Lucka 11: Djuriska dofter

Ganska ofta hör man folk säga att det som gör någon vacker är det fula, eller det skeva – det som avviker från ett i övrigt vackert ansikte. Men jag tror att man kan vara mer exakt än så, att det där fula eller skeva eller vad man nu vill kalla det egentligen är något djurisk. Och när man säger att det fula gör någon vacker så menar man egentligen att det djuriska gör någon sexig eller attraktiv. ”Fult” i det här sammanhanget är alltså bara en omskrivning för ”otämjt” eller ”ociviliserat”.

Jag tänker att det förhåller sig på ett liknande sätt med parfym. De sexigaste parfymerna doftar inte bara blommor, utan något annat också: något mörkare, dovare och farligare, ja, mer djuriskt. Att parfymera sig kan vara höjden av civilisation om man skvätter på sig något intetsägande blomsterblask, men det kan också vara det rakt motsatta om den doft man väljer i stället framhäver – eller kanske snarare på ett raffinerat sätt för tankarna till – kroppens naturliga dofter.

american-hustle-img01

Jennifer Lawrence karaktär i American Hustle – Rosalyn – förklarar sitt dysfunktionella äktenskap för mannens älskarinna: ”Well, he must like it on some level. He must want it, because he keeps coming back for it. It’s like that perfume that you love, that you can’t stop smelling even when there’s something sour in it. Can’t get enough of it.”

För att få en parfym att dofta så där djuriskt finns det ett gäng ingredienser som är fool proof. Här är några av de vanligaste, som också är de som använts längst:

Sibetolja: En vätska som civettkatten producerar i sina analkörtlar. Numera kan ämnet framställas syntetiskt, men oftast används fortfarande den äkta varan trots diverse djurrättsorganisationers protester.

Mysk: En substans som utvinns ur myskoxens testiklar, men namnet används också om liknande dofter som framställs från andra djur och växter. Även mysk kan numera framställas syntetiskt.

Bävergäll: Ett sekret från bäverns analkörtlar. Tydligen anses den kanadensiska bäverns sekret vara det bästa, tätt följt av den ryska bäverns.

Ambra: Ett ämne som bildas i kaskelotvalens tarmar. Enligt någorlunda trovärdiga källor på internet är det bara Jean Patou, Chanel och Guerlain som fortfarande använder äkta ambra i sina parfymer.

AfricanCivet

En gullig civett tecknad av Richard Lydekker

Det är alltså inte ovanligt att de här ämnena ingår i parfymer – framförallt orientaliska dofter innehåller i princip alltid åtminstone något av dem. Sibetoljan är vanligast och finns i bland annat Cha­nel N°5, Calvin Kleins Obsession, Joy från Jean Patou och i många av Guerlains dofter, bland annat Shalimar och Jicky.

De som inte gillar orientaliska dofter brukar avfärda dem med att de luktar ”kattpiss”, även om jag till min fasa har sett min älskade Shalimar beskrivas som ”more poopy than urinous” på ett parfymforum på nätet. Konsensus verkar i alla fall råda kring att dofterna kan beskrivas som djuriska, vilket vissa tycker är äckligt och andra tycker är hur hett som helst. Om man är ovan vid orientaliska dofter och vill prova en men samtidigt undvika de mest ”poopy” så rekommenderar jag Dolce Vita från Dior. Den är typiskt orientalisk, men ändå väldigt snäll och anspråkslös.

shalimar-1

Shalimar-annons från 1934

Nästa år är det 90 år sedan Shalimar skapades, och den är fortfarande en av världens mest populära dofter – lika tidlös som en timglasfigur och ett par rödmålade läppar. Förutom sibetoljan är doften av vanilj den mest påtagliga i Shalimar, tycker jag. (Citrusinslagen som alla doftkännare pratar om känner jag över huvud taget inte.) Om man slarvar med att duscha märker man att just vaniljdoften dröjer sig kvar i flera dagar. Till slut blir den nästan latent och kommer bara fram om man svettas, går ut i fuktigt väder eller när man till slut ställer sig i duschen. Jag har helt förlikat mig med att den parfym jag känner mig allra sexigast i är en doftkombination av, ehm, kattrumpa och vanilj. Vaniljen tillför dessutom ytterligare en erotisk dimension då den är ätbar.

tumblr_ms539tibtG1sfs090o1_1280

Shalimar-annons från 2014

Många äldre parfymer (och äldre versioner av parfymer som finns än i dag, till exempel Shalimar och Cha­nel N°5) innehöll mer av de här olika sekreten och vätskorna. Kanske var toleransen för dem högre när kroppar generellt inte var lika renskrubbade som de är i dag. Jag tycker i alla fall att det är fint och lite rörande att många av de parfymer som funnits längst och som i dag räknas till klassikerna har de här djuriska inslagen. Upphällt på vackra flaskor säljs påminnelser om att det finns sidor av den mänskliga naturen som inte kan tämjas.


Comments { 1 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Doftskola för den lata och sinnliga

Det här är en liten och högst subjektivt utformad doftskola för den lata och sinnliga: Det man gillar brukar man vilja veta mer om, och precis så tänkte jag för ett par år sedan angående parfymer. Jag tänkte att jag ville skaffa mig en begreppsapparat, att jag ville lära mig om tillverkningsprocesser och olika noter och kategoriseringar. Så jag började göra efterforskningar på nätet, läsa artiklar och låna böcker om parfymer. Och blev helt bedrövad. Herregud, så tråkigt jag tyckte att det var! I stället för att vara något helt igenom lustfyllt och sinnligt, hade jag förvandlat min passion för dofter till en steril verksamhet för intellektet. Jag insåg att mitt intresse för parfym inte var det minsta vetenskapligt – det enda jag var intresserad av var att med minsta möjliga ansträngning hitta mina dofter.

I Doftskola för den lata och sinnliga – bestående av sex enkla lektioner – delar jag med mig av min mycket begränsade, men fullt tillräckliga kunskap om hur man på bästa sätt går till väga för att hitta en doft man trivs med. De fem första lektionerna rör valet av parfym, medan den sista lektionen tar upp sådant som rör användning och förvaring.

doftskola

Mina dofter, översta raden från vänster: Dolce Vita från Dior, Shalimar från Guerlain, Vanilla från Jalaine, Ellenisia från Penhaligon’s, Escale à Portofino från Dior, Summer Clasique 2009 från Jean Paul Gaultier, Chanel N°5  från Chanel, Laura från Laura Biagiotti.

Lektion 1: Genrekunskap.
Nu är vi förvisso inne och nosar på det teoretiska, men härda ut – att kunna omsätta kunskap om doftgenrer i praktiken är mycket användbart. De allra flesta har åtminstone en doft de vet att de gillar. Genom att ta reda på vilken kategori den tillhör (vilket går att göra på till exempel Fragrantica) kan man också ta reda på vilka andra dofter som hör till samma kategori. Ända sedan tonåren har  jag – utan att ens vara medveten om det – haft en faiblesse för orientaliska dofter. När man ringat in den typen av basala fakta kan man utesluta enorma mängder parfymer som man sannolikt inte kommer att gilla, och i stället fokusera sitt sökande till ett mindre antal.

Lektion 2: Prova, prova, prova!
Det viktigaste att veta när man botaniserar bland parfymer är att hur de doftar på flaska eller på en sådan där povsticka i papper på sin höjd kan tjäna som vägledning. Köp aldrig en doft innan du har provat den. Men på samma sätt som man inte ska falla för frestelsen att göra förhastade inköp, ska man heller inte vara för snabb med att avfärda dofter. Shalimar, för att nämna en av mina absoluta favoriter, luktar rent vedervärdigt på flaska men förvandlas till en varm och förföriskt kryddig vanilj  efter en halvtimme på huden.

Lektion 3: Klassikerna.
Det finns ett antal dofter som kvinnor älskat generation efter generation, och man ska inte tveka att gå direkt på giganterna. Jag blev omedelbart förälskad i både Chanel N°5 och Shalimar, till exempel. Den första lanserades 1921, och den andra 1925. Andra älskade klassiker är Guerlains Jicky från 1889, Jean Patous Joy från 1930 och Miss Dior från Christian Dior (1947), men det finns många, många fler. Den som söker (på nätet) skall finna – till exempel den här förteckningen över kvinnliga filmstjärnor och deras favoritparfymer!

Lektion 4: Börja smått.
Innan jag köper en ny parfym vill jag prova ut den ordentligt. Det är otroligt irriterande – och oekonomiskt! – att lägga flera hundra kronor på en doft som man sedan tröttnar på en vecka senare. Därför ser jag till att först införskaffa ett doftprov. Tyvärr har utbudet av gratisprover i butikerna minskat dramatiskt de senaste åren – prover på lite mer exklusiva parfymer är särskilt svåra att få tag på – men det är så klart fortfarande värt att fråga. Däremot finns i princip allt att beställa via nätet. Både The Perfumed Court och Lucky Scent har prisvärda prover i olika storlekar.

Lektion 5: Eau de vadå?
Många dofter finns att köpa i olika koncentrationer. De vanligaste är: parfym, eau de parfum, eau de toilette och eau de cologne. (”Parfym” är alltså både namnet på blandningen med högst koncentration, och ett samlingsnamn för alla dofter oavsett koncentration.) Ju högre koncentration, desto dyrare är doften. Den främsta skillnaden mellan de olika koncentrationerna är intensiteten i doften och hur länge den stannar kvar på huden. Men även proportionerna mellan ingredienserna kan skilja sig åt, så hittar man en doft som är nästan rätt är det definitivt värt att testa en annan koncentration. 

Lektion 6: Bära och förvara.
Nu har vi kommit fram till den sista lektionen, vars innehåll blir aktuellt först när man har en doft i sin ägo…vilket ni nu har, för ni har väl varit flitiga elever, non? Parfym kommer till sin rätt där huden är tunn och varm: handleder, armveck, hals, bröst, insidan på låren. Applicera gör man enklast genom att spreja på handleden och sedan dutta parfymen där man vill ha den. Gnugga inte – då förstörs doftmolekylerna (säger auktoriteterna barskt, så det är lika bra att lyda, även om det låter som hokus pokus)! Parfymer ska helst förvaras både mörkt och svalt, och så länge man undviker sol och värme kan en parfym hålla i många år. Jag förvarar mina flaskor i en garderob i sovrummet, vilket är idealiskt om man föredrar att sova svalt.


Comments { 10 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,