dem på resurs­för­del­ning – bränn dem på något syn­digt! Köp ett ask­fat där ett lejon i rent guld hål­ler i en pär­le­mo­skål som du kan fimpa dina cigg i. Köp en bh av hand­påsydda kri­stal­ler, en par­fym av änglatårar. 

Ja, jag hål­ler verk­li­gen med! Min invänd­ning till krö­ni­kan är: det är ju pre­cis vad krö­ni­kö­ren beskri­ver som en mot­sats som är anled­ningen till att män­ni­skor spa­rar på sina exklu­siva påsar! För många är det en synd att köpa en Byredo-parfym. De är inte bil­liga, direkt. Ibland vill man bara leva på min­net av sina synder.


Comments { 3 }

Tags: , , , , ,


Lucka 2: A Pinker Wonderland

Vanligt­vis äls­kar jag att klä mig i svart, marin­blått, vinrött…ja, mörka fär­ger i all­män­het, egent­li­gen. Men nu – och jag antar att det beror på att den här hös­ten har varit så himla mörk – har jag bör­jat snegla lys­tet mot pastel­ler, sär­kilt olika rosa nyanser.

Jag vill ha rosa under­klä­der, kanske den här rosa hals­du­ken, rosa svandunstoff­lor och defi­ni­tivt den här rosa kash­mir­trö­jan från Dolce & Gab­bana som typiskt nog ver­kar vara slut­såld. Det känns vis­ser­li­gen som att jag behö­ver skaffa en helt ny per­son­lig­het för det, men jag tror till och med att jag vill ha…en rosa piké­tröja från Lacoste.

Agent Provocateur Love range

Under­klä­der från en av Agent Pro­voca­teurs brudkollektioner.


Comments { 0 }

Tags: , , , ,


Allt som glimmar

Senast jag fyllde år fick jag ett pre­sent­kort på Svenskt Tenn av mina för­äld­rar. Eftersom en av mina orkidéer ver­kar ha kom­mit in i puber­te­ten och växer ur kruka efter kruka, slog jag till på en rejäl Hor­tuskruka i mäs­sing som den för­hopp­nings­vis får plats i under många år fram­ö­ver. Nu står Hor­tuskru­kan på byrån i mitt var­dags­rum och glän­ser så fint…

…och som vore jag en skata har nu ett begär väckts inom mig efter fler guld­glän­sande före­mål. Till exem­pel vill jag hemskt gärna lägga van­tarna på de här sol­glas­ö­go­nen från Dolce & Gab­bana. Jag tyc­ker att de är så otro­ligt mäk­tiga! Måhända är de inte sär­skilt tid­lösa, och man skulle säkert fastna med håret i dem hela tiden, men det vore så trev­ligt om nästa som­mar kunde bli Som­ma­ren med guld­glas­ö­go­nen. De finns att beställa här, men än så länge är mitt över­jag för­vå­nans­värt starkt.

dg gold

En annan glän­sande grej jag vill ha är ett nyc­kel­hänge från Tiffany’s. Tänk vad snyggt att ha ett sådant i en lite längre kedja, häng­ande i bröst­höjd ovanpå något svart, kyskt och hög­hal­sat plagg. Jag hade fak­tiskt tänkt att köpa det här när jag var på semes­ter i Paris för ett par år sedan, men Gale­ries Lafay­ette – där den närmsta Tiffany-butiken låg – visade sig ha sön­dags­stängt. Det var vår sista dag i stan, så det bidde inget hänge. Merde!

tiffany-key-pendant-necklaces

Tiffany’s leve­re­rar inte till Sve­rige – att beställa via nätet är alltså inget alter­na­tiv. Fast jag vet inte hur kul jag skulle tycka att det var att köpa ett efter­läng­tat smycke lik­som på postor­der. I det här fal­let är jag nog en kon­ser­va­tiv kon­su­ment och avvak­tar till nästa Paris­resa.


Comments { 0 }

Tags: , , , , , ,


Tjong i medaljongen

Nu fick jag pre­cis en väl­be­höv­lig snygg­hets­chock av denna bild som flim­rade förbi i mitt Instagramflöde:

d&g

Det är Dolce & Gab­ba­nas vår­kol­lek­tion, visad i tyska tid­skrif­ten Madame. Jag jät­te­glad av allt på den här bil­den: pal­mer, eye­li­ner, pric­kar, och så den där kjo­len, med tryck av romerska mynt och kolon­ner (abso­lut allt blir bättre med kolon­ner!). Gud vad fint!

Valen­tino är inne på lik­nande möns­ter i sin vår– och som­mar­kol­lek­tion, jag tyc­ker att den här detalj­bil­den är fan­tas­tiskt fin:

valentino

Det ser ju mer egyptiskt/nordafrikanskt i största all­män­het ut, men medal­jong­gre­jen och gul­det ger lite samma känsla som Dolce & Gab­bans kol­lek­tion. Allt­sam­mans får mig att tänka på den ita­li­enske form­gi­va­ren For­na­setti, och plöts­ligt inser jag att en rik­tig dröm­look inför våren vore att se ut som en Fornasetti-kaffekopp:

fornasetti-kopp

Guld och medal­jonger! Det vill jag ha.


Comments { 3 }

Tags: , ,


Sommaren utan Monica

Det är med stor upp­rörd­het jag kon­sta­te­rar att Dolce & Gab­bana har valt att göra sin S/S 2014-kampanj utan min favo­rit­kvinna Monica Bel­lucci. I flera år har hon varit med och gjort de otro­ligt fina, otro­ligt ita­li­enska annon­serna där sici­li­anska famil­jer äter, hänger på stan, brå­kar och går till stran­den. Bianca Balti får nu posera med Eva Her­zi­gova, som har ersatt Monica Bel­lucci, och det är inte samma sak!
adam-bianca-catherine-eva-evandro-marine-noah-tony-by-domenico-dolce-for-dolce-gabbana-spring-summer-2014-3

Varje janu­ari är det livs­up­pe­hål­lande för mig att titta på de stora mode­hu­sens fina som­mar­kam­pan­jer, men efter att Monica-chocken lagt sig fort­satte besvi­kel­serna: jag gil­lar näs­tan ingen hit­tills. Diors är ful, Cha­nels är ful, Guc­cis är ful, Pra­das är ful… Jag sät­ter nu mitt hopp till Bottega Veneta, som jag bara lyc­kats hitta en bild från hit­tills, men den är jättevacker!

Storemags.com - Free Magazines Download in PDF for iPad/PCÅh!

Frå­gan är om jag kan ta mig ige­nom janu­ari med hjälp av enbart den här bil­den. Antag­li­gen är det bäst att jag gör slag i saken och går och köper de där d-vitaminerna som jag har tänkt skaffa i flera måna­der nu.


Comments { 4 }

Tags: , ,